Ja, CyberPhoto har faktiskt missat på en siffra här. Vikten på A7 II är alltså 566 g, inte 466. Men lättare är den förstås. Och sätter man sedan på Sony/Zeiss objektivet 35/2,8 där man har lyckats göra ett verkligen mycket bra objektiv som bara väger 120 g, trots att det är ett FF-objektiv, så får man ju en oslagbart lätt kombination som ingenting annat kommer i närheten av.
För egen del tycker jag det är en nästan otrolig teknisk prestation att de har lyckats få fram ett FF objektiv med bra IQ som håller denna extremt låga vikt, Är faktiskt mer imponerad av hur mycket "krut" de har lyckats packa in i detta objektiv än att de har lyckats göra ett 55/1,8 objektiv som ligger mycket nära Otus i bildkvalitet, men till nästan bara fjärdelen av pris, vikt och storlek.
Eller något noggrannare, så är Otus 55/1,4-objektivet 3,6 ggr dyrare, 3,7 ggr tyngre och har 3 ggr större volym än Sony/Zeiss 55/1,8. Men det är ju förstås 2/3 EV-steg ljusstarkare. Är detta störande får man väl använda en A7S, som går att köra upp till ISO 400.000 (fast i praktiken knappast för stillbilder, där vill man nog inte gå över ISO 100.000). Eller också häkta på Otus-objektivet på något A7-hus med en Nikon F > Sony E-mount adapterring.
Siffrorna ovan är helt slappt baserade på uppgifter hämtade från CyberPhoto...
**********************************
Men jag gissar att du kan vara intresserad av information som inte går att utläsa bara genom att läsa specifikationer.
När det gäller superteleobjektiv så är detta inte de rena spegellösa kamerors bästa gren. Där kommer du att föredra t.ex. D750, ifall du håller dig inom Nikon-systemet.
Därmed inte sagt att supertelen är omöjliga att använda på A7-kameror. Här är en videofilm om någon som använder A7 II för att återuppliva två äldre manuella långbrännviddiga objektiv - Nikkor 500/4P och Canon FD 200/2,8. Man kan säga att A7 är det första system som kan ses som en öppen plattform.
https://www.youtube.com/watch?v=82zZAwKRQEM
Men det är inte bara detta som är intressant. Du kommer säkerligen att finna andra saker som är av ännu större betydelse. Där bra spegellösa kameror briljerar över även de dyraste OVF/DSLR-kamerorna.
Som att du även med objektiv från t.ex. Canon, Nikon eller Leica enkelt och snabbt kan sätta fokus med en exakthet som är långt bättre än vad som är möjligt med deras originalhus. Varje gång. Även i omgivninngsljus som är så dåligt att du inte ser vad det är du har i sökaren på din OVF/DSLR-kamera. På en kamera med ett bra liveview-EVF-system ser du motivet klart och tydligt, även om du inte kan urskilja mycket för blotta ögat. Likaså kan du se skärpa och återgivning med hög skärpa (2,4 Mp) och tydlig färgåtergivning även i solljus, vilket du inte kan med en vanlig skärm.
Makrofoto är ett område där bra spegellösa kameror innebär närmast en revolution. Den annars nästan hopplösa uppgiften att pricka fokus blir plötsligt enkel. Inga spegelvibrationer heller - mikroskakningar är mycket mera förödande vid makrofoto än annars. Man behöver inte, som med OVF-kameror, ha sitt i sammanhanget stora huvud alldeles intill kameran, vilket garanterat skrämmer bort sådant som kan sticka iväg (och skitar ner en när man tvingas lägga sig på marken). Likaså får man bildstabilisering även inom makroområdet, vilket förstås är väldigt välkommet. Nej, objektivstabilisering fungerar INTE inom makroområdet, även om det nu råkar finnas något enstaka makroobjektiv med stabilisering. Men denna fungerar enbart vid fotografering på längre avstånd. Inte för att man använt dålig teknik, utan pga att de fysikalisk-optiska lagarna gör att det inte räcker med att stabilisera runt de båda axlarna i horisontal och vertikalled. Det behövs planförflyttningar i vad man brukar kalla x och y-led för makrostabilisering. Detta nödvändiggör sensorstabilisering. Objektivstabilisering kan inte användas.
En i många sammanhang mycket väsentlig aspekt är att kameror med bra liveview-EVF-system ger ett mycket enklare, snabbare och säkrare arbetsflöde. Du kan ställa in kameran så att du direkt i sökaren eller på skärmen ser hur exponering och vitbalans blir, liksom andra specialeffekter som du har ställt in, redan INNAN du tar bilden. Sedan kan du också välja Auto Review, vilket betyder att du ögonblicket efter att du tagit en bild ser denna i sökaren. Du ser omedelbart ifall någon just säger något och munnen ser ut som en grimas, någon just blinkat och fått "sleepy eyes", någon vridit på sig etc. Du kan omedelbart ta en andra bild, och blir inte heller den bra tar du en tredje. Sedan kan du kanske ta ner kameran och förhoppningsvis visa en lyckad bild där alla ser hyfsade ut, och ingen förstår att du lyckades med detta pga att du tog flera bilder, de har inte uppfattat att du har kunnat hinna med att ta mer än en enda bild.
En annan sak som jag märkt är att möjligheten att ha kameran hängande framför bröstet med utvikt skärm gör att folk glömmer kameran efter två sekunder. Man slipper den ansträngda fotominen. Samt att porträttbilder blir mycket bättre ifall kameran har varit något lägre än "offrets" ögonhöjd. Det gav mig förklaringen till att gamla bilder tagna på folk med Hasselbladskameror på något sätt såg bättre ut än många av dagens porträttbilder tagna med fina, högupplösta kameror precis i ögonhöjd.
Även om det säkert inte är aktuellt för din del så bör jag väl ändå för fullsständighetens skull också informera om att allt det jag skrivit ovan även gäller för ett av tjockkamerasystemen - Sonys EVF/SLT-kameror. Förutom möjligheten att slänga på objektiv från en massa andra system förstås, eftersom registeravståndet för A-mount är 44,5 mm, men endast 18 mm för E-mount.
Avslutningsvis, se inte A7R II som en universalkamera som kan ersätta den gamla OVF/DSLR-tekniken i allt. Det kan den inte. Men dessa kameror kommer med ny teknik som ger nya möjligheter, bättre arbetssätt och nya områden som den gamla tekniken är dålig på, eller inte alls kan användas till.
Hoppas att dessa spridda noteringar kan var till någon nytta, även om det som vanligt blev mycket mer långrandigt än jag hade avsett...
.
