phogy
Medlem
epep skrev:
Intressant. Ändras verkligen den fysiska brännvidden? Om man har en helt vanlig konvex lins kan man skapa skarpa bilder av föremål på olika avstånd utan att brännvidden förändras. Orsaken till att linsen måste flyttas är ju just precis, i detta fall, att brännvidden är konstant. Om å andra sidan brännvidden alltid är avståndet mellan linsplanet och bildplanet kommer man aldrig att kunna skapa en skarp bild av något annat än det som ligger i oändligheten. Hur kan man skapa en bild av något som inte ligger i oändligheten om avståndet mellan linsplanet och bildplanet är samma som brännvidden? Brännvidd innebär ju precis den punkt där parallella strålar bryts till en punkt.
Du har rätt, brännvidden är avståndet mellan lins och filmplan då objektivet är fokuserat på oändligheten. Eller snarare:
1/f = 1/a + 1/b, där a är avståndet mellan motiv och lins, b är avståndet mellan lins och filmplan.
Om a går mot oändligheten gäller 1/f = 1/b.
Så flyttar man fram objektivet med en mellanring ändras inte brännvidden... där hade jag fel. Däremot medger det mindre a (som ju är en känd effekt).
Men om man använder ett Tamron 90/2.8 macro 1:1 gissar jag att b istället hålls konstant och objektivet medger mindre a när man rattar på fokusringen.
Det skulle innebära att f, dvs brännvidden, ökar. Det borde väl vara så för alla objektiv (vad innebär "internfokusering" mer än att objektivet inte växer på längden, behålls brännvidden och således också bländartalet?), bara att effekten blir så stor just när man går över i makroområdet.
För övrigt rapporterar mitt Canon-Tamron 90 största bländare 2.8 även i macro 1:1, (oavsett automatik eller ej), däremot får jag lägre exponering.