Advertisement
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Storlek på storformatsensorer

Produkter
(logga in för att koppla)

BergslagsRonin

Aktiv medlem
Kom i diskussion med en kollega om hur stora sensorerna är på dom digitala bakstycken från Phase 1, Sinar, H-blad o Mamiya som passar till storformatskameror.
 
Sensorerna är inte storformat, utan runt 40x50 millimeter. Så långt kommer man med en snabb sökning.

Man kan flytta runt sensorn för att totalt sett täcka upp storformatet med några exponeringar. Jag minns att jag läste något om det på www.luminous-landscape.com men hittar inte artikeln nu.
 
Sensorerna är inte storformat, utan runt 40x50 millimeter. Så långt kommer man med en snabb sökning.

Man kan flytta runt sensorn för att totalt sett täcka upp storformatet med några exponeringar. Jag minns att jag läste något om det på www.luminous-landscape.com men hittar inte artikeln nu.

Jag har läst något liknande och vill minnas att man kunde göra 16(?) exponeringar med förflyttning av sensorn för att få en bild på närmare 200mp. Hittar ingen länk just nu.
 
Sensorerna är inte storformat, utan runt 40x50 millimeter. Så långt kommer man med en snabb sökning.

Man kan flytta runt sensorn för att totalt sett täcka upp storformatet med några exponeringar. Jag minns att jag läste något om det på www.luminous-landscape.com men hittar inte artikeln nu.

Ja du bekräftar min uppfattning att dessa "storformatssencorer" inte är större än så, ca 4x5 cm, inte tum.
 
Intressant teknik, och relativt rimliga priser.

Skall man vara noga med orden är det ju inte sensorn som är stor, men storformat blir det, både på bakstycket och på exponeringstiderna :)
 
Kom i diskussion med en kollega om hur stora sensorerna är på dom digitala bakstycken från Phase 1, Sinar, H-blad o Mamiya som passar till storformatskameror.

Sensorerna från företagen du nämner är allihop storleksmässigt mellanformatssensorer, dvs från runt 30x45 upp till 40x55. Det finns ju tekniker för att skifta runt en sådan inom ytan för ett storformatsfotografi och där du i praktiken stitchar ihop bilden från filerna du fångar.

Det finns större sensorer, men de är så groteskt dyra att knappt någon använder dem för traditionella kameror. Det finns till exempel sensorer på sisådär 70x100 mm, men då får du vända dig till en annan kategori av kameratillverkare, till exempel Microsoft (!) och deras Ultracam Eagle: En söt liten kamera på 75 kilo för flygfoto som bland Lantmäteriverket använder.
http://www.microsoft.com/ultracam/en-us/UltraCamEagleSpecs.aspx (alltid skönt att läsa om en kamera som drar 350 watt - blir många AA-batterier det :)

Sedan finns som du upptäckt skannande bakstycken som så vitt jag vet fungerar alldeles utmärkt, även om de kanske är lite tveksamma för till exempel sportfoto :) Men för traditionell storformatsfotografering spelar ju långsamheten ingen större roll.
 
Jag har läst något liknande och vill minnas att man kunde göra 16(?) exponeringar med förflyttning av sensorn för att få en bild på närmare 200mp. Hittar ingen länk just nu.
Tänker du på Vizelex RhinoCam?

Har ett flyttbart bakstycke med E-bajonett (för NEX - eller numera Sony Alpha). På frontstycket monterar man en adapter för t.ex. Hasselblad-objektiv. Finns adaptrar även för några andra (Mamiya och Pentax 645 kommer jag ihåg på rak arm).

Man tar 6-8 eller kanske 10 bilder, och får då en bild från 100 och till över 200 Mp, beroende på antal bilder och ifall man använder en 16 eller en 24 Mp-kamera.

Detta skiljer sig från ett panohuvud genom att objektivet inte roteras, vilket gör att man undviker Fisheye-effekt, oskärpa i kanterna och annan distorsion. Inga stitchingproblem alls, eftersom kamerasensorn flyttas inom objektivets bildcirkel. Det använda objektivet har förstås en viss grad av distorsion, men eftersom man som sagt flyttar sig inom objektivets bildcirkel så orsakar objektivdistorsionen inga stiching-problem alls.

Jämfört med storformatskamera så blir denna setup förstås mycket mindre, mycket lättare (700 g inkl. Hassy-adapter), och mycket billigare. En ej alltför blodigt dyr begagnad NEX bör kunna gå att hitta nuförtiden (ifall man vill experimentera med detta). Och RhinoCam går naturligtvis att sätta upp MYCKET snabbare än en storformatare.

Ev. nackdelar som RhinoCam kan tänkas ha vid praktisk användning yttrar jag mig inte om - har aldrig använt någon själv. Men det säger sig självt att den lämpar sig bättre för landskap än för aktionfoto. :)
.
 
Det finns givetvis större sensorer som används på bl.a 4x5: 72x96mm

http://www.betterlight.com/index.html

Ikke, detta är scannerbakstycken, sensorn är bara tre rader m pixlar, med resp Rött, Grönt o Blått filter.

http://www.betterlight.com/articles_technical.html

Största civila använda sensorn är idag de som används av PhasOne;

http://www.phaseone.com/en/Camera-Systems/IQ2-Series/IQ2-Specifications.aspx

Dicomed-Betterlight hade tidigare en kvadratisk sensor på ca 56x56 mm;

http://www.epi-centre.com/reports/9610ecs.html
De sålde några få ex men fick aldrig ordning riktigt på den.
På den tiden var även bristande datorprestanda en stor flaskhals.

Hälsn.

/Janne Höglund
www.helikopterbild.se
 
Ikke, detta är scannerbakstycken, sensorn är bara tre rader m pixlar, med resp Rött, Grönt o Blått filter.

Hälsn.
/Janne Höglund
www.helikopterbild.se

Och exakt vad i den färdiga bilden från ett "scanerbakstycke" skiljer den från en bild skapad genom att t.ex. flytta ett digitalbakstycke, för att bygga en panoramabild?

En sensor är en sensor, oberoende av vad man tycker om antalet pixlar den är uppbygd av..
 
Och exakt vad i den färdiga bilden från ett "scanerbakstycke" skiljer den från en bild skapad genom att t.ex. flytta ett digitalbakstycke, för att bygga en panoramabild?

En sensor är en sensor, oberoende av vad man tycker om antalet pixlar den är uppbygd av..

Nja riktigt så är det ju inte ;-)
Med ett scannerbakstycke så exponeras all färginfo i varje pixel. Ingen Bayerinterpolation utförs. Bildfilen blir mycket renare!
Har du en ¨vanlig¨ sensor så har den färgfilter och Bayerinterpolation som måste göras för att få all färginfo.
Det går dock att komma runt om man som på vissa Hasselblad-Imacon bakstycken flyttar runt sensorn 1 resp 1/4 pixel, och gör 4 alt 16 exp för varje enskild bildfil.
I sistnämnda fall vill dock att du har ett stabilt stativ, vibrationsfri slutare,uppfälld spegel och betonggolv, annars är det svårt att riktigt få det att funka i praktiken. Pratar utifrån egna erfarenheter.
Foveonsensorer i sin tur är uppbyggda ungefär som film, med olika lager i sensorn för olika färger.
 
Så en sensor är fortfarande en sensor, oberoende av antalet pixlar :)
Det du pratar om är sekundära tilläg för att bl.a. hantera färginfo utifrån vald teknik.

Stativ är nästan alltid ett måste när man arbetar med digitala mellanformat och framför allt storformat.
Det är nästan bara i studion som man klarar sig rätt så bra utan stativ p.g.a. att blixten"fryser" motivet.
Men, så fort ljuset minskar så krävs det stativ för att ha någon glädje av pixlarna.
Har kameran dessutom fokalplanslutare och inte centralslutare så är det spegeluppfällning som gäller till 120% när man önskar max skärpa. För centralslutare räcker det med 100% :)
När man sedan har räknat till fem tar man bilden. Har man tur blir den skarp, om man nu inte råkar ligga inom självresonansområdet med slutartiden, när kamera och stativ dansar runt ett tag.

Mamiyas AFD-kameror är riktigt besvärliga m.a.p. "självsvängning".
Jag är nu inne på mitt tredje digitalbakstycke och fullständigt luttrad när det gäller vibrationer.
Det är samma hänsyn som måste tas vid användandet av "ScanBack" eller om man väljer att flytta bakstycket ett antal gånger för att öka upplösningen, det tar bara lite längre tid.

Och alla använder en sensor för att samla in ljus..
 
Måste vara skönt att ha så stora kunskaper att du aldrig får oskarpa bilder..

Men, för oss övriga, okunniga, kan det vara värre.
Framförallt om man pysslar med landskapsfoto i lite svagare ljus, önskar skärpa över större delar av bilden så nedbländning är ett måste, och inte tycker ISO 800-1600 ger tillräckligt brusfria bilder, då handlar det om statistik. Vilket innebär att vibrationer är en del av verkligheten. så därför tar man mer än en bild av samma objekt.
Sedan kan man alltid roa sig med att klippa fritt i ett svar, och presentera kontextbefriade egna svar för att främja egna agendor, vilka de nu kan vara..
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar