Varför tvekar man?

[meLf]

mipert skrev:
Jag gick runt på Triangelns köpcenter i går med min dotter i barnvagnen och då såg jag henne, en ung tjej med rött hår och fantastiskt ansikte.
Hon satt och fikade med sin mor och bror? och hela mitt modellfotografvarningssystem skrek ut "henne skall du fotogafera"!

Men, jag fegade (vilket jag inte brukar) och gjorde inte det jag borde, nämligen att gå fram och presentera mig som fotograf och säga jag skulle vilja fotografera henne.

Nu är hon borta och med henne en väldigt bra bild som skulle gjort min bildpärm fulländad.

Varför kan man aldrig få vara riktigt glad?

Var glad att du såg en möjlighet till en bra bild istället.
Känn efter och sök den känslan.

Varje dag har man chansen att ta unika bilder,
bilder som påverkar andra människor och en själv.
Musiker tränar varje dag.. vad gör man som fotograf?

 

[KGS]

Tar minst en bild om dagen?

 

[Trracer]

Var i en liknande situation själv, fast i mitt fall var det dottern till en granne. Men jag frågade faktiskt och resultatet kan man se här:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?set=lp&ID=238907

Men jag har sett många jag velat fota, men inte vågat fråga.

 

[www.tille.se]

Mikael, jag känner igen mig så väl i den sitaution du beskriver. Jag har också fegat och ångrat mig efteråt. Men ibland har jag frågat och oftast fått ja. Det mest frustrerande är att man vid blotta anblicken av detta underbara fotoobjekt, vet hur fantastisk hon kommer bli på bild.

Men bättre lycka nästa gång. Det är då du får tänka på denna tjej och tänka, jag ska inte fega, jag ska inte fega, jag ska inte fega...

 

[Niclasfoto]

En utomlandsWorkshop med mästeren Morten Krogvold löser problemet med att på ett fint sätt skapa kontakt med människor i olika situationer,,,, Rekommenderas även om jag endast känner honom från hans workshops i Nroge,,

''

Sedan är det ju så att vi alla har olika dagar, ibland känns det mycket lätt och ibland lite svårare.
Jag personligen har väldigt lätt att skapa kontakt med främmande,, Ett av trixen som jag ser det är att känna av olika situationer, det är som stand up humor. Det handlar om tajming inom den enskillda situationen!

Mvh Niclas,

 

[Kijana]

Personligen har jag inga problem med att fråga okända på sta'n om jag får fotografera dem.
Jag kanske har en känsla inom mig som gör att jag vill fotografera, men när jag tänker mig förklara bildidén för någon utomstående (eller det tilltänkta objektet) och bildidén känns otydlig, oklar och svår att formulera på ett vettigt sätt så kommer också tveksamheten.

 

[Enfotograf]

Jag har ett sånt här "fall" också.
En flicka i min hemstad som jag har känt sedan 1993 och har velat plåta henne från dess men jag har aldrig vågat fråga.
För för ngt år sedan så sa jag som det var att jag har velat ta kort på henne sedan vi sågs och hon svarade att det hade hon gärna gjort då men nu var hon inte så pigg på det.
Så varför vågade man inte fråga henne då?