Annons

Vilka är era favoritfotografer, och varför?

Produkter
(logga in för att koppla)
Det finns ju så många...

Men, vissa står ut (i alla fall just nu):

Joel Meyerowitz, för att han inte bara är en mästerlig gatufotograf men också en väldigt sympatisk individ.

Saul Leiter, precis som Joel en sympatisk person. Gillar hur han arbetade med färger och hur han lyckades med lite abstrakta gatufoton fotade med lång brännvidd.

Jean-Cristophe Béchet, en fransk fotograf, som jag upptäckte av en slump. Relativt okänd. Hans bok "American Puzzle" är kanske min favorit bland mina många fotoböcker.

Alex Webb, en gatufotograf som mästerligt skapar fotografier i färg, som ofta är elegant komplexa med lager och inramningar.

Costas Manos, ännu en färgfotografins mästare i klass med Webb.

David Alan Harvey, precis som Manos och Webb en hejare på färgfoto och tillika skapare av klassiker inom gatufotot.

Lars Tunbjörk, går inte heller av för hackor.

Matt Stuart, HCB, Winogrand bör väl också listas – för att en gatufotograf ej bör utelämna dessa duktiga fotografer i en sån här lista!

Eftersom jag gillar New Topographics så gillar jag också Stephen Shore, William Eggleston och Joel Sternfeld.

Don McCulllin, för att hans utställning på Tate förra året var förmodligen den bästa utställning jag varit på och för att han verkar vara en fin människa och inte bara en fantastisk fotograf!

Några gatufotografer som ej är firade än:

Forrest Walker, amerikan som har rest jorden runt under flera år nu och gatufotat i färg i Manos, Webbs och David Alan Harveys anda. Blir väl nån bok om några år som måste inköpas bums!

Pau Buscató, spanjor som sedan 2009 bor i Norge. Framgångsrik inom gatufotoentusiasters gatufotofestivaler. Utmärkta gatufoton med knorr och absurda inslag.

Har säkert glömt en massa men de läser säkert inte detta forum så jag går säker!

Mvh
Fredrik
 
Oj, vad trevligt med den fina responsen! Underbart! Så många goda tips på spännande fotografer, plus för de härliga argumenten också till era val!

Hoppas flera kommer med tips, samtidigt som det blir mycket googlande och bildtittande för mig framöver. Flera namn kände jag väl till innan, men det var också många nya namn för mig. Tack så mycket!

Redan från början av min karriär fanns det i synnerhet fyra fotografer som blev centrala för mig (och där man säkert hittar spår i min bildstil) var de norska naturfotograferna Jørn Bøhmer Olsen, Pål Hermansen, Leif Rustand och Rolf Sørensen.

Idag har jag mina absoluta favoritfotografer (utan inbördes ordning) i Ernst Haas (rörelsebilder, abstraktioner och hans bok Creation), Minor White (svartvita mästerverk på olika detaljer med höga abstraktionsvärden), Wynn Bullock (särskilt hans närbilder i färg), Josef Koudelka (boken Chaos är ett mästerverk), Sally Mann (särskilt hennes landskapsbilder från Södern), Henri Cartier-Bresson (givetvis), Jim Brandenburg (världens bästa naturfotograf!), Gregory Colbert (kombinationen av människor och djur i ett helt eget bildspråk), Jorma Luhta (mästare i svartvitt från finska vildmarken), Sarah Moon (mystiken i ett helt unikt bildspråk), Pentti Sammallahti (humorn, helheten, det absurda) och just nu studerar jag de fantastiska svartvita bilderna från judiska ghetton på 1930-talet av mästaren Roman Vishniac.

Mest intressanta svenska fotograferna är i mina ögon Hans Hammarskiöld, Sune Jonsson, Lars Tunbjörk och Gerry Johansson.

Mvh Terje
 
Hej Terje.

William Albert Allard för att han söker och finner en komposition där det kokar ner till det essentiella. Rena mästerverk. Det är stilrena kompositioner. Men det finns en kontakt med det han fotograferar, gillar också Steve Mccurry men han har en nästan klinisk komposition men mindre känsla och kontakt med objektet.

James Nachtwey för att han är en fotograf som är nästintill brutalt ärlig i sina bilder. Det är oundvikligt att bli berörd. Ett genuint engagemang.

Och Terje Hellesø såklart. Med en unik blick för det lilla och stora i naturen och det som syns och inte syns. Det är eteriskt och komponerat med en blick för helheten. Jag tycker att bilderna väldigt ofta känns naturliga i det att de inte spänner för mycket mot bildkanterna. Dom är helheter. Naturen som Fotomotiv hjälpte mig mycket i början av min väg in i fotografin.
Ojdå, tack så mycket Jonnie! Känner mig riktigt hedrad!

mvh Terje
 
Återkommer givetvis med flera kommentarer i tråden, har ju sett rätt många utställningar och varit på otaliga föreläsningar. Dessutom fyller jag en vägg hemma med böcker.

mvh Terje
 
Brassaï för hans förmåga att skildra natten
Cartier-Bresson för hans förmåga att få elementen att sammanfalla till en bild.
Koudelka för hans förmåga att skildra inifrån och inte som en turist och hans fantastiska öga.
Sergio Larrain för hans poetiska bilder av människor och miljöer.
Saul Leiter och Ernst Haas för deras fantastiska förmåga att använda färg.
Harry Callahan för hans förmåga att jobba sig igenom sina projekt.
Salgado för hans empati i eländet.
McCullin för hans förmåga att ruska om med sina bilder från krig och elände men dessutom hans förmåga att få med sig känslan av vemod och utsatthet även i hans naturbilder. Och många fler.
 
Jag glömde (kanske flera med mig också glömde) att nämna ett givet namn.
Lennart Nilsson. Han är väl så självklar att han inte ens behöver nämnas.
;)
 
Ganska nyligen upptäckt Lennart Olson, och då ffa boken "From One Side to the Other" (som jag fick hem lite tidigare i somras). Helt i min smak!
Jag såg orginalbilderna på galleriet Camera Obscura, som låg i Gamla Stan i Stockholm, i början på 80-talet. Jag blev helt däckad, men sen när jag skulle köpa boken kändes det bara platt och tråkigt, så jag köpte den aldrig. Han använde ju en speciell teknik på sina bilder som jag inte minns något av, men den gick väl inte att återge i boktryck. Emellertid har jag köpt boken på senare år, och visst, dom är bra.
 
Jag är såld på de tidiga pionjärerna inom fotografin. Kan inte alla namn men Borg Mesch och Henry Buergel Goodwin är nog två av mina favoriter i den klassen.
 
Det här är min favoritfotograf, för han har ett så utmärkt sinne för att komponera sina bilder. Han utforskar och studerar noga varje vrå och vinkel i ett motiv innan han till slut väljer ett slutgiltigt utsnitt. Han är imponerande skicklig, ja faktiskt unik.

 
Gott o blandat i olika genrer

Theo Gosselin: Ung fotograf/musiker som fotar mest analogt och fångar 70 talets frihet i modern tid. Magi i hans bilder
Greg Gerard: Dokumentärfotograf för bl.a National geographic
Phil Sharp: Porträttfotograf
Craig Whitehead: Gatufotograf
Max Rive: Landskapsfotograf
Rambo Estrada: surffotograf
 
Bill Brandt för hans dokumentära bilder. Tycker om svärtan i bilderna. https://www.billbrandt.com/
William Eugene Smith för hans dokumentära bilder. Tycker om svärtan i bilderna. https://www.icp.org/browse/archive/constituents/w-eugene-smith?all/all/all/all/0
Michael Kenna Tycker om svärtan i landskapsbilderna https://www.michaelkenna.com/
Edward Steichen svartvita naturbilder från början av 1900 ex The Pond-Moonlight (1904)
Alfred Stieglitz tidiga år exempel The Terminal (1893)
Lee Friedlander Desert Seen öken bilder https://www.google.com/search?chann...TrAhXyk4sKHZQXAE8QsAR6BAgOEAE&biw=818&bih=597
Josef Sudek skogs och träd bilder http://www.artnet.com/artists/josef-sudek/
Spännande fotografer, samtliga av dem. 👍👌

Mvh Terje
 
Spännande fotografer, samtliga av dem. 👍👌

Mvh Terje
Spännande fotografer, samtliga av dem. 👍👌

Mvh Terje

Kul tråd Terje😊 man behöver alltid något nytt eller gammalt att inspireras av👍
Om jag ska nämna några som jag inspirerats av har det varit framförallt Anton Corbijn i min ungdom, älskade den grovkorniga fotografin i svartvitt. Gillade även de fotografier han gjorde med blå ton och hade en fas då jag nästan skamlöst kopierade stilen för egen del när jag började fota😅🙈

Sedan fastande jag och inspireras fortfarande av Anders Petersen och Micke Berg. Anders för att han är otrolig på att komma nära och hans kopiering av de svartvita bilderna.
Micke för svärtan och känslan/tonen i
dem.
Jag har själv haft en förkärlek för den dokumentära bilden och framförallt i svartvitt .
I mitt porträtterande av människor inspireras jag däremot av Carl Bengtsson som jag också hade turen av få praktisera hos en längre tid. Han har en egen stil som är tidlös och klassisk och som jag verkligen älskar för porträtt /mode. Sedan finns det så många stora duktiga internationella både mode /porträtt och dokumentär fotografer som jag kollar på . Men de är nog för många för att nämnas .” Självklara namn är ju cartier och cindy sherman men gillade även Fransesca Woodman mycket en period för sin väldigt personliga och melankoliska stil.
/Martin
 
Trevlig tråd, Terje!
Jag vill slå ett slag för Nils Thomasson och Sven Hörnell. Båda är idag sorgligt bortglömda, men de var pionjärer på sin tid vad gäller fotodokumentation av den svenska fjällvärlden och den samiska kulturen.

I övrigt hittar jag flera favoriter bland Hasselbladspristagarna:

Ansel Adams kommer man aldrig ifrån, för hans majestätiska landskapsbilder och banbrytande expertkunnande i den analoga svartvita processen.

Jag är svag för pionjärerna som gav sig ut på strapatser med stora bälgkameror, var borta i veckor och kom hem med en handfull schyssta bilder. 😊

 
Senast ändrad:
Jag vill nämna några norska fotografer som jag fastnat för av olika anledningar.

Audun Rickardsen, biologiprofessor i Tromsö, med fantastiska bilder i gränsen mellan luft och vatten.

Pål Hermansen, som Terje nämnde tidigare, och som jag träffade för många år sedan och tycker är en mycket sympatisk man med fina landskaps- och naturbilder.

Och så en gigant i norsk fotohistoria; Anders Beer Wilse, som dokumenterade Norge högt och lågt med början på 1890-talet och i många decennier framåt. Hans bilder har jag stött på i mängd bl.a. när jag snokat i Rjukans historia.

Trådskaparen själv är också rätt bra i sina bästa stunder, honom har jag känt bortåt 20 år och lärt lite om naturfoto av.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar