Annons

Smidig/snabb inscanning

Produkter
(logga in för att koppla)

Norling

Aktiv medlem
Hej!

Jag har en massa småbildsnegativ, både färg & sv/v, som jag så smidigt & snabbt som möjligt vill kunna scanna in med bra kvalitét.
Jag har kikat lite på en Epson V800 där man kan lägga i 4 st negativremsor men är lite osäker hur bra den är på småbildsnegativ.

Någon som kan hjälpa mig med ett lämpligt val?

Magnus
 
Välj istället för en V800 en Epson V750 som du kan hitta begagnad på fotosidan, Blocket eller hos Cyberfoto.
V800 har Anti-Newton glas som inte rekommenderas men har inte antireflex behandlade linser som V750.

Köp våtskanning från www.scanscience.com om du vill ha kvalitet, det är ett Kanadensiskt företag så du måste vänta 7 veckor på deras egna Lumina vätska som kommer med båt.
 
Är ni säkra på att skanning med skanner verkligen är kompatibelt med begrepp som "smidigt och snabbt"?

Jag har hållit på en del själv det senaste åren och jag ser ju vad de gör professionellt på jobbet med gamla historiska bilder också. Det finns ju flera motsättningar i det som skrivits här. Rubriken handlar om smidig/snabb inskanning och sedan kommer kvalitetsaspekten in lite senare i flödet med tips om "våtskanning".

På mitt jobb har de länge skannat med Imacon-skanners i hög upplösning i TIFF. Det är vad museer gör. Det är varken snabbt eller särskilt smidigt men det ger hög kvalitet och väldigt stora och otympliga TIFF-filer. Gör man på detta sätt så "har man inte gjort fel" ur ett rent bevarande perspektiv men det är som sagt varken det mest snabba eller smidiga arbetsflöde man kan tänka sig och således heller inte det billigaste eller mest kostnadseffektiva och det leder till höga lagringskostnader på obestämd tid. Vid stora volymer är det dessutom inte lika lätt att uppskatta framtida lagringsbehov eftersom filernas storlek är beroende på negativets eller positivets ursprungliga storlek. Jag har sett enstaka filer med storlek över 1 GB per bild.

I andra änden kvalitetsmässigt och smidighetsmässigt har vi diaduplikatorn, som rätt använd kan ge förvånansvärt bra kvalitet, om orginalet är OK och om man har en kamera med hög upplösning. Enkelt att hantera både ramat och oramat men min erfarenhet är att jag aldrig kunnat duplicera i diaram då glasen blivit mjölkiga ofta av ålder utan tvingats demontera och använda filmhållare istället. Så det är allt lite pyssel även med denna teknik innan man kan börja.

Jag har även testat reprofoto med digitaliseringsbord och samma filmhållare och det funkar riktigt bra det med. Jag har testat både med min 36 MP A7r och min 24 MP NEX 7. Båda har peaking med förstoring och möjlighet att verkligen sätta skärpan i kornet. NEX 7 ger ett längre skärpedjup vilket kan vara en fördel i detta sammanhang men alltså lägre upplösning. Upplösningen på 24 MP är dock inte begränsande utan det är diafilmen. Jag har utjämnat det problemet genom att gå upp på en starkare lampa för bakbelysning så att jag kommer ner på ISO 100-200 på bländare 8-11. Jag har svårt avgöra vad som är bäst egentligen. Nackdelen med denna lösning är att den är betydligt mer känslig för skakning än duplikatorn och mer omständlig att ställa in. Duplikatorn eliminerar problemen med skakningsoskärpa.

Jag brukar lägga en liten spegel på digitaliseringsbordet och fokusera mot den och den vägen justera in kameran mot bordsytan. Det går betydligt bättre än med en massa vattenpass och mickel.

Fördelen med både diaduplikatormetoden och digitaliseringsbordet är att de dessutom går att kombinera med tethering rakt in i RAW-konverteraren (Lightroom i mitt fall). I det fallet kan man om man vill skapa DNG av sina RAW on the fly om man gillar det och också få med automatisk grundbehandling av bilden med presets (om man vill det), automatisk metadatasättning och en automatisk filnamnstilldelning. Alltså en möjlighet till ett betydligt bättre flöde än med en gammal skannerteknik som stått still i en herrans massa år. Du får dessutom RAW-filer av hög upplösning att arbeta vidare med istället för otympliga TIFF-ar. I detta fall är det alltid dina bilders status som sätter gränserna och inte din övriga utrustning.

Kolla gärna på denna video. Den kanske kan inspirera. Det finns billigare lösningar än motordrivna digitaliseringsbord och har du mest småbildsneg och positiv, så räcker det bra med ett manuellt.

http://www.moderskeppet.se/live/fota-dina-aldre-bilder/

Det enda jag vet efter denna resa är att min Epson Perfection 4490 kommer att få vila i frid och jag har numera även en multiskrivare med skanner för husbehov så min 4490 kan du få gratis om du bara hämtar den i Vaxholm :) som en lite sen julklapp. Det är absolut inget fel på den.
 
Att använda sin systemkamera med ljusbord & stativ istället som i filmen känns klart intressant!
Jag har dessutom en Nikon D800 som har hög upplösning.

Kan detta ljusbordet vara tillräckligt bra tro?
http://www.scandinavianphoto.se/produkt/7254004/ljusbord-a4-inkl-naetadapter

Är det rekommendabelt att ha ett makroobjektiv som i filmen med tanke på närgränsen eller kan det räcka med lämplig brännvidd, ca 100mm??, & mellanringar?

Kan man lätt konvertera stativet på en gammal förstoringsapparat till att montera en kamera eller bör man köpa ett reprostativ? Kostar ca 1300:- hos Photax bl.a. såg jag.
 
Att använda sin systemkamera med ljusbord & stativ istället som i filmen känns klart intressant!
Jag har dessutom en Nikon D800 som har hög upplösning.

Kan detta ljusbordet vara tillräckligt bra tro?
http://www.scandinavianphoto.se/produkt/7254004/ljusbord-a4-inkl-naetadapter

Är det rekommendabelt att ha ett makroobjektiv som i filmen med tanke på närgränsen eller kan det räcka med lämplig brännvidd, ca 100mm??, & mellanringar?

Kan man lätt konvertera stativet på en gammal förstoringsapparat till att montera en kamera eller bör man köpa ett reprostativ? Kostar ca 1300:- hos Photax bl.a. såg jag.

På de flesta förstoringsapparater kan man ta bort huvudet och fästa kameran med stativgängan i stället. Jag använder ett Tamron macroobjektiv 90mm 2,8 och har lagt en kartongskiva på ljusbordet. I den har jag skurit ut ett hål som passar förstoringsapparatens negativhållare. Jag fotograferar direkt in i Lightroom, och har gjort en förinställning som vänder mina negativ till positiv. Jättebra resultat, och snabbt går det.
 
Förr (70-talet?) hade man speciella stativ när man gjorde diaduplikat. Man hade en ljuskälla, tre färgfilter lika som en förstorningsapparat, ett stativ och där kunde man montera kameran ovanför. Med hjälp av färgfiltren kunde man justera så att duplikatet fick annan färgåtergivning än originalet. Jag har inte sett någon sådan mojjäng på säkert 20 år, vet inte rätt benämning på svenska eller engelska om man ska googla efter det. Men ljuskällan borde vara jämn och fin att fungera bra när man vill fota av negativ eller dia. Någon som gör sådana här numera?
 
Att använda sin systemkamera med ljusbord & stativ istället som i filmen känns klart intressant!
Jag har dessutom en Nikon D800 som har hög upplösning.

Kan detta ljusbordet vara tillräckligt bra tro?
http://www.scandinavianphoto.se/produkt/7254004/ljusbord-a4-inkl-naetadapter

Är det rekommendabelt att ha ett makroobjektiv som i filmen med tanke på närgränsen eller kan det räcka med lämplig brännvidd, ca 100mm??, & mellanringar?

Kan man lätt konvertera stativet på en gammal förstoringsapparat till att montera en kamera eller bör man köpa ett reprostativ? Kostar ca 1300:- hos Photax bl.a. såg jag.


Jag har också kört med mitt Tamrom 90mm makro. Började med ett motsvarande "ljusbord" men konstaterade snabbt att det är för ljussvagt för att ge tillräckligt skärpedjup med min A7r. Du riskerar att bli besviken på även ditt exempel. Jag gjorde istället hål i reprostativets bord och belyser numera med en dagljuslampa på motsvarande 100W underifrån istället. Det funkar med detta objektiv också men det jag trots allt känner är att även detta makroobjektiv har lite för dålig precision (det är det jag menar med skärpedjupsproblemet här). Objektiv gjorda för AF och digitalkameror har tyvärr ofta väl brant "objektivgänga" (för att vara snabba snarare än exakta). Jag tror att det är bättre med något gammalt manuellt makro kring 100 mm egentligen.

Jag tror att alla hittar sina lösningar som passar dem själva bäst och att det alltid går åt en del labbande för att man ska känna att man hittar rätt. Det enda jag vet att någon gammal "eller ny för den delen) skanner aldrig kommer vara mitt verktyg för dessa jobb. Tänk bara på den sensorutveckling vi haft i kamerorna samtidigt med att ingenting i praktiken hänt med skanners annat än att vi fått lite ny mjukvara men det har vi ju även fått i våra RAW-konverterare. Jag testade med Digital ICE som följde med min skanner som var avsett att ta bort dammskuggor m.m. på bilderna men det var så otroligt långsamt att det var oanvändbart. Att skanna är rena motsatsen till "smidigt och snabbt". :) Det funkar men idag tror jag kvalitetsskillnaden mellan ett jobb gjort med en väl inställd reproutrustning med modern högupplösande digitalkamera och en skanner är försumbar. Med reprofoto får man en väldigt mycket smartare hantering om man använder tethering med autolagring via exv. en RAW-konverterare i dator istället
 
Förr (70-talet?) hade man speciella stativ när man gjorde diaduplikat. Man hade en ljuskälla, tre färgfilter lika som en förstorningsapparat, ett stativ och där kunde man montera kameran ovanför. Med hjälp av färgfiltren kunde man justera så att duplikatet fick annan färgåtergivning än originalet. Jag har inte sett någon sådan mojjäng på säkert 20 år, vet inte rätt benämning på svenska eller engelska om man ska googla efter det. Men ljuskällan borde vara jämn och fin att fungera bra när man vill fota av negativ eller dia. Någon som gör sådana här numera?

Jag tror inte det är så stor poäng med så pass avancerad (och stora och klumpiga) apparater nu för tiden. När man duplicerade dia analogt var det nödvändigt eftersom det inte gick att justera färg och sådant i efterhand, men nu gör man det ju lätt i photoshop och liknande.

Jag jobbade på 80-talet på en fotofirma där vi hade en dylik manick, som då var hypermodern. Allt var elektroniskt styrt, och den kostade en smärre förmögenhet. Nu blir nog resultatet bättre med betydligt enklare utrustning :)
 
Jag tror inte det är så stor poäng med så pass avancerad (och stora och klumpiga) apparater nu för tiden. När man duplicerade dia analogt var det nödvändigt eftersom det inte gick att justera färg och sådant i efterhand, men nu gör man det ju lätt i photoshop och liknande.

Jag jobbade på 80-talet på en fotofirma där vi hade en dylik manick, som då var hypermodern. Allt var elektroniskt styrt, och den kostade en smärre förmögenhet. Nu blir nog resultatet bättre med betydligt enklare utrustning :)

Kan säkert vara rätt, men jag har ändå inte någonstans hittat namn/typbeteckning på sådan. Vi hade en sådan där jag jobbade på 90-talet, bra till duplikat som sagt. Men jag var inte då så intresserad av den, utan jag hade börjat lära mig skanna då, med dåtidens teknik, och bildbehandla med dåtidens Photoshop. Och grunden är ännu samma...
 
Kan säkert vara rätt, men jag har ändå inte någonstans hittat namn/typbeteckning på sådan. Vi hade en sådan där jag jobbade på 90-talet, bra till duplikat som sagt. Men jag var inte då så intresserad av den, utan jag hade börjat lära mig skanna då, med dåtidens teknik, och bildbehandla med dåtidens Photoshop. Och grunden är ännu samma...

Diaduplikator heter de helt enkelt (slide duplicator) :)
 
Diaduplikator heter de helt enkelt (slide duplicator) :)

Ja, det har väl jag trott också, men när man googlar på det få får man till 99,95% träff på anordning med rör och mjölkglasskiva som var poppis ett tag när man skulle sätta framför videokameran för att filma av sina diabilder på VHS-band. :)
 
Här nedan ses två hjälpmedel som jag använder.
En Pentax K100D på en Pentax Bellows II från 60-talet med ett förstoringsobjektiv E-Ikor 75 mm 4,5, också det från 60-talet. Objektivet har fått fronten svärtad för att inte ge reflexer i diat. På det har jag trätt en avklippt medicinburk som fordrats med svart papper och som avskärmar rumsljuset. På bälgen en diareprotillsats som hör till bälgen, den har fått en avskärmning av ett lock till en sprayburk som har mattats på insidan. Det lilla ljusbordet är normalt avmaskat med en kartong som bara släpper fram ljuset på diat eller filmen. Det går att låta en filmremsa löpa genom reprotillsatsen. Typiskt exponering av dia: 1/10 sek, bl 8. Den här uppsättningan har jag använt sedan 2006 med gott resultat. Ljusbordet ger inte riktigt vitt ljus, på den tiden jag gjorde diaduplikat korrigerade jag med ett par svaga gelatinfilter så det blev neutralt. Numera fixar jag det och andra färgstick i ACR.

Till bälgen kan jag använda flera objektiv, bland annat ett Chinon 100 mm 2,8, som funkar utmärkt som makroobjektiv med skärpa ända ut i kanten

Reprostativet på bilden har jag på landet, det är gjort av svärfars gamla Uniprint och fungerar lika bra som det riktiga reprostativ jag har här hemma. Den gamla Uniprinten har även fått släppa till negativhållaren som är av den typen som kan maska av negativ upp till 6x6 godtyckligt. Det har försetts med möbeltassar av något slags gummi så det ligger stilla på ljusbordet. när det används till reprostativet.
 

Bilagor

  • Uppställning repro_b400_fs.jpg
    Uppställning repro_b400_fs.jpg
    60.3 KB · Visningar: 907
  • Reprostativ fr Uniprint_h400fs.jpg
    Reprostativ fr Uniprint_h400fs.jpg
    104.1 KB · Visningar: 1,200
ANNONS
Spara 5000 på Fujifilm GF-objektiv hos Götaplatsens Foto