Annons

Tider för papper i framkallare

Produkter
(logga in för att koppla)
Trevligt att snöa in sig på pixlar... ööhh, svärtat silver...

Det är viktigt att man sätter nivån för sin egen kvalitet.
Vill man ha bilder som ser bra ut och fungerar för de flesta människor, då kan man åtranvända kemi ett tag och till viss del förlänga tiden.
Men är man ute efter det absolut mest maxade resultatet vad gäller kvalitet får man tänka mer oekonomiskt.

Under nästan tjugo år i mörkrummet har jag ibland kommit fram till att mina efarenheter avviker från renommerade experters men desto oftare att det de säger stämmer.

En framkallare bör bytas efter några timmar även om man inte kört maximalt antal bilder.
Mer än 30 18x24 (lite mer än en kvadratmeter) bör man inte framkalla, även om man förlänger tiden blir det inte riktigt svart.

För att få ut bästa svärta är det viktigt att filmens exponeras ”rätt”.
Att mäta upp med densitometer ger ett bra utgångsvärde men testa gärna att göra kontaktkartor, där den genomskinliga delen av filmen exponeras så den precis blir maxsvart, perforeringshålen skall flyta ihop med omgivningen.
Använd normalt uppdrag, bländare och exponeringstid på förstoringsapparaten och självklart samma papper som du gör slutkopior på.
Titta sedan i skuggdelar, syns det detaljer eller är det helt hopgrötat? I så fall bör du exponera lite mer än vad tekniska mätningar antyder.

Jag vill förtydliga lite till erik, 15 ml är vad papperet för över om man inte alls låter det rinna av innan, en 18x24 brukar jag hänga i luften i 10 sekunder innan jag lägger det i nästa bad. En 24x30 15 sekunder.
Jag blev intresserad av hur mycket kemi som följer med papperet när jag var ansvarig för ett kollektivt labb här i Malmö.
Färgkemin tog slut snabbare än vad som verakde rimligt och hade en mycket högre åtgång än blekfixet. Det berodde på att jag var den enda(?) som verkligen lät papperet rinna av innan jag förde över det i stoppbadet.

Inte första gången jag känner mig som lite utomstående, jag förvånas ofta över hur andra arbetar.
Jag vänder mig djupt in i mitt allra innersta men kan ändå inte förstå hur det kan vara jobbigt att vara noggrann, att torka upp efter sig och att se till att få in frisk luft i labbet.
Lars Kjellberg berättade en gång hur frustrerad han blev över att elever på Fotohögskolan -och även elever i Gamleby- fick väldigt exakta order på hur de skulle framkalla en film. Blanda så här, exakt 20°, exakt 7 minuter och agitera enligt handboken.
Ändå varierade resultaten rejält, kontrasten kunde skilja uppemot en hårdhetsgrad.

Nu vet jag, det är jag som inte är kreativ...
 

Bilagor

  • attachment-2.jpg
    attachment-2.jpg
    20 KB · Visningar: 228
mipert skrev:
Jag vill förtydliga lite till erik, 15 ml är vad papperet för över om man inte alls låter det rinna av innan.

Inte första gången jag känner mig som lite utomstående...

Nu vet jag, det är jag som inte är kreativ...
Jag förstod, jag låter oxå alltid det rinna av lite men hur man än gör så följer en liten del med. Därav använder jag de dubbla fixbaden.

I mina ögon ett noggrannt hjältedåd som jag öser kunskap ur.

Kan inte tänka mig dig som okreativ.

Man skall alltid vara noggrann, eller rättare sagt koncistent. Den som ALLTID gör likadant när det gäller mörkrumsarbetet kan den dagen man inte är nöjd med resultatet förändra resultatet.

Med andra ord: Vet du inte vad du gjort kan du heller inte förändra.
 
mipert skrev:
För att få ut bästa svärta är det viktigt att filmens exponeras "rätt".
Att mäta upp med densitometer ger ett bra utgångsvärde men testa gärna att göra kontaktkartor, där den genomskinliga delen av filmen exponeras så den precis blir maxsvart, perforeringshålen skall flyta ihop med omgivningen.
Använd normalt uppdrag, bländare och exponeringstid på förstoringsapparaten och självklart samma papper som du gör slutkopior på.
Titta sedan i skuggdelar, syns det detaljer eller är det helt hopgrötat? I så fall bör du exponera lite mer än vad tekniska mätningar antyder.

Men när jag då gör denna kontaktkopia, så är det i form av en provlapp med en serie olika exponeringstider? Eller menar du att jag skall exponera kontaktkartan lite rikligare och sedan rycka upp den ur framkallaren när filmbasen blir helt svart?
Spelar det någon roll om negativen ligger i en plastficka/löst?
 
...det är väl upp till var och en. Själv gör jag mina kontaktkartor med hjälp av testremsor; exponerade efter exponeringssteg (sällan nogrannare än tredjedelar) med normal kontrast. Det vill säga att jag framkallar ut kopian som vanligt. Mina negativ har jag i pergamyntfickor (edit... men inte när jag gör mina kontaktkartor; jag missförstod Kaatman).
 
Senast ändrad:
Alla har olika arbetssätt för att kontrollera kvalitet.
Jag använde kontaktkartan för två saker, för att leta efter lämpliga bilder att kopiera och för att kontrollera exponeringen av filmen.

Om vi ser det som en tekniker finns det en ideal tid att exponera ett fotopapper.
Du ville exponera fotopapperet (genom filmen) så mycket att den genomskinliga filmbasen blir maxsvart men inte mer än så.

Om du har ett överexponerat negativ kommer du tvingas belysa papperet mer än nödvändigt och du vinner ingenting, snarare får du bara grövre korn och sämre skärpa.
Med ett underexponerat negativ kan du inte belysa papperet tillräckligt och du får mörkgrå skuggor istället för svarta.

Man kan se det så att med ett visst negativ -uppdraget till en viss förstoring- skall du alltid belysa fotopapperet med samma tid och bländare. Blir bilden för mörk är negativet underexponerat och blir bilden för ljus kan det vara överexponerat, eller så är kontrasten hög i motivet så du måste efterbelysa de ljusa delarna.

Du skall aldrig rycka någon bild ur framkallaren.
Du kan göra kontaktkartor genom plastfickorna men för en teknisk kontroll gör jag inte det.
Testa -med provlappar- fram vilken tid som precis ger maxsvärta på filmbasen. Bedöm torra bilder och inte i för svagt ljus. Inte för starkt heller...

När du hittat den tiden använder du den alltid för alla kontaktkartor med den filmen.
Om du tycker att skuggorna alltid ser för svarta ut så indikerar det att du kanske exponerar för snålt. Om högdagrarna alltid är för ljusa kan det vara ett tecken på att du framkallar för mycket.

Nu måste jag bryta märker jag. Det låter ”appa, apppa” bakom mig.
 
mipert skrev:
...Man kan se det så att med ett visst negativ -uppdraget till en viss förstoring- skall du alltid belysa fotopapperet med samma tid och bländare...
I teorin alltså, i praktiken måste du alltid använda olika exponeringstider och hårdheter för att få bilden just så som du vill ha den.

Men kontaktkartor är inte ett forum för kreativitet.
När jag gjorde kontakter visste jag att med förstoringsapparaten på maxhöjd skulle jag belysa APX i 8 sekunder med största bländare.
Inga provlappar eller annat, kontakter görs lika varje gång, måste man variera sig för att bilderna blir för ljusa eller mörka så har man inte koll på exponeringen.

Med reservation för att bilder fotograferade i högkontrastljus ofta blev för ljusa som kontaktkopior, jag exponerade ju så skuggorna fick täckning och då blev högdagrarna för ljusa.

Jag kunde naturligtvis dubbla exponeringen (vilket motsvarar två bländarsteg i kameran) för att få kontaktkartans småbilder att se normala ut i högdagrarna, men egentligen behövs det inte, jag ser ju vilka bilder jag vill ha ändå.
 
Blixtar och sprak i microvågsugnar uppstår när spänning induceras i metallföremål av samma storleksordning som våglängden (centimeter-decimeter). Har du en metallsfär så får du ingen gnistbildning har du däremot en cirkelformad metall med ett gap i får du rejäl gnistbildning när spänningen utjämnas med urladdningar mellan vardera sidan av gapet. I ett utsträckt föremål såsom en sked är det inte heller något problem med urladdningar, därför ser man ibland i bruksanvisningar till microvågsugnar att om man vill ha minskad effekt kan man lämna en sked i muggen man värmer. En viss del av energin i microvågorna går då ut till induktionen i skeden istället för att sätta fart på vattenmolekylerna genom resonanseffekter och på så sätt bilda värme.

Silverkornen är också tillräckligt små för att ingen nämnvärd spänning skall induceras i dem ;).
 
Senast ändrad:
Det är underbart....

Tack mikael Pertman, Rickhard mfl för att ni så generöst delar med er av era erfarenheter från mörkrummet, Kemi är färskvara och förbrukas snabbt speciellt med syret i luften.Under min tid som "proffesionell kopist" i början på 80 - talet så kasserade jag framkallaren efter fyra timmar.
Den visuella examinationen av en kopias svärtning
är mycket viktig. Varje kopia som du stoppar i framkallaren förbrukar olika mycket kemi beroende
på svärtningen av silvret i kopian.Hur man än vrider och vänder på det så har dessvärre inte den analoga fotografin ett facit. Och nu i den digitala tidsåldern så blir det än tydligare.Så som jag upplever det så är det mycket bättre med
alla fotopapper att arbeta med mjuksoppa ( kodak
Selectol soft ) i kombination med t.ex kodak dektol. Mjuksoppan framkallar fint ut nyanserna i lågdagrrana och dektolen lyfter mellantoner och högdagrar. Allting handlar om tid,,,,,,,
En bra kopist koncentrerar sig på bilden och inte
klockan. Den dag ljuset är likadant så behövs det inte, Men vetenskapligt så varierar ljuset hela tiden. Filmen är en kompromiss..Människan...vete
f.. Foto-- från grekiskan = ljus Grafi- ein grekiskan - skriva. i datorn väljer vi typsnitt från färdiga mallar. Den analoga fotografin saknar det facitet. Jag hävdar att datorn är logisk - alltså gör det som vi säger till den. Och människan är ologisk. Under alla mina år inom de alternativa fotografiskateknikerna har jag alltid mött de såom hävdar gråskalans
( kodaksteptablet 2 ) som ett facit- Och om världen hade varit dess 21toner hade det varit underbart. Men så är det inte. Tyvär så har inte Ansel Adams underbara böcker blivit översatta till svenska men hans resonemang kring detta faktum är oerhört fint och givande.

mvh Lasse
 
Lasse Mellberg skrev:
Tyvär så har inte Ansel Adams underbara böcker blivit översatta till svenska men hans resonemang kring detta faktum är oerhört fint och givande.
Det var ett tag sedan jag läste dem och då såg jag det jag ville se. Finns det någon speciell text i dem som du tänker på?
 
Erik Schalin skrev:
För att framkalla ut papperet behöver det ligga i minst den korta tiden och efter den långa tiden så händer det nog ingenting. Sedan mattas framkallaren med antal papper och behöver då lite mer tid.

All vår kemis stora fiende är det aggressiva syret. Om du förvarar kemi lufttätt så håller det längre. Jag häller det på flaska. En del som är ofta i mörkrum men under kortare tid lägger på ett lock, tex av frigolit. Detta minskar syrets åtkomst till kemin.

Jag använder dubbla fixbad. Förra ggens nyblandade fixbad får bli nästa ggs första fixbad. Det gör att Mikaels påpekade 15ml hamnar i första fixbadet. Det garanterar bildernas livslängd. Testremsor skall fungera.

I princip så fungerar en framkallare så länge den framkallar. MEN du kommer i slutet av användningen att förlora svärta och tonskala.

Alltid.
Jag använder Kodaks stoppbad med indikator. Fyll med vatten och droppa i ett par droppar stoppbad. Byt när det blir lila. Min halvliter har räckt mer än 5 år.

Stoppar in en liten kemifråga i diskussionen

Har ett problem, som jag misstänker rör mina kemikalier, som jag undrar om det kommer av att jag handskas med vätskorna fel.

På vissa kopior uppstår som ljusa ränder/sträck där det nästan ser ut som något kan ha runnit, dessa ränder finns i emulsionen på pappret och verkar ha att göra med hur detta har framkallats eftersom det ej påverkas av sköljningen. Eftersom det uteslutande händer på stora papper som tex 24x30 så hade jag en teori om att detta kunde orsakas av pappret inte nåddes av framkallningsvätskan samtidigt, men då pappret ändå ska utframkalla i vätskan tvivlar jag själv lite på den teorin.

Använder mig av kodak dektol, hemmablandat stoppbad (ca 1.5%), kodak unifix och sköljer
normalt 5-10min då jag använder Ilford 25M plastpapper. Normalt lägger jag kopian i första
badet med emulsionen nedåt och sedan efterföljande bad med emulsionen uppåt. Vätskorna förvaras mörkt i tvålitersflaskor och körs normalt till halva rekomenderade maxytan av papper innan de kasseras.

Någon som har något förslag på vad som kan orsaka mina ränder och vad jag ska göra för att hitta orsaken till dessa?

// Mats
 
Ansel Adams mm

Jörgen- jag vet inte om det går att lyfta ut delar sådär av Ansel Adams - men i alla fall så tycker jag att både the Negative och The Print är
väldigt givande för både exponering och kopiering. Jag tro att Photax just nu har ett paketpris på alla Tre böckerna som är förmånligt.
Och om du sett någon av hans oerhört vackra kopior i verkligheten så är det ju den tekniken han beskriver i sina böcker.

Ränder och skador vid mörkrumsarbetet som uppkommer på kopiorna är nästan alltid så kallade användarfel.
Renlighet - samma skål till Framkallaren jämt Likaså Stoppbadet och Fixskålen.
Pincetter mm. Jag brukar säga till mina elever att de ska följa sin bild i processerna. Inte bara lägga den i framkallaren, skaka till på skåklen och sen rusa till förstoringsapparaten och kopiera nästa. Utan se till att fotopapperet är under ytan och att agitera lungt och stila under de tre minuter som vi framkallar, likaså i stoppbadet att man sert till att bilden kommer ner under ytan och agiterar och sedan i fixet likadant. Missfärgningar beror i regel på att bilden har legat ovanför ytan lite eller att det har kommit fel kemi på den. Det är mycket sällsynt med fabrikationsfel på fotopapper och film.

mvh
Lasse
 
myrslok skrev:
På vissa kopior uppstår som ljusa ränder/sträck...

Normalt lägger jag kopian i första
badet med emulsionen nedåt och sedan efterföljande bad med emulsionen uppåt.
Ngn gg har jag oxå gjort så i framkallaren.
Men efter att ha fått en kopia full med dåligt framkallade små cirklar så har jag slutat med det.
Troligtvis var det luftbubblor på ytan där inte framkallaren kom åt under hela tiden.

Med din problembeskrivnning så låter det som att hela papperet inte får kemi tillräckligt fort och jämnt. Ofta uppstår det problemet när man snålar på mängden vätska. Själv använder jag normalt 30*40 skålar som fylls med ca 1,5dl framkallare och ungefär upp till 1,5L vätska.

Har du provat förstoringsapparaten?
Jag har hört att man kan få problem med att opalglaset blir randigt med tidens tand.
Lägg i ett papper och belys utan negativ. Då skall ytan bli jämngrå/jämnsvart. Troligtvis så blir hörnen ngt ljusare pga ljusets längre resväg.

Lycka till
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar