Skärpedjup: brännvidd vs bländare

[Fredrik AVT]

Jo, men korrigering av optiska fel är inte alltid till godo när det gäller oskärpa. T ex är underkorrigerad sfärisk abberation en av orsakerna till att man får mjukt avtagande ljus från t ex lampor i bakgrunden (anses som fin boke/bokeh) medan ett perfekt korrigerat objektiv genererar helt runda jämna ringar i bakgrunden (överkorrigering leder till "donut rings" i ljusa fläckar ur fokus). Fler linselement leder i de flesta fall till fler grupper och fler luft/lins möten som försämrar kontrast. Dessutom är den statistiska risken att något element inte hamnar optimalt ökad oskså. De objektiv som är mest kända för sin vackra oskärpa är Leica och Carl Zeiss objektiv med få men väldigt nogrannt polerade och monterade linselement. Hos Leica är få linselement ett adelsmärke. Likaså är fasta gluggar med färre linselement mer kända för sin oskärpa än zoomar. Notera att Sigma objektiv, med i många fall fler linselement i sina objektiv än märkesnamnen ofta har en ful oskärpa. Undantaget är makroobjektiven, som återigen har få linselement.

 

[Fredrik AVT]

Jag tycker precis tvärtom; att bokehn går till det bättre vid nedbländning med i stort sett alla objektiv. Det som försämras är formen hos ljusa punkter i bakgrunden, men det är inte alltid det syns.

Men, det här är ju en fråga om tycke och smak. Vissa hatar ickerunda oskärpecirklar (när de väl syns), medan jag föredrar en mjuk och neutral oskärpa, där jag kan tåla lite kantighet i svåra ljussituationer.

Ser du bländarlamellerna? 7 stycken är de, helt utan rundning.

Oskärpa är mycket mer än bländarlameller. Detta är bara den enklaste delen att fixa. Till stor del beror fin bokeh just på underkorrigerad sfärisk abberation med mjukt avtagande ljushet i ljusa fläckar ur fokus, så att det partiet blir mindre uppenbart, alltså får en mjukare kant. Inget med bländarlameller att göra.

 

[casting]

Jodå, det stämmer. Men avbildningsskalan vid 100 mm är bara hälften så stor som vid 200 mm, om man står på ett visst avstånd från motivet. Flyttar man sig närmare så att avbildningsskalan blir samma, så är skärpedjupet också samma. Emellertid kommer det att se annorlunda ut eftersom perspektivet ändras.

I praktiken kan man möjligen säga att större brännvidd ger kortare skärpedjup, men det är en grov förenkling som förutsätter att man jobbar på ett visst avstånd till sitt motiv med de olika objektiv man jämför.

Ok, det köper jag, jag var insnöad på att man stod på samma avstånd. Vilket åtminstone jag ofta gör, jag väljer ju snarast objektiv efter vilket utsnitt jag vill ha vid ett fixt avstånd än springer fram och tillbaka, det är ju inte alltid tillämpligt, men det beror nog på vilken typ av fotografering man utför.