Visst är det bra att få uppdateringar oavsett om de är från Adobe eller Microsoft, men det konstiga är att merparten av alla dokument som skapas på kontor runt om i världen ser påtagligt lika ut de dokument som skapades för 20 år sedan med Microsoft Office 3.
Redan Microsft Office 3 hade avsevärt fler funktioner och finesser än vad de flesta användare hade tid att lära sig. Det som hänt är mest att funktionerna flyttat runt lite grand så att vi kan köpa en kurs för att lära det nya. Dvs kostnaden för uppdateringen är inte bara prenumerationspriset utan även kostnaden för att lära oss de nya verktygen för att göra samma sak som tidigare.
På samma sätt innehåller dagens bildbehandlingsprogram mer kraft än vad de flesta förmår utnyttja. Det som driver behovet att uppdatera är nya kameramodeller som inte stöds av de äldre programmen. Med tanke på att sensorutvecklingen avmattats på senare tid kan man numera ha en kamera rätt många år utan att man ska behöv känna sig på efterkälken varför de månatliga uppdateringarna för de flesta är pengar i sjön.
Skulle starkt misstänka att Adobe och Microsoft införde sina prenumerationsmodeller p.g.a att deras användare inte längre fann det lönt att uppgradera sina program som på den gamla goda tiden då varje ny version verkligen tillförde vitala förbättringar.
Visst kan man hoppa av LR prenumerationen och bara använda det som databas, men då förlorar man som du skriver möjlighet att redigera. Detta innebär att du inte kan anpassa din bild ifall du villl göra justeringar inför utskrift på en ny skrivare eller nytt papper, eller bara vill ha annan skärpning p.g.a att du vill ha en annan utskriftsstorlek än vad du från början tänkt dig. Dvs även gamla bilder kan behöva redigeras, och de exportmöjligheter via .xmp filer du nämner är sällan tillräckliga.
Om det varit så att Adobe varit helt överlägsna vad det gäller hantering och bildresultat hade jag kanske kunnat stå ut med deras fasoner, men det finns många minst lika bra alternativ. Själv bytte jag från LR till Capture One Pro förra julen och skulle idag aldrig få för mig att byta tillbaka även om Adobe tillhandahöll en evig licens.
Slutligen gissar jag att många inte har en privatleasad bil med service avtal. Man kan ju undra varför.
Jag tycker nog i stort sett som du och har också undrat över varför vi fått dessa evighetsprenumerationer just nu.
Särskilt detta är intressant: "Skulle starkt misstänka att Adobe och Microsoft införde sina prenumerationsmodeller p.g.a att deras användare inte längre fann det lönt att uppgradera sina program som på den gamla goda tiden då varje ny version verkligen tillförde vitala förbättringar."
Mitt huvudskäl till att helt lämna Adobe var dock helt andra:
För det första visade sig Adobe (precis som många andra IT-företag) att de är förvånansvärt dåliga på IT. De fick sin användardatabas med bl.a. mina kortuppgifter hackad och mailade och bad knappt ens om ursäkt för det strul och de ev. problem de därigenom orsakade sina användare. De uppmanade oss bara att byta lösenord överallt där vi använt detsamma vi använt hos dem.
För det andra finns det idag alternativ som för många är bättre av olika skäl. Generellt har jag för egen del kommit fram till att jag tycker DxO Photolab är bättre på ett antal sätt. Jag slipper Lightrooms monolitdatabas, jag slipper Lightrooms rätt dåliga previews och får en konverterare som för mig ger bättre skärmfeedback (bätttre previews) och som är effektivare för oss som jobbar sessionsorienterat. Jag har även upptäckt att DxO är oumbärligt för mig som jobbar mycket med reprofotad dia. Inget annat program vad jag vet har så sofistikerade verktyg för att hantera kontrast. Utan dessa skulle jag inte kunnat hantera en del av de specifika problem som jag haft med digitaliserad Agfa-diafilm.
Capture One har jag också av specifika skäl. Inget annat program har vad jag vet lika sofistikerade system för direktfångst till dator - tethering - åtminstone inte för vi som använder Sony-kameror. Capture One har även en del markeings- och färghanteringsverktyg som är fantastiskt bra och som jag inte sett någon annanstans. På toppen av det är väl CO den konverterare som har den mest kraftfulla och genomtänkta lagerhanteringen.
Att båda dessa konverterare inte tvingat på mig evighetsprenumerationer uppskattar jag också och jag brukar ju uppgradera när det kommer nya versioner så mina pengar får de hyfsat gärna ändå. DxO Photolab 2.0 som kom nu är väl den för sta versionen jag tvekat inför då den verkar verkligt tunn på nyheter för mig åtminstone.
Både CO och DxO har numera möjligheter att använda en monolitdatabas för redigeringsmetadata men ger åtminstone möjligheten att välja. Den får man överhuvudtaget inte hos Adobe. Många klagar på att Lightroom är segt med många bilder och många triksar därför med previewkvaliteten för att vinna tid. Det behöver jag aldrig göra när jag använder de sessionsmodeller DxO och CO bjuder på. Även CO kan upplevas vara lite omständlig när man lägger upp en session och ha en högre inlärningskurva än andra konverterare och det kan även jag tycka. DxO däremot kräver ingenting. Där bara öppnar man det bibliotek bilderna ligger i och kör. Det är enkelt och man kommer snabbt till skott och resultaten tycker många blir bra - ja bättre än i LR - möjligen med ett undantag och det är Fuji vars RAW överhuvudtaget inte kan öppnas.
När det gäller DxO så finns dock fortsatt en vis oro för framtiden. DxO Photolab lutar sig rätt tungt mot DxO Mark-mätningarna för input till verktyget Lenskorrection som jag verkligen kommit att uppskatta. Den funktionen funkar dock bara om det finns profiler för den kamera/objektiv-kombo som bilderna tagits med. Annars får man hålla tillgodo med den gamla oskarp mask och det går ju det med men är sämre.
Numera ligger applikationsdel och DxO Mark tydligen i olika bolag och det är ju möjligen så att det inte bara applikationsdelen som haft problem. Är det någon som vet hur DxO Mark mår? Jag har läst att de inte testat viss utrustning än som de borde ha gjort. Stämmer det eller är det bara ett dåligt underbyggt rykte?
LR är väldigt intuitivt att jobba med och man kommer snabbt in i det, för mig var det en game changer.
