ja jo ska man vara petig så får jag ju räkna med slitage, men allvarligt talat, vem gör det? när man ska räkna ut vad det kostar att åka en tur till karlstad till exempel, inte f-n rånkar man med slitage då?
då ska man ju tänka med slitage på allting i så fall, kläder,skor och andra saker också.
Det finns ju två vinklar på det här:
A) Så länge man har dem skall man verkligen inte gräva ned sig i kronor och ören utan hellre tänka på vad olika saker ger en, vilka upplevelser man får, vilka minnen och erfarenheter de ger. Som livsfilosofi håller jag helt med om att man inte skall bli en kvittosamlare som för noggrann kassabok över allt man gör och därmed lätt mer fastnar i vad saker kostar än vad de ger som upplevelser. Ur den synpunkten håller jag med om att det inte finns någon direkt orsak för dig att räkna milkostnad.
B) Men, när man nu faktiskt jämför två saker så skall man göra det på ett rättvist sätt. Att i en jämförelse bara ta med en del av kostnaderna för en resa och sedan jämföra det med en annan resa där man på ett mycket tydligare sätt ser hela kostnaden, mätt i kronor, känns lite orättvist
När jag läser det du skriver får jag en känsla av att huvudproblemet med de "dyra" resorna för dig kanske inte så mycket är priset, utan att det helt enkelt inte är en typ av resor som passar just dig. Och då känns de ju förstås dyra
Jag ryggsäcksluffade jorden runt 1990-1991. Åkte Transsibiriska till Peking, irrade genom Kina till Hong Kong, flög till Bangkok, åkte tåg och bussar söderut till SIngapore, flög till Nya Zealand där jag liftade, åkte buss och körde billiga hyrbilar (som skulle flyttas så man bara betalade bensin) runt hela landet i drygt fyra månader. Flög till Los Angeles, åkte Greyhoundbuss längs västkusten till jag till slut hamnade i Vancouver där jag lyckades hitta en lokal motsvarighet till Rent a Wreck (och där det namnet passat bättre) och irrade sedan runt genom nationalparkerna i Rockies i en sliten bil. I drygt åtta månader bodde jag på vandrarhem, sov på flygplatser tågstationer, färjor och levde för det mesta snålt på billig mat. Däremot snålade jag inte på saker jag såg som upplevelser, i Nya Zealand hoppade jag t.ex. bungy-jump och lärde mig framför allt skärmflygning (gick flera kurser och köpte en begagnad flygskärm). I Canada åkte jag skidor (vilket jag är usel på, men jag gillar det
Andra hade kanske valt att resa i ett helt år, besökt fler platser men hoppat över de "dyra" upplevelserna jag valde. Ytterligare andra hade (som ett gäng skärmflygande kompisar gjorde några år senare) flugit direkt till Nya Zealand, hyrt en rejäl bil och bara åkt runt och skärmflugit och bott på ok hotell i en knapp månad. Man kan jämföra olika resor och enbart se på kronor och ören, men det missar liksom mycket av poängen. Det viktiga är att hitta en resa som passar ens eget sätt att resa här och nu. Och i ditt fall tror jag det är idén du var inne på lite tidigare i tråden, att själv dra ihop en resa och se om du får med dig några andra entusiaster hela eller en del av resan för att dela kostnader. Just nu verkar det vara din bästa resa. Om 15 år kanske det passar dig bättre med en färdig paketresa på två veckor som då givetvis kostar mer i kronor och ören, men "dyrare" ... Tja, man betalar bara på olika sätt för saker. Det viktiga är ju att man upplever saker på ett sätt som man trivs med.