Det är märkligt hur en enkel fråga om stativ kan spåra ur till dyngspridning om olika slags teknik och material.
Kolfiber är ett av de starkaste material som finns, när det kommer till draghållfasthet. Det som gör materialet användbart till diverse tekniska ändamål är framför allt att det har god vidhäftning mot andra material, så att man kan tillverka nya hybridmaterial genom att binda kolfibrerna med någon slags lim så att de häftar vid varandra i olika riktningar.
Precis som med alla liknande material (exempelvis naturligt trä) har fiberriktningen betydelse, och genom att binda fibrer i olika riktningar med polymerer kan man få mycket stor vridstyvhet och tålighet för påkänningar. Om man däremot för att spara vikt går till ett absolut minimum av material, blir det ytterligt känsligt för påkänningar av annat slag än de som det har beräknats för.
Framför allt i skidstavar och fiskespön har det förekommit att fibrerna har orienterats i bara en riktning och materialet gjorts så tunt att det lätt splittras. Det är inte unikt för kolfiber; samma sak har gjorts med andra liknande material, som Splitkein (bambufiber) eller glasfiber. Också trä kan lätt splittras vid fel dimensionering. Det förekommer fotostativ med alltför klen konstruktion för att man ska kunna utsätta dem för diverse strapatser, men det är inte unikt för vare sig kolfiber, trä eller aluminium. Alla materialen har styrkor och svagheter, och det hänger till stor del på hur väl produkten är utförd.
Vi har lite längre erfarenhet av trä och metall i det här sammanhanget, och jag vet inte vilka stativ av kolfiber som är väl utförda, men generellt bör väl de mer kända företagen med lång verksamhet i branschen och gott rykte vara mindre benägna att släppa ut dåliga produkter under sitt varumärke, för att inte skada sitt goda rykte. Om jag köpte kolfiber skulle jag nog i första hand titta på Gitzo, då jag ju har haft Gitzo-produkter i ungefär fyrtio år och de har levt upp till alla anspråk som jag har haft, inte minst pålitlighet.
Jag har faktiskt tittat lite på stativ till och från innan jag skaffade mitt första Gitzo, och även efter, och exempelvis Manfrotto är inte direkt imponerande när det gäller kvalité. Inte heller Benq. Sämsta stativet jag någonsin har haft hette Linhof, en mycket hypad produkt på sextiotalet.
Jag utgår ifrån att fotostativ från mer kända tillverkare inte är gjorda i för tunt material, och at man inte binder kolfibern i bara en riktning. Det som kanske är mest kritiskt för om man ska kunna leva länge med ett stativ är de mekaniskt rörliga komponenterna, leder och lås. Det är där jag för min del fäller Manfrotto och Benq; deras lås är inte särskilt bra och ganska lätta att ha sönder. Deras infästning av benen är också i en del fall tveksam.
Men jag skulle ändå troligen inte skaffa ett kolfiberstativ; jag gillar trä så mycket mer. Det handlar mer om känsla än om funktionalitet, även om funktionen så klart är viktig. När det gäller att hålla kameran stadigt är trä oöverträffat, men det finns självklart kolfiberstativ som är lika bra på den punkten. Men de blir aldrig lika vackra.
