Vad är det för fel med tonmappade HDR-bilder?

[J Lennartsson]

Nästan varje gång jag eller någon annan lägger ut en bild som är en ton mappad HDR-bild så ploppar det upp kommentarer i stil med att detta är totalt orealistiskt; dragit för hårt i reglagen (En favorit!) eller kommentarer som; den hade gjort sig bättre utan HDR.

Sedan när ska alla foton vra realistiska och visa en avbildning av verkligheten precis som den är? Varför ifrågasätts sällan svartvita foton för deras orealistiska uppenbarelse? För vilka utom de färgblinda ser verkligheten i svartvitt? Eller så kallade konstfoton, taget med hålkameror eller annat hemmabygge; är det verkligheten?

Lite konstnärlig frihet får man väl be om, jag och andra försöker inte dokumentera föremål så naturtroget det är möjligt, jag vill göra bilder som känns bra att göra. Förmodar att det är lite politiskt korrekt att ha en slags konservativ inställning till fenomenet, kanske är det så att det lite kommersiella utseendet, lite som disney/pixar är motbjudande?

 

[Jannica Svärd]

Håller med dig till 100%. Det måste få vara fullt tillåtet att försöka utveckla sin fotografering och bildbehandling utan att mötas med märkliga kommentarer, ofta från personer som inte har en aning om tekniken och hur svårt det faktiskt är. Det krävs ju en hel del testande innan det blir bra, förutom de stora krav som ställs i själva fotograferingsögonblicket.
Är 60+ och har fotograferat sedan barnsben. Har precis börjat pröva mig fram med den nya tekniken och blir förundrad varje gång vad som kan göras med den. Dessutom är det ju så roligt!

Flera av de riktigt stora namnen inom HDR, exempelvis Trey Radcliffe, har en del av sina bilder utställda på The Smithsonian Washington DC.

Hoppas inte att Fotosidan medlemmar är rädda för att hela tiden försöka utveckla sin kreativitet och framför allt inte att vi som vill ta fotograferingen ett snäpp längre, eller åtminstone försöker, ska behöva legitimera varje bild vi vill visa upp. Givetvis finns det många på FS som uppskattar tonmappade bilder baserat på HDR-tekniken.

Keep up the good work
Jannica

 

[pallep]

Håller med i stort.

Tvisten är inte ny,var går gränsen när foton övergår i typ illustrationer eller liknande? Finns det en gräns?

Dra så mycket du vill i dina spakar att sen alla inte gillar det får väl stå för dem.

Jag tycker det var en grym exempelbild. Lite liten bara får väl kika i din profil.

 

[Harubla]

Du har en poäng i vad du säger. Jag får också ibland kommentarer som "det ser ju inte verkligt ut".
Men det finns väl en gräns, fast var den ligger beror väl på vad för bild det är.

 

[transalp-01]

Jag är kanske udda men jag tycker om HDR just därför att man kan gå mot gränsen till orealistiskt. Tyvärr har jag lite kvar innan jag behärskar HDR riktigt bra. Men förr eller senare kommer jag försöka följa i dina fotspår. Bilden du har lagt upp här tycker jag är skit häftigt, riktigt lyckad.

 

[J Lennartsson]

Tack för det allihop....

Visst ska alla har rätt att tycka eller inte tycka om vissa bilder. Jag tycker inte om allt jag ser. Men med HDR känns det mer som att det är tekniken och att just den tekniken inte har någon motsvarighet i mörkrummet som spökar lite.

Att göra något i datorn är inte att fotografera. Digitaltekniken har fört in många nya variabler i vårt dagliga liv. Jag tänker på hur man numera jämför sin utrustning utefter uppmätta värden. Med analoga system så tror jag faktiskt att de flesta gick på känslan och det faktiska resultatet.

När det gäller gränsen för vad som är verkligt, så tror jag att den är ointressant så fort man tagit steget att ton mappa en bild och då kan man skita i gränser. De har ju ändå ingen motsvarighet i verkligheten.

Jag kommer att ta vanliga bilder också, allt kan ju inte vara HDR. Men jag har verkligen fastnat för tekniken, och för att få fram en bra HDR-bild så är det faktiskt ganska mycket jobb. Man kan få ihop en på några minuter som vid första anblicken ser fantastisk ut. Men ska man titta närmare så krävs det en del arbete!

Kolla in denna killen:
http://www.flickr.com/photos/stocksphotography/

 

[iBoat]

Det blir lätt så med effekter. Man blir trött på dem även om de kan vara snygga. Det gäller ju inte bara HDR. Även populära filter i photoshop blir också lätt att känna igen. Det blir till slut bara ett effektsökeri för effektens skull och det blir lite tjatigt när man sett för många. Ungefär som färdiga layoutmallar som finns i en del program. Kan vara kul i början att använda, men när de sedan syns överallt på anslagstavlor, inbjudningar, visitkort m.m. blir man trött på dem.

Den bilden du bifogade ser riktigt fin ut däremot!

 

[J Lennartsson]

Mätt på effekter, inget nytt!

Det är helt riktigt, effektmallar eller färdiga filterlösningar lär man sig att känna igen och tröttna på. Ofta har man aldrig gillat de från början. Se bara på det prismaliknande filter man skruvade på kameran för att få sex små porträtt i ring runt huvudporträttet. Eller stjärnfilter som jag gissar satta standarden för dansbandsbilder för flera decennier.

Men HDR och tone mapping kan variera så! Det kan gå lätt att göra en fin bild, men att göra bilder som är bra och som genomgående har ett personligt signum är svårt som bara den. Det ställer verkligen krav på både teknikkunnande före och efter exponeringen. Kräver att man har ett eget bildspråk när det kommer till komposition och så, samt att man har ett färgseende. Utan att kasta sten i glashus så vill jag säga att jag har sett serier av bilder där man undrar om fotografen verkligen är färgblind. Men så är det ju så att alla ska lära sig gå i början.

 

[Anders Östberg]

Det är som med musik, om man har ett någorlunda öppet sinne så inser man att det finns bra och dålig musik inom varje genre. Om man sedan inte förstår sig på eller gillar en viss genre så ska man inte döma ut alla låtar bara för det. Dansband är väl det enklaste exemplet, jag gillar det inte speciellt men visst finns det band som gör det väldigt bra.

Det kan väl vara så att man kan "dra för långt i spakarna" även inom HDR-tekniken och att en viss bild skulle tjäna på en mer sparsmakad HDR-behandling. Huruvida det är så för dom bilder du fått sådana kommentarer på vet jag inte.

HDR kan vara allt från en knappt synlig kompression av dynamiken till ren konst. Är det det senare som bildskaparen är ute efter så är det upp till tycke och smak och det finns inget rätt eller fel i hur spakarna ställs in som jag ser det.

 

[Henrik Sundbom]

En bra bild som sedan är tonemappad behöver det ju inte vara något fel på, där har ni ju trey ratcliffe(http://www.flickr.com/photos/stuckincustoms/) som någon nämnde här uppe. Hans bilder är ju bra, och sedan förbättrade(försämrade kanske?) med tonemapping. Till skillnad då från andra som kanske har dålig komposition och lite tråkigt motiv från början, och sedan försöker lyfta det med tonemapping.

Anledningen att många kanske skriver att man dragit för mycket i reglagen tror jag är att man drar sig för att säga att man tycker att tonemappingen är ful rakt ut.

 

[bhol]

Jag tycker faktiskt inte att det spelar någon roll vad för slags tekniker man använder i sitt bildskapande. Det är ju slutresultatet som räknas eller hur?

Att digitalfotografering innebär att man har ett otroligt kraftfullt verktyg som förlänger kameran är absolut en tillgång men i grund och botten är det ju lite som att använda ett stativ. På samma sätt som stativet gör det möjligt att ta skarpare bilder och bilder med lång slutartid med bibehållen skärpa gör datorn det möjligt att skapa bilder du inte kunde gjort utan den. Men vad man gör med stativet är individuellt.

Att slänga på effekter utan sans i Photoshop innebär inte automatiskt att det blir bättre bilder. Det är en konst att använda rätt verktyg på rätt bild! Men det är alltid lättare att med en axelryckning fnysa "den där bilden är ju photoshoppad" än att göra en lika bra bild själv oavsett hjälpmedel.

Alla hjälpmedel som tar fotograferingen vidare bör uppmuntras!

 

[RG]

Tror att de som inte gillar hdr tycker det är för lätt att få bilder med extremt omfång. De gillar hellre att använda sina graduerade hålfilter och efterbelysa i mörkrummet.

 

[Anders Östberg]

Det är inte extremt omfång dom flesta klagar på tror jag, utan snarare bilder med extrem kontrast, det är det som är "orealistiskt". Man kan göra HDR-liknande och "grovkorniga" bilder bara mha unsharp mask. HDR kan som sagt både användas för realism och komprimerad dynamik, och för konst.

 

[Makten]

Jag gillar inte HDR av den enkla anledning att det ofta ser ut som en billig airbrush-teckning. "Hötorgskonst", ni vet. Att överdriva effekten gör Hötorgskänslan starkare. Det har inget alls med att det inte är realistiskt att göra. Bara för mycket av det goda, så att säga.

Det finns emellertid folk som verkligen vet hur man utnyttjar HDR utan att det ser ut som som att man bara dragit i reglagen för sakens skull: http://www.naturescapes.net/072006/rh0706_1.htm

Tillägg: Sen tycker jag att HDR-effekten ofta tar död på motivet. Alltså, att hela bildens alla skrymslen får hög kontrast, vilket gör motivet till en enda ogenomtränglig gröt av högdagrar och skuggor. Inga klara stora linjer. Inga nyansskillnader mellan det ena hörnet och det andra. Mindre dynamik, faktiskt, eftersom man komprimerat in mer tonomfång än vad som är "bekvämt" att titta på.

 

[Anders Östberg]

Jag vågade inte använda "Hötorgskonst", så jag tog "Dansband" istället. Det är lite farligt att använda sådana här begrepp, det är ju inte fel att gilla dom där klassiska gråtande barnen, eller "Leende guldbruna ögon", det är förmodligen en majoritet av folket man dissar om man anser att det är dåligt i någon mening. Men jag förstår vad du menar, jag får också en känsla av "foto som gjorts till dålig målning med effekter i Photoshop" av många HDR-bilder. Bra utfört så kan jag dock gilla både subtila såväl som extrema HDR-bilder.

 

[RG]

Det är inte extremt omfång dom flesta klagar på tror jag, utan snarare bilder med extrem kontrast, det är det som är "orealistiskt". Man kan göra HDR-liknande och "grovkorniga" bilder bara mha unsharp mask. HDR kan som sagt både användas för realism och komprimerad dynamik, och för konst.

Jag använde nog fel ord kontrast är nog bättre än omfång.

 

[Tsukuyomi]

"För vilka utom de färgblinda ser verkligheten i svartvitt?".

Akromatopsi (total färgblindhet) är extremt ovanligt. Majoriteten av alla färgblinda har bara svårt att urskilja vissa färger (ibland bara under vissa förutsättningar, t.ex. ljusförhållanden). Men jag klandrar dig inte! Termen färgblind är egentligen olämplig då den antyder att personer med åkomman inte kan uppfatta färger över huvud taget.

Får ursäkta att jag gick OT! Håller i övrigt helt och hållet med dig. Jag tycker att HDR är riktigt häftigt, och självfallet finns det inget krav på att bilderna vi tar måste vara helt naturtrogna. Tänk hur det skulle låta om man kritiserade någon annan typ av konstnär för att han/hon varit kreativ och skapat något vi inte var vana vid att se!

 

[Lena W]

Från början var ju HDR en funktion för att få ett fotografi att bli mer som ögat hade sett det hela med tanke på det dynamiska omgånget. Då önskade man sig att få bilder så naturliga som möjligt.

Nu har grunge-HDR-tekniken fått fäste och den söker något annat.

Kanske skulle man dela upp HDRI i två grupper; en för grungefoton och en för naturlig look.

//L

 

[bengt-re]

Men varför inte bara acceptera att vissa gillar det och andra inte? Det är en konstform och det kan vara för extremt för många, men också ett sätt att lyfta fram och skapa sådant som är omöjligt med annan teknik.

 

[Kjell Andersson]

Hej

Som all konst är det fotografen/konstnären som själv avgör hur bilden skall se ut.
Det är även fritt fram att tycka för kritikena tycker jag, lägger man upp sina bilder för bildkritik så får man väl acceptera kritiken, håller man inte med kan man ju besvara den.

För min del låter jag bli att kommentera bilder som ligger långt utanför min smakriktning, kanske bekvämt men det finns så många bilder att välja på när man skall kommentera så man behöver inte gnälla på andras smakriktningar tycker jag.