Till att börja med håller jag med om att för din tillämpning är nog uppgradering på objektivsidan viktigare än kamerahuset. Men ett av problemen med att ge råd i det du frågar om är att ”porträtt” inte precis är något entydigt begrepp – det kan ju vara allt från helkroppsporträtt i miljö där miljön är viktig för bilden via halvbild/ head-and-shoulders till väldigt tajta ansiktsporträtt där inte ens hela huvudet är med i utsnittet.
Jag gillar att ta tajta porträtt, head-and-shoulders eller tätare, och då väljer jag gärna längre brännvidder. På DX-kameror betyder det någonstans 85-105 mm (har både en vintage 105/2,5 AI och en 105/2 AF-D DC som jag gärna använder) och på FX kan jag tänkas montera en också äldre 180/2,8 AF eller en sprillans färsk AF-S 70-200/2,8E (som jag ännu så länge bara har hunnit testa på actionporträtt, tidigare hade jag en 70-200/2,8 VR1 som var utmärkt för porträtt). Om du också gillar tajta utsnitt och vill ha snygg bokeh, men inte vill sitta i knät på dina modeller, skulle jag alltså rekommendera lite längre brännvidder. Inser förstås att en 70-200 till sisådär 28.000 är ett orimligt val för de flesta hobbyfotografer, men Nikons 70-200/4 är, om den ryms inom din budget, en väldigt bra och allround telezoom. Den ingår i mitt lättvikts (nåja) resekit och tar helt ok porträtt även om den inte är riktigt samma ”cream machine” som sina ljusstarkare syskon. Om det är för mycket pengar att lägga skulle jag föreslå att du kollar på begagnatmarknaden efter lite längre fasta objektiv. Tamrons 90mm makro är t.ex. i sina olika inkarnationer fullt dugliga för porträtt med makro-kapaciteten som en extra bonus.
Fredrik AVT:s kommentar ovan om att Nikons redigeringsprogram skulle vara bortkastade pengar kanske ska tas med en nypa salt, eftersom det är gratis nedladdningsbart. Däremot räcker det inte som ensamt redigeringsprogram, åtminstone inte för mina behov, och då kan det förstås kosta pengar att komplettera.
