Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Standardformat på bilder

Produkter
(logga in för att koppla)

Smurfbyn

Avslutat medlemskap
Vad finns det egentligen för standardformat på foton?

På 1990 och 2000-talet när jag hade en analog kamera så framkallade man alla bilderna på 10 x 15 cm papper. I slutet av den analoga tiden kom även ett nytt format som hette APS, vilket jag aldrig hann bekanta mig med för jag köpte en digitalkamera istället.

När digitalkameran var inhandlad och fotona skulle framkallas var bilderna plötsligt 10 x 16 cm istället. Man fick välja mellan att beskära bilderna vid framkallning eller få en vit kant efter sidorna. Förutom dess standardformat har jag även sett att gamla svartvita bilder ofta är fyrkantiga.
 
Vad finns det egentligen för standardformat på foton?

Många olika :) Som Erik påpekade - det styrs av hur sensorn (eller förr filmrutan) var utformad, och det i sin tur styrs av ... En massa olika saker.

Som Bengt påpekade så har format i området mellan 4:3 och 3:2 varit det vanligaste vilket nog i grund och botten hör samman med att det var ett effektivt sätt att få ganska mycket bildyta ur en film med en begränsad bredd. Den mycket vanliga 135-filmen (se en lista över filmformat här: http://en.wikipedia.org/wiki/Film_format) gav ju en emulsionsbredd på 24 mm och då blev det en ganska lyckad kompromiss att göra objektivens bildcirklar så stora att man fick ut bilder på 24x36 mm. Man hade kunnat göra mindre bildcirklar hos objektiven och t.ex. kört 24x24 mm, eller ökat bildcirkeln ytterligare och kört 24x43 mm (16:9-format på 135-film). Att man valde att lägga sig på 24x36 var helt enkelt en kompromiss som verkade vettig och som sedan blev populär.

På 1990 och 2000-talet när jag hade en analog kamera så framkallade man alla bilderna på 10 x 15 cm papper.

Nå, alla är väl att ta i, men det var nog den överlägset vanligaste storleken :)

Men 10x15 handlade ju om att man hade fotopapper på 10 cm breda rullar. Är då bilder 1,5 gånger bredare än den är hög (24x36 ger ju 3:2), ja, då landar man där.

I slutet av den analoga tiden kom även ett nytt format som hette APS, vilket jag aldrig hann bekanta mig med för jag köpte en digitalkamera istället.

APS (Advanced Photo System) eller 240-film (30x17 mm) blev aldrig någon större succé, kamerorna blev inte så mycket mindre eller billigare trots en mindre bildyta. En bidragande orsak att APS inte slog igenom var nog också att digitalkameror. Ännu tidigare provade man ju den ännu mindre 110-filmen (13x17 mm) som väl inte heller blev någon jättesuccé.

Sedan har APS märkligt nog levt kvar som beteckning på sensorer som är mindre än småbildssensorer (24x36 mm), till exempel APS-C (ca 16x24 mm) som ju har blivit mycket vanligt under digitaleran. Canon körde under en period med APS-H (19x28 mm).

När digitalkameran var inhandlad och fotona skulle framkallas var bilderna plötsligt 10 x 16 cm istället. Man fick välja mellan att beskära bilderna vid framkallning eller få en vit kant efter sidorna.

Sidoförhållandet varierar en smula, Canons APS-C-variant är ju t.ex. lite mindre än det som Nikon, Sony, Pentax, Fuju med flera använder. Även sidoförhållandet kan variera lite, det är ju snarare ca 3:2 än exakt 3:2.

Sedan har du Four Thirds och Micro Four Thirds där sidoförhållandet är (inte så överraskande) 4:3, vilket också har varit det vanligaste sidoförhållandet bland kompaktkameror.

Förutom dess standardformat har jag även sett att gamla svartvita bilder ofta är fyrkantiga.

Kameror byggda för 120- eller 220-film (som har en emulsionsbredd på 60 mm) har ofta helt kvadratiska ("6x6", dbs 60x60 mm) eller nära kvadratiska ("6x7", 60x70 mm) bilytor. Men det finns ju även där varianter med 3:2-format, "6x9" alltså 60x90 mm. Man kan säga att med så här stora bildytor var det lite mer rationellt att utnyttja bildcirkeln hos objektiven maximalt (så att inte objektiven blev onödigt stora) vilket gjorde att man hamnade närmare ett kvadratiskt format.
 
Bildstorlek och sidförhållande berodde också mycket på vad laboratorierna erbjöd. På femtiotalet och tidigare levererades mycket i 6x6cm eller 6x9cm, rena kontaktkopior från de negativformaten. Småbildsfilm kopierades i 9x12cm (9x9cm), och bilden blev alltså beskuren. Sedan kom 9x13, och mer av negativet kom med. När 10x15cm (och 10x10cm) kom var man plötsligt i kapp bildrutans storlek för småbildsformatet ;-)

När jag jobbade i fotoaffär på 60- och 70-talet var 9x12 och 9x13 förhärskande innan 10x15 kom, först som litet dyrare alternativ och sedan som standard. Förstoringar gjordes i 13x18cm, (13x13 kvadratiskt) 20x25cm (20x20 kvadratiskt) i amatörformat. Proffslabben levererade förståss mer efter önskemål, men dit nådde få amatörer. I svart-vitt var det lättare att få andra format, 18x24cm, 24x30cm, 30x40cm till exempel.

Mycket styrdes formaten av de pappersformat och ramformat som fanns -och finns, skall man kanske säga. Titta på ramstorlekar (standard) så får ni se ;-).

Red/ Detta som ett litet tillägg till Grevtures utmärkta svar ovan.
 
Den mycket vanliga 135-filmen (se en lista över filmformat här: http://en.wikipedia.org/wiki/Film_format) gav ju en emulsionsbredd på 24 mm och då blev det en ganska lyckad kompromiss att göra objektivens bildcirklar så stora att man fick ut bilder på 24x36 mm.

Nja, att bilden blev 36 mm berodde snarast på filmens perforering. När 35 mm-film användes för att filma var varje ruta 24x18 mm, vilket blev fyra perforeringar. I stillbildskameror används oftast dubbelt så stor yta, en åtta perforeringar lång bit film.

Det finns iofs kameror som använt sju perforeringar, 33 mm, istället.

Ett annat populärt filmformat är 126, som också använde 35 mm-film, men hade negativformat 28x28. Filmen var inte perforerad.
 
Ett annat populärt filmformat är 126, som också använde 35 mm-film, men hade negativformat 28x28. Filmen var inte perforerad.

126 (Instamatic) hade effektiv bildyta 26x26mm (26,5) och en enkel perforering, ett hål per bildruta, där en pinne hoppade in och låste frammatningen.

Red/
Och var en makalös succé. Till och med i lilla Kristianstad sålde vi flera stycken Instamatic-kameror varje dag sommartid, i en av tre fotoaffärer ;-) Snacket gick på automatik...
 
Min mormor hade en Kodak Instamatic 56X. Den tog film av typen 126. Om jag inte minns fel var det en lyxmodell med två olika inställningar, sol och moln...
 
APS (Advanced Photo System) eller 240-film (30x17 mm) blev aldrig någon större succé, kamerorna blev inte så mycket mindre eller billigare trots en mindre bildyta.
Åjo, nog fanns det riktigt små APS-kameror. Jag köpte den första Canon IXUS och den var markant mindre än småbildskameror med liknande zoomomfång.

Ett litet kuriosa är att APS-standarden medger större filmformat. Det var dock ingen som gjorde någon mellanformats-APS-kamera. :)
 
Ännu tidigare provade man ju den ännu mindre 110-filmen (13x17 mm) som väl inte heller blev någon jättesuccé.
110-formatet ("Pocket Instamatic") får nog ses som ganska lyckat. Det levde i över tjugo år och många miljoner kameror såldes.

"Disc film" var däremot ingen vidare succe. Det var ännu mindre än 110-film och var nog för litet för att ens okräsna familje- och semesterknäppare skulle tycka att det dög.
 
Förutom dess standardformat har jag även sett att gamla svartvita bilder ofta är fyrkantiga.
Om du med fyrkantiga menar kvadratiska (även rektanglar är ju fyrkanter) så är dessa bilder antagligen tagna med mellanformatskameror med negativstorlek 6x6 cm (egentligen 56x56 mm). Det fanns gott om billiga sådana på 1940-, 1950- och 1960-talen som användes av amatörfotografer.
 
110-formatet ("Pocket Instamatic") får nog ses som ganska lyckat. Det levde i över tjugo år och många miljoner kameror såldes.

"Disc film" var däremot ingen vidare succe. Det var ännu mindre än 110-film och var nog för litet för att ens okräsna familje- och semesterknäppare skulle tycke att det dög.

Det jag minns var en artikel där de pratade med någon Kodak-människa som menade att ursprungsidén varit att 110-film skulle bli större än 135-film, så blev det ju - tack och lov - aldrig. Men det var väl som sagt inget direkt fiasko heller. En kompis hade en Instamatic, de var ju onekligen små och bilderna blev ... Rätt bedrövliga :)

Disc film ja ... Huva :)
 
Intressant är att tillverkare av kvalitetskameror hoppade på 110-filmtåget. Rollei gjorde en liten fin 110-kamera, som nog får anses vara en av de bättre i klassen, och Pentax gjorde en systemkamera av spegelreflexmodell för 110-film, med 4 (tror jag) objektiv och en liten winder som kunde anslutas under kameran.
 
Hittade precis en bildstorlek på min Canon Ixus, 1600 x 1200, som hette Vykort. Är det ett standardformat eller något Canon hittat på själva?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar