Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Sport/pressfotograf vs en riktig amatör =)

Produkter
(logga in för att koppla)

TmF

Aktiv medlem
Hej!

Jag känner att jag måste dela med mig av dagens evenemang eller hur jag skall uttrycka mig.

Det är så att jag idag va och tittade på trav med mitt jobb och jag hade med mig kameran bara för att testa att ta kort på hästar/saker i fart. När vi sitter inne i glaskuren så tar jag några kort som blir riktigt dåliga.

Jag bestämmer mig för att gå ut och ner till travbanan för att komma lite närmare. Jag ställer mig i närheten av en pressfotograf som har, ja utrustning som motsvarar min årslön ungefär. Jaja tänkte jag och tog upp min kamera som är en 1100d med ett 70-300mm vivitar objektiv från tidigt 70-tal. Jag skrattar lite för mig själv när jag står där med min super enkla och löjliga utrustning.

Hästarna kommer närmare och närmare och jag höjer kameran för att förbereda mig, och då objektivet är äldre än jag och enbart har manuell fokus så är det naturligtvis otroligt svårt att fokusera på hästarna som kommer närmare och närmare. Nu är hästarna så pass nära att jag börjar ta kort. Då hör jag ljudet från pressfotografens kamera smattra på i typ 10 bilder per sekund medans jag står där med en kamera som låter som en leksak från BR leksaker.

Det hela slutade med några bilder som blev "riktigt oskarpa" och ett rejält gapskratt från både mig och pressfotografen.

Men samtidigt så kände jag att jag hade väl ingen som helst anledning till att skämmas över min utrustning. Jag menar, jag ska väl kunna utöva min hobby oavsett utrustning. Så länge detta ger mig glädje?

Anledningen till att jag startar tråden är väl egentligen för att dela min händelse och för att fråga er mer erfarna fotografer:

Hur ser ni på dem som kommer till ett evenemang eller liknande och har en liknande utrustning som mig. Ser ni "ner" på oss eller är ni hjälpsamma och kanske till och med känner igen er från eran egna tid som nybörjare?

Det skulle vara roligt och höra/läsa hur ni tänker kring detta.

Dela gärna mer er.

Om tråden ligger fel så får ni gärna visa mig i rätt riktigt.

Jag bifogar några bilder som jag tog också. Det är första gången jag fotograferar ett motiv i rörelse och de är oskarpa. Objektivets fel säger vi ;)

6u7ahy6y.jpg


8uguta8y.jpg


e8aqybet.jpg


dyse2amy.jpg
 
Bra och fartfyllda bilder. Det är absolut OK att använda den utrustning du har. Det handlar ju mest om ifall den räcker till för det du vill göra. Se ner på en person med enklare eller äldre utrustning? Bevare mig väl för en sådan stropp!
 
Vad gäller amatörfotografer så känner jag igen mig. Jag var så jäkla nervös ett tag , att våga ta någon plats alls och var det fler fotografer där, speciellt om det var proffs så kunde det sluta med att jag for hem helt utan bild. Nu är de evenemang jag besöker med kameran nästan alltid bröllop och där finns ofta ganska många med billigare utrustning än mig samt kompislejda fotografer med systemkameror som är hobbyfotografer eller amatörer. Det har aldrig varit något problem för det första och jag brukar göra vad jag kan för att hjälpa till så att de också får chans att fotografera de gruppbilder jag ställer upp osv.

Jag fick en riktig rallyskjuts på det här vid ett tillfälle tillbaka i tiden när jag själv blev tillfrågad som amatör att fotografera en tillställning med några av Sveriges artister. Det här var en vipfest som hölls dagen före showen. Med brickan runt halsen, en 17-85 på huset, en 50mm i kavajfickan samt en speedlight med hemmagjord reflektor (som såg för lustig ut) klev jag in genom dörren så jäkla nervös och "liten" att jag trodde jag skulle bryta ihop. Det visade sig bli massor med fotografer på plats och snällt flyttade jag mig när de med större kameror kom farande till någon av artisterna jag lyckats stanna upp för bild. För att göra det hela kortare fick jag hjälp utav en av fotograferna som fotade för uppehället, som menade "gör så här" "haka på mig" för att få de sista bilderna som jag lovat att jag skulle försöka ta och tack vare detta kunde jag lämna en mapp med de bilderna som var tänkt. Jag kommer aldrig att glömma vad tacksam jag kände mig den gången och när jag satt i bilen och kollade igenom bilderna så blev det ett "ja jävlar, det gick vägen det här" .

Så amatörer och hobbyfotografer hjälper jag, om/när jag kan.
 
Jag själv när jag är ute på något så tycker jag det är roligt att vissa kommer fram och frågar lite.
Ofta blir det så att samtalen blir riktigt givande och man blir vänner för dagen.

Är det någon med typ 1000D som nämns här och AF inte hänger med brukar jag tipsa om
att förfokusera, och många har inte tänkt på det och uppskattar tipsen jag kan ge dem,
och jag tycker det är roligt, och dem tycker det roligt, (hoppas jag).

Spelar ingen roll vilken kamera man har, man delar ju ett stort intresse ;-)
Och ja, är det någon som är riktigt intresserad brukar jag låta personen provplåta lite.

Ofta är ju inte deras egna prylar, utan företagets, tidningens m.m.
Vet en pressfotograf som springer med sin nya D4 och feta gluggar,
privat har han en liten kompaktkamera, skattar bäst som skrattar sist kanske ;-)

Så vad ni än har, ut och ha roligt!!!

MVH Julle - http://www.bildeffekt.se
 
Hahaha känner väl igen mig i det där! Jag har fotat en del fotboll med mitt 85 mm, stod häromdagen gick jag förbi en kille med typ flugfiskeväst fast full med kameragrejer, campinstol och sitt 400mm monstertele monterat ;), skrattade lite åt det båda två men han var jättetrevlig. Alla har väl börjat någonstans? :)
 
Man behöver inte alltid vara "amatör" för att känna sig i underläge.
Kommer ihåg en fotograf för ett stort svensk TV-bolag som 1992 (!) bufflade sig fram för att filma kungaparet på världsutställningen i Sevilla ... jag var i Sevilla för en kanadensisk uppdragsgivare och hade inget uppdrag att fota svenska kungaparet, men som svensk med pressackreditering i hela området hakade jag givetvis på när vi fick besök ... Det var många andra som var där från olika svenska och utländska medier, men just denne fotograf hade mycket vassa armbågar, som kom uppifrån, då hans kroppslängd var minst 20 cm längre än min. Inte roligt.
Även i Sverige har jag känt mig i underläge när jag varit på samma tillställningar som fotografer från Scanpix, de har minst två Nikon D3 hängande på axlarna och jag hade vid de tillfällen en Nikon D200 med ett Sigma zoom ... men jag har inte blivit illa bemött av dem från Scanpix, det har mer varit en egen känsla - "Jag vill också ha ...".
 
Du löste uppgiften med befintlig utrustning. Var istället glad att du sluppit punga ut med en massa pengar. Brukar själv fotografera med mitt Helios 58/2 som gick lös på hela 100 kr. Alla bilder utom sista är tagna via det: http://kameratrollet.se/2012/08/19/cosplay-i-sapporo/

Oj det där va ett skarpt objektiv. Finns det bra gjorts adapterar till dessa objektiv till Canon? Eller får man köra på Kina-grejer köpta från evilbay?

Vad är det för kamera objektivet sitter på?
 
Fotar väldigt mycket sport i jobbet och det skulle aldrig falla mig in att titta snett på någon annan fotograf eller deras utrustning. Dels är fokus på leverara så bra bilder som möjligt, inte hålla kolla på andra. Men också vetskapen att det är inte utrustningen som tar bilderna.
Känner jag att jag har tid så brukar jag ge lite goda råd om jag ser något uppenbart en fotograf skulle kunna göra annorlunda.
 
Fotar väldigt mycket sport i jobbet och det skulle aldrig falla mig in att titta snett på någon annan fotograf eller deras utrustning. Dels är fokus på leverara så bra bilder som möjligt, inte hålla kolla på andra. Men också vetskapen att det är inte utrustningen som tar bilderna.
Känner jag att jag har tid så brukar jag ge lite goda råd om jag ser något uppenbart en fotograf skulle kunna göra annorlunda.

Håller helt med Lazzze, och jag drar mig inte heller för att rådfråga andra om jag ser att jag inte stör i deras jobb.
 
Hur ser ni på dem som kommer till ett evenemang eller liknande och har en liknande utrustning som mig. Ser ni "ner" på oss eller är ni hjälpsamma och kanske till och med känner igen er från eran egna tid som nybörjare?

Jag var tvungen att göra en djupdykning i mina gamla blogginlägg då jag har ett vagt minne av att jag skrivit nått om detta och det hade jag:
http://www.fotosidan.se/blogs/olsin/jag-blir-ingen-bra-paparazzi.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/olsin/djurgardare-eller-dryg-vad-ar-varre.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/olsin/you-take-law.htm

Jag tycker bara det är skoj att det är fler som vill prova på sportfotandet ädla konst och har jag bara tid över så snackar jag mer än gärna med vettskrämda amatörer och ger lite tips och annan matnyttig information om jag ser att det behövs. Det kan nog hända att jag låter lite snäsig om man försöker prata med mig när jag har mycket att göra och en deadline att hålla, men det beror mer på fokus på arbetet än avoghet till andra.
 
Oj jag hade inte väntat mig en sådan här respons. Vad roligt att så många svarar och alla verkar vara villiga att hjälpa en vilsen själ i mån av tid.

Jag skulle helst av allt vilja citera alla men då blir tråden 5 sidor lång ;)

Men jag har tänkt en del på det här med sportfotografering och andra typer av fotografering där motivet rör sig snabbt, typ vid fågelfotografering.

Vad krävs det egentligen av kameran rent prestandamässigt?

Min kamera kan ta 3kort/sekunden enligt Canon själva. Men antingen så är det fel på min kamera eller så är det jag som tror att 3. Bilder/sekund ska vara snabbare. Men kameran tvekar väldigt när jag tar en serie.

"Skjuter" ni på för fulla muggar när ni fotograferar sport eller planerar ni tillräckligt bra och är så pass rutinerade att ni kan ta ett kort ochbdet blir perfekt?

Men som sagt så ska ni alla ha rikligt med applåder och tack för alla svar.
 
Jag är också en glad och ambitiös amatör och har märkt att det är en väldans skillnad från fotograf till fotograf (annat vore konstigt).

Ofta träffar man på professionella fotografer som inte svarar när man glatt säger hej eller ens bemödar sig mer än en en kort något arrogant blick, och då menar jag inte ens när fotografen ser upptagen ut. Jag får lite känslan att de inte alls trivs med sitt jobb. Jag antar att amatörer mer ses som konkurrenter än jämlikar ibland.

Andra gånger är det raka motsatsen och mer erfarna både berömmer en i still med "Du såg proffsig ut" vilket gläder rejält och lite mer sällan till och med ger lite konstruktiv kritik. Att stå och studera dessa fotografer med ena ögat medan man fotar känns extremt lärorikt och roligt.

Känner jag mig lite väl amatöraktig och lite illa till mods för att min kamerautrustning inte riktigt räcker till bredvid ett heltidsproffs intalar jag mig att "mina grejer är lika bra som de man använde professionellt för ett par år sedan" och "de har också börjat någonstans".
 
Oj det där va ett skarpt objektiv. Finns det bra gjorts adapterar till dessa objektiv till Canon? Eller får man köra på Kina-grejer köpta från evilbay?

Vad är det för kamera objektivet sitter på?
5D sitter min på. Fokusering mot oändligheten innebär att spegeln slår i objektivet. Adaptern fann jag på tradera för 180 kr. En mattskiva för manuell fokus är nästan ett måste.
 
Vad krävs det egentligen av kameran rent prestandamässigt?

Det finns nog ingen som sticker under stolen med att sportfoto är en materialsport, men grundförutsättningarna är snabb autofokus, snabb skrivning till minneskort (gärna i kombination med stort buffertminne) och snabb serietagning. Ska man dessutom roa sig med inomhussport så tillkommer bra ljusegenskaper, eller snarare mörkeregenskaper.

Den snabba autofokusen behövs för att hinna med i det snabba tempot som finns i många sporter och för att snabbt kunna sätta skärpan om man måste välja ut ett annat motiv när man minst anar det.

Snabb skrivning till minneskort och stort buffertminne behövs när det händer mycket och man vet inte när och vad som händer. Jag har råkat ut för att det har varit stökigt framför mål i ishockey och tagit massor av bilder för att sedan kunna plocka ut den där bilden när pucken glider över mållinjen och när det är dags att ta bilden på den jublande målskytten så tar kameran en bild i sekunden och då gäller det att ha tajming i pekfingret.

Snabb serietagning ger fler bilder att välja på ur samma situation. Lite längre ned i detta blogginlägg så finns det en bildserie från Hammarby - Umeå Södra där jag hade en drös av bilder att välja mellan beroende på vad jag ville säga med bilden.

Min kamera kan ta 3kort/sekunden enligt Canon själva. Men antingen så är det fel på min kamera eller så är det jag som tror att 3. Bilder/sekund ska vara snabbare. Men kameran tvekar väldigt när jag tar en serie.

Det kan bero på flera saker att kameran tvekar. Dels kan det vara så att den är inställd på att skärpan ska sitta där innan den tar bilden. Detta går att ställa in i menyerna så att den tar bilden ändå, men till vilken nytta. Dels kan det vara så att du tagit så många bilder att bufferten är fylld och då måste den tömma bufferten en stund innan den kan fylla på med en ny bild.
Om du vill testa om den verkligen tar tre bilder i sekunden så ställ om till manuell fokus på objektivet och håll inne knappen. Då bränner den av tre bilder i sekunden tills bufferten är full.

"Skjuter" ni på för fulla muggar när ni fotograferar sport eller planerar ni tillräckligt bra och är så pass rutinerade att ni kan ta ett kort ochbdet blir perfekt?

Både och skulle jag säga. Jag har fotat så mycket sport att jag har en hum om vad som blir bra bilder och när jag ska ta bilder för att det ska bli något att spara. Samtidigt så håller jag gärna innen avtryckaren när det är en sådan situation att det kan bli bra bilder och jag får fler att välja mellan (se tidigare länkade blogginlägg).

Om man satsar på att träffa helt rätt med avtryckaren och bara ta en bild så missar man garanterat en massa bra bilder. Denna bilden hade till exempel aldrig blivit tagen om jag försökt att med ett enkeltryck få bilden som jag önskade när bollen precis träffar slagträet.
 
Jag har varit yrkesfotograf sedan 1994 och bland annat anställd pressfotograf i flera år.

Det är stor skillnad mellan olika proffs. Generellt är de bästa fotograferna mest generösa och vänligast. De känner sig inte hotade av nybörjare och bjuder gärna på goda råd.

Evenemang och tävlingar lockar till sig många som kallar sig proffs, eller som spelar proffs. Bara för att man lyckas sälja lite bilder behöver man inte vara särskilt duktig. Bara för att man är anställd på en tidning behöver man inte vara särskilt ambitiös.

En begåvad och kreativ fotograf förstår att man måste jobba sig fram till bra bilder. Många som fotograferar trav professionellt eller semiprofessionellt tar riktigt trista och okreativa bilder. De har bestämt sig för hur bilderna ska se ut. Bilderna blir sällan särskilt visuellt spännande.

De duktigaste sportfotograferna leker sig fram till bra bilder. En bra panorering kan kräva massvis av misslyckade exponeringar.
I detta fall har fotografen testfotograferat innan det avgörande loppet för att hitta rätt slutartid: http://platniklas.blogspot.se/2012/08/os-dag-18-sanningens-stund.html

Jag tycker att dina bilder är fartfyllda. Trav går snabbt och det ska synas i bilderna tycker jag. Travbanor är ganska fula så det är en utmaning att få till snygga bilder.

Här är några av mina få travbilder:
http://www.fotosidan.se/blogs/froderberg/ljuset-ar-min-herre-kameran-min.htm
 
Jag är också en glad och ambitiös amatör och har märkt att det är en väldans skillnad från fotograf till fotograf (annat vore konstigt).

Ofta träffar man på professionella fotografer som inte svarar när man glatt säger hej eller ens bemödar sig mer än en en kort något arrogant blick, och då menar jag inte ens när fotografen ser upptagen ut. Jag får lite känslan att de inte alls trivs med sitt jobb. Jag antar att amatörer mer ses som konkurrenter än jämlikar ibland.

Andra gånger är det raka motsatsen och mer erfarna både berömmer en i still med "Du såg proffsig ut" vilket gläder rejält och lite mer sällan till och med ger lite konstruktiv kritik. Att stå och studera dessa fotografer med ena ögat medan man fotar känns extremt lärorikt och roligt.

Känner jag mig lite väl amatöraktig och lite illa till mods för att min kamerautrustning inte riktigt räcker till bredvid ett heltidsproffs intalar jag mig att "mina grejer är lika bra som de man använde professionellt för ett par år sedan" och "de har också börjat någonstans".

Nu har jag inte hållet på att fotat så länge men de få gånger jag har varit på ställen och har fotat när det har varit "riktiga" fotografer så har de tittat på mig och min utrustning som om jagninte hade någonting där att göra. :p

Okej det där med att "mina grejer är lika bra som de man använde professionellt för ett par år sedan" och "de har också börjat någonstans" som du skrev. Haha det är precis så jag tänker när jag känner mig underlägsen och som en riktig tönt :)

Skönt att inte vara ensam med dessa tankar och uppfattningar iaf.
 
Nu har jag inte hållet på att fotat så länge men de få gånger jag har varit på ställen och har fotat när det har varit "riktiga" fotografer så har de tittat på mig och min utrustning som om jagninte hade någonting där att göra.

Visst kan det vara så, men det är svårt att veta vad andra tänker. Det är lätt att läsa in vad man förväntar sig att de ska tänka. De kanske bara tittar av ren nyfikenhet utan att lägga någon värdering i det.

Det har hänt att jag stört mig på amatörer, men då har det berott på de varit osmidiga och stört. Vissa proffs kan istället vara respektlösa och väcka irritation.
 
Jag har varit yrkesfotograf sedan 1994 och bland annat anställd pressfotograf i flera år.

Det är stor skillnad mellan olika proffs. Generellt är de bästa fotograferna mest generösa och vänligast. De känner sig inte hotade av nybörjare och bjuder gärna på goda råd.

Evenemang och tävlingar lockar till sig många som kallar sig proffs, eller som spelar proffs. Bara för att man lyckas sälja lite bilder behöver man inte vara särskilt duktig. Bara för att man är anställd på en tidning behöver man inte vara särskilt ambitiös.

En begåvad och kreativ fotograf förstår att man måste jobba sig fram till bra bilder. Många som fotograferar trav professionellt eller semiprofessionellt tar riktigt trista och okreativa bilder. De har bestämt sig för hur bilderna ska se ut. Bilderna blir sällan särskilt visuellt spännande.

De duktigaste sportfotograferna leker sig fram till bra bilder. En bra panorering kan kräva massvis av misslyckade exponeringar.
I detta fall har fotografen testfotograferat innan det avgörande loppet för att hitta rätt slutartid: http://platniklas.blogspot.se/2012/08/os-dag-18-sanningens-stund.html

Jag tycker att dina bilder är fartfyllda. Trav går snabbt och det ska synas i bilderna tycker jag. Travbanor är ganska fula så det är en utmaning att få till snygga bilder.

Här är några av mina få travbilder:
http://www.fotosidan.se/blogs/froderberg/ljuset-ar-min-herre-kameran-min.htm

Vad roligt att chefsredaktören är med och diskuterar och ger tips. Och tack för kommentaren för mina nybörjarbilder.

Jag rycker som sagt att det var väldigt roligt att fotografera hästarna när de kom springandes då det var första gången jag fotade ett rörligt objekt. Men jag känner ändå att jag hade kunnat få otroligt mycket skarpare bilder om jag hade ett objektiv som var tänkt att användas med min kamera.

Men det konstiga är att jag har läst om två av de äldre objektiven jag har på nätet. Det står mycket om mitt 35mm 2.8 zuiko objektiv på nätet. De flesta skriver att det är väldigt väldigt skarpt och att det är otroligt skönt att använda på nyare digitala kameror. Men när jag stället fokus på infinity tex så är allt oskarpt. Och oavsett om jag använder stativ, live view eller inte så blir bilderna inte speciellt skarpa.

Det kanske har med min adapter att göra dock. Vet inte om man tjänar något på att köp en dyrare adapter. Jag menar adapter som adapter. Den adaptern jag använder har iaf inga ljusinsläpp.

Jagnfubderar på om jag ska lämna in mitt 35mm zuiko och mitt 70-300mm vivitar för en koll. Det kanske är något fel på fem? De är ju trots allt från 70-talet. Vad vet jag?

Tack för tipsen och för att du tog dig tid att skriva här i tråden.

Ps. Vilka jävla bilder du tagit. Väldigt fina.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.