ANNONS
Annons

Vad ska jag välja?

Produkter
(logga in för att koppla)

Milla08

Medlem
Har en Canon Eos 450D sedan några år tillbaka. Har fått upp intresset ordentligt vad gäller fotografering. Har nu tänkt att köpa mig en nyare Canon men det är en djungel och har ingen aning om hur jag ska tänka och välja. Jag tar porträtt, barn i rörelser och djur.
Vad ska jag välja för kamera?
 
Om du ska hålla dig till Canon (antar att du har en del objektiv som passar) och inte vill gå alldeles för högt upp i pris (du angav ingen budget) skulle jag rekommendera Eos 70D. Priserna varierar från olika ÅF men går att få för drygt 7.000:-.

Den har 20 mp, Vinklingsbar skärm, snabb nog för det du skriver att du helst fotograferar och mer än så. Går att fotografera action med bra resultat.

På begagnatmarknaden finns ju annars Eos 7D med 18 mp och kan fås billigt. Några ÅF saluför den ff för 7.900:-, men det är en omodernare kamera även om den är extremt välbyggd.

70D är modernare på alla sätt och vis och du kommer att uppleva steget från 450D som väldigt stort.
 
Hej .

Köp en kamera exv canon eos 700 d alt 750 d.
Har själv en 700 d . Du kommer långt med dessa .
Har du sedan haft canon eos 450d så passar ju gluggar
o du behöver bara köpa kamera hus .
Men går du upp till proffs alt semi proffs kameror blir det
oftast annat bildformat vilket kan leda till nya obj .
Detta gäller ju alla tillv .

Lägg i stället pengarna på objektiven .

Tänk på att Sony, nikon gör utmärkta kameror de med , men då
får du nya menysystem o lära dig samt att det blir nya obj fattningen.

Mvh
Sören
 
Fullformatssensor, är det något att satsa på eller gör det inte så stor skillnad när man fortfarande är på amatörstadiet?
 
Tipsen ovan är bra.

Vad gäller bildformat så är det numer endast 6D, 5D och 1D serierna som har annat bildformat (fullformat kallat) än övriga, som har APS-C (samma som din 450D).

Dina befintliga passar alltså på samtliga av Canons kamerahus utom de ovanstående.

700D och 750D är modeller på samma nivå som din 450D, fast modernare.
70D och 80D är lite bättre uttrustade med ett tumhjul, som på proffs och semiproffsmodeller, och mer funktionalitet i övrigt.

7D är en semiproffs/proffs kamera med APS-C sensor som lämpar sig väl för exempelvis sport och fågefoto.

Som regel, för Canons modeller, gäller att ju färre siffror i modellbeteckningen, ju mer avancerad är kameran.

Fullformat som 6D och 5D (och 1DX) har ger en, i mina ögon, markant förbättring i bildkvalitet på många sätt. Fullformat har bättre brusegenskaper vilket gör det lättare att få tekniskt bra bilder i dåliga ljusförhållanden. En större sensor ger också tunnare upplevt skärpedjup och större oskärpeeffekt utanför fokus, d.v.s. man kan få mycket suddigare bakgrund i sina porträttbilder.

Om det lönar sig är svårt att svara på. Det kostar en slant mer att skaffa en fullformatskamera och alla objektiv blir större och dyrare. Om du äger objektiv med beteckningen "EF-S" så går de inte att använda på fullformat.

Har man råd och inte känner att den "brännviddsförlängning" som APS-C-sensor ger är något man behöver så tycker jag dock att FF är ett givet val.

/P
 
Fullformatssensor, är det något att satsa på eller gör det inte så stor skillnad när man fortfarande är på amatörstadiet?
Googla runt - det finns massor på t ex youtube om APS-c vs småbild (FF). Dessutom finns det flera trådar här på FS som tar upp den frågan. Enligt min mening finns det inte en susning att se skillnaden mellan bilder från de två formaten vid normala fotograferingsförhållanden. Det krävs rejält stora printar för att över huvud taget se skillnad på jämförande bilder. På en skärm är det omöjligt (själv har jag både APS-C och FF).

Men myterna är många, t ex att FF ger "markant förbättring av bildkvalitet". Det är fel. Ofta framhålls kort skärpedjup som en stor fördel hos FF, men enligt min mening är kort skärpedjup oftare ett problem än en fördel. Dessutom kan man få rejält "suddiga bakgrunder" även med andra format än FF.

Summa summarum så kan man väl säga att i vissa situationer är småbild (FF) att föredra, medan i andra är APS-C bättre. Så bilda dig en egen uppfattning och välj det som verkar passa dig bäst.

Du skriver att du fotograferar porträtt, barn i rörelse och djur. Mycket förenklat, men ändå: Jag skulle nog för egen del föredra FF för porträtt, medan APS-C skulle fungera väl så bra eller bättre för de två andra kategorierna.

Som jag nämnde tidigare har jag båda formaten. Största problemet med FF är att hus och objektiv är stora, tunga och dyra. När jag t ex är ute och reser är det APS-C som gäller. Annars skulle det inte bli några bilder över huvud taget:).
 
700D och 750D är modeller på samma nivå som din 450D, fast modernare.
70D och 80D är lite bättre uttrustade med ett tumhjul, som på proffs och semiproffsmodeller, och mer funktionalitet i övrigt.
760D hör till samma nivå som 450D, 700D och 750D, men har faktiskt ett tumhjul (även om jag tycker att det inte så värst bra).

Om man ska hålla sig till den nivån så tycker jag att man bör välja 750D eller 760D. 700D är äldre och har inte riktigt samma finesser som 750D och 760D. 700D bör dock vara billigare.

Fast jag skulle nog, precis som Lennart, rekommendera 70D. Det är en riktigt trevlig och kompetent kamera som är ett ordentligt lyft från 450D. Priset på 70D kanske sjunker en del nu också, i och med att 80D har kommit.
 
Googla runt - det finns massor på t ex youtube om APS-c vs småbild (FF). Dessutom finns det flera trådar här på FS som tar upp den frågan. Enligt min mening finns det inte en susning att se skillnaden mellan bilder från de två formaten vid normala fotograferingsförhållanden. Det krävs rejält stora printar för att över huvud taget se skillnad på jämförande bilder. På en skärm är det omöjligt (själv har jag både APS-C och FF).

Men myterna är många, t ex att FF ger "markant förbättring av bildkvalitet". Det är fel. Ofta framhålls kort skärpedjup som en stor fördel hos FF, men enligt min mening är kort skärpedjup oftare ett problem än en fördel. Dessutom kan man få rejält "suddiga bakgrunder" även med andra format än FF.

Summa summarum så kan man väl säga att i vissa situationer är småbild (FF) att föredra, medan i andra är APS-C bättre. Så bilda dig en egen uppfattning och välj det som verkar passa dig bäst.

Du skriver att du fotograferar porträtt, barn i rörelse och djur. Mycket förenklat, men ändå: Jag skulle nog för egen del föredra FF för porträtt, medan APS-C skulle fungera väl så bra eller bättre för de två andra kategorierna.

Som jag nämnde tidigare har jag båda formaten. Största problemet med FF är att hus och objektiv är stora, tunga och dyra. När jag t ex är ute och reser är det APS-C som gäller. Annars skulle det inte bli några bilder över huvud taget:).

Det är en bra poäng att kortare skärpedjup inte alltid är en fördel. De mer objektiva fördelarna med FF brukar vara bättre dynamiskt omfång och bättre brusegenskaper.

Jag uppleved att jag hade mycket mer spelrum med ljus och framför allt skuggor när jag gick från APS-C till FF. Sen skilde det säkert nån generation mellan sensorerna också, så hela förbättringen kanske inte kan tillskrivas sensorns storlek.

/P
 
..........De mer objektiva fördelarna med FF brukar vara bättre dynamiskt omfång ..........

/P
Men det där stämmer inte heller även om det påstås så i var och varannan tråd här på FS. I alla fall inte om man litar på DxOMarks mätningar. Exempelvis slår Nikon D7200 (APC-S med DR 14.8) alla FF-kameror utom Nikon D810.
Bland Canonmodeller, som den här tråden handlar om, har G7x med 1"-sensor högst DR med 12,7 (men den säckar naturligtvis ihop när ISO skruvas upp till över 200:). 750D/760D (APC-S) har i princip samma DR som 6D (FF) 12,0 resp. 12,1 m. Flaggskeppet 5D III har ett DR på 11,7!

Så till TS: Det ena är inte bättre än det andra. Alla systemkameror av i dag är så avancerade och kompetenta så det är i praktiken alltid fotografen som är begränsningen i bildskapandet. Olika format har olika för- och nackdelar så det gäller att själv lista ut vad som passar bäst för de egna behoven/önskemålen. Nu har jag Nikonprylar, men om jag var i dina kläder skulle jag nog lyssna på råden ovan och kika på 750D, eller om plånboken tillåter, 70D.
 
Hur man än vrider och vänder på det hela ang dynamiskt omfång så är det faktiskt en sanning i det hela med att FF ger större DR.

Nämligen: ljusinsläppet är c:a 1 EV större hos FF-kameror vilket skapar möjlighet för bättre DR eftersom DR sjunker något för varje steg man höjer känsligheten (iso). Det är alltså ingen myt.

Däremot skiljer det mellan märkena (sensorerna) hur mycket DR man får. Canon har i de flesta fall ganska lågt DR på basiso jämfört med Nikon och Sony.

Situation där detta kan ge utslag: Du har ett rörligt motiv i en lågljussituation där det krävs minst 1/125 sek för att kunna fånga det utan oskärpa. På aps-c kameran finner du att 1/60 sek är max för att bilden inte ska bli för brusig efter skugglyftning vid f/2.0 som råkar vara maxljusstyrkan på objektivet du exempelvis har.

För att få 1/125 sek måste du då sätta på en annan glugg med ljusstyrka f/1.4 jämfört med en FF annars sänks DR och bruset höjs.

Vill bara betona detta även fast jag håller med dig att det hela framhålls som en större problem än vad det ofta är.

Men även Nikon D7200 med så bra DR kommer alltid att ge ett stegs fördel till en FF med motsvarande sensorgeneration och samma märke.

Men för att återgå till ämnet så är det så, enl min uppfattning, att aps-c för det mesta räcker till alla situationer. Nackdelen skulle vara detta med bakgrundsoskärpa. För porträtt på full öppning krävs av många ett ljusstarkare objektiv på en aps-c än på en ff. Och den gluggen blir tyngre och dyrare.

Man kan diskutera det här i all oändlighet. Båda formaten har sina för- och nackdelar och till TS vill jag säga att aps-c säkert räcker till.

Utan att gå in för detaljerat på det hela så har aps-c många fördelar, men det större ljusupptaget hos en ff-sensor går liksom inte prata bort. Det betyder mycket för en del fotografer och ingenting alls för en del andra fotografer.
 
Jag säger vad jag alltid säger: kläm och känn på olika hus och objektivkombinationer, och köp det som känns bäst i handen. Teoretiska diskussioner om ff vs crop-sensor spelar mindre roll för 99% av mänskligheten,så länge du har koll på hur brännvidden förändras. Känns en kamera "fel" att använda påverkar det mer än en teoretisk förändras skärpedjupet.
 
Svar till Erland.Visst, ibland finns det lyckade exempel på motsatsen. Och det finns fler. Om vi håller oss till Canon och porträttfoto så finns ju den alldeles utmärkta EF 85/1.8 usm resp EF 50/1.4 usm som båda passar till FF och APS-C.

Om man använder 85/1.8 som porträttglugg på en FF får man på en Eos APS-C med 50/1.4 i princip samma bildutsnitt (1,6 x 50m=motsvarande 80mm bildvinkel) och därill ett lättare och ljusstarkare objektiv. Så du har rätt. Men jag menade dedicerade APS-C objektiv. Och ungefär samma brännvidd fast ljusstarkare.

Exempelvis EF-S 18-55/3.5-5.6 vs EF-S 17-55/2.8 is usm.

Fler exempel med fast med FF-objektiv (som går att använda på APS-C också naturligtvis):

70-200/4.0 is usm vs 70-200/2.8 is usm. Ganska rejäl skillnad i vikt och pris.

Nåväl. Detta hjälper ju inte TS att välja kamera. Jag står fast vid mitt råd: Eos 70D.

Mvh//Lennart
 
Jag säger vad jag alltid säger: kläm och känn på olika hus och objektivkombinationer, och köp det som känns bäst i handen. Teoretiska diskussioner om ff vs crop-sensor spelar mindre roll för 99% av mänskligheten,så länge du har koll på hur brännvidden förändras. Känns en kamera "fel" att använda påverkar det mer än en teoretisk förändras skärpedjupet.

Håller med dig om att man skall känna på sakerna. Den kanske viktigaste faktorn är att man känner sig känslomässigt nöjd med sin utrustning och sina val av kamerahus/optik. Känner man mer för att fotografera så blir det i många fall ett bättre resultat enbart pga det.

Finns folk som fotar med enbart kompakter med små sensorer som 1/2,7", eller som nu förtiden enbart med sina telefoner, och känner sig mer bekväma med det än "komplicerade" och dyra kamerasystem (oavsett vilka system, eller sensorstrolekar, det månne vara).

Inget som helst fel med det när det passar tillfällena, eller för de fotografer som enbart håller sig till det för att de är bekväma med det sättet att ta bilder på.

Sedan att håller jag absolut inte med dig i det sista stycket. Vill man känna möjligheterna i sin kamera så är inte bländare och skärpedejup extremt mycket mer "teoretiskt" än brännvidd.

För många typer av fotografering och effekter så är det praktiskt väldigt viktigt att känna till hur bländare och oskärpedjup påverkar bilderna (sedan kan man faktiskt strunta i fysiken och den optiska teorin bakom, men det är en lite annan sak än att praktiskt inte förstå vad skillnaderna får för bildmässig effekt).
 
Jag tror vi har hamnat lite vid sidan av vad frågeställaren undrade över .

Efter som du har canon systemet sedan tidigare så fortsätt med det .
Köp en kamera i instegssegmentet , det tillgodoser alla de behov som en amatörfotograf
kan tänkas ha .
Ovan kommentar är absolut billigast o bäst för dig .

Att det räcker till är jag övertygad om , iaf hade du inte ställt frågan .

Lycka till
Sören
 
Fullformatssensor, är det något att satsa på eller gör det inte så stor skillnad när man fortfarande är på amatörstadiet?

Det gör skillnand, men hur stor den är ganska relativt och beroende på situation.

Det hänger även på hur mycket du är villig att investera, och hur mycket av din nuvarande APS-C-optik du vill behålla. För Canon så kan du nämnligen tyvärr inte använda dina Canon APS-C-glas på en Canon FF-kamera.
 
Jag finner mig delvis rättad av ovanstående statistik över dynamisk omfång.

Jag bytte upp mig från en instegskamera (500D) till en FF-kamera och här är en sammanfattning av skillnaderna och mina erfarenheter, dock undantaget dynamiskt omfång då det varierar mycket med sensorgeneration.

Saker som blev "bättre" (för mig) med min nya kamera

Hantering
Den nya kameran är faller nog i kategorin som brukar kallas "prosumer", eller semi-proffs. Helt oberoende av sensorytan så har kameror i detta segment bättre ergonomi med fler knappar, en extra ratt, en toppdisplay och större grepp (hela kameran är större) vilket gör att hanteringen blir bättre. Jag upplever att jag enklare och snabbare kan göra de inställningar jag vill, vare sig det är basala saker som bländare och slutartid, eller ISO, eller om det är "högre" funktioner som AF-läge, bildtagningsläge (serie, enkelbild, etc.), med mera. Jag tror också den nya kameran är mer inställbar vad gäller vilka knappar som gör vad.

Med en en kamera av "högre" grad har man också oftast bättre inställningsmöjligheter i allmänhet. Nu finns det en risk att följande påstående är grundat i min okunskap, men jag skriver det ändå (skrik om jag ljuger!). På den gamla kunde jag bara ställa ISO i hela steg, på den nya kan jag ställa i 1/3-steg.

Bildkvalitet
Jag upplever ett ganska stort lyft i bildkvalitet. Nu är ordet bildkvalitet ganska vagt, och mycket av förbättringen kan säkerligen härledas till objektiv och att jag har blivit bättre på att fotografera, men en sak som jag fortfarande kan bli förvånad över är hur mycket mer man kan rädda underexponerade delar i en bild i efterbehandlingen jämfört med den gamlar kameran. Osäkert om detta beror enbart på sensorstorlek eller om ett par års skillnad spelar större roll.

Bokeh!
Oavsett vad som sägs så har man bättre möjligheter till oskarp bakgrund med en större sensor. Det är en naturlag. Man kan i viss mån kompensera denna naturlag med en annan naturlag, nämligen att en större bländare ger mer bakgrundsoskärpa, men det finns en gräns för hur stor bländare man kan ha (i praktiken i alla fall) och då har vi inte ens funderat över pris och vikt.

Jag tycker om att ta porträtt på min dotter med suddig bakgrund (bokeh!) så för mig är det en klar fördel. Däremot betalar man denna fördel med en nackdel, nämligen mindre telemöjligheter.

Hög-ISO-egenskaper
Den nya kameran är helt överlägsen vid högre ISO. På den gamla drog jag mig för att gå över ISO 400, kanske 800 i nödfall. Med den nya skruvar jag utan vidare upp till 1600, eller till och med 3200 om så krävs, och jag upplever inte att bilderna blir mycket sämre. Det gör att jag lättare kan ta bilder inomhus eller på kvällen och natten utan att bli beroende av blixt, vilket heller inte är ett alternativ i många situationer.

Brännvidders bildvinkel
Denna del är helt klart den minst viktiga av alla. 35mm formatet har varit, och är fortfarande, en sorts standard som används för att jämföra brännvidder med mera. Genom att räkna om ett objektivs brännvidd till 35mm-formatet, givet sensorns relativa storlek, kan man jämföra vilken bildvinkel man får mellan vitt skilda kameror. Det slipper jag tänka på nu.

Saker som kan anses "bättre" med den gamla kameran

"Crop", d.v.s. beskärningsfaktor (eller brännviddsförlängning, kärt barn har många namn
En kamera med APS-C sensor ger en bildvinkel motsvarande att man beskär en bild från en FF-sensor. beskärningen är 1/1,6 för Canon. Det ger ungefär samma effekt som att använda en 1.6x längre brännvidd. Till detta kommer att den bildytan som "skärs ut" med APS-C sensorn täcks av många fler pixlar än vad resultatet skulle få om man verkligen beskar en FF-bild.

Exempel:
Min 500D har ca 15MP. Min nya kamera har ca 20MP.
Beskärningsfaktorn är 1,6 linjärt, vilket blir 2,56x (1,6x1,6) arealt.
Om jag beskar min 20MP FF bild med 1/2,56 skulle jag få 7,8MP vilket är hälften av vad min 500D levererar.

Om man är mer lagd åt tele-hållet så är alltså ASP-C ett bättre alternativ.

Vikt
500D väger avsevärt mindre än den nya kameran. Objektiv som är avsedda får APS-C (EF-S hos Canon) väger generellt mindre än motsvarande objektiv för FF.

Pris
FF-objektiv är generellt avsevärt dyrare än ASP-C-avsedda motsvarigheter.

Okej, så jag råkade skriva en hel uppsatts istället för en enkel punktlista som jag hade planerat. Om någon orkar läsa så här långt så vill jag tillägga att det jag skrivit om bildkvalitet är min upplevelse av kamerabytet och kanske inte delas av alla.

Jag rekommenderar TS att inte fatta ett beslut innan hon har provat på att hålla i, och helst ta några bilder med, både en instegskamera så som 700D eller 750D samt en lite större modell såsom 70D. För mig var ergonomin en stor förbättring och jag använder nästan aldrig min 500D längre, inte ens till tele, just för att den är så liten och reglage-fattig.

/P
 
Senast ändrad:
Det är en relativt heltäckande jämförelse om man ser rent praktiskt på det hela du har presenterat. Jag tycker den är bra formulerad.

Att du inte tar upp DR, med skälet du angav gör sannolikt jämförelsen lite "fattigare", men å andra sidan hade ditt inlägg ökat i omfång. Du har ju rätt i att det är svårt att jämföra DR mellan APS-C och FF om det inte handlar om samma sensorgeneration och signalhantering samt kamerans interna mjukvara. (jag använde Canon som huvudmärke många år, men gör det inte längre p g a att DR är viktigt just för mig-men det är personligt tyckande)

Tycker det var mycket bra att du beskrev dina personliga erfarenheter av kamerabytet och ändå fick med en rad generella fakta.

Bara en liten komplettering: Det finns en rad APS-C kameror som har toppdisplay (som jag tycker är värdefull) samt reglage placerade ungefär eller lika som på en FF. Å andra sidan handlar det ofta om APS-C hus som håller ganska hög vikt och är lika stora som en del FF-modeller.

Vidare finns det en rad mycket prisvärda FF-objektiv som inte är dyrare än APS-C objektiv. Men de kan ju vara värda att skaffa till en APS-C om man senare vill skaffa en FF. Speciellt viktigt vad gäller Canon vars FF-hus inte kan ta Canons native EF-S objektiv för APS-C. Men ofta blir FF-objektiv dyrare. I synnerhet om vi pratar högre ljusstyrkor.

Fast för att få liknande bakgrundsoskärpa med en APS-C som en FF ger vid f/2.8 med exempelvis ett 135mm-objektiv blir det ofa dyrare att skaffa en 135:a med ljusstyrka f/2.0.

Sedan är det mycket bra att du beskriver konsekvenserna av beskärningsfaktorn och inte kallar det brännviddsförlängning (ett uttryck som skapat mycket förvirring genom åren) samt att APS-C kameror ofta har högre pixeldensitet.

Det finns ju dock FF-kameror med 36 mp som om man använder ett APS-C objektiv på dem ger 16 mp, vilket torde räcka för många.

Jag använder mig av både APS-C och FF sedan många år och kan hålla med om att det vore nyttigt för TS att prova först. Men samtidigt tycker jag att APS-kamerorna har blivit så bra att de klarar det mesta, oavsett motiv.

Mvh//Lennart
 
Oavsett vad som sägs så har man bättre möjligheter till oskarp bakgrund med en större sensor. Det är en naturlag. Man kan i viss mån kompensera denna naturlag med en annan naturlag, nämligen att en större bländare ger mer bakgrundsoskärpa, men det finns en gräns för hur stor bländare man kan ha (i praktiken i alla fall) och då har vi inte ens funderat över pris och vikt.

Ett 135/2,0 på aps-c ger samma utsnitt och samma skärpedjup som 200/2,8 på ff. Det är varken större eller tyngre, men lite dyrare. Men kan fortsätta jämförelsen och få samma resultat: 50/1,4 mot 85/1,8 osv.
 
Stackars tös , hur skall hon reda upp detta . En enkel fråga om kamera val resulterade i
en teoretisk soppa som ingen är överens om .

Börja med vattengympa istället , mycket enklare

Sören
a
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar