och blir så nyfiken på varför vill man ha bilder med dålig kvalitet ?
Varför köper folk möbler som är gjorda för att vara repiga och där färgen medvetet är fläckvis bortslipad för att de ska se gamla ut? Varför köper folk jeans som det är hål i?
De kläder vi väljer att bära och de möbler vi inreder vårt hem med är kommunikationssätt minst lika mycket som de är praktiska, nyttiga och användbara för att värma våra kroppar eller servera mat på. Vad gäller bilder så gäller detta i ännu högre grad. En bild har knappast en "fysisk" nytta, utan hela dess nytta ligger i kommunikationen.
Det går naturligtvis att kommunicera med bilder som är "tekniskt perfekta", har en klassisk "skolbokskomposition" och i övrigt följer fotografiska "regler". 10 bilder med olika motiv, men med perfekt skolbokskomposition, perfekt skärpa etc säger förvisso 10 olika saker. Men en bild är så mycket mer än motivet.
När vi kommunicerar verbalt är orden vi väljer bara en liten del av det vi kommunicerar. Precis på samma sätt som vi använder kroppsspråk, tonläge, ansiktsuttryck etc (medvetet och omedvetet) vid verbal kommunikation så kan vi, medvetet eller omedvetet använda "bildkvalitet", färg/gråskala, skärpa/oskärpa, "felaktig" komposition o.s.v. för att förstärka, försvaga, motsätta eller förändra vår kommunikation.
Vi kan förstärka budskap, skapa motsättningar mellan budskap, förstärka / försvaga / förändra betraktarens känslor o.s.v. genom alla de parametrar som vi har till hands.
Förvisso verkar det vara så att många gör bilderna oskarpa, gryniga, utfrätta etc. utan en tanke bakom, helt enkelt för att göra dem "mer konstnärliga". En sådan bild kan visserligen bli bra, men om man tar kontroll över alla dessa parametrar så har man oerhört kraftfulla verktyg för att styra de budskap, känslor och den form som kommuniceras genom bilden.
