Spunken
Aktiv medlem
Jag vill på en gång poängtera att min frågeställning inte är juridisk. Snarare etisk, eller möjligtvis filosofisk.
Betrakta följande konstverk: (Jag vet att det låter pretantiöst, men jag har inget bättre ord)
http://www.linkopings-budoklubb.se/iaido/bilder/tavlingar/sm-2009-vallingby/iaidosm4854.jpg/view
Jag hade med mig kameran till iaido-SM i Stockholm i helgen och bilden ovan kom med hem.
Den är aning ur fokus, brusig och belagd med viss rörelseoskärpa - men när jag såg den blev jag så inspirerad att jag beskar den ordentligt (originalet är liggande) och bearbetade så det film-lika bruset förhöjde bilden istället för tvärtom.
Helt klart en av de bästa bilder jag inte tagit.
Det intressanta är nämligen att jag inte plåtade så mycket den dagen -
jag deltog nämligen i själva tävlingen (notera avsaknad av kamera).
Juridiskt är frågan enkel: den som tog bilden äger den, oavsett vems kameran är, oavsett efterbehandling.
MEN, om man frågar sig "vems är konstverket" ang. bilden ovan så blir det lite luddigare.
Fotografen skulle sannolikt lagt upp bilden på facebook, oredigerad. Det är jag som hade kunnandet, intresset och "visionen" att beskära, arbeta med färgmättnad, kontrast och ljusstyrka och göra det som ger bilden dess karaktär.
Å andra sidan, om jag hållt i kameran hade bilden antagligen inte tagits. Även om jag inte var upptagen just då så hade jag försökt isolera motivet från de vita gubbarna i bakgrunden, och kanske missat bilden.
Man håller ställningen som avbildas i 1-2 sekunder.
Så vems är konstverket? Vad är det som ger "verkshöjden" - själva bilden eller efterbehandlingen?
Skulle bilden bli en storsäljare och jag och fotografen dras in i en upphovsrättsrättegång skulle hon antagligen vinna, men det är i det här fallet i det närmaste oväsentligt.
Som jag ser det så "äger" jag bilden när jag gör den till min egen - när jag tittar på den och ser det ofärdiga konstverket. När jag jobbar med den, klurar och tar fram bilden jag vill se.
Min vision. Min bild. Eller?
Betrakta följande konstverk: (Jag vet att det låter pretantiöst, men jag har inget bättre ord)
http://www.linkopings-budoklubb.se/iaido/bilder/tavlingar/sm-2009-vallingby/iaidosm4854.jpg/view
Jag hade med mig kameran till iaido-SM i Stockholm i helgen och bilden ovan kom med hem.
Den är aning ur fokus, brusig och belagd med viss rörelseoskärpa - men när jag såg den blev jag så inspirerad att jag beskar den ordentligt (originalet är liggande) och bearbetade så det film-lika bruset förhöjde bilden istället för tvärtom.
Helt klart en av de bästa bilder jag inte tagit.
Det intressanta är nämligen att jag inte plåtade så mycket den dagen -
jag deltog nämligen i själva tävlingen (notera avsaknad av kamera).
Juridiskt är frågan enkel: den som tog bilden äger den, oavsett vems kameran är, oavsett efterbehandling.
MEN, om man frågar sig "vems är konstverket" ang. bilden ovan så blir det lite luddigare.
Fotografen skulle sannolikt lagt upp bilden på facebook, oredigerad. Det är jag som hade kunnandet, intresset och "visionen" att beskära, arbeta med färgmättnad, kontrast och ljusstyrka och göra det som ger bilden dess karaktär.
Å andra sidan, om jag hållt i kameran hade bilden antagligen inte tagits. Även om jag inte var upptagen just då så hade jag försökt isolera motivet från de vita gubbarna i bakgrunden, och kanske missat bilden.
Man håller ställningen som avbildas i 1-2 sekunder.
Så vems är konstverket? Vad är det som ger "verkshöjden" - själva bilden eller efterbehandlingen?
Skulle bilden bli en storsäljare och jag och fotografen dras in i en upphovsrättsrättegång skulle hon antagligen vinna, men det är i det här fallet i det närmaste oväsentligt.
Som jag ser det så "äger" jag bilden när jag gör den till min egen - när jag tittar på den och ser det ofärdiga konstverket. När jag jobbar med den, klurar och tar fram bilden jag vill se.
Min vision. Min bild. Eller?