Verkar lite enklare att fotografera fåglar i usa

[odburt]

Nja, frågan jag ställer mig är hur roligt är detta?

Visst är det häftigt med "Baldies" så nära, men känslan jag får är att det blir som att plåta tranor vid Hornborga, sångsvanar vid Tysslingen eller varför inte gråtrutar vid närmsta fiskehamn. Om vi tar bort att det är just örnar så tycker jag att det blir lätt blasé över denna sorts fotografi. Dessutom har ju "alla" amerikanska fågelplåtare av rang redan kramat ur de flesta bilder som går att få på den platsen, men bilder på "frihetsfågeln" går säkerligen hem hos en amerikansk publik och går nog sälja där.

Tycker nog att den sidan av pölen har annat, mer spännande attraktioner att bjuda på i fågelväg än stativträngsel och blixtljus från en massa fotografer.

Jag håller med dig till viss del, samtidigt tycker jag att det är roligast att ta bilderna och även om vägen till bilden ibland kan vara lång så är det ju ändå alltid resultatet som räknas.
För egen del föredrar jag att bara kunna gå ut i en lagun och plåta 20-30 olika våtmarksarter, som är vana vid folk. Det gör det mycket enklare att ta speciella bilder, t.ex. silhuetter eller action om fåglarna tillåter mig att röra mig som jag vill, jämfört med att stå i t.ex. Angarn och vänta och vänta på att t.ex. en skedand ska simma förbi.

 

[Lieden.se]

Visst har amerikanska fågelfotografer ett stort försprång genom fåglarnas oskygghet. Många världskända fågelfotogafer, som t.ex. Arthur Morris, har möjligheten att komma så nära att tacka för många av sina vackraste bilder. Var någon annanstan i världen kan man ta porträtt av vilda hägrar eller ruvande lom på fem meters håll?
Fast vi kan ju inte alla bara fota amerikanska arter, skulle bli lite ensidigt i längden... ;-) Och personligen tycker jag att det kan vara nog så spännande att försöka få en skygg art bra på bild, och de gångerna man lyckas hör till höjdpunkterna man kan uppleva inom denna sorts fotografering.

 

[ABE]

Känner mig också kluven inför enkelheten när det blir för lätt. Visst, åker jag till USA så lär jag plåta på vad som går. Men det är ändå något visst med att planera, sätta sig under gömslet, vänta och ta bilderna när läget dyker upp. Att knata omkring med kameran på måfå funkar oftast inte. När jag ex plåtade gröngöling i våras så handlade det först om en ren tillfällighet att jag upptäckte ett ställe intill en väg. Sedan en väl avvägd fotodag, sedan att diskret sätta mig på lagom avstånd under kammonätet utan att spetten ser att jag sätter mig där. Väntan, som också är spännande då man verkligen ser hur mycket som händer omkring en när man ligger dold. Sedan när gröngölingen (en art högt på min önskelista) dyker upp och inte upptäcker mig - en liten magisk känsla att se men inte synas, ta bilderna tills fotoläget är över, och sedan snabbt avlägsna sig från platsen utan att störa. I detta fall räckte det med 1,5 timmes väntan, några minuters plåtande och sedan var det över. Visst är det resultatet som räknas, men vägen dit är också en del av det, man känner sig helt klart jäkligt nöjd när planeringen funkat. Samtidigt kan jag även tycka att det är magiskt att vara nära orädda fåglar utan att jag är i gömsle, men då i sin rätta miljö, som ex fjällabb upp på fjället.

Sedan är det ju som Daniel P säger att om fåglarna är orädda så finns det större möjligheter till varierade bilder. Men det är ju en fråga om vad för bilder du vill ta. Jag plåtar ju nästan bara artbilder och när man väntar på att en fågel ska dyka upp efter några timmars väntan så exprimentrar man inte med motljusbilder och dyl.

Det är tacksamt när det är lätt, men om planeringen är den rätta så blir det inte så svårt heller, bara man har lite tur. För lätt skulle bli för tråkigt för min del.

 

[Osquar]

Instämmer till fullo med Dreamtide!

Om man tycker att väntan, pyssel å trixande, stök å bök etc är allt för besvärande i samband med sitt plåtande, well, tjacka vykort istället!

En del i naturfotografens vardag och utmaning, är ju att få till bra bilder även när förutsättningarna är mindre bra eller allmänt struliga. Men givetvis så utesluter inte det ena det andra! Kul att plåta jågel på silverfat oxå, emellanåt...

Och det där med jakten skulle ha satt större spår hos europeiska arter än amerikanska..... Vet inte de ja....

När jag var i Californien så stötte vi på rena rama gerillaförband i terrängen, vars syfte var fågeljakt! Det var ett jävla pangande i spenaten dagarna lång! Inte läge att smyga runt där med kamera och kikare....

Jag har ingen förklaring till varför arterna är olika skygga här å där i världen, men att jakten skulle spela någon större roll, ställer jag mig ytterst skeptiskt till. Detta mot bakgrund av alla de utlandsresor jag har gjort där jag har stött på jägare och deras byten "in action".

/Oscar

 

[Lieden.se]

Jag har ingen förklaring till varför arterna är olika skygga här å där i världen, men att jakten skulle spela någon större roll, ställer jag mig ytterst skeptiskt till.

Det jagas säkert lika mycket i Nordamerika som någon annanstans. Det jag menar är att fåglarna på de andra kontinenterna, som varit utsatta för jakt under mycket längre tid, fått in i sitt genetiska minne på ett annat sätt än sina nordamerikanska "kollegor" att människan är farlig, också på håll.

 

[Osquar]

Det jagas säkert lika mycket i Nordamerika som någon annanstans. Det jag menar är att fåglarna på de andra kontinenterna, som varit utsatta för jakt under mycket längre tid, fått in i sitt genetiska minne på ett annat sätt än sina nordamerikanska "kollegor" att människan är farlig, också på håll.

Fullt möjligt, samtidigt som jänkarna i sedvanlig stil gör allt 1000 ggr intensivare...... ;-)

/Oscar

 

[Birdman]

Jo, jag kan nog tycka att det är rent mysigt att sitta och vänta och vänta...inte behöver allt gå så toksnabbt, det finns det så många andra saker som gör i världen. Så jag är nog beredd att hålla med både Anders och Oscar i detta. Då blir det nog allt roligare att komma hem med de där skotten som man inte får möjlighet så ofta...typ silhuetter och action.

Som jag ser det har US vissa fågelfotoattraktioner som jag verkligen är sugen på (och har varit det länge dessutom). En av dessa är bland annat vadarplåtning vid Jamaica Bay i NYC.

// Daniel

 

[ABE]

Ja, det ena utesluter ju inte det andra. Lätta skott behövs också, om inte annat för att hålla humöret uppe om det gått trögt en tid. Och jag säger i varje fall inte nej till lätta lägen om det dyker upp. Men om det alltid var att ställa ut kameran bland oskygga fåglar, då skulle det bli väldigt tråkigt och känslan av att man plåtar vilda individer skulle nog försvinna.

Sedan handlar det nog lite om att en del anser att det i Sverige inte bara är svårplåtat utan att man tycker att våra fåglar saknar de riktigt vackra dräkterna. Man anser det inte mödan värt att lägga timmar på en buskskvätta, rödhake eller gröngöling. Tycker att vi lätt förbiser skönheten i våra vanliga fåglar pga att vi just är vana vid dem. Själv lägger jag mer än gärna tid på våra vanliga arter. Man får även acceptera att somliga fåglar kommer man aldrig att kunna plåta - hur många sommargyllingar har ex fastnat på ett minneskort? När jag plåtar fågel vill jag dessutom oftast vara ensam - det får man om man ägnar sig åt mer eller mindre vanliga arter.

 

[Osquar]

Ja, det ena utesluter ju inte det andra. Lätta skott behövs också, om inte annat för att hålla humöret uppe om det gått trögt en tid. Och jag säger i varje fall inte nej till lätta lägen om det dyker upp. Men om det alltid var att ställa ut kameran bland oskygga fåglar, då skulle det bli väldigt tråkigt och känslan av att man plåtar vilda individer skulle nog försvinna.

Sedan handlar det nog lite om att en del anser att det i Sverige inte bara är svårplåtat utan att man tycker att våra fåglar saknar de riktigt vackra dräkterna. Man anser det inte mödan värt att lägga timmar på en buskskvätta, rödhake eller gröngöling. Tycker att vi lätt förbiser skönheten i våra vanliga fåglar pga att vi just är vana vid dem. Själv lägger jag mer än gärna tid på våra vanliga arter. Man får även acceptera att somliga fåglar kommer man aldrig att kunna plåta - hur många sommargyllingar har ex fastnat på ett minneskort? När jag plåtar fågel vill jag dessutom oftast vara ensam - det får man om man ägnar sig åt mer eller mindre vanliga arter.

Jag för egen del tycker att våra vanligare arter har blivit mer intressanta nu bakom kameran än i kikaren. Detta ökar ju dessutom chansen till fler motiv än vid enbart rarrisplåtning. Dessutom blir det som Dreamtide oxå säger, man får lättare vara ifred vid plåtning av "kreti å pleti".

Plåtning i utlandet är för mig ofta en riktad historia, dvs det är några speciella arter som jag önskar få på bild ( supersnyggingar, häftiga arter eller globalt sällsynta). Mångfald, helt enkelt!

/Oscar

 

[Birdman]

...Man får även acceptera att somliga fåglar kommer man aldrig att kunna plåta - hur många sommargyllingar har ex fastnat på ett minneskort?...

Nä, det är inte många, speciellt inte om man ser till svenska mått mätt. Har man dock pengar och möjlighet finns stora chanser i sydöstra Europa, speciellt hos Bence Mate i Ungern:

http://hidephotography.com/getpage.php?pg=start&ac=1

Men då är vi också och nosar på att man får allt serverat på ett silverfat. Vill man plåta vissa arter får man nog vara beredd att lägga undan vissa principer. Skulle inte ha något emot att plåta blåkråka, biätare och andra coola arter på Bences farm nere i Ungern (alla arterna finns inom några hundra meters radie), de arterna är ju våta drömmar...iaf för mig. Men jag skulle definitivt inte vilja ha det så varje dag, då jag ser det som att då försvinner mycket av spänningen i mitt fotande. Sedan är det ju så att de flesta europeiska toppnamnen redan har varit där och klämt ut vad som finns...

// Daniel

 

[Osquar]

Nä, det är inte många, speciellt inte om man ser till svenska mått mätt. Har man dock pengar och möjlighet finns stora chanser i sydöstra Europa, speciellt hos Bence Mate i Ungern:

http://hidephotography.com/getpage.php?pg=start&ac=1

Men då är vi också och nosar på att man får allt serverat på ett silverfat. Vill man plåta vissa arter får man nog vara beredd att lägga undan vissa principer. Skulle inte ha något emot att plåta blåkråka, biätare och andra coola arter på Bences farm nere i Ungern (alla arterna finns inom några hundra meters radie), de arterna är ju våta drömmar...iaf för mig. Men jag skulle definitivt inte vilja ha det så varje dag, då jag ser det som att då försvinner mycket av spänningen i mitt fotande. Sedan är det ju så att de flesta europeiska toppnamnen redan har varit där och klämt ut vad som finns...

// Daniel

Helt korrekt! Vissa arter kräver mer eller mindre specifika förutsättningar för att få möjlighet till fotoläge, och där är det bara att gilla läget. Men när det kommer till gnistrande juveler som blåkråkor och biätare, ja då kan man lätt tumma på sina principer, i alla fall den första gången.... ;-)

/Oscar

 

[ABE]

Nä, det är inte många, speciellt inte om man ser till svenska mått mätt. Har man dock pengar och möjlighet finns stora chanser i sydöstra Europa, speciellt hos Bence Mate i Ungern:

http://hidephotography.com/getpage.php?pg=start&ac=1

Men då är vi också och nosar på att man får allt serverat på ett silverfat. Vill man plåta vissa arter får man nog vara beredd att lägga undan vissa principer. Skulle inte ha något emot att plåta blåkråka, biätare och andra coola arter på Bences farm nere i Ungern (alla arterna finns inom några hundra meters radie), de arterna är ju våta drömmar...iaf för mig. Men jag skulle definitivt inte vilja ha det så varje dag, då jag ser det som att då försvinner mycket av spänningen i mitt fotande. Sedan är det ju så att de flesta europeiska toppnamnen redan har varit där och klämt ut vad som finns...

// Daniel

Trots allt intressant att sådant ställe som Benche Mate finns (okänt ställe för mig tidigare). För visst, åker man på en resa så vill man inte ligga i gömlse hela dagarna. Att andra fotografer plåtat sönder arterna är inget jag funderar så mycket på, jag plåtar i första hand för min egen del.

 

[ABE]

Vid närmare påsyn av placet i Ungern - 20 lök för en veckas plåtning i en jättedjurpark - njaee.

 

[Osquar]

Vid närmare påsyn av placet i Ungern - 20 lök för en veckas plåtning i en jättedjurpark - njaee.

En annan aspekt med "silverfats-plåtning".... Det kostar!

Antingen får man pröjsa med tid eller med stålar. Ingenting är gratis här i livet...

/Oscar

 

[Birdman]

Trots allt intressant att sådant ställe som Benche Mate finns (okänt ställe för mig tidigare). För visst, åker man på en resa så vill man inte ligga i gömlse hela dagarna. Att andra fotografer plåtat sönder arterna är inget jag funderar så mycket på, jag plåtar i första hand för min egen del.

Det blir vanligare och vanligare med ställen som dessa (det är bland annat här Brutus Östling har tagit flera av de bilder som finns i hans senaste utgivning).

Finns dessutom ytterligare ett ställe i Ungern (med inriktning på aftonfalk) och två arrangörer i Spanien (stortrapp, småtrapp, örnar och lammgam). I US så finner man liknade rancher i Texas och Arizona (med sockervattensmatningar och drickpooler för fåglar).

Sedan har man ju val att göra...gömsle eller ej. Väljer man det första alternativet, ja då får man vara beredd att öppna lädret ordentligt. Fast djurpark vet jag ej om jag kan hålla med om...

 

[ABE]

En annan aspekt med "silverfats-plåtning".... Det kostar!

Antingen får man pröjsa med tid eller med stålar. Ingenting är gratis här i livet...

/Oscar

Så rätt så - en vacker dag kanske måltipsvinsten trillar in och då kan man ge sig ut i världen och besöka dessa farmer, med ett 500mm i näven och plåta på. Fast på vissa bilder från Puztan ser det ut som det är glas i gömslena? Är det så, eller finns det glasfri plåtning där nere?

Och förresten, min egna 1500 kvm stora farm (tomten) har givit mig bl.a nötskrika, grå- och grönsiska, rödstjärt, tofsmes, svartmes plus några till. Vad är skillnaden - sommargästerna matar jag inte, men de andra artbilderna är ju ett resultat av min fågelmatning och därmed rätt så arrangerat. Så egentligen är inte principskillnaden så stor på plåtningen hemma och på Benches. En viss skillnad i arter dock.

 

[ABE]

Det blir vanligare och vanligare med ställen som dessa (det är bland annat här Brutus Östling har tagit flera av de bilder som finns i hans senaste utgivning).

Finns dessutom ytterligare ett ställe i Ungern (med inriktning på aftonfalk) och två arrangörer i Spanien (stortrapp, småtrapp, örnar och lammgam). I US så finner man liknade rancher i Texas och Arizona (med sockervattensmatningar och drickpooler för fåglar).

Sedan har man ju val att göra...gömsle eller ej. Väljer man det första alternativet, ja då får man vara beredd att öppna lädret ordentligt. Fast djurpark vet jag ej om jag kan hålla med om...

OK! Det där med djurpark var att ta i...

 

[brutusostling]

Rekommenderas

Bence bor precis på gränsen till en nationalpark i södra Ungern, biätarna har han på tomten, blåkråkorna har han haft ett par år i närheten. Men du får vara ute några morgnar (5 timmar i gömsle, sen är ljuset för hårt, du får gå ut när det är mörkt) om du ska få bra blåkråkebilder, han har även byggt ett fågeltorn på tomten. Ett antal dagar där ger resultat. Rekommenderas varmt, blåkråkor är ju ingen art vi längre har i Sverige eller som vi kommer att få tillbaka. Den håller även på att försvinna från Baltikum när jordbruket blir mer storskaligt. Men på sina håll i Ungern finns den, där är jordbruk fortfarande småskaligt.

En del annat, vadarna t.ex., är knepigare - Bence har ett par gömslen några kilometer in i parken, han har fått specialtillstånd att plåta i parken. Men för mig har de fyra dagar jag suttit i dessa gömslen på våren inte gett mig några bilder jag kunnat använda.

Då är USA lättare vad gäller vadare, men precis som Daniel skriver: längre ut på landet är de lika skygga som här.

Bald Eagles, vi fgår se vad amerrikanska fotografer gör nu, 98-99 % av bilderna på vithövdad havsörn som vi ser är ju tagna i Homer, där Jean Keene höll till (hon hade mejladress som redeaglelady!). Sorgligt att hon gått bort; när den vithövdade ännu var hotad - det är den ju definitivt inte i dag - betydde säkert hennes matning en hel del.

Men som sagt: jag rekommenderar ett besök nere i Ungern.

Lika mycket som att man bygger gömsle på tomten eller matar i skogen, en bra årstid nu - och nu har vi fått snö också, naturens egen jättereflektor som är så förlåtande för bilderna dessutom.

 

[ABE]

Bence bor precis på gränsen till en nationalpark i södra Ungern, biätarna har han på tomten, blåkråkorna har han haft ett par år i närheten. Men du får vara ute några morgnar (5 timmar i gömsle, sen är ljuset för hårt, du får gå ut när det är mörkt) om du ska få bra blåkråkebilder, han har även byggt ett fågeltorn på tomten. Ett antal dagar där ger resultat. Rekommenderas varmt, blåkråkor är ju ingen art vi längre har i Sverige eller som vi kommer att få tillbaka. Den håller även på att försvinna från Baltikum när jordbruket blir mer storskaligt. Men på sina håll i Ungern finns den, där är jordbruk fortfarande småskaligt.

En del annat, vadarna t.ex., är knepigare - Bence har ett par gömslen några kilometer in i parken, han har fått specialtillstånd att plåta i parken. Men för mig har de fyra dagar jag suttit i dessa gömslen på våren inte gett mig några bilder jag kunnat använda.

Då är USA lättare vad gäller vadare, men precis som Daniel skriver: längre ut på landet är de lika skygga som här.

Bald Eagles, vi fgår se vad amerrikanska fotografer gör nu, 98-99 % av bilderna på vithövdad havsörn som vi ser är ju tagna i Homer, där Jean Keene höll till (hon hade mejladress som redeaglelady!). Sorgligt att hon gått bort; när den vithövdade ännu var hotad - det är den ju definitivt inte i dag - betydde säkert hennes matning en hel del.

Men som sagt: jag rekommenderar ett besök nere i Ungern.

Lika mycket som att man bygger gömsle på tomten eller matar i skogen, en bra årstid nu - och nu har vi fått snö också, naturens egen jättereflektor som är så förlåtande för bilderna dessutom.

Intressant information. Som jag påpekar i tidigare inlägg så är ju principen den samma vare sig det är plåtning hemma på tomten eller Benches. För en vanlig amatörfotograf med begränsad plånbok är det dock tuffa bud och en dylik resa som Benches rätt avlägsen.

 

[odburt]

Jag tycker nog att man kan arrangera bilder in i det sista faktiskt. Jag har alltid varit en liten pysselgubbe som bygger och petar med detaljer. Hela vägen från lego, modelltåg, anteckningar i plugget till fotograferingen.

Jag tycker att det är lite av tjusningen, att själv räkna på bakgrunder, klockslag för ljus, vinklar, perspektiv osv. Man kan hålla på och spinna vidare hur länge som helst.

Just nu håller jag på och planerar ett flytande gömsle till våren, utöver det har jag 3 olika gömslen med olika dimensioner, varav ett jag byggt själv för liggande fotografering. Det tycker jag är givande, att pyssla och fixa hela tiden, men alla är vi olika. Andra "äkta" naturromantiker glider kanske hellre runt i skogen och tar dagen som den kommer medan vissa gärna rekar lite och arrangerar bilderna.