Vilken kamera gav er en wow-känsla?

[Michael Johansson]

Det var mina Minolta XM Motor med sina sköna, ergonomiskt utformade grepp och tydliga sökare. Men det var på den analoga tiden.

På den digitala sidan var det Sony A900 som gav wow-känsla efter uppgraderingen från A700 i APS-C -format. Plötsligt kunde jag enkelt relatera objektivens brännvidder till bekanta värden utan att behöva göra någon huvudräkning.

 

[pellepiano]

Olympus 5050z var starten på den riktiga eggelsen, sen Canon 350d, sen 40d, sen 5d II. Och lilla Sony WX5 har betytt otroligt mycket. Och nu de sista åren Ricoh Theta.

 

[rikitikitavi]

Har varit några olika genom åren. Men min Canon Eos1 var den första tror jag. Panasonic LX3 var en riktigt fin kamera när den kom, blev en Wow känsla för att den var kopakt men gav så pass bra bilder, något helt nytt då.
Sedan var det Nikon D700, efter detta Nikon Df, sedan Fuji XT1, och sist nu Leica Q och Q-P.

 

[FiCa1]

Nikon F2 Photomic (1973). Jag minns fortfarande lukten av det sprillans nya kamerahuset ...

 

[cardazio]

Nästan alla

HP photosmart 945c - första "bra" kameran
Konica Minolta Dynax 7D - grym ergonomi
Sony a55 - 11bps och transluscent spegel
Nikon D700, D800, D800E - så himla bra
Nikon Z6 - mje.. inte så exalterande. Visste vad jag köpte och var inte nöjd med ergonomin på förhand

 

[Sten-Åke Sändh]

Wow, vilken jävla skitkamera (ursäkta uttrycket), tänkte jag när jag för andra gången på kort tid lämnade in min KonicaMinolta D7D, efter paj på den "fantastiska" nya bildstabiliseringen. Hur kan man sälja sånt som uppenbarligen inte är färdigutvecklat. Sista gången pajade den under en "once in a life time" fiskeresa till "Los Roches"-öarna utanför Venezuela, där vi skulle fiska tarphon och bone fish". När bildstabiliseringens fem indikatorer i sökarens högra kant lyste samtidigt vid uppstart, innebar det i praktiken att kameran inte kunde användas. Den gick helt enkelt inte vidare i uppstartsprocessen om antiskake indikerade fel.

Hade det inte varit för min fåniga men underbara lilla Ricoh Caplio 7 kompakt (som jag t.o.m. kunde ha i bröstfickan när vi vadade efter "Bone fish") så hade det nog inte blivit många bilder tagna.

Inte blev det bättre av att denna D7D ständigt fokuserade helt kasst med de flesta av mina objektiv trots att huset justerats flera gånger för just det problemet men fokusproblemen var by design för detta var innan man hjälpligt kunde parera de problemen åtminstone med primes med "microjustering". Det var otroligt nära att jag helt lade ner allt vad digitalfoto hette.

Jag har aldrig fått några direkta "Wow" av någon kamera i sig utan mer för en funktion som "Real Time AF" men det finns ju i alla moderna Sony idag. Den funktionen är helt fantastisk. Missar nästan aldrig och ger rätt konfigurerad stor kreativ frihet när man i princip helt slipper tänka helt på AF-metodriggningar.

Det som däremot alltid givit mig stora "Wow" är RAW-konverterare som Capture One och DxO Photolab. Helt fantastiska program båda två. De har betytt mycket mer för den färdiga bildkvaliteten oftast än nya kameror eller nya objektiv. Kamerahårdvaran tycker jag i princip nästan aldrig är särskilt upphetsande i sig. En bild på ISO 8000 eller 10 000 från min A7 III ser oftast inte helt kul ut men efter en "brustvätt" i DxO Photolabs "Prime" noisereduction så blir det mesta användbart. Frågan är varför kameratillverkarna aldrig klarar av att göra detsamma direkt i kamerorna. De är såå efter och såå icke imponerande.

Man kan lägga 20 000 + på ett nytt kamerahus och 15 000 för ett bra objektiv men resultatet av den investeringen är ofta knappt märkbar i jämförelse med en uppgradering av en konverterare man redan har. I det fallet kommer man undan med knappt en tusenlapp för CO som när jag köpte Capture One 20 för Sony eller kanske 700 spänn för en ny version av DxO Photolab. Oftast betydligt bättre använda pengar än att köpa ny hårdvara.

Jag är inte särskilt förvånad över att systemkameratillverkarna har problem idag.

 

[Lobbamobba]

Några olika. Leica M8, MD, T och CL
Ricoh GRii och GRiii
Fuji X-Pro3
Eos R
Blackmagic BMCC

Dessto fler som man gillat bra men som inte direkt fått en att utbrista "wow". Och såklart några besvikelser.

 

[henrikfotograf]

Skulle nog säga min Nikon d850 ger mig fortfarande wow känsla ibland men en bild och resan hur den blev gjord ger nästan lite mer faktiskt.

 

[jondavid]

Wow-känslan för mig kände jag när jag första gången tog i en Nikon F, tillverkad 1968. Köpte den omedelbart och levde på kaffe och filmjölk resten av det studielånet. Numera vilar den i skåpet men då och då tar jag fram den för att lyssna till slutarljudet från 1/15. Samma Wow! fortfarande..... en unik kamera. Enastående hållbar och pålitlig.

 

[gamleJ]

Canon 5dmkiii kändes komplett. Den gav en extra känsla av kontroll som inte föregående hus gett. Sen blev det 5dsR som är ännu bättre men inte samma wow.
Nu senast gav R mig en wow-känsla. Inte för att huset är komplett, men evf, tiltskärm och säker af räckte långt. RF linserna spelar också en stor roll för helhetsintrycket.

 

[Staffan Zetterlund]

Hade får vänta ett tag men sen dök den upp, Nikon F4

 

[Erik Schalin]

F5

 

[wolken40]

Första kameran med wow-känsla var Minolta Dimage 7. Ok, den hade 5mp och superlångsam fokus, men den var en 40-års present till mig och jag kunde för första gången se det fantastiska med en digital bild.
Andra gången jag fick en wow-känsla var med Nikon D700. Vilken kamera alltså...
Så långt ifrån Minoltan man kan komma. Byggd som en stridsvagn och fullframe. Alla kontroller där de skulle och allting var perfekt. Kör ibland denna klassiska stridsvagn, dock i ljus terräng.
Om jag får nämna en tredje wow, så får det bli min nuvarande Sony A7iii.

 

[Flash Gordon]

Det var definitivt när jag köpte en 5D när den kom ut och tog steget upp från 20D.
De första raw-filerna från 5D såg magiska ut i jämförelse. Fast efter några veckor var de inte längre magiska utan bara så som de såg ut från den kameran. Man vänjer sig snabbt.

Den 5D MKIV jag har nu är otroligt mycket bättre men det som jag är van vid nu.
Wow känslan försvinner snabbt och blir det vardagliga.

 

[Bokeh]

Canon F1 1977

 

[Peeter Reep]

Första gången det hände var när jag fick hem min Leica M3.
Andra gången med min Leica iiia.
Tredje gången med min Leica M240.

Dom känns aldrig vardagliga.

 

[Peeter Reep]

En liknande känsla även om den inte var lika stark, kände jag när jag fick bilderna från min första Olympus trip 35.
Så enkel kamera, men ändå gav den väldigt fina bilder.

 

[lonian]

Jag tror mina Wow känslor kommer först när jag kopplat på ett riktigt bra objektiv som jag aldrig testat innan. Mitt första f1.8 fasta objektiv.
Mitt första 70-200 f2.8, Nu senast 24-70 F4 till Z systemet, skärpan.

 

[Astroscapist]

Finns många som givit mig wow känslor. Synd bara att det inte fanns en modell som kunde allt.
Som jag kommer på just nu

Alla kameror som kan köra pixelshift
Alla kameror med EVF, se vad man får för bild innan den är tagen.
Alla kameror som har backlit knappar
Pentaz K1 Kan följa stjärnor
Olympus alla som kan köra Live Time Long expsoure
Olympus OM-D E-M1 Mk3 Klarar fokusera på stjärnor
Alla sensormoddade kameror av olika slag för specifika ändamål

/Stefan

 

[Calle S]

Mina 8X10-kameror, en Sinar och en Svedovsky. Men inget kommer gratis med storformat; wow-känslan är ett resultat av mycket arbete med sådana kameror.