Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Varför används autofokus?

Produkter
(logga in för att koppla)

Anders Norén

Aktiv medlem
Ju mer jag lär mig om skärpedjup, desto mer förbryllad blir jag över att autofokus används. Med de små bildsensorerna som kompaktkameror i regel har är skärpedjupet så stort att jag frågar mig om autofokus över huvud taget behövs!

Låt mig exemplifiera med följande resonemang:

Kalle har köpt sig en ny kamera. Eftersom han bara vill ta bilder på familjesemestern och på festerna med vännerna och inte är intresserad av fotografi som hobby så har han köpt en Canon Ixus 860, en automatisk konsumentkamera som verkade praktisk och hade ett bra pris.

Ixus 860 har ett brännviddsomfång på nominellt 4,6-17,3 mm, ekvivalent 28-105 mm, och ett största bländartal på mellan 2,8 och 4,5. Det här är siffror Kalle inte känner till och inte heller bryr sig om. Vad Kalle däremot märker är att kameran tar god tid på sig att fokusera när han trycker ned avtryckaren. Ibland hinner motivet flytta på sig innan bilden verkligen tas. På fester i dunkla lokaler kan det kännas som att det tar flera sekunder innan kameran fokuserat.

Om Kalle hade känt till de ovannämnda siffrorna och lärt sig hur man beräknar skärpedjup - inte för att ovannämnda kamera har möjlighet till manuella inställningar - så hade han märkt följande:

- Vid brännvid 4,6 (minimum), bländare 2,8 (maximum) och fokusavstånd 1,3 m omfattar skärpedjupet 0,7-9,7 m.
- Vid samma brännvidd och bländare är hyperfokalavståndet 1,5 m och skärpedjupet från 0,8 till oändligheten.

Kalle använder aldrig zoom inomhus och har aldrig kommit på tanken att fotografera föremål på närmare avstånd än ungefär 1 m.

Varför har Kalles kamera över huvud taget autofokus? Skulle det inte räcka med två lägen, ett inomhusläge med ett skärpedjup anpassat för storleken på ett vanligt rum och ett utomhusläge med oändligt skärpedjup? (Ett rum är sällan djupare än 8 m från fönstret - då blir det för mörkt.) Inställningen i det första fallet ovan skulle räcka för alla foton i hemmet och det andra fallet för alla foton utomhus. Skulle Kalle få för sig att fotografera något som befinner sig närmare honom än 0,7 m - ungefär armlängds avstånd - så skulle det kunna finnas ett makroläge.

Om Kalle skulle börja använda zoomen utomhus för att få närbilder på avlägsnare föremål skulle kameran kunna ha hyperfokalautomatik. Närgränsen för skärpedjupet flyttas givetvis allt eftersom Kalle zoomar men å andra sidan zoomar han för att föremålet står långt borta.

Skulle Kalle börja vilja experimentera med skärpedjupet för att till exempel få bakgrunden ur fokus skulle han givetvis inte kunna det med ovannämnda fixfokus och hyperfokalautomatik. Men det kan han å andra sidan inte heller med den vanliga autofokusen! Och den fotograf som har en kamera med större sensor och aktivt väljer sitt skärpedjup använder väl heller inte autofokus?

Är jag helt ute och cyklar i mitt resonemang? Såga det gärna jäms med fotknölarna, men gör det sakligt. Jag vill reda ut detta en gång för alla: när finns det en poäng med autofokus?

Anders
 
Du är nog rätt ute, men det handlar nog om marknadsföring. Till och med mobiltelefoner har ju AF nuförtiden =)

AF låter häftigt. 50x digital zoom låter också häftigt. Leica- eller Zeizzoptik låter också bra =)
 
Jag har en sån kamera, en gammal Olympus med bara två lägen på bländaren och ingen autofokus, skaffade den för några år sedan istället för mobilkamera.
 
En snabb kommentar, som visserligen bortser från dina specifika siffror: det är viktigt att göra skillnad mellan skärpedjup och skärpeplan. Allt som förekommer inom skärpedjupsområdet är aldrig riktigt lika skarpt som det/de objekt som ligger i skärpeplanet. Svaret på din slutfråga blir därför: varje gång du vill att någonting i bilden ska ha maximal skärpa, och möjlighet till manuell fokus inte finns.
 
Det är ju bara skarpt på ett ställe, i skärpeplanet. Allt annat är "acceptabelt skarpt" baserat på vad man ansett är acceptabelt när man valt storlek på oskärpecirkeln i beräkningen.

Vid praktisk fotografering ser man ju det rätt snabbt även med en kompaktkamera. Trots stort skärpedjup så är det ju viktigt var man sätter skärpan.
 
Något jag är förvånad över är att ingen tillverkare har tagit fram än är en automatisk hyperfokal-fokusering. (Det kanske finns, men jag har inte sett det)

Dvs ett läge där kameran använder autofokusmotorn för att automatisk sätta fokus på hyperfokalavståndet, beroende på vilken brännvidd och bländare man ställt in. Det är något jag skulle ha ganska stor nytta av speciellt om man använder zoomobjektiv som saknar hyperfokal markering.

Det skulle även kunna kombineras med tex motivprogrammet landskap.
 
Nya kompaktkamer har dom ingen snabbknapp för att ställa fokus på ett visst avstånd?

En av min gamla Olympusar hadde en kanpp för oändligt och en för 2,5m. Det funkade bra när AF inte funkade eller om man vill att kameran skulle bli snabbare.
 
Något jag är förvånad över är att ingen tillverkare har tagit fram än är en automatisk hyperfokal-fokusering.
Canons A-DEP (finns på digitala EOS-kameror i de lägre klasserna) är en automatisk skärpedjupsfunktion.
Det är samtidigt en av de mest odugligförklarade finesserna på dessa kameror. Åtminstone av puritanerna.
 
Är inte Canons a-dep en funktion som ta hänsyn till fokus i alla fokuspunkter och sen anpassar skärpedjupet efter det?

Det jag är ute efter är att man ställer in brännvidd och bländare, sen ställer kameran in fokus på det avstånd som ger störst skärpedjup.
 
Det är ju bara skarpt på ett ställe, i skärpeplanet. Allt annat är "acceptabelt skarpt" baserat på vad man ansett är acceptabelt när man valt storlek på oskärpecirkeln i beräkningen.

Jo, så är det förstås. Men ändå: här har vi decennier räknat med ett skärpedjup! Har det nu plötsligt blivit "området med acceptabel, men inte perfekt, skärpa"? Jag har alltid trott att gränsen verkligen var satt efter vad vi kan se, inte vad vi accepterar som OK skärpa.

Hur är det, egentligen?

Per.
 
På en kompaktkamera gör det mindre skillnad, men iaf:

Det som DoF-beräknare brukar undvika att berätta är att man kan se mycket skillnad på skärpan inom det som det som den formella beräkningen anger som "skärpeområdet".

Det är inte ovanligt att man upplever att knappt hälften av det man får angivit som "acceptabelt fokusområde" är i fokus. Definitionen på CoC är lite för lös för att vara acceptabel - för min del iaf.
Standarddefinitionen på CoC-spridning som de flesta beräkningar utgår ifrån är radie 1, inom dL 50%. Vad detta betyder är att:
En matematiskt perfekt PUNKT med storleken 1/oändlighet diffuseras (sprids) ut så att mindre än 50% av ljuset finns inom en 1 pixel radie.

De viktiga orden i ovanstående mening är RADIE och MATEMATISKT PERFEKT PUNKT.

RADIE : Den verkliga cirkeln har en diameter på dubbla denna siffra. Alltså två pixlar.
MATEMATISKT PERFEKT PUNKT : Denna kan befinna sig var som helst inom pixeln - från ena kanten til den andra - och alltså skall man egentligen lägga till 1 pixel till till diametern på oskärpedisken. Detta ger sammanlagt tre pixlar. (ja, nästan iaf... Vi behöver inte bli FÖR teoretiska)

När något sprids över tre pixlar anser jag inte det vara skarpt. Alltså delar jag skärpedjupet som en vanlig DoF-räknare ger mig med två. Jag sätter hyperfocal, om jag någonsin använder det, till angivet avstånd x 1.5.

Det som däremot är sant att man aldrig någonsin tjänar på att gå över ~F/8 (~F/6 på en kamera med riktigt liten sensor) på en kompaktkamera - Skärpedjupet ökar inte, och man tappar kontrast och skäpra i det som faktiskt ÄR i fokus pga diffraktion.
 
Jo, så är det förstås. Men ändå: här har vi decennier räknat med ett skärpedjup! Har det nu plötsligt blivit "området med acceptabel, men inte perfekt, skärpa"? Jag har alltid trott att gränsen verkligen var satt efter vad vi kan se, inte vad vi accepterar som OK skärpa.

Hur är det, egentligen?

Per.

Enligt Luminous Landscapes artikel om skärpedjup (http://luminous-landscape.com/tutorials/understanding-series/dof.shtml) så är skärpedjupsbegreppet baserat på ett resonemang om vilka detaljer ögat förmår uppfatta i en pappersförstoring om ungefär 5*7 tum (ca 12*18 cm) vid ett visst betraktningsavstånd. I skärpedjupet ska allting vara så skarpt att alla detaljer vi kan se ska finnas med. I praktiken är alltså skärpan det som upplevs skarpt när man tittar i sitt fotoalbum.
Vid större storlekar eller närmare betraktningsavstånd krävs en mindre oskärpecirkel vilket leder till att skärpedjupet minskar.

Vad som är skarpt beror alltså, i vanligt ordning, på hur mycket man blåser upp bilden. I skärmen på min mobiltelefon är tammefan allting knivskarpt...

Anders
 
Är inte Canons a-dep en funktion som ta hänsyn till fokus i alla fokuspunkter och sen anpassar skärpedjupet efter det?

Det jag är ute efter är att man ställer in brännvidd och bländare, sen ställer kameran in fokus på det avstånd som ger störst skärpedjup.
Jo, jag förstod vad du menade. Tanken med A-DEP är ju att ge just det skärpedjup som du faktiskt behöver. Vilket skulle vara ett snäpp bättre än din tanke, åtminstone om det fungerade bra.
Fast det går ju inte att göra på en kompaktkamera, förstås.

Det här att skärpedjupet inte längre är lika djupt hänger förstås samman med att alla gluttar på enskilda pixlar numera. Förr glodde många av de som nu använder kompaktkameror uteslutande på 10*15 eller 9*13 papperskopior, och då såg mycket av det vi nu kallar suddigt skarpt ut.
 
Är inte Canons a-dep en funktion som ta hänsyn till fokus i alla fokuspunkter och sen anpassar skärpedjupet efter det?

Det jag är ute efter är att man ställer in brännvidd och bländare, sen ställer kameran in fokus på det avstånd som ger störst skärpedjup.
Jag känner inte till Canons A-dep på deras nyare DSLr i de lägre prisklasserna. På en del äldre EOS-modeller (analoga, 620, 650) fanns det skärpedjupsautomatik. Man ställde först fokus på ett ställe och sen så fokuserade man bakom eller framför första fokuspunkten. Kameran ställde därefter in den kombination av bländare, slutare samt satte af på ett sätt så att man fick maximalt med skärpa inom utvalt område. Rätt kul finess tycker jag.
 
Det som DoF-beräknare brukar undvika att berätta är att man kan se mycket skillnad på skärpan inom det som det som den formella beräkningen anger som "skärpeområdet".

Då är oskärpecirkeln feldefinierad. Anders referens till Lum Lands måste väl rimligen vara mer korrekt. Om vi inte uppfattar oskärpa vid ett visst avstånd, så är det inom skärpedjupet. Något annat kan vi väl inte använda?

Nuförtiden tittar vi ju ofta på bilderna på stor skärm i 100% (ibland mer), tacka f-n för att det ser oskarpt ut! Det är som att titta på en affisch på en decimeters avstånd.

Per.
 
Jo, jag förstod vad du menade. Tanken med A-DEP är ju att ge just det skärpedjup som du faktiskt behöver. Vilket skulle vara ett snäpp bättre än din tanke, åtminstone om det fungerade bra.
Tanken med min föreslagna funktion var att kunna automatisera fokusering på hyperfokalavståndet och att man då ska slippa vänta på autofokusen. Det räcker att man ställt in bländare och brännvidd så är kameran redo att ta en bild.

Ett problem som jag tror a-dep har är att fokuspunkterna inte täcker in tillräckligt stor del av bilder för att kunna ersätta fokusering på hyperfokalavståndet.
 
Oskärpecirkeln ÄR feldefinierad för dagens bruk... :)

Den ska definieras av upplösningen på sensorn/filmen enligt mig, och många andra.
Inte av hur en 12x18 papperskopia ser ut.

Om nån orkar räkna om detta till upplösning kommer ni snabbt fram till att det inte är speciellt många MP...

Michael på LL säger också rakt upp och ner i det lilla reportaget att skärpan är klart sämre mot ändpunkterna av "DoF", men att de är acceptabla.

Om man vill acceptera (och arbeta efter) den "normala" beräkningen på DoF, ja då kan man lika gärna köpa en 6MP kamera. Det är inte lönt med mer.
 
Jag håller med dig Per om att 6MP räcker väldigt långt! 6MP, skarpa sådana, är ju >250DPI på en A4-utskrift... Hur många "normalanvändare" skriver större?
Och har man en 6MP kamera så bör man planera sin CoC efter det.

Men har man nyss köpt en 24MP kamera så är det ganska meningslöst att köra på 6MP APS CoC - eller hur? Antagligen har man ju köpt kameran för att kunna skriva ut större, eller för att kunna köra tightare crops... Då måste man räkna CoC efter 24MP på 36x24mm, annars faller konceptet.

Vill man se exempel på folk som är missnöjda med hur "DoF-calculators" fungerar så är det bara att googla... Det finns väl ett par tusen exempel ute i cyberrymden.

MEN jag håller med trådskaparen om att för småsensor-formaten så så borde det räcka med typ tre lägen... Långt borta, helporträttavstånd och nära. Och max 10MP för en sensor mindre än 8x6mm - vilket verkar vara typ standard för mellanprissegmentet.

Skillnaden kommer om man som jag vill kunna skriva ut en kvällshorisont över ett landskap, och horisontlinjen i sig självt är en viktig del i bilden. Sätter jag då fokus efter "DoF"-teorierna som finns i alla online-räknare som finns kommer min bild bli oskarp. Så oskarp att jag inte kan skriva ut bilden så stort som jag ville med mina fler MP - jag ser ju då tydligt hur oskarp den är.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.