Annons

Varför är inte 3D-bilder mer populära?

Produkter
(logga in för att koppla)

Ventures

Aktiv medlem
Varför är inte 3D-bilder mer populära än var de är egentligen? Nu menar jag inte de som kräver glasögon med röda och gröna glas. 3D ger ju en totalt annorlunda upplevelse än platta tvådimensionella bilder. I mitt tycke långt mer intressanta och en större upplevelse, om bilderna är välkomponerade.
Jag såg på några bilder igår och i många bilder är det svårt att bedöma var för- och bakgrund egentligen befinner sig i 2D. I 3D blir det en helt annan grej.

Man behöver ju egentligen ingen extra utrustning för att se på bilderna i stereo. Sk cross-eye, där bilderna "bytt plats" är enklast att se på. De parallella kräver att man utan hjälpmedel kan skela åt sidorna vilket för de flesta är svårare.

Det finns inga digitala stereokameror i handeln vad jag vet. För stillastående motiv tar man två likadana bilder med cirka 70 mm sidoförflyttning av kameran mellan de två bilderna. Min gamla Olympus kompaktkamera hade "diptykfunktion" som satte ihop bilder tagna efter varandra automatiskt. Men för rörliga motiv behöver bilderna ju tas i samma ögonblick.

Vad gäller kompositionen så blir det ytterligare en utmaning med en dimension till att hålla reda på.

Någon som har tips på välgjorda 3D-foton? Egna?

Jag bifogar en egen bild som exempel på 3D, utan att göra anspråk på att den är bra. 😉
 
Senast ändrad:
En anledning till att de inte är så populära kan ju vara att många (inklusive jag själv) inte har en aning om hur man ska lyckas se dem i 3D 😅

Betrakta bilderna på cirka en halvmeters avstånd, håll upp ett finger framför bilderna och se på fingrer medan du flyttar det närmare din näsa. Vid en viss punkt framträder en tredje bild mellan bilderna som är 3D-bilden. Du ser då på den vänstra bilden med höger öga och högra med vänster öga. Flytta undan fingret och njut av 3D-bilden. 😉
 
Betrakta bilderna på cirka en halvmeters avstånd, håll upp ett finger framför bilderna och se på fingrer medan du flyttar det närmare din näsa. Vid en viss punkt framträder en tredje bild mellan bilderna som är 3D-bilden. Du ser då på den vänstra bilden med höger öga och högra med vänster öga. Flytta undan fingret och njut av 3D-bilden. 😉
Jag får det tyvärr inte att funka. Är kanske vanskapt. Men däri tänker jag att del av problemet ligger. Det är för mycket krångel och även om man ser bilden (jag har lyckats se 3D-bilder tidigare) så ger det inte mig känslan av att titta på bilden "på riktigt". Jag vill kunna röra blicken över bilden, fokusera på detaljer etc. Inte halv-se en bild. Men smaken är naturligtvis som baken.
 
Betrakta bilderna på cirka en halvmeters avstånd, håll upp ett finger framför bilderna och se på fingrer medan du flyttar det närmare din näsa. Vid en viss punkt framträder en tredje bild mellan bilderna som är 3D-bilden. Du ser då på den vänstra bilden med höger öga och högra med vänster öga. Flytta undan fingret och njut av 3D-bilden. 😉
Tack. Nu har jag gjort som du skriver. Förstår genast varför 3D-bilder knappast lär bli populärare än vad de redan är. Att kolla igenom en fotobok med 3D-bilder – hugaligen!
 
Jag höll på med det där för några år sedan, gjorde en liten utställning med bilder tagna med en gammal rysk stereokamera för 120-film. Printade bilderna dubbelt så man kunde kolla i kors, det var inte så många som fattade hur de skulle titta på bilderna. Alternativet hade ju vart att printa med röd/cyan färg och klassiska 3D glasögon men hittade inte vart jag skulle få tag på glasögon till alla så den idén föll.

Efter det gjorde jag ett mode-jobb, men körde digitalt då och byggde en egen rigg med 3st Canon 5D som jag synkade, och gjorde giff:ar, det blev jäkligt coolt, hade kunnat bli ännu fetare med fler kameror men begränsad budget gjorde att 3st fick räcka...
 
Efter det gjorde jag ett mode-jobb, men körde digitalt då och byggde en egen rigg med 3st Canon 5D som jag synkade, och gjorde giff:ar, det blev jäkligt coolt, hade kunnat bli ännu fetare med fler kameror men begränsad budget gjorde att 3st fick räcka...

Det låter intressant. Finns det exempel på hur det kan se ut?

Det verkar vara problemet att vi har olika lätt för att skela med blicken. Det blir ju en vanesak efter ett tag, tycker jag. 3D-glasögon för VR vore kanske något men jag har aldrig testat om de är tillräckligt bra.
 
Det låter intressant. Finns det exempel på hur det kan se ut?

Det verkar vara problemet att vi har olika lätt för att skela med blicken. Det blir ju en vanesak efter ett tag, tycker jag. 3D-glasögon för VR vore kanske något men jag har aldrig testat om de är tillräckligt bra.
Rätt många år sen, men hitta de här. Som sagt, hade blivit snyggare giffar med fler kameror, men det var ju kul experiment. Men väldigt mycket jobb för ganska liten effekt nu när jag ser tillbaka på det.

odeur_editorial_pre-psoture_01.gif
 

Bilagor

  • tumblr_mq73uoaeXf1qeqo7wo1_r1_1280.gif
    tumblr_mq73uoaeXf1qeqo7wo1_r1_1280.gif
    1.3 MB · Visningar: 31
Under de senaste 2 åren har jag drabbats av dubbelseende vilket korrigeras med glasögon. Dessa hjälper min hjärna att skapa en bild av den dubbla information som mina egna ögon presterar. Med eller utan glasögon på, så ser jag 2 foton oavsett var fingret befinner sig. Sterreoseendet infinner sig inte.
Beträffande de undre förstår jag inte vitsen med att åstadkomma komma något dylikt som den huttrande bakgrunden.
 
Acceptansen blir låg om man måste få till skelning eftersom det är jobbigt att få till och alla får inte till det. Glasögonsvarianten med polariserat ljus tyckte jag fungerade fint, har en TV som kan visa det. Har också en 3D-videokamera.
Men 3D är väl i det närmaste stendött just nu. Poppar upp vart 20år och är hypat i 2-3år och försvinner sedan.
 
Rätt många år sen, men hitta de här. Som sagt, hade blivit snyggare giffar med fler kameror, men det var ju kul experiment. Men väldigt mycket jobb för ganska liten effekt nu när jag ser tillbaka på det.

Visa bilaga 176839
I mina ögon ser det hela bara "stirrigt" irriterande ut. 3D tillför absolut ingenting till bilden, tvärtom. Fast, som du säger, det är ju vara kul att experimentera ibland.
 
Jag är också vanskapt. Får absolut inte till det. Blir bara trött i ögonen av att försöka.

Däremot skulle jag vilja testa såna med glasögon, men blir förvirrad av att försöka lita ut vilken typ av glasögon som hör ihop med vilka metoder. Alla sajter jag hittat om sånt där är oerhört tekniska, fulla av termer som inte förklaras.
 
Jag är också vanskapt. Får absolut inte till det. Blir bara trött i ögonen av att försöka.

Däremot skulle jag vilja testa såna med glasögon, men blir förvirrad av att försöka lita ut vilken typ av glasögon som hör ihop med vilka metoder. Alla sajter jag hittat om sånt där är oerhört tekniska, fulla av termer som inte förklaras.
Det krävs en skärm som stödjer glasögonen också. Såvida du inte använder glasögon med olika färg för höger vänster, men dom ger inte någon speciellt bra 3D-effekt.
 
Det krävs en skärm som stödjer glasögonen också. Såvida du inte använder glasögon med olika färg för höger vänster, men dom ger inte någon speciellt bra 3D-effekt.
Jag har jobbat vid såna skärmar och med sådana glasögon för många år sedan. 3D-mätning i flygbilder. Var ganska kul.
 
Det verkar som att jag tillhör en minoritet som dels gillar 3D-bilder, dels har lätt för att skela på befallning.
För mig ger det åtminstone en känsla av att vara på platsen.

När jag köpte en videokamera under en australienresa i början av 90-talet upptäckte jag väl hemna att lyssna på stereoljudet i hörlurar också gav en upplevelse av att vara på platsen men bilden var ju bara 2D. Funderade på hur man skulle få till video i 3D, men tekniken fanns ju inte (överkomlig). Idag är tekniken billigare men få verkar efterfråga den. Glasögonvarianten som var fluga på biograferna senast imponerade dock inte. Det skulle behöva vara en högupplöst skärm för höger respektive vänster öga och samtidigt lika lätta att använda som solglasögon, att betrakta både video och stillbilder i 3D.
 
Varför är inte 3D-bilder mer populära än var de är egentligen? Nu menar jag inte de som kräver glasögon med röda och gröna glas. 3D ger ju en totalt annorlunda upplevelse än platta tvådimensionella bilder. I mitt tycke långt mer intressanta och en större upplevelse, om bilderna är välkomponerade.
Jag såg på några bilder igår och i många bilder är det svårt att bedöma var för- och bakgrund egentligen befinner sig i 2D. I 3D blir det en helt annan grej.

Man behöver ju egentligen ingen extra utrustning för att se på bilderna i stereo. Sk cross-eye, där bilderna "bytt plats" är enklast att se på. De parallella kräver att man utan hjälpmedel kan skela åt sidorna vilket för de flesta är svårare.

Det finns inga digitala stereokameror i handeln vad jag vet. För stillastående motiv tar man två likadana bilder med cirka 70 mm sidoförflyttning av kameran mellan de två bilderna. Min gamla Olympus kompaktkamera hade "diptykfunktion" som satte ihop bilder tagna efter varandra automatiskt. Men för rörliga motiv behöver bilderna ju tas i samma ögonblick.

Vad gäller kompositionen så blir det ytterligare en utmaning med en dimension till att hålla reda på.

Någon som har tips på välgjorda 3D-foton? Egna?

Jag bifogar en egen bild som exempel på 3D, utan att göra anspråk på att den är bra. 😉
Trevligt med en diskussionstråd som behandlar ämnet 3D-foton.

Det de flesta av er diskuterar är vad man tidigare kallade stereoskopiska bilder (Stereo-foto).

Det finns ytterligare en typ av 3D-bilder, lenticular images, det är antingen 3D-bilder med djup och/eller motiv som skiftar när betraktaren passerar bilden/tavlan. Bildtekniken bygger på att man istället för specialglasögon printar på baksidan av en lenticular lens och då ser i 3D utan några andra specialtillbehör.
lägger in en länk till svensk firma som sysslar med just denna teknik. Jag har tidigare jobbat där och kan förmodligen svara på en del tekniska frågor om någon är intresserad av denna teknik.


När man fotograferar eller designar en 3D-lenticular bild så används mycket fler bilder (frames) än de två som används vid "vanlig" stereofotografering.
 
Trevligt med en diskussionstråd som behandlar ämnet 3D-foton.

Det de flesta av er diskuterar är vad man tidigare kallade stereoskopiska bilder (Stereo-foto).

Det finns ytterligare en typ av 3D-bilder, lenticular images, det är antingen 3D-bilder med djup och/eller motiv som skiftar när betraktaren passerar bilden/tavlan. Bildtekniken bygger på att man istället för specialglasögon printar på baksidan av en lenticular lens och då ser i 3D utan några andra specialtillbehör.
lägger in en länk till svensk firma som sysslar med just denna teknik. Jag har tidigare jobbat där och kan förmodligen svara på en del tekniska frågor om någon är intresserad av denna teknik.


När man fotograferar eller designar en 3D-lenticular bild så används mycket fler bilder (frames) än de två som används vid "vanlig" stereofotografering.

Det påminner om de gamla vykorten med "djup". Jag måste googla på ordet och kom till en video som beskrev processen som ju inte var helt okomplicerad.
 
Tanken med de gamla stereobilderna är ju inte att man ska skela, utan att man använder en stereoskope-viewer, då får man fram en 3D bild utan att behöva göra sig till med ögonen. På samma sätt fungerade de gamla View-master tittarna som fanns att köpa med olika motiv på,. Men tanken när jag hade utställningen var ju att man skulle kunna få fram en aha effekt för de som fick till det med att skela. Samma sak med att göra en animerad gif-fil är ju att simulera 3D känslan.
 

Bilagor

  • 1-Holmes-type-stereoscope.jpg
    1-Holmes-type-stereoscope.jpg
    142.1 KB · Visningar: 2
ANNONS
Köp TZ99 hos Götaplatsens Foto