Re: Varför blev det 24x36
jabo skrev:
Det var en gång i tiden några kameramekaniker som experimenterade med att göra kameror som var lite lättare att ha med. En av dessa var Ernst Leitz som konstruerade LEICA....
En liten rättelse, det var Oskar Barnack, anställd på Leitz som uppfann småbildskameran.
"Leica-kameran blev en omedelbar succé när den introducerades av E. Leitz Optische Werke år 1925. En ny sorts kamera med ett nytt litet filmformat - den var banbrytande. Ingen annan kamera har populariserat småbildsfotograferandet så mycket som den. År 1913 hade Oskar Barnack, en tysk finmekaniker med fotointresse anställd på Leitz, själv byggt två kameror helt i metall som skulle bli kända som "Ur-Leican". Första världskriget bromsade utvecklingen, men 1923 övertygade han sin chef Ernst Leitz II att tillverka en testserie på 31 lameror och 1925 presenterades Leica I på vårmässan i Leipzig. Kameran laddades med kinematograffilm. En av tankarna var att få tillgång till billig film genom överblivna bitar från filmstudiorna. Biograffilmens 18 x 24 mm dubblades av Barnack till det klassiska 24 x 36 mm för att dels få ett liggande format, och dels för att förbättra kvaliteten på stillbilderna. Han uttryckte också sin förtjusning över sidförhållandet 2:3 som han ansåg vara det bästa.
Själva kameran var en avancerad konstruktion. Den hade en ridåslutare med tiderna Z (Zeit, långtid) och 1/20 - 1/500 sekund. Filmframmatningen spände slutaren så att inga dubbelexponeringar kunde ske. Sökaren var av optisk typ utan avstånsmätare, en sådan kunde dock köpas och sättas fast i tillbehörsskon. De 36 bilder kameran gav på en laddning blev standard. Tillbehörsskon blev också standard framöver - för fastsättning av sökare, exponeringsmätare, närbildstillsatser, blixtar, etc. Men det var objektivet, Elmar 50mm f/3,5 som gjorde Ernst Leitz och Leica världsberömt. Det var beräknat av Dr. Max Berek på Leitz och blev måttstocken för andra konstruktioner. Själva objektivet var fast monterat och kunde inte bytas; dock kunde det skjutas ihop när det inte användes för att spara plats. 1926 kom en variant med centralslutare - Leica Compur. I den satt Elmar-objektivet i en Compurslutare som hade de långa tider (1 - 1/10 sekund) som Leica I saknade. Modellen blev trots det inte populär och slopades snart.
1930 kom istället en utveckling av Leica I - Leica I Schraubgewinde (skruvgänga). Denna modell hade utbytbara objektiv i en 39,5 mm gänga som kom att kallas Leicagängan. Till en början erbjöds 50, 35 och 135 mm objektiv. Avståndet filmplan - gänga standardiserades året därpå; innan dess fick varje objektiv justeras in speciellt för den kamera det skulle användas till.
I och med introduktionen av Leican introducerades också ett nytt tänkande inom kamerabranschen. Gradvis blev Barnacks ord "Små negativ - stora bilder" allmänt accepterade och utvecklingen av små avancerade kameror började rulla på."
Källa:
http://www.infundo.com/fotografi/kamerahist.html
en kul länk med kamerahistoria
