Tänk om någon ville tillverka...

[bengt-re]

Det märks att det här är ett forum för fotografer och inte entreprenörer

Om det vore så svårt att sätta ihop en kamera (jag har aldrig haft avsikten att tillverka sensor, slutare, processor, "moderkort" eller optik) är det förvånande att det över huvud taget tillverkades någon kamera innan 1950. Har ni glömt hur det en gång började?

Nyckeln till att göra det här är naturligtvis att det finns komponenter att köpa. Sedan tillverkar man ett hus som med olika tillbehör passar för olika fattningar. Att kunna justera avstånd mellan optik och sensor måste ju vara det minsta problemet.

Komponenter:
Prylarna som sitter i en 450D förutom skärmen samt sensorn som jag köper av Kodak

Som hus kan jag använda en gammal C/M 500 som förlaga och nytillverka i magnesium.


OK, jag kommer inte runt på 5000kr, men kanske 10-20.

Finns det inte någon här som skulle köpa ett mellanformatshus för de pengarna med ovanstående spec?

entreprenör är ett fult ord eftersom det antyder fel typ av inställning till problemet för att kunna skapa något...

Registeravståndet är kritiskt och det stället till problem med att ha detta för stort speciellt när det kommer till vidvinkel, tele är inte lika besvärligt därvidlag. Problemet är att avståndet mellan optiken och sensorn är onaturligt långt i en (D)SLR på grund av just spegelmekanismen. Eftersom det är en kritisk punkt och dessutom är svårt till omöjlig att ändra när man väl valt system så betyder det att olika tillverkare har valt olika exakta lösningar. Vissa som Nikon valde ett långt avstånd vilket betyder att man kan ha nikonobjektiv på canon och pentax, men inte tvärtom.

Här är fördelen rätt stor för mätarsökarkamror, men tyvärr så lider de av lite andra nackdelar. Att idag använda sensorn för att göra det andra delar i (D)SLR gör (fasmätande AF, ljusmätare, visa sökarbild, mäta blixt) är den givna lösningen, men tyvärr dras detta med vissa nackdelar än så länge iaf. Kompaktkamrorna gör på detta viset och det finns även en standard som försöker göra detta användbart i ett mellansegment mellan "riktiga" systemkamror och kompaktkamror som heter Micro Four Thirds ( http://en.wikipedia.org/wiki/Micro_Four_Thirds )

 

[Olle Kanljung]

Sjukt tråkig inställning i den här tråden.

Jag hade lätt köpt en digital mellanformatskamera för 5 glada!

Om man ska ta en realistisk jämförelse, hur många på detta forumet trodde för nåt år sen att Leica, mätsökarspecialister med en avlagd slr-linje som bakgrund skulle lansera en mellanformats-dslr? Näe just det, men BANG, helt plötsligt var S2 här. Förvisso med en något högre prislapp. Men det visar ju att det finns en marknad iaf och att inte alla nöjer sig med det bästa från canikon. Hörde att nån pro-shop i NY hade köer in i butiken på en förhandsvisningför S2.

Jag tycker trådskaparen ska köpa loss märket Bronica (och deras inventarier) från tamron och sikta på en plastig (som de analoga var) SQ-D. Sjukt bra gluggar till hyffsat pris. Sen naturligtvis släppa 645 mätsökarn RF645, helt grym att använda.

 

[Walle]

Just avståndet mellan sensor och optik måste väl ändå vara ett av de enklaste problemen att lösa. Kör man tvåögt ála mammi, eller live-view ála hasselblad (altså konstruera huset ungefär som en 500C med högupplöst skärm istället för mattskiva), så slipper man ju den utrymmeskrävande spegelboxen och kan montera sensorn hur nära optiken man vill. För att montera olika optik skulle olika adapterplattor med olika djup kunna användas. En märklig lösning vore att montera sensorn och slutaren (man vill ju givetvis ha en ridåslutare för att kunna använda objektiv utan centralslutare) i en motorstyrd släde.

Den uppenbara fördelen med en tvåögd variant är ju dels enkelheten. Ena "sidan" är bara objektiv och sensor. Andra "sidan" gör allt det andra, ljusmätning, sökarbild, o.s.v.

Jag förutsätter att förutsättningarna för spekulationer fortfarande är en mycket enkel mellanformatskamera. Givetvis är sensorn för dyrt, men det är ju ändå kul att spekulera om det övriga

 

[lumor_]

Erkänner att jag inte är insatt i detaljerna just i det här fallet men jag skulle tro att skeptikerna hade varit lika säkra på sin sak om man för några år sedan påstått att man snart skulle kunna köpa de här specarna för 5000kr:
http://www.prisjakt.nu/produkt.php?e=442290

 

[timeUnit]

(1)Ppi? Borde vi inte lämna de gamla enheterna (som tum) och hålla oss till SI-enheter? Det är ju faktiskt 2000-tal nu.


(2)Varför skulle den bli oskarp? Så länge optiken har tillräcklig upplösning så spelar det väl ingen roll hur stor yta man har sina pixlar på? Jag tycker att det borde vara större risk att en liten sensor har större upplösning än sin optik jämfört med vad en stor sensor har i förhållande till sin optik (givet samma antal pixlar).


(3)Av att sensorn är stor?

1. PPI är en "de facto" standard. Det är också den enhet photoshop använder sig av i grundinställningen. Vad är SI-enheten för upplösning på digitala bilder? Vi i den grafiska (och konservativa) branschen använder ppi rätt så genomgående och det gäller även globalt.

2. Jag menar helt enkelt att inga andra tillverkare gör sensorer med så "stora" pixlar. Jag misstänker att det finns en anledning. Jag tror dessutom att man inte utnyttjar upplösningen i Hbl-objektiven.

3. En större sensor medger ett kortare skärpedjup, och ett tydligare "släpp". Detta beror på en rad faktorer, bl a brännvidd, avbildningsavstånd och försoringsgrad. Här finns en riktigt intressant och bra artikel som förklarar och "bevisar" hur det fungerar. http://theonlinephotographer.typepa...er/2009/06/depth-of-field-hellthe-sequel.html

 

[Anders Östberg]

Erkänner att jag inte är insatt i detaljerna just i det här fallet men jag skulle tro att skeptikerna hade varit lika säkra på sin sak om man för några år sedan påstått att man snart skulle kunna köpa de här specarna för 5000kr:
http://www.prisjakt.nu/produkt.php?e=442290

Tvärtom, bortsett från den billigare tekniken så är ju detta en massprodukt och då kan man motivera utvecklingskostnaden. och förvänta sig lågt pris.

 

[bengt-re]

Just avståndet mellan sensor och optik måste väl ändå vara ett av de enklaste problemen att lösa. Kör man tvåögt ála mammi, eller live-view ála hasselblad (altså konstruera huset ungefär som en 500C med högupplöst skärm istället för mattskiva), så slipper man ju den utrymmeskrävande spegelboxen och kan montera sensorn hur nära optiken man vill. För att montera olika optik skulle olika adapterplattor med olika djup kunna användas. En märklig lösning vore att montera sensorn och slutaren (man vill ju givetvis ha en ridåslutare för att kunna använda objektiv utan centralslutare) i en motorstyrd släde.

Den uppenbara fördelen med en tvåögd variant är ju dels enkelheten. Ena "sidan" är bara objektiv och sensor. Andra "sidan" gör allt det andra, ljusmätning, sökarbild, o.s.v.

Jag förutsätter att förutsättningarna för spekulationer fortfarande är en mycket enkel mellanformatskamera. Givetvis är sensorn för dyrt, men det är ju ändå kul att spekulera om det övriga

Det GÅR fota digitalt mellanformat billigt om man verkligen vill och har helt orörliga motiv. Sätt dit en mattskiva istället för magasin och montra och justera in en passiv scanner som scannar den projecerad bilden på mattskivan. 40 sekundes exponeringstid eller så och glöm blixt, men visst f-n blir det bilder så också...

Eller fota av mattskivanP

 

[Walle]

Jo jag tänkte nästan nämna möjligheten med scannande bakstycke, men då blir det ju knappt en kamera, mer en portabel scanner med objektiv

 

[Olle Kanljung]

Phase ones första bakstycken var scanners. Betterlight och andra tillverkar scanners för storformatare. Men de lösningarna är också dyra och begränsande.

 

[apersson850]

Sjukt tråkig inställning i den här tråden.

Jag håller med. Det skapar en sjukt dålig inställning när någon skriver om något skojigt utan att ha gjort någon som helst realiserbarhetsanalys först. Eller ens försöker.

Men inställningen har rättat till sig lite, så det kan kanske komma fram något vettigt ur tråden ändå.

För övrigt är alla bra konstruktörer och uppfinnare lite av det man brukar mena med entreprenörer också. Annars får de inget gjort.

 

[bengt-re]

Jag håller med. Det skapar en sjukt dålig inställning när någon skriver om något skojigt utan att ha gjort någon som helst realiserbarhetsanalys först. Eller ens försöker.

Men inställningen har rättat till sig lite, så det kan kanske komma fram något vettigt ur tråden ändå.

För övrigt är alla bra konstruktörer och uppfinnare lite av det man brukar mena med entreprenörer också. Annars får de inget gjort.

Innovatörer kan jag köpa men med den värdering jag lägger i ordet entreprenör så det inte en personlig egenskap som skapar något FUNGERANDE nytt. Skall man skapa en ny produkt så måste man vara tålmodig och realistisk för annars lyckas man inte med annat än att presentera någon kul idé. Det tar tid och envishet att driva en innovation till en fungerande, säljbar, laglig och lönsam produkt - bara en kul och potentiellt vettig idé räcker tyvärr inte.

Jag vill inte vara tråkig idédödare, men jag har själv flertal patent som det står mitt namn på inom optronikområdet och iaf två av dem har resulterat i säljbara och lönsamma produkter - MEN det är inte enkelt och inte en enmansshow att ifrån idé få igenom ett beviljat patent och lyckas driva det till lönsam produkt.

Jag tycker att entreprenör är ett fult ord, eller snarare att det som ordet representerar för mig är en kraft som tenderar att hindra utveckling snarare än att driva den framåt. Självklart beroende på ålder, bakgrund, intresse, livsåskådning och liknande lägger olika individer in olika tolkningar och olika värderingar i ord.

 

[Walle]

Är "entrepenör" verkligen ett fult/negativt ord? Jag ställer mig starkt frågande till det. Jag själv brukar kalla mig entrepenör ibland, såsom många inom min branch (mark och anläggning), är det fel/fult/negativt?

 

[PMD]

Om man ska ta en realistisk jämförelse, hur många på detta forumet trodde för nåt år sen att Leica, mätsökarspecialister med en avlagd slr-linje som bakgrund skulle lansera en mellanformats-dslr? Näe just det, men BANG, helt plötsligt var S2 här. Förvisso med en något högre prislapp. Men det visar ju att det finns en marknad iaf och att inte alla nöjer sig med det bästa från canikon.

En potentiell marknad, åtminstone. Kameran har inte börjat säljas än så vi vet inte så mycket om storleken på marknaden.

Hörde att nån pro-shop i NY hade köer in i butiken på en förhandsvisningför S2.

Jag vill också gärna titta och klämma på en S2, men jag kommer inte att köpa en.

Vill man ha mellanformatskvalitet till mycket lägre kostnad än vilken digital mellanformatskamera som helst så köper man en mellanformatskamera för film (t.ex. Hasseblad) och en riktigt bra (och dyr) scanner.

 

[PMD]

entreprenör är ett fult ord eftersom det antyder fel typ av inställning till problemet för att kunna skapa något...

Vad är rätt respektive fel inställning i det här fallet?

 

[PMD]

Erkänner att jag inte är insatt i detaljerna just i det här fallet men jag skulle tro att skeptikerna hade varit lika säkra på sin sak om man för några år sedan påstått att man snart skulle kunna köpa de här specarna för 5000kr:
http://www.prisjakt.nu/produkt.php?e=442290

Det tror jag faktiskt inte. Det är bara ungefär en faktor två i pris jämför med för cirka 4 år sen.

 

[PMD]

1. Vad är SI-enheten för upplösning på digitala bilder?

SI-enheten för avstånd är meter så det borde bli punkter per meter, men man använder lämpligen prefix så att man får punkter per millimeter eller punkter per centimeter.

F.ö. så brukar man mäta upplösning i linjepar per millimeter.

Vi i den grafiska (och konservativa) branschen använder ppi rätt så genomgående och det gäller även globalt.

Ja, och hela USA använder tum och fot, men det är väl ingen anledning att vara bakåtsträvande? Vi mäter ju allt annat i SI-enheter. (Nä, kanske inte allt annat; det finns säkert en del konservatism på annat håll också.)

2. Jag menar helt enkelt att inga andra tillverkare gör sensorer med så "stora" pixlar. Jag misstänker att det finns en anledning. Jag tror dessutom att man inte utnyttjar upplösningen i Hbl-objektiven.

Vilken är den anledningen?

Notera f.ö. att ju mindre sensor man har desto bättre upplösning måste optiken ha. Med stora film/sensor-format behöver man inte ha lika stora krav.

3. En större sensor medger ett kortare skärpedjup, och ett tydligare "släpp". Detta beror på en rad faktorer, bl a brännvidd, avbildningsavstånd och försoringsgrad. Här finns en riktigt intressant och bra artikel som förklarar och "bevisar" hur det fungerar. http://theonlinephotographer.typepa...er/2009/06/depth-of-field-hellthe-sequel.html

Jo, jag vet allt det där. Jag förstår bara inte kopplingen till ditt påstående om att sensorn skulle bli oskarp.

 

[lumor_]

Det tror jag faktiskt inte. Det är bara ungefär en faktor två i pris jämför med för cirka 4 år sen.

Tänk t ex 2001 när Nikon D1 kändes hightech. Vad kostade den då? Om man då hade påstått att dess specar snart skulle kännas uråldriga t o m för en nybörjaramatör hade nog många tyckt att man var lite väl framstegsoptimistisk.

 

[PMD]

Åtta år är en lång tid. Jag har för mig att jag gissade på cirka 10 år tills en bra digital ESR blev ekonomiskt överkomlig vid den tiden, men då gissade jag på betydligt bättre specar än Nikon D1.

Ungefär som Canon EOS 40D, fast det där med live view förutspådde jag inte. Det gick fortare än jag trodde.

Man ska nog skriva ner alla sina framtidsgissningar, och ha roligt åt dem 10 år senare ...

 

[Jochum Berg]

Jag fattade kanske inte helt men var det nån som föreslog en sensor med en enda jättestor pixel och sen så givare eller nåt runt om som kan räkna ut var varje foton träffar?

Undrar förresten hur en sån där pixel eller vad vi ska kalla den funkar, stämmer det som wiki skriver om fotodiod, är det så pixlarna i sensorn funkar?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fotodiod