Varför inga typ17-120 mm f2.8 zoom?

[b1967]

Kanske inte helt rätt avdelning för denna frågan, men hittade ingen bättre... och det är ju Nikon jag kör med

Jag fotar mycket konserter och kör uteslutande med zoom-objektiv med fast bländare på 2.8.
Har 17-50, 28-75 samt 70-200.
Jag har funderat på varför det inte finns zoom-objektiv med lite större omfång från vidvinkelt och uppåt med fast bländare på 2.8. Typ 17-105 eller 17-120.
Det hade varit ett helt perfekt zoom-objektiv att använda på klubbar och mindre scener. Oftast funkar ju 17-50 utmärkt, men man missar de riktigt bra närbilderna man kan ta när man kör med 70-200.

Varför finns inte denna typen av objektiv? Är det helt omöjligt tekniskt att bygga med den bländaren? 70-200 finns det ju många varainter av. Är det mycket svårare på grund av att man går från vidvinkel och uppåt?

Jag bara undrar? SKulle vara intressant att veta varför...

 

[Erik Schalin]

Sigmas 200-500/2,8 finns ju.
Studerar du dess specifikationer o pris så tror jag att man inser problemen.

 

[Flash Gordon]

Ju större zoom-omfång du konstruerar desto svårare blir det att få bra prestanda på alla brännvidder. Skall du dessutom ha 2,8 rakt genom zoom-omfånget har du infört ännu en besvärlig faktor i ekvationen. Det går säkert bygga ett sådant objektiv. Frågan är om du hade accepterat bildkvaliten eller så hade man använt den bästa teknologi som går att uppbringa och då hade du nog inte gillat priset.

 

[VisualD]

Sigmas 200-500/2,8 finns ju.
Studerar du dess specifikationer o pris så tror jag att man inser problemen.

Står man bredvid den tror man snarare det är någon slags partikelaccelerator än "vanlig" fotoutrustning.

 

[b1967]

Sigmas 200-500/2,8 finns ju.
Studerar du dess specifikationer o pris så tror jag att man inser problemen.

Fast nu var det vidvinkelzoom som frågan gällde. Typ 17-105 eller liknande. Det finns ju feta zoomar på 70-200 osv. Men inga motsvarande på vidvinkelnivå.

 

[Flash Gordon]

Optik har sina fysiska lagar som är svårt att gå runt. Det finns ju redan super-zoomar men de är ljussvaga samt stora och trots detta ganska mediokra vad gäller upplösning.

Det finns dock utveckling på sensorsidan som skulle kunna ge oss betydligt högre upplösning. Den organiska sensorn. Skulle den kunna förverkligas kunde vi nå 100 Mpix på en fullformatskamera. Då skulle digitalzoom eller beskärning bli ett verkligt alternativ.

 

[b1967]

Ju större zoom-omfång du konstruerar desto svårare blir det att få bra prestanda på alla brännvidder. Skall du dessutom ha 2,8 rakt genom zoom-omfånget har du infört ännu en besvärlig faktor i ekvationen. Det går säkert bygga ett sådant objektiv. Frågan är om du hade accepterat bildkvaliten eller så hade man använt den bästa teknologi som går att uppbringa och då hade du nog inte gillat priset.

Mitt Tamron 70-200 f2.8 är jag riktigt nöjd med. Bra skärpa genom hela zoomomfänget. Bra färger och kontrast.
Det är därför jag är lite förvånad varför det inte finns motsvarande från vidvinkel och uppåt utan det är ju bara 17-50, 18-50, 17-55 och liknande.
Kan man bygga ett 70-200 med bra kvalitet och bra pris borde det väl gå att bygga 17-120? Eller är det mer avancerat?

 

[Vassius]

Mitt Tamron 70-200 f2.8 är jag riktigt nöjd med. Bra skärpa genom hela zoomomfänget. Bra färger och kontrast.
Det är därför jag är lite förvånad varför det inte finns motsvarande från vidvinkel och uppåt utan det är ju bara 17-50, 18-50, 17-55 och liknande.
Kan man bygga ett 70-200 med bra kvalitet och bra pris borde det väl gå att bygga 17-120? Eller är det mer avancerat?

70-200 motsvarar 2,8x zoom och går från kort tele till lite längre tele.
17-120 motsvarar 7x xoom och går från extrem vidvinkel till tele.

Där ser du skillnaden. De två brännviddsomfången ställer helt olika krav på konstruktionen, så man kan inte säga att "om det ena går så borde det andra gå".

 

[b1967]

70-200 motsvarar 2,8x zoom och går från kort tele till lite längre tele.
17-120 motsvarar 7x xoom och går från extrem vidvinkel till tele.

Där ser du skillnaden. De två brännviddsomfången ställer helt olika krav på konstruktionen, så man kan inte säga att "om det ena går så borde det andra gå".

Alltså helt enkelt mycket mer avancerat att bygga och skulle bli enormt stort, tungt och skitdyrt...

Misstänkte att det var på det viset. Vilket är synd för det hade varit det ultimata objektivet för mig!

 

[Flash Gordon]

Du måste tänka i zoom-faktor. 70-200 är 2,85 gånger. 17-105 är över 6 gånger.
Det är skillnaden och varför det inte finns på marknaden idag för kameror med stor sensor.
Alla objektiv är kompromissser. Hade det gått att göra ett sådant objektiv till en rimlig kostnad så hade det funnits att köpa för länge sedan.
Canon har 16-35/2,8 och 24-70/2,8 men deras 24-105 som är mer flexibel har bara f4.
Någonstans måste man göra en kompromiss och avstå något.

 

[Grevture]

Fast nu var det vidvinkelzoom som frågan gällde. Typ 17-105 eller liknande. Det finns ju feta zoomar på 70-200 osv. Men inga motsvarande på vidvinkelnivå.

Huvudproblemet i det du frågar efter är att du vill ha ett objektiv som går från vidvinkel till teleobjektiv. Dessutom ljusstarkt (stor maxbländare).

Om vi håller oss till större sensorstorlekar så kan du ställa upp två "tumregler":
- Det går att bygga superzoomar (vidvinkel - tele) - om de är ganska ljussvaga.
- Det går att bygga ljusstarka zoomar - om de håller sig till att vara antingen vidvinkel eller telezoom.

Att kombinera a) hög ljusstyrka, b) att gå från vidvinkel till tele och c) stor sensorstorlek blir optiskt väldigt svårt. Och därmed stort, tung och dyrt.

Ett sätt att illustrera designproblemen är att kika på de riktigt brutala superzoomar som faktiskt redan finns, som t.ex. Canons Digisuper 100xs med ett zoomomfång från 9,3 till 930 mm, med maxbländare 1,7 - 4,7. Men sedan väger det över 23 kilo och kostar runt en kvarts miljon - dollar. Och lyser bara ut en bildcirkel som räcker för en sensor på 2/3", som i en kompaktkamera alltså.

Skulle du skala upp det där TV-kameraobjektivet för sensorstorlekar som aps-c eller småbild skulle det bli groteskt stort och kosta ... Sjukt mycket pengar.

Nu var det inte ett så extremt exempel du frågade efter, men det pekar lite på var problemen ligger.

Ett 17-105 eller 17-120 för aps-c är förstås fullt möjligt. Höll man sig till en maxbländare på till exempel f/4 skulle det nog inte ens bli varken speciellt stort eller dyrt. Men att gå upp ett steg till maxbländare 2,8 skulle förmodligen göra det mer än dubbelt så stort och optiskt komplext. Och att sedan göra det så att det täcker småbildssensor skulle innebära ytterligare en dubbling av stprlek och komplexitet - minst.

Notera gärna hur superzoomarna för aps-c respektive småbild tenderar att se ut:
- för aps-c 16/17/18 - 200/250/300 mm med maxbländare 3,5-5,6 eller däromkring
- för småbild oftast 28-300/3,5-5,6
Kort sagt, man går från måttlig vidvinkel till måttligt tele med måttlig ljusstyrka. Sådana objektiv går att bygga hyfsat kompakta och inte allt för dyra. Men så snart du går bortom "måttlig" någonstans så blir det snabbt stort, tungt och dyrt

 

[b1967]

Huvudproblemet i det du frågar efter är att du vill ha ett objektiv som går från vidvinkel till teleobjektiv. Dessutom ljusstarkt (stor maxbländare).

Om vi håller oss till större sensorstorlekar så kan du ställa upp två "tumregler":
- Det går att bygga superzoomar (vidvinkel - tele) - om de är ganska ljussvaga.
- Det går att bygga ljusstarka zoomar - om de håller sig till att vara antingen vidvinkel eller telezoom.

Att kombinera a) hög ljusstyrka, b) att gå från vidvinkel till tele och c) stor sensorstorlek blir optiskt väldigt svårt. Och därmed stort, tung och dyrt.

Ett sätt att illustrera designproblemen är att kika på de riktigt brutala superzoomar som faktiskt redan finns, som t.ex. Canons Digisuper 100xs med ett zoomomfång från 9,3 till 930 mm, med maxbländare 1,7 - 4,7. Men sedan väger det över 23 kilo och kostar runt en kvarts miljon - dollar. Och lyser bara ut en bildcirkel som räcker för en sensor på 2/3", som i en kompaktkamera alltså.

Skulle du skala upp det där TV-kameraobjektivet för sensorstorlekar som aps-c eller småbild skulle det bli groteskt stort och kosta ... Sjukt mycket pengar.

Nu var det inte ett så extremt exempel du frågade efter, men det pekar lite på var problemen ligger.

Ett 17-105 eller 17-120 för aps-c är förstås fullt möjligt. Höll man sig till en maxbländare på till exempel f/4 skulle det nog inte ens bli varken speciellt stort eller dyrt. Men att gå upp ett steg till maxbländare 2,8 skulle förmodligen göra det mer än dubbelt så stort och optiskt komplext. Och att sedan göra det så att det täcker småbildssensor skulle innebära ytterligare en dubbling av stprlek och komplexitet - minst.

Notera gärna hur superzoomarna för aps-c respektive småbild tenderar att se ut:
- för aps-c 16/17/18 - 200/250/300 mm med maxbländare 3,5-5,6 eller däromkring
- för småbild oftast 28-300/3,5-5,6
Kort sagt, man går från måttlig vidvinkel till måttligt tele med måttlig ljusstyrka. Sådana objektiv går att bygga hyfsat kompakta och inte allt för dyra. Men så snart du går bortom "måttlig" någonstans så blir det snabbt stort, tungt och dyrt

Tack för ett utmärkt svar!