Advertisement
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Svart-vit film

Produkter
(logga in för att koppla)
Alf,

Jag tycker att dina resultat i stora drag är jämförbara med mina. Inte minst visar de att en 400-film inte behöver vara så mycket sämre än en 100-film.

Vad blir slutsatsen i relation till Jonas problem?
 
Alf,

Jag tycker att dina resultat i stora drag är jämförbara med mina. Inte minst visar de att en 400-film inte behöver vara så mycket sämre än en 100-film.

Vad blir slutsatsen i relation till Jonas problem?

Jag tycker egentligen inte att det går att dra några slutsatser om filmen i alla fall. Detta grundar jag för det första på att han själv säger att han underexponerat för att få lämpliga tider på relativt små bländare och för det andra att han lämnat filmen för framkallning och alltså inte själv haft kontroll över processen och för det tredje på att det är svårt att avgöra vad som är korn och vad som är pålagrat brus i de bilderna som visas. Mina egna erfarenheter av acros som jag kör en hel del med är att den rätt exponerad och framkallad lämnar ett fantastiskt fint korn, högt skärpeintryck och snygg tonalitet. Men den tål liksom andra medel och lågkännsliga filmer inte underexponering, och då är min erfarenhet att ett underexponerat negativ även som regel är svårare att skanna då skannrar tenderar att försöka "gräva fram" information som resulterar i brus.

För en direkt jämförelse krävs också att man skannar med samma eller åtminstone känd upplösning och bitdjup. Om man tar 100% vid 4000 dpi som i mina exempel motsvarar det en förstorning på 2 * 1,3 meter ungefär.
 
Roade mig med att plocka fram MTF kurvor för några olika filmer. Provia 100F, Kodak TMAX 100 och Kodak TMAX 400. Fuji hade inte lagt ut några kurvor för acros, men den har ungefär samma upplösning som TMAX 100.
Först Provia 100F.
 

Bilagor

  • provia.jpg
    provia.jpg
    19.9 KB · Visningar: 114
Hej

Har lagt upp nytt exempel på Acros filmen nedan (en av de bästa jag lyckades ta med rullen). Denna bild ska vara korrekt exponerad.
Detta är taget under ungefär samma förhållanden som Provia. Dock tycker jag ändå inte att det riktigt håller måttet om man jämför med Alfs bilder.
Vad gäller fokuseringen är den väldigt exakt med nikons snitt bild.
(Bilden på rosen är inte tagen med bländare f8 eller f11 utan f2.5. Tänkte mig inte för när jag la upp den.)
 
Har en lupp på 8x. Eftersom lampan i mitt ljusbord gått sönder har jag inte kunnat granska originalen särskilt bra.

//Jonas
 
Nu börjar det likna något, Jonas.

Den bild du nu visar ser skarp ut. Problemet med den är exponeringen. Inte kan väl vegetationen på andra sidan sjön vara så ljus och fattig på gråskalor! Om huvudproblemet ligger i hur filmen exponerats i kameran eller om skanningen bär skulden är svårt att säga. Jag tycker det vore en bra idé att byta lampa i ljusbordet. Jag vinner mycket tid på att granska bilderna på ljusbordet med en stark lupp. På så sätt undviker jag att i onödan skanna bilder med för stora tekniska brister.

Jag öppnade dina bilder i Photoshop och gjorde en kurvjustering (samma på både helbild och utsnitt). Formen på kurvan kanske ser extrem ut, men det är ganska vanligt att man får göra sådana korrigeringar av svartvita negativ. Jag hoppas att du tycker det blev bättre.

Problemet med justeringen kan du se i histogrammet. Eftersom jag ”tänjer ut” högdagrarna och bilderna är jpg-bilder med åtta bitars färgdjup blir det glest mellan staplarna i det ljusa området. Det märks inte så mycket i just den här bilden, men om du hade haft mycket himmel med i bilden kunde man ha sett band där som uppkommer när gråskalan ändrar sig ”trappstegsvis”. En sådan effekt kallas posterisering. Det är för att undvika posterisering som jag rekommenderar att utskriften från skannern sker i 16 bitars färgdjup. Sedan behöver man ett bildredigeringsprogram som tillåter redigering i denna noggrannhet, t.ex. nyare versioner av Photoshop.

Om du inte kan redigera dina bilder i 16 bitars färgdjup kan det vara bättre att göra kurvjusteringen i skannerprogrammet. Om du använder Minoltas Dimage Scan som skannerprogram rekommenderar jag att du i fliken ”Prescan” justerar området för autoexponering så att endast själva bildytan ingår. Därefter kan du under fliken ”Image correction” komma åt en kurvjustering. Tyvärr ändras inte det visade histogrammet till följd av justeringen utan man får bedöma resultatet utifrån den visade bilden. Det går att få se ”före”- och ”efter”-versioner av bilden.

Jag tycker inte Minoltas programvara är något vidare. Själv kör jag Vuescan. Det ger mig betydligt större kontroll över processen. Å andra sidan är Vuescan inte så lätt att lära sig.
 

Bilagor

  • 1-DimageJonas.jpg
    1-DimageJonas.jpg
    60.9 KB · Visningar: 93
  • 2-DimageJonas-det.jpg
    2-DimageJonas-det.jpg
    57.6 KB · Visningar: 95
  • 3-Curve.jpg
    3-Curve.jpg
    45.7 KB · Visningar: 96
  • 4-Histo.jpg
    4-Histo.jpg
    10.6 KB · Visningar: 94
Vilken trollkar du är :)

Blev genast mycket bättre. Jag testade lite själv med kurvor och då går det faktiskt att få till exponeringen mycket bättre på de flesta bilder. Har inte jobbat så mycket med svart-vita bilder och har därför inte upptäckt potentialen av att använda det verktyget.

Vad gäller oskärpan i de flesta bilderna tror jag det beror på det misstaget att jag skulle ha valt en ljuskänsligare film. Eftersom vädret var ganska grått så tvingades jag använda relativt långa slutartider 1/60 och 1/125 som inte är särskilt lämpligt vid porträtt då personerna rör sig något. Jag gjorde felet också att välja för hög bländare (hade en tanke på att det skulle bli skarpare) vilket gjorde att bilderna blev underexponerade.

Jag spekulerar att det kanske är känsligare att underexponera en svart-vit film jämfört med en dia positiv du brus och korn framträder tydligare(?)

//Jonas
 
Det är en viss skillnad på att skanna dia och svartvit film. Ett korrekt exponerat dia är ju färdigt för konsumtion (projektion). Ett korrekt exponerat negativ innehåller ofta ett så stort omfång i valörerna att man måste välja var i gråskalan man vill lägga tyngdpunkten i valörrikedomen. Kurvor är då ett oumbärligt redskap. Ofta kan man också höja kvaliteten betydligt genom att använda någon digital teknik som motsvarar ”pjattning” eller ”efterbelysning”.

”Rätt” exponering är nästan alltid bäst. (Undantaget kan möjligen vara svartvita C-41-filmer som t.ex. Ilfords XP2, som jag tycker kan vinna på något stegs överexponering.) Din spekulation om att det är känsligare att underexponera än överexponera stämmer så till vida att felmarginalen är större på överexponeringssidan.

Tumregeln när man exponerar dia brukar vara att man ska exponera för högdagrarna, d.v.s. man mäter ljuset så att det ljusaste partiet man vill ha teckning i också får det (två stegs högre exponering jämfört med mellangrått). När man exponerar negativ film kan man exponera för skuggorna, d.v.s. man mäter ljuset så att det mörkaste partiet man vill ha teckning i får det (två stegs lägre exponering jämfört med mellangrått). När man använder negativ film kan man också variera framkallningen efter kontrastförhållandena (se de första inläggen av Graal och Alf i denna tråd).

//Svante
 
ANNONS
Köp Fujifilm GFX100S II hos Götaplatsens Foto