Tack för tipset om P och var nyligen på en Foto kurs och då fick man veta att man har mer möjligheter med M men det kanske är så att man inte ska använda det varje gång. Vad tycker du man ska lära sig först? Har problem med bländare och slutartid. Är det någon man bör kunna fullt ut innan man kollar andra inställningar ? Eller?
Sent from my GT-I9100 using Tapatalk
Visst, teoretiskt sett har man mer möjligheter med M, men det är inte många gånger om året (normalt) som inställningarna man själv gör i M inte är exakt desamma som kameran väljer i något annat läge.
Jag antar att du är med på att bländaren styr skärpedjupet om du har gått en fotokurs? Det är i stort sett det enda som betyder något i de flesta bilderna. Jag tar några exempel, där antar jag att det finns hur mycket ljus som helst och att man kan ha precis vilka inställningar man vill. I verkligheten är det värre, då får man anpassa sig efter hur mycket ljus det finns.
Slutartiden är det inte ofta man får ut något av att kunna ställa om det inte är rörliga motiv det gäller. En tillräckligt kort slutartid gör att ett rörligt motiv fryses helt medan en längre slutartid gör att motivet suddas ut i rörelseriktningen. När slutartiden blir för lång får man dessutom skakningsoskärpa eftersom man inte kan hålla kameran tillräckligt stilla, det krävs kortare slutartid ju längre brännvidd man har. Som sagt, fotar du inte motiv där du vill ha rörelseoskärpa kan du strunta i den och anpassa den efter vilken bländare du vill använda.
Bländaren styr som sagt skärpedjupet, en stor bländare (för enkelhets skull ett litet tal....) släpper in mycket ljus och ger ett kort skärpedjup. Mindre bländare släpper in mindre ljus och ger längre skärpedjup. Om du går från 2,8 till 4 får du dubbla slutartiden, samma sak för 4 till 5,6 och 5,6 till 8 och så vidare, de är bländarstegen. Du kan säkert ställa in 1/3 steg på din kamera, 5,6 - 6,3 - 7,1 - 8 men det är samma sak med fler steg emellan.
Exponering är ju helt enkelt ett ISO-tal, en bländare och en slutartid som tillsammans ger en bild som är lagom ljus. I bra ljus på ett stillastående motiv finns det ingen orsak att ha ISO på något annat än 100 (eller 200 beroende på kamera) och bilden ser likadan ut med 1/1000 som 1 sekunds slutartid. Det enda du kan förändra som verkligen gör skillnad med de här inställningarna är skärpedjupet. Fotar man ett porträtt vill man nog ha kort skärpedjup/stor bländare och fotar man en landskapsbild vill man nog ha långt skärpedjup/liten bländare.
Ett problem kommer när det är för mörkt för att kunna välja en liten bländare för att få långt skärpedjup, då får man en för lång slutartid så att man inte kan handhålla utan att få skakningsoskärpa. Antingen får man välja en större bländare och få kortare skärpedjup än man hade velat ha eller så får man öka ISO för att kunna använda en kortare slutartid vid den bländaren man vill använda. Till slut blir det såpass mörkt att inte ens högsta ISO och största bländaren ger tillräckligt lång slutartid.
Samma sak gäller ju tvärt om också, vill man ha en slutartid som är tillräckligt snabb för att frysa ett motiv får man använda större bländare och högre ISO när det blir mörkare.
Det finns tillfällen där M är riktigt bra. Till exempel om man fotar med blixtar eller om man både vill ha ett visst skärpedjup och samtidigt en viss rörelseoskärpa hos motivet.
Dock är det ju så enkelt att när man har valt bländare måste man anpassa slutartiden efter det, om (jag antar att man inte vill ha rörelseoskärpa och så lågt ISO som möjligt) man gör det manuellt eller om kameran anpassar det automatiskt spelar ingen roll. Om man gör det manuellt får man antingen gå på känsla eller efter kamerans ljusmätare. Att gå på känsla funkade hyfsat förr men med digitalt gör 1/3 steg en stor skillnad på bilden så det funkar inte och går man efter ljusmätaren gör man ju inget annat än kameran skulle ha gjort automatiskt.
Jag använder A, bländarförval, för det mesta. Där ställer jag in skärpedjupet jag vill ha och kameran löser resten så jag slipper ratta!