Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Trendigt värre i bildjournalistiken

Produkter
(logga in för att koppla)

gors

Aktiv medlem
Alla ser vi trender komma och gå inom bildjournalistiken. Lutande horisont, kapade huvuden, oskarpt huvudmotiv mot skarp bakgrund och porträtt tagna nästan rakt uppifrån.

Trender är intressanta, så jag tänkte att det kunde vara kul att snacka lite om dem.

Vilken blir nästa bildjournalististiska trend? Vilka trender försvinner och vilka blir en del av det etablerade bildspråket? Vilka trender gillar vi och vilka gillar vi inte? Hur snabba är vi på att anamma dem?

Och framförallt, riskerar ett alltför trendigt fotograferande att ställa sig ivägen mellan läsaren och bildens innehåll? Eller blir bilden tvärtom lättare att tillgodogöra sig eftersom den känns modern och fräsch?
 
Kanske svartvita bilder med ”presskorn”?

Eller mer studioljussatta porträtt, och då menar jag inte en blixt med Omnibounce?

Intressanta tankar från dig, jag har inte följt bildjournalistiken så noga sedan jag jobbade på Sydsvenskan men nu skall jag börja anlaysera igen.
 
mipert skrev:
Eller mer studioljussatta porträtt, och då menar jag inte en blixt med Omnibounce?
Den där är jag beredd att satsa en slant på. Radiostyrda blixtar är fortfarande ganska ovanligt i Sverige, men jag kan mycket väl tänka mig att det kan slå igenom. Ett par vanliga blixtar med radiomottagare, reflekterande duk och ett par starka klämmor allt som behövs. Tar inte mycket plats i kameraväskan.

Kornet däremot tror jag inte så mycket på. Men kanske digitalt brus i skuggpartierna.

Häromdagen pratade jag med en journalist som tyckte att det är dags att föremål som sticker upp ur huvudet blir trendigt. Vem vet, det är ju alltid tacksamt att bryta mot tabun.
 
Annars tycker jag att det blir allt vanligare med bilder som inte är så genomtänkta utan bara tagna rakt av. Ingen tanke, inget bildseende. Bara en bild.
Detta syns ofta inom TV. Troligtvis skickar man ut en reporter som samtidigt ska vara fotograf. Personen kanske är duktig på att skriva/intrevjuva med saknar bildkunnande.
Då blir bilden lidande.För att inte tala om ljudet.

Men ofta dyker det upp riktigt fina och seriösa personporträtt, som fotografen verkligen har jobbat med!
Det uppskattar jag!

Beröm till dem som kan!

Det har hänt att jag fått förfrågan om fotojobb. Jag berättar att jag tar betalt, och då har det hänt att kunden sagt:
-Äh, jag lånar min sons digitalkamera och gör det själv!Det blir billigare!

Jag det kanske det blir, men blev det bättre?
 
ekka skrev:
offtopic: förklara gärna detdär med radiostyrda blixtar för mig!!
Det finns utrustning som gör att man kan utlösa blixtar på avstånd utan att behöva använda sladd. Man sätter en sändare i kamerans blixtsko och en mottagare på blixten. Det finns till och med system som tillåter TTL-mätning och radiostyrning samtidigt (dock med vissa begränsningar).

Det är rätt dyrt. I Sverige finns såvitt jag vet Pocket Wizard som kostar 5000 för ett kit och Quantums freewire som går lös på 6000. Så det är inga småpengar vi pratar om.
 
Sen har vi ju Minolta som har det systemet inbyggt i nyare kameror iaf.. jag har en Dynax 7 som har trådlös styrning av blixtar.. Minoltas blixtar då.. 5600HS och 3600HS funkar bra.. trådlös styrning med bibehållen TTL..

Trist att "proffsen" inte kör minolta då :)
 
Rätta mig om jag har fel, men bygger inte Minoltas trådlösa blixtar på teknik med infrarött ljus snarare än radiovågor?

Oavsett detta är det naturligtvis glädjande att det finns olika tekniker att tillgå. Infraröd styrning blir ju betydligt billigare och därmed mer tillgängligt. Däremot är funktionen troligen inte fullt lika tillförlitlig som radiostyrning.
 
Nu blev det teknik helt plötsligt men jag minns en bild av Ali som knockat någon på sextiotalet fotograferad av Neil Leifer.
Ljuset över ringen hade kompletterats med säkert 25 kraftiga studioblixtar vilket gjorde att Neil fick ett ljus som gav honom extremt välexponerade förgbilder med ett riktigt vackert ljus.
Och, det såg naturligt ut, bara en insatt fotograf förstår att man inte kan ta sådana bilder med färgfilm i befintligt ljus, inte ens nuförtiden med 400-filmer.

Bör ha varit denna bild:
http://www.neilleifer.com/picture.php?pict=1101&page=1
 
mipert skrev:
Eller mer studioljussatta porträtt, och då menar jag inte en blixt med Omnibounce?
Är starkt tveksamt till detta, då trenden går mot att sparka sina fotografer (Expressen) och istället anlita frilansare och byråer. Då ska det gå fort, dvs billigt och någon energi lär knappast läggas på kvalitet.
Tidningar använder autorepro mer och mer vilket innebär att man inte behöver bildtekniker. Då ska fotografen själv behandla bilden korrekt, dels för publicering och dels för arkiv. Alla som har viss press- och Photoshopvana vet att det tar tid att kanske ha fem-sex uppdrag på en dag, vilket inte är ovanligt på en lokaltidning, och sedan behandla alla bilder.

Precis som Adam säger; folk utan ett större bildseende ska även fotografera. Man skickar ut reportrar som utöver block och penna beväpnas med kamera. Så har det gått till på lokalredaktioner i alla tider.
Nu när de flesta dagstidningar har en webbredaktion kan man lösa det den vägen också.

Jag tror den olyckliga trenden är sämre bilder, kort och gott.
 
Calle S skrev:
Precis som Adam säger; folk utan ett större bildseende ska även fotografera. Man skickar ut reportrar som utöver block och penna beväpnas med kamera.
Jag funderar över om situationen du och Adam beskriver samtidigt kan göra att redaktionerna förväntar sig något extra de gånger de trots allt anlitar professionella fotografer. Det vore väl inte första gången ökad konkurrens ledde till nyskapande.

För det känns ju skönt att leverera bilder som man vet skiljer sig mycket från det skribenterna kommer hem med.

Men det är ju intressant att fundera vidare på det här. Kanske det uppstår trender som gör en grej av att förenkla fotograferandet istället. Vad sägs om röda ögon som trend? Eller kritvita detaljer i förgrunden?
 
gors skrev:
Jag funderar över om situationen du och Adam beskriver samtidigt kan göra att redaktionerna förväntar sig något extra de gånger de trots allt anlitar professionella fotografer. Det vore väl inte första gången ökad konkurrens ledde till nyskapande.
Nä, men det är inte första gången ökad konkurens leder till sämre kvalitet på grund av nedskärningar heller. Men man kan ju alltid hoppas att det blir som du säger, men jag är pessmistisk.

För det känns ju skönt att leverera bilder som man vet skiljer sig mycket från det skribenterna kommer hem med.
Ja, det är sant.

Men det är ju intressant att fundera vidare på det här. Kanske det uppstår trender som gör en grej av att förenkla fotograferandet istället. Vad sägs om röda ögon som trend? Eller kritvita detaljer i förgrunden?
Jag har upplevt det så att många trender sätts av modefotografer. Men jag har slutat bläddra i Vouge , I-d, The Face och alla de där...Så jag hänger inte med, vet inte vad som är hippt och coolt längre.
 
Visst blir det lite väl bra ibland. En del fotografer lutar kameran omotiverat för kompensera för ointressanta kompositioner.

När man tittar på en del utställningar av bildjournalistelever (främst Biskops-Arnö) så slås man hur alla imiterar varandra i stil och motivval. Det känns som många söker en viss stil på bilderna mer än de försöker att berätta något.
 
Kanske dags att utryckningspersonal och polis går över till klädreflexer och koppelreflexer med trendiga färger..För det mesta man ser på bilder från händelser är reflexernas reflexer och inte så mycket mer..
mvh/gunte..
 
betraktaren

Jag tror att många av de bildjournalistiska trenderna ligger i betraktarens ögon. Jag tyker inte att det finns rent fototekniska trender innom bildjounalistiken i så stor omfattning. Gämför man bildjournalistik och dokumentärfoto med tex mode och reklamfoto så är dokumetärbilden rätt statisk och ser ungefär lika ut idag om den gjorde för 50 år sedan. Den stora skillnaden är att den extrema vidvinkeln. Man kanske borde skilja magasinsvärlden från dagstidningar i denna fråga. I dagstidningar där det massiva bildflödet sker kommer tror jag inte att studibixtar och robotar? kommer bli aktuella, den dokumentära bilden kräver spontanitet. Men inom magasinsvärlden kan kan ja nog tänka mej att mode och reklamfoto kommer att para sig i allt större utsträckning än vad vi ser idag.
 
Jag håller delvis med, Johan. Jag är öppen för att vi blir extra receptiva för bilder av en viss typ när vi tycker oss ha upptäckt en trend. Jag håller också med om att trender är starkare i magasin än i dagspress. Men bildjournalistik är inte begränsad till dagspressen.

Men sedan jag började arbeta yrkesmässigt med bilder i mitten av 80-talet har det definitivt hänt ett och annat som är synligt i både dagspress och magasin.

* Regeln "gubben får inte titta ut ur bilden" har upphävts. Jag kommer mycket väl ihåg när jag började se bilder av den typen allt oftare i tidningarna, och jag minns tydligt när jag lämnade min första till en redaktion. Det pirrade lite i magen. Under denna övergångstid rådde en trend.

* Lutande horisont förekom inte alls när jag började fotografera. Jag tror att det blev vanligt i början av 90-talet, en plåga i mitten av 90-talet och att det har stabiliserats nu.

* Porträtt snett uppifrån vill jag nog också hävda har varit en trend som fortfarande är stark.

* Blixt i kombination med lång slutartid tycker jag också har varit en trend som nu normaliserats.

Men det kanske ligger i betraktarens öga? Vad tycker ni andra som varit med ett tag?
 
Pekbilden

Pekbilden verkar föra en tynande tillvaro. Ni vet där en person står och pekar på det som artikeln/reportaget handlar om.

Rent bildmässigt känns det väl lite gammalt, men samtidigt det är MYCKET tydligt. =)
 
ANNONS
Köp Fujifilm GFX100S II hos Götaplatsens Foto