Definitivt!
Jag var strv-mek i lumpen. Stridsvagn 102 vägde väl ungefär 50 ton. Den rullade någon eller några kilometer mellan haverierna.
Var det inte bandkrängning så var det slutväxlar eller växellåda eller koppling. Ett annat vanligt fel var spruckna slangar så att kylvätskan läckte ut.
Ibland har man skrattat lite rått över exv. rysk teknik. Man skrattade åt vad de hade på fötterna tills man fattade att det var bättre med filtstövlar fyllda med hö på fötterna i svinkalla ryska vintrar än snygga tyska läderstövlar.
Inte heller var man i väst särskilt imponerade av finishen på ryska stridsvagnar såsom T 34 när den kom. Men varför bry sig om finish när livslängden i krig kanske var några veckor. Istället var de billiga och gick snabbt att tillverka och de gjordes i enorma serier (över 84000 av den till verkades enligt Wiki och det är bara T-55 som gjorts i än längre serier). T-34 anses fortfarande vara en av krigshistoriens mest lyckade vapenkonstruktioner.
https://sv.wikipedia.org/wiki/T-34
När någon flög ut en då modern MIG 25 så skrattade man tydligen också åt att man hade någon gammal radio med radiorör tills man fattade varför.
https://en.wikipedia.org/wiki/Viktor_Belenko
Handeldvapnet Kalashnikov är det väl få som skrattar åt idag för det är ju varenda terrorists favoritvapen, särskilt känt för sin okomplicerade konstruktion och stryktålighet och pålitlighet.
En massa finesser är inte alltid att föredra. Jag har ju nämnt det förr och senast igår när jag hade föredrag i min fotoklubb. Alla bilder jag då visade var tagna med en supersimpel Pentax ME från 70-talet. Den hade en elektronisk (inga rörliga delar) exponeringsponeringsmätare med dioder och tidsautomatik. I övrigt inga finesser alls utom möjlighet till exponeringskompensation +_ 2EV. Den funkar än idag fast jag tappat den ett antal gånger i backen och den varit med på många långa resor i krävande miljöer.
Det mest fantastiska är att den exponerar betydligt jämnare än alla mina Sony-kameror jag haft. Tittar jag på gamla filmer på ett ljusbord så blir jag alltid lika förbluffad. Med mina Sony hus får jag alltid kompensera -0,7 - 1 EV i solljus för att istället vrida ner till 0 när det är grått eller molnigt. Borde inte en modern kamera fixa sånt själv? Jag hade denna Pentax som enda kamera i trettio år. Bara under perioden 2005-2019 har jag haft 9 digitala kameror. En av dem var jag tvungen att byta mot en annan efter tre veckor och två svängar på verkstad då de inte lyckades få någon ordning på den.
När jag var flygtekniker på LIN (Linjeflyg) hade vi ett tag högvingade turbopropplan Nord 262 från Nord Aviation i Toulouse i Frankrike och som ofta så var dessa rätt imponerade system rent tekniskt jämfört med ex. våra gamla amerikanska äldre Convair 340/440. Problemet med Nord:arna var bara att de hade helt usel teknisk tillförlitlighet. Våra plan som hette SE-CCR, -CCT, CCS tilldelades istället öknamnen CC-risig, CC-trasig och CC-skrotig internt av oss som skruvade på dem. Var det riktigt kallt så frös instrumentens visare fast!! och det var ju rätt prekärt särskilt när man valt att sätta in ett av den på rutten Gällivare-Luleå. När det gjordes studiebesök på fabriken i Frankrike hade en del av gubbarna på verkstan vinpavorna inom bekvämt räckhåll så efter det hade vi en viss förståelse för kvalitetsvariationerna.
Interna rekordet i motorhaveri satte Nord 262 på LIN med ett motorhaveri efter ca tio timmar (turbinhaveri). Tio timmar ska jämföras med de 10 000 timmar som man då körde DC 8
rnas motorer.
