Det man gör vid pressning är i huvudsak att man påverkar kontrasten, filmen känslighetspunkt blir i stort sett den samma, alltså en 400 asa film kommer att ge skönjbar teckning vid ca 4,5 steg under normalexponering vid nominell känslighet. Om man exponerar under den nivån reagerar inte filmen och ingen framkallare eller framkallningsteknik i världen kan plocka fram information ur något som inte finns där från exponeringen. Jag tycker ofta att dessa diskussioner hamnar ganska fel just beroende på att man inte känner till de fysiska begränsningar som ges av filmen i sig.
Om man vill öka känsligheten hos filmen kan man "förbelysa" den genom att till exempel exponera ett gråkort -5 steg, man har då flyttat upp tröskeln när filmen börjar reagera, detta fungerar även kompenserande för kontrasten då man kan exponera snålare med bibehållen teckning i lågdagern.
För alla som vill testa filmens känslighet och olika pressförfaranden är det enkelt. Exponera ett gråkort -3, -4, -5 och -6 steg framkallas dessa snuttar olika tider motsavarande ei 400, 800, 1600 och 3200 till exempel så kommer det visa sig att tröskelvärdet (alltså känsligheten) inte kommer att påverkas nämnvärt (0,3 - 0,5 steg) däremot kommer kontrasten att öka motsvarande de extra stegen framkallning.
När det gäller stående framkallning (standframkallning) påverkar detta förfarande kontrasten en del genom att framkallaren förbrukas snabbare där negativet har sin största svärtning (alltså vid högdagern) och fortsätter att jobba där det är mindre svärtning (lågdagern). Detta i teorin, och i viss mån i verkligheten, dagens tunna emulsioner påverkas mycket mindre av denna effekt än äldre filmer med tjockare emulsioner.
