Tankar om naturfotografi

[Niclasfoto]

Spännande att vi har delade meningar om detta, eller så bommar vi varandras meningar:

jpersson skrev:
Titta på antikens skulpturer och jämför dem med dagens porträtt. Sändare och mottagare har en gemensam förståelse för hur man avbildar en människa och varför.

Det är inte lika enkelt med naturavbildningar. De har inte funnits lika länge och under tiden som de har funnits har vi hunnit att ändra vår syn på naturen. Då är det väl inte konstigt om det råder en viss osäkerhet mellan sändare och mottagare?

******************'

Men att uttrycken i antikens skulpturer fram till dagens porträtt skulle vara det samma kan ni väl inte mena?? Uttrycket har även där förändrats med alla tidens trender och svängningar, förståss.

Har inte naturskildringar funnits lika länge och till och med längre? Hmmm, kan inte säga att ngn av mina konstlexikon och jag besitter delade meningar runt den saken.

Givetvis förhåller sig inte historiens gång exakt likt mellan dessa olika avbildningar, blir inte helt rättvist att likna dem vid varandra.

-Se bara på impressionismens konstskapande som är en ganska färsk företeelse i det konsthistoriska perspektivet också om vi betraktar den efter dess naturbetraktelser. Även om inte vi tycker att impressionistens naturskildringar kanske liknar naturen till punkt och pricka så var det JUST DET, en enligt konstnären EXAKT avbildning.

-Likaså upplever vi ofta att kubismens fäder Picasso och Braque (spec, Cezanne!)inte skapade direkt naturtrogna målerier, MEN det var just det som dem gjorde enligt kubismens tankebanor, Dem avbildade inte bara det som var uppenbart för ögat utan också det som befann sig i andra perspektiv från staffliet.

Hmmm vi har nog lite delade meningar runt detta och jag anser nog att måleriets historia inte har så mycket med dagens naturfotografi att göra som vi kanske i första hand tror. Jag tror nog att dem problem vi står inför idag till stor del handlar om fotografiets egna, men här kan vi säkert tvissta i evighet

mvh Niclas.
Ps, Tänk på att antikens skulpturer oftast var en grovt idealiserad bild, där syfftet och därmed uttrycket givetvis har förändrats som allt annant genom alla tider,,,

 

[Niclasfoto]

malmphoto skrev:
Då ju denna tråd tydligen startades utifrån diskussionen om en av mina bilder är ju naturligtvis det glädjande.

Jag tycker Björn mycket väl formulerar problematiken, även om jag även kan hålla med Terje. För min del finns det fördelar och nackdelar i alla tekniker/uttryck, det beror på hur/var/i vilket syfte de skall användas. Var och en avgör naturligtvis själva vad man vill göra. För egen del är jag starkt målfokuserad i den mening att jag söker den typ av bilder som bäst förmedlar det jag vill uppnå t.ex i ett specifikt bokverk. I ett annat projekt går jag kanske andra vägar. Oavsett vilken riktning eller vilka riktningar man vill gå är det enligt min uppfattning viktigt ATT man vågar röra på sig över huvudtaget. Det är stillaståendet inom (natur)fotografin som är oroväckande. Därför är väl tyvärr också 99,5% av naturbilderna bara upprepningar av andra avbildningar. Jag strävar efter en större DYNAMIK, som t.ex inom den klassiska/symfoniska musiken. Musiken har oerhört mucket att lära oss fotografer. Jag lyckas ibland, misslyckas ibland, ibland hamnar jag mitt emellan, men jag FÖRSÖKER!!!

Mvh/Erik

********


Mkt bra sagt det också och jag kan nog inte se att många är oeniga i det skrivna. Väl valda ord, bra att inte alla svänger till det så krångligt som jag tenderar att göra ibland/Mvh Niclas.

 

[jpersson]

Det intressanta är att vi ser samma symptom. De bakomliggande orsakerna är kanske av mindre intresse.

Vad gäller osäkerheten inför naturfotografin så behöver jag inte gå till konsthistorien även om vi hade kunnat fortsätta den delen av diskussionen. Mina föräldrar växte upp med den tidens natursyn, mina mor- och farföräldrar med en annan natursyn och jag med en tredje. För mig räcker det i sig själv för att jag inte vill kalla naturfotografin för en traditionstyngd uttrycksform.

 

[Niclasfoto]

jpersson skrev:
Det intressanta är att vi ser samma symptom. De bakomliggande orsakerna är kanske av mindre intresse.

Vad gäller osäkerheten inför naturfotografin så behöver jag inte gå till konsthistorien även om vi hade kunnat fortsätta den delen av diskussionen. Mina föräldrar växte upp med den tidens natursyn, mina mor- och farföräldrar med en annan natursyn och jag med en tredje. För mig räcker det i sig själv för att jag inte vill kalla naturfotografin för en traditionstyngd uttrycksform.

Låter som om vi är ganska på samma linje, brukar ju ofta vara så i slutändan

Visst förändras vår natursyn och det ser ut som generationerna blir kortare och kortare.. Jag menar nog att en stor del av naturfotografin fortfarande idag lever liksom i ett djupt andetag där luften snart är slut,, Sverige står för ett mycket traditionellt bildseende (naturfotografi) som jag ser det.

Titta på föreningen N i Sverige och betrakta bildskaparna och deras uttryck från starten så ser vi att den traditionella grunden fortfarande går att påvisa inom dagens fotografi.
Om vi sedan ser "samma" förening i Norge och jämför den med den Svenska så ser vi att man i Sverige står med fötterna på mer traditionell mark, helt klart..

Därmed inte sagt att det inte finns "vilt skapande kreatörer i bägge länderna

Många av dem "stora" framträdande fotograferna i våra Nordiska länder som framträdde först efter kriget satte djupa spår och dessa fotspår är det många också idag som går i. Jag säger inte att det är fel. Jag menar att vi har mycket att lära av vår omvärld.

Om vi tar en liten titt på naturfotografin i England och Amerika och nede i europa så ser vi att dem ser tex Svensk naturfotografi med öppna ögon och stor beundran generellt. Det dem förknippar med Nordisk naturfotografi ÄR en mkt traditionell bild, lågt stående sol, öppna och kupperade landskap och vilda djur, allt i en teknisk "fulländning", vad nu det betyder...

Vi har mycket att vara stolta över i våra länder, inte minst våra förutsättningar

Mvh Niclas.

Ps, Kanske skall vi skylla på Hasselblad, det formatet kräver en precis komponering och ett vakande sinne och är inte lika givet att skapa i som det rektangulera som i sig själv ger mer gratis.(Ävenom dte inte är ett lätt format).. Kanske skapade denna kamera/format den "hyperbalanserade" synen vi har på naturfotografiet idag?? OBS=Säger inte att detta är den stora sanningen MEN jag menar att en viktig faktor ligger just där, i Hasselblads fantastiska kvadrat!

 

[jpersson]

Niclasfoto skrev:
Titta på föreningen N i Sverige och betrakta bildskaparna och deras uttryck från starten så ser vi att den traditionella grunden fortfarande går att påvisa inom dagens fotografi.

Jag skulle säga att det har hänt en del sedan Paul Rosenius och Bengt Berg (långt innan N). Visst införde de en del nya sätt att förhålla sig till naturen som fortfarande lever kvar men jag tror inte att det är därför som dagens naturfotografi har stagnerat.

 

[Niclasfoto]

Jag menar inte att naturfotografin stått eller står helt stilla i dem Nordiska länderna utan att grunden som våra uttryck står på är en ganska styv och idag ålderdomlig sådan.. Jag kanske har uttryckt mig lite otydligt på den punkten.-)

Stagnera, det menar jag nog inte heller att den har gjort men att den liksom fortfarande ligger i den mkt klassiska nationalromantiska cirkeln råder det ingen tvekan runt!

Det låter kanske som att jag har ngt vasst emot den Svenska synen på Naturfotografin men det har jag inte, inte direkt i alla fall!
Kanske anser jag att företrädarna för den står lite väl stilla i sitt tänkande, nämner INGA namn

Vi skall vara stålta över vårt naturfotografiska arv och ta vara på det som utgångspunkt och skapande grundlag men inte som regelbok i ryggraden, då ligger vi risigt till

Mvh Niclas.

 

[jpersson]

Niclasfoto skrev:
Stagnera, det menar jag nog inte heller att den har gjort men att den liksom fortfarande ligger i den mkt klassiska nationalromantiska cirkeln råder det ingen tvekan runt!

Stagnera... Vi kan kalla det för vad vi vill. Jag tror att vi är överens om problemet. Det jag reagerade mot var att ni andra kallade det för ett traditionsproblem. Jag kan inte förstå den synen eftersom synen på naturen har ändrats bara under den senaste generationen. Jag har mina tankar, ni har era och det är helt OK med mig.

Jag har fått en hel del av mina tankar från Lars Jonssons Fåglar och ljus som jag varmt kan rekommendera. Vi visste redan att hans bilder är fantastiska men det är texterna som jag fastnar i. Där står en hel del om hur den Svenska naturkonsten har utvecklats, om Liljefors utgångspunkt och om dagens utgångspunkt.

 

[xavslut]

De största nackdelarna inom naturfotografin är att vi alldeles för mycket gör oss beroende av andras tyckanden. Vi fotograferar för varandra, vi visar bilder för varandra, vi kopierar varandra...

99% av alla naturfotografer kopierar andra, endast 1% gör egna bilder - säger statistiken. Här är naturfotografin inget undantag gentemot andra motivgrupper.

Att Sverige skiljer sig från Norge i bildstilar och mentalitet är ganska enkelt att förklara. I Sverige är traditionerna flera och äldre än i Norge - och tidigare förebilder vill alltid fungera som en bromskloss för ett nytänkande.

Traditioner är givetvis inte enbart av ondo, men det ger sällan näring till nytänkande.

Sedan har vi det ständiga förklarandet... Det är så alldeles för vanligt att vi måste veta vad motivet föreställer i våra bilder - innan vi kan hitta en grund för ett vidare tolkande.

Vi har svårt att se bilder som en egen värld. Särskilt fotografier som ju har ett så nära förhållande till verkligheten.

Ett fotografi får inte avvika från verklighetsgrunden - då har vi ju inget att hålla fast i. Tyvärr!

En bild är en bild - det kan aldrig vara något annat... Aldrig vara en objektiv avbildning av verkligheten.

*"Vilket snyggt ljus du har i bilden - det måste ha varit ett fint tillfälle!"

*"Oj vilken spännande skog - var ligger den?"

Tyvärr, kära publik - båda dessa bilder visar ordinära tillfällen de flesta inte alls skulle reagerat inför. Ljuset var alldagligt, skogen är ytterst alldaglig. Jag arbetade med tekniken på ett sådant sätt att jag skapade mina egna världar, mina egna tolkningar...

Bilderna ljög om motiven... Som de oftast gör - trots det går vi alltid in i den fällan, om och om igen...

Terje

(*Har fått kommentarer som detta till många bilder genom åren...)

 

[Niclasfoto]

Visst har nantursynen förändrats under både det långa tidsloppet och över kortare peioder råder det nog inga tvivel runt,, och jag håller inte med om att det skulle vara ngt direkt "traditionsproblem."

Men att man kan tolka ordet "traditionsproblem" till olika värde och vikt tror jag säkert, kanske skulle det vara mer korrekt att benämna utvecklingen som "bunden till det traditionella".

Det råder inga tvivel runt att man i Sverige och Finland (Norge) har en MYcket traditionsbunden syn på fotografin. Man kan också se traditionen där man förhåller sig till sakliga fakta på ett idag minst sagt förlegat sätt, men är det en tradition så är det.
Naturfototraditionerna förändras även dem ja, MEN inte i samma takt som natursynen, det blir två mycket olika saker runt samma ämneskärna.

Men att det skulle vara ett stort problem håller jag som sagt inte med om, vi skall till största delen vara stolta över vårt arv på området, och att vi rör oss framåt, visst gör vi det

Mvh Niclas



Ps, Ser nu att Terje har skrivit, precis som ni säger så är det så att just motivet som INTE ÄR bilden ofta står i focus. Men visst är motivet viktigt, om konstnären har skapandegrundlaget så bör ju motivet ängnas både tid och tålamod. Men det är vi säkert alla eniga om

 

[Sonnaren]

Att "kräva" en förnyelse av någon konstinriktning är nog alltid en återvändsgränd. Förnyelsen kommer när tiden är inne och så väl bildskaparan som publiken är mogen.
Bildskaparen är givetvis först, publiken accepterar då den är mogen.
Att försöka tvinga fram något tror jag inte leder någonstans.
Och egentligen.....det är väl ingen stor idé att tvinga fram en "förnyelse" så länge naturen är densamma.
Om sedan förnyelsen enbart består i rörelseoskärpa är det ju föga upphetsande.
Det fanns en våg för några år sedan där träd skulle vertikalpanoreras under exponenringen.
Jag tror att vartenda björk och tallbestånd i landet förevigades med viftande kameror.
Det var väl intressant ett tag men sedan ledsnade dessbättre de flesta ur, det blev ett slags hötorgskonst i stil med "gråtande barn".
Den senaste trenden är (pågår fortfarande) var strandmotiven med långa exponeringstider så vattnet ser ut som flytande kväve på rymmen. Snyggt till att börja med men får mig numera att gäspa och snabbt bläddra vidare numera.
Kanske ligger naturfotots förnyelse i bra fotografering med valfri teknik av den nya natur vi själva skapar med kalhyggen, återplantering i räta rader och skildring av artdöden det för med sig? Och igenbuskningen i spåren av jordbrukens försvinnande kanske?
Svårt? Ja, jättesvårt - vem har sagt att det är lätt att vara nyskapande??
Us

 

[Niclasfoto]

Ingen har sagt att det skall vara lätt nej o nej
Håller med dig, tror inte att någon säger sig vara emot det skrivna.
Är det någon som kräver ändring?
Jag trodde att vi enbart ifrågasatte traditionerna.

Mvh Niclas.

 

[NtR]

Jag tror att det behövs en betydande del självförtroende i genren innan det kan bli nån större förnyelse, naturfotografin har alldeles för låg status i Sverige. Utan status hamnar fotografen mot väggen och måste hela tiden bevisa att genren är värd något. Då krävs teknisk fulländning för att vinna gehör, tror vi i alla fall.

Media har ju som vanligt stor inverkan, tidningen Foto är helt marknadsledande i Sverige och de visar mest bilder på folk, är det modernt så är det oskarpt också, ganska lite natur. Kollar man istället brittiska fototidningar är naturen i majoritet bland rutorna. Vem vet, det kanske bara är så enkelt att det upplevs svårare att plåta natur i ett så tätbefolkat land så att det därmed ger högre status?

Hoppas bara vi slipper en "Kejsarens nya kläder"-förnyelse i stil med den vi sett mycket av i Foto. Det är ju min högst personliga syn, men jag tycker att oskarpa och dåligt exponerade bilder är skittråkiga. Det är klart att det säkert krävs en del för att få en bild från en modern svindyr kamera att se ut som en Instamaticbild dåligt kopierad och lagrad på köksbordet sen 70-talet, men verkar inte det som lite slöseri?

Inte minst Terje visar att det går att förnya utan att försämra, men han verkar också ha gott självförtroende.

 

[malmphoto]

Att som Ulf skriver ha förnyelse som något självändamål lär säkert leda till en återvändsgräns. Att "suddiga" bilder av vertikalpanorerade träd, rörligt vatten etc skulle utgöra något nytänkande kan vi ju också glömma. Dock kan dessa tekniker utgöra en väg att nå PERSONLIGA uttryck (tillsammans med alla andra upptänkliga tillvägagångssätt), men kan likväl också bara bli kopior på traditionell användning av samma tekniker.
Om Igor Stravinsky skulle ha väntat med att komponera "Våroffer" tills publiken var mogen, eller detsamma med många av t.ex Gustav Mahlers verk hade det lett till att de aldrig blev komponerade. Så varför göra något som stör ordningen???!!! Varför inte bara ge publiken vad den vill ha, enkelt, fritt fån egen tankeverksamhet, utan utmaningar etcx, etc...

Stora konstnärer inom alla genrer har i stort sett ALLTID legat långt före publiken. Stravinskys och Mahlers musik hör till konsertestradernas stora programpunkter idag, under sin levnad fick de utstå mycket spott och spe. Våroffer var ett av musikhistoriens största fiaskon, idag höjs verket till skyarna. På en utvecklingsväg är det mycket som kommer att falla bort, men börjar man aldrig vandra vägen lär man heller aldrig komma ur fläcken. Just där står 99% av (natur)fotografin idag.

Mvh/Erik

 

[Sonnaren]

Våroffer.....och Mahler.....ja, varför inte?
Med dessa som utgångspunkt kan man ju fundera kring naturfotot.
Det traditionella naturfotot är ju "vackert" och "rogivande" - men ofta inte speciellt engagerande.
Jag lämnar f.n. Gustav Mahler och funderar litet kring "Våroffer".
Den är engagerande, nästan plågsamt så i vissa delar. Vacker? Jaa.....nej....nja, jo bitvis men framför allt är den engagerande, speciellt med sitt egentligen ganska makabra innehåll i handlingen.
Och kanske är det ett engagerande innehåll som saknas i mycket av naturfotot idag.
Ungefär som jag skrev ovan om min egen "döda" bild.
Ridån har gått upp, kulisserna är vackra - men det händer inget. Man tittar en stund på kulisserna, rycker sedan på axlarna och bläddrar vidare.
Mycket, väldigt mycket av naturfotona är - som det verkar - fortfarande inspirerade av de där bonaderna i papper som satt i köken fram till för några år sedan. Vår-, påsk-, sommar-, höst och julbonader.
Är de månne fortfarande inspirationskällan?
Har jag kanske en liten smula rätt i att vi skall börja titta på den naturförändring vi är i full färd att skapa?? På samma sätt som vi som var igång på 50- och 60-talen fotograferade med en socialt engagement???
Us

 

[Maxell]

Niclasfoto skrev:
Ingen har sagt att det skall vara lätt nej o nej

Det svåra ligger i det enkla... nämligen att ge publiken det dom inte vet att dom vill ha!

 

[Niclasfoto]

Maxell skrev:
Det svåra ligger i det enkla... nämligen att ge publiken det dom inte vet att dom vill ha!

Exakt, --Precis så är det, om vi pratar om själva skapandet! (Less is more..)
/Mvh Niclas.

 

[Maxell]

Niclasfoto skrev:
Exakt, --Precis så är det, om vi pratar om själva skapandet! (Less is more..)
Tror nog inte att jag har skrivt ngt annat heller
/Mvh Niclas.

Jag tror det gäller mer än bara skapandet av bilden. Vill man vara nyskapande så måste man också skapa ett behov av bilden.

 

[Niclasfoto]

Maxell skrev:
Jag tror det gäller mer än bara skapandet av bilden. Vill man vara nyskapande så måste man också skapa ett behov av bilden.

Behovet av den nyskapade (med det nyskapande uttrycket)/ bilden MÅSTE ju inte finnas där när man skapar.
Då pratar man om att skapa för samtiden och det tar JAG avstånd ifrån! (även om det är fint om dem landar i god jord hos publiken, såklart
"Jag personligen gör som så: jag lyssnar in tidens ton, ser till historien och skapar därefter kritiskt utifrån mina tankar runt alltet".

Skapande för samtiden leder inte till ngt annat än just det "skapande för samtiden", men jag är ju ingen kommersfotograf heller, som jag ser det.
(Detta låter som en generalisering av "kommersfotografers skapandeideologi" men jag tillåter mig det här och nu.

"Att skapa ett behov för bilden", nej där lägger jag inte så mycket energi nej. MEN jag kanske missförstod dig där..
Mvh Niclas.

Ps, Må hända jag är fel person att yttra mig i diskursen eftersom jag inte lägger vikt vid den "kommerscirkusen" som kan tyckas försegå inom branschen idag. Har den blivit en av populärkulturbranscherna mån tro.-) =Läses med en nypa salt även om mitt personliga ställningstagande i saken är sannt

 

[Maxell]

Niclasfoto skrev:
"Att skapa ett behov för bilden", nej där lägger jag inte så mycket energi nej. MEN jag kanske missförstod dig där..
Mvh Niclas.

Jag är nog själv inte riktigt klar över vad jag menar, men när det gäller diskussioner om nyskapande så tänker jag alltid på Charlie Parker.

När Charlie Parker & Co. skapade be-bopen så var han nyskapande. Ingen hade tidigare spelat så som han gjorde. När han och hans medmusikanter spelade sina låtar så skapade de också en helt ny musikstil. Denna musikstil fick fler och fler utövare och en allt större publik. Behovet hos lyssnarna efter be-bop skapades samtidigt med att musikstilen växte fram. Jag tror dock inte Parker la ner någon större energi på att skapa detta behov, utan det växte av sig självt bara för att musiken var så genialt framförd.
Detta gäller för naturfotografin och all annan konst: att hitta ett uttryck som av sin egen kraft genererar en publik.

 

[Niclasfoto]

Maxell skrev:
Jag är nog själv inte riktigt klar över vad jag menar, men när det gäller diskussioner om nyskapande så tänker jag alltid på Charlie Parker.

När Charlie Parker & Co. skapade be-bopen så var han nyskapande. Ingen hade tidigare spelat så som han gjorde. När han och hans medmusikanter spelade sina låtar så skapade de också en helt ny musikstil. Denna musikstil fick fler och fler utövare och en allt större publik. Behovet hos lyssnarna efter be-bop skapades samtidigt med att musikstilen växte fram. Jag tror dock inte Parker la ner någon större energi på att skapa detta behov, utan det växte av sig självt bara för att musiken var så genialt framförd.
Detta gäller för naturfotografin och all annan konst: att hitta ett uttryck som av sin egen kraft genererar en publik.

Ja, det låter rimligt då är vi på samma linje!/Niclas.