Hej!
Det är en intressant fråga du ställer. Det ser ut som att de två första inläggen i all hast missat detta och istället gett det som brukar vara standardsvaret när någon frågar vilken upplösning som behövs för skärmvisning. ;-)
Jag har ingen fullständig förklaring till varför det förhåller sig som det gör, men jag ska försöka ge mig på ett svar, även om det till viss del kommer att bestå av spekulationer.
I grunden tror jag att det handlar om hur ögat och hjärnan bearbetar de synintryck som når näthinnan. Vår visuella uppfattning av världen omkring oss skiljer sig som bekant ofta en del från hur den egentligen ser ut. Ett vitt pappersark upplever vi till exempel vanligtvis som vitt oavsett om vi betraktar det i dagsljus eller konstljus, medan exempelvis en kamera i samma situation avbildar det i helt olika nyanser (och i teorin alltså mer veklighetstroget).
I likhet med ovannämnda kan ögat kompensera för andra "störningar" för att sortera ut den information som är relevant. Låt oss, för att ta ett udda exempel, tänka att vi tittar på något genom ett stängsel (kan ju hända den bäste). Så länge vi är fokuserade på det som händer på andra sidan, ser vi i princip inte stängslet. Djupverkan och fokus inverkar här och gör att exemplet inte är helt relevant, men det visar på en viktig princip. Låt oss istället föreställa oss en sådan där pärlplatta som man hade på dagis. Så länge pärlorna är lagda i ett någorlunda homogent mönster, och avbildar något igenkännbart (i princip vad som helst) uppfattar vi i första hand det, snarare en de individuella pärlorna. På samma sätt uppfattar vi i inte de enskilda rasterpunkterna i en tryckt bild (även om vi kan se dem) eller punkterna på en bildskärm, utan den bildinformation som de bär upp. Ögat prioriterar alltså i första hand den information som är relevant, och rasterpunkterna eller bildskärmspunkterna fungerar alltså som bildbärare.
Nu till själva frågan. Om vi introducerar någon form av mönster i "bildbäraren" kommer ögat att uppfatta det (i synnerhet om det bara upptar en del av bildytan) eftersom "bilden" för ögat/hjänan är allt det som bärs upp av "bildbäraren". Således, om vi i en tryckt bild sänker upplösningen och gör pixlarna så stora att de börjar avbildas av rasterpunkterna så kommer ögat att uppfatta dem. Och eftersom de inte utgör en del av bilden upplevs dem som störande. Märk dock att 300 ppi endast är den gräns som är satt för ett raster på cirka 150-200 lpi. Om vi istället väljer en rastertäthet på 80 lpi räcker det generellt med en upplösning på 120-160 ppi för att "dölja pixlarna". Bildkvaliteten (detaljrikedomen) blir dock sämre. På samma sätt blir pixlarna på bildskärmen störande om de är större än de punkter som bygger upp bilden. Trots att en TV-skärm har mycket sämre upplösning än en datorskärm, och en datorskärm inställd på 640x480 har mycket sämre upplösning (i ppi) än samma skärm inställd på 1280x1024, så upplevs en bild sällan som "pixlig" så länge den visas i 100% (dvs så länge pixlarna överförs direkt till skärmpunkterna). Samma bild, visad i 200% på en datorskärm med hög upplösning ser dock "pixlig" ut i jämförelse med samma bild visad i 100% på en datorskärm med låg upplösning, även om bilderna fysiskt sätt (i cm) är lika stora.
Svaret som jag skulle ge på din fråga är alltså att en bild i 96 ppi ser bra ut på bildskärmen eftersom pixlarna är överförda direkt till, och är lika stora som bildskärmspunkterna, medan den ser dålig ut i tryck eftersom pixlarna är större än rasterpunkterna. En viktig skillnad är dock att även om en bild i 96 ppi ser bra ut på bildskärmen, så innehåller den mycket mindre detaljer än samma bild i 300 ppi i tryck.
En bidragande orsak till att bilder trots allt ser rätt bra ut på skärmen är att de sällan innehåller några knivskarpa tonövergångar. Det gör däremot text (utan kantutjämning). Jämför en text på en bildskärm med 96 ppi med en utskrift från en skrivare med 300 ppi så ser du att det är stor skillnad.
Slutligen; betraktningsavståndet är mig veterligen generellt sett endast av betydelse i den mån att ett raster i tryck eller den låga upplösningen på exempelvis en TV-skärm blir mindre märkbart ju större betraktningsavståndet är, och omvänt, tydligare ju närmre man tittar. Det är förmodligen en orsak till att de som provat tycker att bilden är mycket bättre med HDTV än med vanlig, trots att vi som inte provat aldrig tyckt att bilden på den vanliga TV:n var dålig.
Over and out.
