vad är komposition?

[Graal]

Det här måste vara en av de mest intressanta diskussioner som tagits upp i forumen. Det är ju centrala begrepp och helt avgörande parametrar för bildresultatet som vi försöker vända ut och in på (till skillnad från många andra forumdiskussioner här på fotosidan). Många tänkvärda saker har kommit fram och jag ser hela tiden en liten underförstådd kamp mellan kaos och ordning när jag jämför inläggen. Antingen är man lite mera för att bryta mot ordningen eller så är man mera benägen att försöka hålla sig till vissa grundläggande regler.

Jag måste nog hålla med i uppfattningen att de analyser av bildkomposition mm som finns i t.ex TH:s kompositionsforum tenderar att urarta i totalt kaos vad gäller linjer, vinklar, ytor etc. Fantasin vad gäller detta är det sannerligen ingen hejd på och kanske visar det hur pass fundamentalt olika vi upplever och läser bilder?

Komposition innehåller så mycket mera än linjer, ytor, vinklar och delningsförhållanden. Ibland är det t.om så att man har svårt att i ord eller visuell beskrivning förklara en bilds komposition eller vad som gör att man tilltalas av den. Det finns bara en svårdefinierbar känsla där som känns helt naturlig och onödig att försöka förklara. Och att man får den känslan kan ha med oändligt mycket varierande saker att göra. Det är en psykologisk process som säkert ter sig omöjlig för vetenskapen att förklara. Allt behöver ju inte kunna förklaras eller spaltas upp, även om vi människor tycks ha en förkärlek för ordning och indelning av olika fenomen.

När det gäller fotografi har Christer Strömholm sagt följande som jag kan instämma helt i:
"Tekniken måste ALLTID underordna sig bilden och fotografens intention. Det är fotografen som bestämmer. Tekniken är hjälpmedlet - bilden resultatet. Samma sak med sådana begrepp som BILDBYGGNAD, VISUELL GRAMMATIK, FORM-VOLYM, det är hjälpmedel - inte mål."

 

[rideg]

Graal skrev:
Det här måste vara en av de mest intressanta diskussioner som tagits upp i forumen. Det är ju centrala begrepp och helt avgörande parametrar för bildresultatet som vi försöker vända ut och in på (till skillnad från många andra forumdiskussioner här på fotosidan).

Ja! Med tanke på att slutresultatet är det enda viktiga för de flesta är det synd att inte fler trådar handlar om BILDEN.

Jag måste nog hålla med i uppfattningen att de analyser av bildkomposition mm som finns i t.ex TH:s kompositionsforum tenderar att urarta i totalt kaos vad gäller linjer, vinklar, ytor etc. Fantasin vad gäller detta är det sannerligen ingen hejd på och kanske visar det hur pass fundamentalt olika vi upplever och läser bilder?

Problemet är att det är så lätt att rita först och tänka sen. Att formulera vad som gör att man upplever en bild som välkomponerad och tilltalande i ord är så mycket svårare. Samtidigt tror jag att det finns en viss förväntan när det för en gångs skull startas en tråd om BILDEN. När tråden sedan saboteras av element som uppenbarligen inte har förstått trådens syfte så blir många naturligtvis irriterade. TH kan mer om att tillämpa komposition än de flesta av oss andra här på fotosidan. Att han levererar en uppgift tycker jag bara är kul och intressant. Att en del sedan blir stressade och inte kan hantera situationen är både irriterande och komiskt.

 

[cwe]

Som språklig grammatik...

Hej,
jag har funderat över dagen nu på Annas fråga.
Intressant, onekligen.

Jag tror att det lite är som med språklig grammatik - visst finns det "regler" för språket.

Men när vi tar oss förbi den grundläggande språkliga nivån blir det plötsligt mycket svårare. Försök plocka ut subjekt, objekt och predikat och alla dom andra adverbum in absurdum fullt ut, på säg en nobelpristagares poesi. (Eller skönlitterär text också, för den delen.)

Det kanske lyckas på några av meningarna, på de flesta går det knappt, och framför allt så känner man efter en stund att - varför då? Det flyter, det funkar och ljuder ju ändå.

-Christian

 

[fjalstal]

ariadne skrev:
och med "vettig" menar du? nån som har nån slags logik eller?

Det är väl mest när man omedelbart ser att fotografen har använt t ex gyllene snittet eller tredjedelsregeln väldigt medvetet. Jag tycker oftast det blir för stelt då. Logik och bildskapande går inte ihop för mig. Jag behöver ett rätt stort mått av kaos i en bild för att den verkligen ska tilltala mig men tyvärr är det inte ofta ett fotografi ger mig detta. Personligen är jag inte duktig nog än för att uppnå vad jag själv uppskattar mest men när jag når dit kommer jag ändå vilja bli bättre så jag antar att jag jagar det omöjliga. I stället har jag börjat dra mig åt det dokumentära fotograferandet där man inte har full kontroll på komponerandet utan det blir lite som det faller sig.

 

[ariadne]

Graal skrev:
Det här måste vara en av de mest intressanta diskussioner som tagits upp i forumen. Det är ju centrala begrepp och helt avgörande parametrar för bildresultatet som vi försöker vända ut och in på (till skillnad från många andra forumdiskussioner här på fotosidan). Många tänkvärda saker har kommit fram och jag ser hela tiden en liten underförstådd kamp mellan kaos och ordning när jag jämför inläggen. Antingen är man lite mera för att bryta mot ordningen eller så är man mera benägen att försöka hålla sig till vissa grundläggande regler.

Jag måste nog hålla med i uppfattningen att de analyser av bildkomposition mm som finns i t.ex TH:s kompositionsforum tenderar att urarta i totalt kaos vad gäller linjer, vinklar, ytor etc. Fantasin vad gäller detta är det sannerligen ingen hejd på och kanske visar det hur pass fundamentalt olika vi upplever och läser bilder?

en grej jag funderar på är; tror du (ni) att om man tänker sig att alla fotosidans medlemmar sysslat lika länge med foto och varit ungefär lika insatta
i bilder och "kompositionslära" och hade tittat på ungefär samma antal bilder under sina år, hade tolkningarna varit mer lika då?

 

[ariadne]

Re: Som språklig grammatik...

cwe skrev:
Hej,
jag har funderat över dagen nu på Annas fråga.
Intressant, onekligen.

Jag tror att det lite är som med språklig grammatik - visst finns det "regler" för språket.

Men när vi tar oss förbi den grundläggande språkliga nivån blir det plötsligt mycket svårare. Försök plocka ut subjekt, objekt och predikat och alla dom andra adverbum in absurdum fullt ut, på säg en nobelpristagares poesi. (Eller skönlitterär text också, för den delen.)

Det kanske lyckas på några av meningarna, på de flesta går det knappt, och framför allt så känner man efter en stund att - varför då? Det flyter, det funkar och ljuder ju ändå.

-Christian

jo, det känns som man kommer rätt långt ifrån själva upplevelsen av dikten.

men man kanske kan tänka sig att andra typer av "analyser" blir mer meningsfulla. tex tempot i dikten, rytmen, formen, språket

såna saker säger ju egentligen mer om upplevelsen av texten ( vilke ju poesi handlar om. medan en instruktionsbok knappast handlar om att ge läsaren en upplevelse.)

 

[ariadne]

fjalstal skrev:
Det är väl mest när man omedelbart ser att fotografen har använt t ex gyllene snittet eller tredjedelsregeln väldigt medvetet. Jag tycker oftast det blir för stelt då. Logik och bildskapande går inte ihop för mig. Jag behöver ett rätt stort mått av kaos i en bild för att den verkligen ska tilltala mig men tyvärr är det inte ofta ett fotografi ger mig detta. Personligen är jag inte duktig nog än för att uppnå vad jag själv uppskattar mest men när jag når dit kommer jag ändå vilja bli bättre så jag antar att jag jagar det omöjliga. I stället har jag börjat dra mig åt det dokumentära fotograferandet där man inte har full kontroll på komponerandet utan det blir lite som det faller sig.

vad jag menade ite grann var väl att ; går det att analysera alla bilder? lämpar sig alla bilder för "kompositionsanalys"?

 

[eatfrog]

Jag tycker själv att ifall man ska börja analysera en bilds komposition så ska kompositionen inte vara så abstrakt att det kommer 500 olika teorier och det urartar till ett kaos av skruvar, vinklar och streck.
Det ger mig ärligt talat väldigt lite.

För att jag ska tänka "hmm, vilken intressant bildkomposition" eller börja analysera lite smått för mig själv så måste kompositionen vara _tydlig_.
Den måste finnas där, logisk och tydlig.
Att börja rita tusen streck med olika färger i en bild känns som att överanalysera.
När det hela börjar likna vetenskap så har man stirrat sig blind på det hela och glömt BILDEN.

/Henri

 

[fjalstal]

ariadne skrev:
vad jag menade ite grann var väl att ; går det att analysera alla bilder? lämpar sig alla bilder för "kompositionsanalys"?

Ok, då är jag med.

Nej, allt kanske inte klarar eller vinner på att analyseras sönder då det helt enkelt inte faller inom några ramar. För att inte fastna i en ism så behövs det regelbrytande. Här på fotosidan är det i mitt tycke lite för mycket regler, eller kanske mer rätt: vissa aktiva medlemmar som gärna ser att regler används.

 

[Parcifal]

jag fick just en tanke.

Tänk på en bild som ger dig en viss upplevelse. Sen börjar du förenkla den. Plocka bort en sak i taget. Fortsätt försöka plocka bort och förenkla tills dess att upplevelsen inte längre finns där.

På sätt och vis kommer det såklart att vara en annan bild direkt du modifierar den det minsta. Samtidigt kommer bilden att vara den samma i stora drag.

Det är ett sätt att se på kompositonsanalys. Jag identifierar de element i bilden som är mest centrala för min upplevelse av bilden.

 

[Graal]

ariadne skrev:
en grej jag funderar på är; tror du (ni) att om man tänker sig att alla fotosidans medlemmar sysslat lika länge med foto och varit ungefär lika insatta
i bilder och "kompositionslära" och hade tittat på ungefär samma antal bilder under sina år, hade tolkningarna varit mer lika då?

Möjligtvis lite mera lika men vi är ju alla intresserade av olika typer av bilder och då tror jag även detta kan återspegla sig i våra analyser.

Bildskapande är inte enbart en fråga om komposition utan har fler ingredienser. Därför kan vi inte heller stirra oss blinda på kompositionen för att avgöra en bilds kvalitéter. En bild blir inte bra enbart för sin kompositions skull. Där håller jag helt med Calle. När fotografen väldigt medvetet eftersträvat en viss komposition och inte lyckats med resten då blir det ofta stelt och tråkigt.

 

[jpersson]

ariadne skrev:
nu när terje och andra lagt ut bilder för kompositionsanalys ( blandannat) så blir jag mer och mer osäker på komposition är egentligen.

För mig är kompositionen en medveten handling; i det här fallet hur fotografen ''sätter ihop'' bilden. Man kan givetvis analysera den handlingen, kompositionsanalys, men jag tycker att de diskussionerna som du syftade på snarare handlar om bildanalys.

Sedan finns det mer än en syn på fotokomposition. Postmodernister är till exempel mer intresserad av hur bilden används än av vad fotografen vill få sagt med den.

 

[mipert]

Graal skrev:
...En bild blir inte bra enbart för sin kompositions skull. Där håller jag helt med Calle. När fotografen väldigt medvetet eftersträvat en viss komposition och inte lyckats med resten då blir det ofta stelt och tråkigt.

Man brukar ofta prata om bildens tre krafter:

Utsnittet som är en del av omvärlden man riktar kameran mot.
Kompositionen som är den ordnade form som bilddelarna antar, linjerna, ytorna, färgerna. var de är placerade och hur de förhåller sig till varandra. Är de jämnt utspridda eller är alla utom en samlade i en grupp i mitten?
Innehållet, vad du vill förmedla med bilden.
Vad är det som faktiskt finns i bilden, eller det denotativa innehållet.
Vad är det jag känner när jag ser en suddig bild på ett hus taget med lutande kamera, vi pratar om det konnotativa innehållet. Minns jag kanske min rädsla för att huset skulle brinna när jag var liten?

 

[Parcifal]

jpersson skrev:


Sedan finns det mer än en syn på fotokomposition. Postmodernister är till exempel mer intresserad av hur bilden används än av vad fotografen vill få sagt med den.

Det är ju inte så konstigt eftersom att postmodernisterna menar att det inte finns några strukturer och regelbundenheter. =)

 

[jpersson]

Ändå pratar många som om det bara fanns en syn på fotokomposition.

 

[Magnus Wahlgren]

mipert skrev:
Man brukar ofta prata om bildens tre krafter:

Utsnittet som är en del av omvärlden man riktar kameran mot.
Kompositionen som är den ordnade form som bilddelarna antar, linjerna, ytorna, färgerna. var de är placerade och hur de förhåller sig till varandra. Är de jämnt utspridda eller är alla utom en samlade i en grupp i mitten?
Innehållet, vad du vill förmedla med bilden.
Vad är det som faktiskt finns i bilden, eller det denotativa innehållet.
Vad är det jag känner när jag ser en suddig bild på ett hus taget med lutande kamera, vi pratar om det konnotativa innehållet. Minns jag kanske min rädsla för att huset skulle brinna när jag var liten?

Detta känns klargörande och bra.

Min tanke är att kompositionsanalys innebär att min (eller någon annans...) vänstra hjärnhalva försöker lista ut varför min (...) högra hjärnhalva uppfattar en bild som effektiv, snygg, harmonisk etc, och att DET är en förutsättning för att min (...) vänstra hjärnhalva ska kunna BERÄTTA för andra människors vänsterhjärnor varför min (...) högra tyckte som den gjorde... (med reservation för att det här med höger och vänster hjärnhalva inte är riktigt så enkelt samt att jag är lite vänsterhänt )

Man (hm, man...) skulle kunna lägga ett genusperspektiv på det hela och påstå att den torra vänsterhjärnan är lite mer aktiv hos män och att den balla högerhjärnan är lite mer aktiv hos kvinnor. Och alltså att bildkonstnärer som även uttrycker sig i skrift använder båda hjärnhalvor och alltså är mer hela än andra.

Alltså är kompositionsanalys en brygga mellan hjärnhalvorna (jfr corpus callosum) och könen (jfr hur ni vill...)

Men nu börjar det likna en teori för att förena alla teorier. Och det var väl fysikernas område?

 

[ariadne]

mipert skrev:
Man brukar ofta prata om bildens tre krafter:

Utsnittet som är en del av omvärlden man riktar kameran mot.
Kompositionen som är den ordnade form som bilddelarna antar, linjerna, ytorna, färgerna. var de är placerade och hur de förhåller sig till varandra. Är de jämnt utspridda eller är alla utom en samlade i en grupp i mitten?
Innehållet, vad du vill förmedla med bilden.
Vad är det som faktiskt finns i bilden, eller det denotativa innehållet.
Vad är det jag känner när jag ser en suddig bild på ett hus taget med lutande kamera, vi pratar om det konnotativa innehållet. Minns jag kanske min rädsla för att huset skulle brinna när jag var liten?

linfröoljan gjorde susen.

känns som en bra sammanfattning.

 

[xavslut]

Målet med bildkompositionen är:
Fulländad jämvikt under största möjliga spänning.

- Ulf Hård af Segerstad i boken Bildkomposition från 1952.

Förövrigt den bästa boken om ämnet, på svenska.

Terje

 

[fjalstal]

Terje skrev:
Målet med bildkompositionen är:
Fulländad jämvikt under största möjliga spänning.

- Ulf Hård af Segerstad i boken Bildkomposition från 1952.

Själv är jag helt övertygad om att inget är fulländat. Jag ser allt jag gör som ett steg i den process som inte slutar förrän jag dör och kanske nån t o m ser nåt nytt i mina bilder efter jag är borta så att processen fortgår.

 

[Paragrafryttaren]

ariadne skrev:
vad jag menade ite grann var väl att ; går det att analysera alla bilder? lämpar sig alla bilder för "kompositionsanalys"?

Ja och nej. Rent tekniskt kan man väl i princip alltid säga någonting om kompositionen. Även om man konstaterar att kompositionen är odefinerbar så är ju det en form av kompositionsanalys.

Praktiskt sett så är givetvis en del bilder svårare än andra att greppa.
Det finns ganska många bilder som helt uppenbart fångar mitt intresse utan att jag egentligen kan sätta fingret på vad som är bra.

Sen om det är en funktion av att det verkligen är så eller om det bara är det att jag i det givna ögonblicket inte orkar resonera analytiskt angående den bilden, det måste jag ta mig en funderare över...