henke-stenbäck skrev:
men.....det är vär ljuset som fastnar på bild som är det viktigaste??????? [...]
Om blixtarna är i botten, iso är på 100 bländaren på mellan 5.6-9 och det fortfarande är för ljust vad gör man då? Förr var det bara att ratta på slutaren och vips blev det bra.
Men om du vill köra på ditt eget vis och ignorera den hjälp som ges här är det bara strunta i din D200 och fortsätta använda en D70 (den enda kamera jag känner till som klarar av det du vill ha). Notera bara att du går emot all samlad kunskap och sätt att arbeta i studio. Så du är ute på en helt egen väg där ingen av oss kan hjälpa dig längre...
Jag säger det i all välmening. Det kanske "funkar" men det är "fel" sätt att göra det på. Visst kan man kanske argumentera att det är "ljuset som fastnar på bild" som är det viktigaste (dvs att slutresultatet/bilden är allt). Men för mig är det också viktigt att kunna ta bilden igen om så krävs. Med oförutsägbarhet är det inte säkert att jag kan det.
Ställ dig själv frågan: Om den metod du föreslår skulle vara bättre, tror du inte att folk redan skulle ha kommit på att det är så man borde göra och gjort så länge? Eller finns det en anledning till att man inte gör som du gjort, trots att det bevisligen ger dig ett resultat?
Genom att jag inte gillar så mycket textur i bakgrunden och jag gärna jobbar med mörkare bilder känns inte bländaren som något bra alternativ.
Då är jag rädd att du inte riktigt greppat hur blixtfotografi fungerar. Det man styr mängden ljus från en blixt med är:
- blixtens effektinställning
- kamerans bländare
Så om du vill ha den ena av dessa två fast av någon anledning är det bara den andra du har att laborera med.
Du vill i ditt fall ha bländaren på ett visst inställt värde, då är det lätt, blixtens effekt måste minskas. Står effektreglagen i botten, läs vidare.
Sen finns det andra saker som minskar mängden ljus från en blixt, men gör det om bieffekt:
- blixtens placering/riktning (men det påverkar också ljusets utseende och skuggor)
- tillbehör som softbox, raster etc (kan "sno" ljus men återigen påverkas ljusets karaktär, spridning, riktning och skuggornas utseende).
De senare använder man alltså inte för att man har en för stark blixt utan för att man vill ha en viss effekt. Att man förlorar ljus "kommer på köpet" vare sig man vill eller inte.
Har du för starka blixtar, dvs de går inte att vrida ned tillräckligt mycket, har du två alternativ:
- byt ut dem mot andra svagare blixtar
- sätt gel/filter framför
Annars kam man köra blixten mot en vägg så att ljuset studsar på objektet. Problemet med det blir ju då att det är mer svårstyrt.
Precis! Studsa ljuset i en vägg ger dig en helt annan karaktär på ljuset. Kanske det är något man vill ha, kanske inte. Men det gäller att vara medveten om skillnaden. När du studsar i en vägg kommer du få andra typer av skuggor i motivet och färgen kan påverkas av väggen och omgivningen.
Ni som skriver att man inte jobbar med slutare utan med bländare och blixtstyrka verkar ju inte fatta att det har gått med d70 att fixa ljuste alldeles perfekt med slutaren utan att påverka skärpedjupet och att behöva springa och ratta på blixtar.
Vi har alla fattat att det funkar att
forcera fram resultatet med D70. Det du förlorar när du gör så här är konsistent färgtemperatur och förutsägbarhet. Två saker som de flesta rankar som mycket viktigare i studion än att slippa "behöva springa och ratta på blixtar".
En kille skrev att det inte var någon skillnad mellan 1/120 och 1/250. Jasså, då tror jag det är något fel på din kamera för att det är ganska självklart en skillnad om alla andra faktorer (iso och bländare m.m) är fasta.
Nej, det är inte fel på hans kamera. Jag är rädd att du inte riktigt greppat vad han skrev och menade.
Ställ kameran i ett helt svart rum och ta två bilder. En med exponeringstid en sekund och en med exponeringstid en timme. Mitt under varje exponering drar du av en blixt med samma effekt. Bilderna kommer bli lika, det är det han menar och så blixtfoto funkar i princip:
det är blixten som står för ljuset i din studio. Tar du bilder i mixat ljus (fastljus, solsken) är det en annan femma, men även då krävs väldigt starkt fast ljus för att kunna konkurrera med blixten. I praktiken är det bara starkt solljus som kan göra det eller mycket kraftiga strålkastare.
Prova själv att ta två bilder med blixt med din D70 respektive D200 på 1/125 och 1/250 sekund inne i studion. Eftersom blixtpulsen är kortare än båda dessa tider (storleksordningen en tusendels sekund) och ljuset i studion är svagt (dvs i förhållande till blixtljuset är det mycket svagare) kommer du inte få någon nämnvärd skillnad i exponeringen.
Det är först när du med en D70 kommer ned på VÄLDIGT korta slutartider, kring en tusendels sekund eller snabbare som skillnaderna börjar märkas. För då kommer du till en punkt när blixten lyser längre tid än den elektroniska slutaren är öppen. Det är dåligt, för du vet inte exakt hur pulsen ser ut, färgerna på ljuset blir annorlunda eftersom blixten inte har hunnit lysa färdigt. Du "klipper" blixtpulsen.
Ytterligare ett problem är att brinntiden varierar med effekten så du får "prova dig fram" varje gång du vrider på något reglage.
Var snäll och bit inte den hand som försöker hjälpa dig genom att säga att "de inte fattar" eller att "det är fel på deras kamera"! De råd som givits här är alla sanna och giltiga, vi försöker faktiskt hjälpa dig och förklara hur saker funkar. Du har fått erfara att med en D70 kunde du forcera fram ett resultat. Om du inte vill lyssna på de goda råd som givits är jag rädd att du får gå tillbaka till D70:n.
Det är bara att inse att det sätt du lärt dig arbeta på med en D70 fungerar inte med din D200 eller de allra flesta kameramodeller ute på marknaden.
Tack för att du tog dig tid att läsa detta. Ledsen att råden som gavs inte var vad du ville höra, men så är det tyvärr ibland. Lycka till.
[Edit: Såg nu att Christoffer hann ge förklaring på den sista paragrafen medan jag knackade på...]