Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Vilken brännvidd behöver man inte?

Produkter
(logga in för att koppla)
fantastiskt intressant program! :D
jag verkar ta 60% av bilderna på bländare 2.8 eller större, och 35% av bilderna tas på iso 1600 eller högre.
kunde se att de objektiv jag använt mest verkade vara 20/1.8 30/1.4 50/1.8 85/1.8 samt 17-50/2.8.

jac38:
de missade mm kanske inte är hela världen, men att behöva byta objektiv när du vill gå från 22mm till 28mm skulle jag störa mig på mer.
 
Nja, jag tror inte man behöver byta objektiv i dom lägena. Anledningen är att jag i så fall fotar med ett 10-22 för att få ordentlig vidvinkel eftersom jag ju har 1,6X med min 40D. I dom lägena, typ vyer och landskap eller små utrymmen, har man inte så nytta av 28mm och behöva byta speciellt ofta. Dessutom existerar inget objektiv med tex brännvidden 10-40, som skulle vara det ultimata. Jag tycker det är snudd på skandal att inte 10.22 är någon L-objektiv eller att bländarvärdena är bättre än vad dom är (3,5-4,5)


MVH
Jacob
 
Man kan varken bära med sig eller ha råd att ha alla brännvidder från 10mm till 500mm, vare sig hemma eller i kameraväskan. Inte ens 10-200mm utan luckor. I mtt eget fall är det två eller tre objektiv som jag orkar släpa på, och får plats i väskan, varje gång.

Frågan är vilka brännvidder man rätt enkelt tar ett steg eller två, i stället för att täcka in varje liten millimeter. Låt oss säga att man har 18-55 och 70-300 för nybörjaren och kanske 10-22, 24-70 samt 70-200 för proffsen. Eller hur sätter man ihop det hela bäst? Naturligtvis beror det på ekonomin, men behöver man tex området 22-28mm eller hur stort kan/får "glappet" vara?

Rent personligt så äger jag ett 28-70 och ett 70-200. Jag funderar på ett 10-22. Hur mycket betyder förlusten 22-28mm?

MVH
Jacob

Jag skulle vilja säga, DET BEROR PÅ..och ordet nybörjare/amatör/proffs som ofta används av fotofolk känns urvattnat speciellt vid val av utrustning.

Nr 1 är alltid : Vad är min budget, sen kommer kanske graden av intresse eller det är ett arbetsredskap.
Därefter kommer de vanliga frågorna som vad ska jag fota, i vilket ljus, brännvidder, skärpeddjup, utrustningens vikt etc dvs. en massa andra olika men viktiga frågeställningar.

Vi har alla olika förutsättningar, exempelvis är min budget rymlig, prylarna är det senaste och jag köper det jag behöver och jag hatar provisoriska silvertejpslösningar..

Brännvidd är t.ex inget problem för mig, utan gisslet är alltid vikt och storlek. T.ex i valet av kameror vinner Fx över Dx pga vidvinkel och 700 över D3/D3x pga storlek.
För objektiv är det värre men jag köper bara "bra skarpa ljusstarka" men de är oftast tunga. Därför här har jag lagt in en mix av fasta som i priolägen ger låg vikt och de ger rätt så täckande brännviddskombinationer. Att det uppstår "hålstegar" kan man leva med bara de ligger rätt dvs ger få objektivbyten. Hålstegarna i sig äts oftast upp för att mänga pixlar finns (de kan aldrig bli för många) dessutom ska bilden beskäras också.
Däremot argumentet förflyttning för fasta objektiv köper inte jag, t.ex står du i en folkmassa och tar två steg bakåt kommer alltid någon in framför och bakom är väggar vatten och bröte.

Vikt och storlek är viktigt för mig dvs mycket ska med väska, stativ, blixar, objektiv, bärbara 12" eller 17" datorn, sladdar, laddare etc. Knäckfrågan blir alltid vad ska med på färden...
Objektiv över 3 kg vädras inte i onödan men om så följer något mindre med oftast 50/1,4.
En lågvikt kombination jag kör är 20 mm, 35 mm och 70-200.
Senaste riktiga klippet var en soligor 2x konverter som dubblar längden och passar på småobjektiven, ok lite sämre prestanda men den reducerar vikten i specialfall maximalt. Till nöds "bygger den om" 24-70 till ett i grunden bra semesterobjektiv med omfånget 24-210 (där 140-210 är Dx)

När vikten har minde betydelse är mitt std kit 16, 14-24 24-70, 70-200 + conv 1,4x samt 2x, 50/1,4 och micro 60 (ibland även 200-400) & numer soligor conv 2x

Men vanligtvis får bara ett följa med då blir det någon av 50/1.4, 85/1,4 men oftast blir det 35 24-70 eller 70-200.

Vid val av brännviddsomfång hamnar focus för mig på, vad ska jag göra och hur ofta tror jag mig byta objeltiv. men med planering, lite krut i kameran och vassa objektiv äts de flesta hålstegar upp vid redigeringsarbetet om inte jätteförstoringar krävs.
För mig är ljusstarkt och "skärpa" viktigast och jag skulle klara mig rätt långt med 28/1,4 mm och 70-200,

Konstigt nog är "min bästa kamera" en P5100 därför att den är flexibel lätt liten och följer alltid med i "innerfickan" (kommer att bytas mot P6000 pga Raw,snart).

Det framgår inte om du har Dx eller Fx men jag chansar på Dx då blir ditt hål för 10-22 och 28-70 mellan Fx 35 och 44
Hålet kan man täppa till men behöver du det? Det finns trots allt många andra roliga grejor att köpa oxå.
 
Men var det för att det på den tiden inte fanns mycket annat att välja på eller valdes just 35 & 85 trots att det fanns många andra bra objektiv (zoomar) att välja på ? ;-)

zoomar med kvalitet har bara funnits sen 80-talet med något undantag kanske. Å andra sidan fanns det massor av fasta brännvidder att välja mellan.
 
Varför skulle det vara så annorlunda för en amatör? Visst kan man ju alltid strunta i att ta bilden men det är väl tråkigt. Det är långt ifrån alltid som det räcker att ta fötterna till hjälp för att få de bilder man vill ha.

I sakfrågan, jag roade mig med att gå igenom bilder tagna med mitt 17-55, kollade kanske ett par hundra blandade bilder och såg då att jag väldigt ofta ligger runt 50 mm ELLER på 17. Lustigt nog använde jag ganska sällan 20-30.

Det är annorlunda för att är man proffs så betalar bilden hyran och maten, medan en amatör inte lever på bilderna och därför ofta är lika glad över bilden även om den inte är optimerad vad gäller vinkel.
 
Det är annorlunda för att är man proffs så betalar bilden hyran och maten, medan en amatör inte lever på bilderna och därför ofta är lika glad över bilden även om den inte är optimerad vad gäller vinkel.

Vet inte om det stämmer att en amatör blir lika glad oavasett om bilden är optimal eller inte. Om det är så då blir den logiska följden att alla utrustningsfrågor är ointressanta för amatören för "det går ju lika bra med selleri".

Jag tycker i alla fall att rätt brännvidd ofta är väsentligt även för en amatör och att även amatören hamnar i situationer där fötterna inte löser problemet.
 
Jag skulle nog säga att det kan vara precis tvärtom; för att spetsa till det kan proffset vara nöjd med en bild som inte är optimal bara den säljer, på jobbet får man ofta arbeta efter devisen "tillräckligt bra". Hobbyfotografen kan kosta på sig att jobba på en bild tills den är perfekt, använda mer tid och köpa in objektiv med rätt längd med mycket mindre hänsyn till vad det kostar.
 
Jag kan då rekommendera följande:
* Käka lite mer gröt med spenat och ta en klick dunderhonung på.
QUOTE]

Men herregud... endast bamse kan äta duderhonung utan att få ont i magen och det är inte lite magknip vi snackar, ja menar kolla på vargen, han lär inte ta nå många bilder då han ätigt honung !
 
Man kan ju också croppa i efterhand, så man "har" ju ändå alla brännvidder man behöver.
 
Man kan ju också croppa i efterhand, så man "har" ju ändå alla brännvidder man behöver.

Vinkeln påverkar ju i praktiken perspektivet också så om det är stor skillnad i brännvidd och du beskär mycket så får du inte riktigt samma bild, men för mindre beskärning så fungerar förstås den taktiken.
 
Det är ju inte bara bildkvalité man ger upp genom att beskära i efterhand. Fokusering är i regel också lättare om bilden, som man ser den genom sökaren, passar bättre med motivet.
 
Vinkeln påverkar ju i praktiken perspektivet också så om det är stor skillnad i brännvidd och du beskär mycket så får du inte riktigt samma bild, men för mindre beskärning så fungerar förstås den taktiken.
Där har du faktiskt fel. Brännvidden påverkar inte perspektivet alls, utan det är bara kamerans position som ger ett visst perspektiv. Det du förlorar vid beskärning är upplösning, och du får större skärpedjup i förhållande till ljusstyrkan eftersom förstoringsgraden på sensorplanet är mindre.
 
Martin, tack för korrigeringen, det vet jag ju men hade så bråttom att svara att jag blandade ihop fallen med att stå still eller zooma med fötterna.

Note so self: "Engage brain before opening mouth." :)
 
Senast redigerad av en moderator:
Man kan varken bära med sig eller ha råd att ha alla brännvidder från 10mm till 500mm, vare sig hemma eller i kameraväskan. Inte ens 10-200mm utan luckor. I mtt eget fall är det två eller tre objektiv som jag orkar släpa på, och får plats i väskan, varje gång.

Frågan är vilka brännvidder man rätt enkelt tar ett steg eller två, i stället för att täcka in varje liten millimeter. Låt oss säga att man har 18-55 och 70-300 för nybörjaren och kanske 10-22, 24-70 samt 70-200 för proffsen. Eller hur sätter man ihop det hela bäst? Naturligtvis beror det på ekonomin, men behöver man tex området 22-28mm eller hur stort kan/får "glappet" vara?

Rent personligt så äger jag ett 28-70 och ett 70-200. Jag funderar på ett 10-22. Hur mycket betyder förlusten 22-28mm?

MVH
Jacob

Hej!

Kort och slarvigt svar: Man använder den eller de brännvidder man har med sig. Ofta behöver det faktiskt inte vara svårare än så. Man skall inte bli onödigt brännviddsneurotisk :)

Fotograferar man yrkesmässigt om måste leverera bilder i varje given situation är det säkrast att ha med sig lite variation så man kan hantera oväntade lägen. Problemet där är ju att man ofta får en mycket begränsad tid och ett begränsat urval av vinklar och utrymme på sig att få till flera olika bildlösningar. Den som sedan skall använda bilderna vill ju oftast få ett urval med lite olika typer av bilder från ett och samma tillfälle.

Men det finns mycket få vardagssituationer man inte kan lösa med en normalzoom (typ 17-55 på liten sensor, 24-70 på stor). Eller för den delen med en fast vidvinkel, en normal och ett kort tele. Eller, överraskande ofta, med bara en av dessa.

Säg att du skall resa på en semester och vill kunna fotografera det mesta du stöter på eller får syn på. Du klarar dig oerhört långt med en kraftig vidvinkel(zoom), ett ljusstarkt objektiv (oftast en normal eller måttlig vidvinkel) och ett/en tele(zoom). En typisk resekit för den med en liten sensor vore ju en Sigma 10-20, en ljustark 35:a eller 50:a och en 55-200 eller en 70-300. Tre objektiv som klarar det mesta.

Resonemang om "glapp" i brännviddsomfång tycker jag mest känns som trams. Den som får sin fotografering förstörd för att de "saknar" lite mellanliggande brännvidder måtte ha en otroligt rigid och fyrkantig inställning till fotografi.

Jag fick själv en tankeställare för några år sedan när jag av viktskäl bara tog med en 18-70 och en 180/2,8 på en veckas skidtur i Sylarna-fjällen. Någon kanske undrar om jag saknade brännvidderna 10-18, 70-180 och över 180? Nej, det visade sig att jag tog fram 18-70 två gånger på hela resan och i övrigt körde med 180:an. Funkade jättebra. Kanske missade jag någon potentiell bild, men jag undrar om jag inte missat fler om jag haft med mig en uppsjö objektiv som jag tvekat mellan.
 
En tanke slog mig när jag läste dom senaste skrivna inläggen. Vad jag behöver är kanske en fullsensor kamera och inte andra objektiv. I så fall blir ju mitt 24-70 ett normalobjektiv och 20-35 en vidvinkel. Synd bara att det inte är genomförbart rent ekonomiskt. Ja, en begagnad 1D kostar ju inte mycket numera men är sämre än en 40D i många lägen och dom jag vill ha kostar allt från 10,000 till 50.000.

MVH
Jacob
 
Nu behöver jag tydligen lära mig ett och annat. Är alltså inget 1D fullformat oavsett om det är Mark 1, 2 eller 3? Men alltså är 5D fullformat oavsett om det är 5D eller 5D mark 2, eller?

Har ju inte riktigt med tråden att göra men när nu ändå ämnet tas upp...

MVH
Jacob
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar