själen i bilden

[Maxell]

När en bild talar till en så är det ju inte bildens själ som säger något. Det är dina egna tankar som återspeglar sig. Bilden är död, men fungerar som en spegel åt dina egna tankar och känslor.

 

[gors]

Vuxna kanske inte besjälar gosedjur så mycket, men desto oftare farkoster av olika slag. Är det inte väldigt vanligt i filmvärlden att piloter pratar med sina flygmaskiner, särskilt i farans stund. "Håll ut gumman, du måste klara den här stormen åt oss." För att inte tala om båtar.

Själv brukar jag försöka peppa vår bil när den inte vill starta. Med blandat resultat.

 

[hasse lundberg]

Jag vill hävda att alla bilder är självporträtt!!!

Jag menar då att en fotograf som fotograferar för sin egen skull fotograferar sådant som berör fotografen och detta i sin förlängning blir då ett självporträtt eftersom det speglar fotografens själsliga tillstånd vid det tillfället.
Att vi fotograferar olika beroende på hur vi mår instämmer vi nog alla i, liksom att vi gillar att lyssna på olika sorters musik beroende på hur vi mår, som sagt tidigare i denna tråd.
Förmår fotografen visa sina känslor i bilden så är det en stark budbärare i bilden till betraktaren. Är betraktaren på samma våglängd som fotografen blir bilden ännu starkare.

Kanske kan vi då tala om själavandring?

Så nog kan en bild ha en själ, men bara om det finns en betraktare av bilden.

 

[Sonnaren]

gors skrev:
Vuxna kanske inte besjälar gosedjur så mycket, men desto oftare farkoster av olika slag..........

Ibland har jag undrat när jag läser i forumen (bör väl egentligen heta fora i pluralis men det låter som något hästdraget....)här om inte vissa vuxna har gosedjur med objektiv till nos och axelrem till svans..... eller hur de nu tänker sig kramsakens anatomi...
Us

 

[Sonnaren]

hasse lundberg skrev:
Jag vill hävda att alla bilder är självporträtt!!!

Jag menar då att en fotograf som fotograferar för sin egen skull fotograferar sådant som berör fotografen och detta i sin förlängning blir då ett självporträtt eftersom det speglar fotografens själsliga tillstånd vid det tillfället..............
.............

Till en stor del är jag böjd att ge dig rätt. Men så kom jag på att det finns bilder som nog utgör undantag - även om de är ganska sällsynta. Det finns bilder som lever högt och bra på en estetiskt tilltalande komposition parad med enastående teknik. Innehållsmässigt är de bilderna ganska intetsägande. Som exempel kan jag nämna Olssons brobilder. Inte alla, långtifrån men flera av dem. Och den där bilden av en strykjärnssula (ångstrykjärn) som en svensk kvinnlig fotograf taget. Fantastiskt bra och vackert men knappast något som talar något själsspråk i övrigt.....
Us

 

[Guffa]

Att förmedla någonting med en bild är en balansgång. På ena sidan finns det platta och intetsägande, på den andra sidan finns det överdrivna och provocerande.

Ibland lyckas man med att balansera på linjen, så att bilden får ett klart budskap utan att vara övertydlig eller provocerande. Det är då jag tror vi upplever att bilden har en egen själ.

 

[ariadne]

"När en bild talar till en så är det ju inte bildens själ som säger något.Det är dina egna tankar som återspeglar sig. Bilden är död, men fungerar som en spegel åt dina egna tankar och känslor."

vad är dött och vad är levande? jag vet inte. men om jag skulle gå in i en diskussion om det så skulle troligen inte betrakta ett fotografi som ett liv. fast känslomässigt så, varför inte? en tavla kan vara levande. fast då menar vi nog något annat än ämnesomsättning, och hjärtan som slår och sånt. ungefär som oljefärg och akryl. jag finner tex akryl väldigt stumt, medans olja känns mer levande. nu hamnar jag visst i snack om ord här.

så, ja ett fotografi är både dött och levande. dött i sig själv, men det kan leva genom oss.
hur levande är förresten vi i oss själva? utan någon som betraktar oss

 

[ariadne]

"Till en stor del är jag böjd att ge dig rätt. Men så kom jag på att det finns bilder som nog utgör undantag - även om de är ganska sällsynta. Det finns bilder som lever högt och bra på en estetiskt tilltalande komposition parad med enastående teknik. Innehållsmässigt är de bilderna ganska intetsägande. Som exempel kan jag nämna Olssons brobilder. Inte alla, långtifrån men flera av dem. Och den där bilden av en strykjärnssula (ångstrykjärn) som en svensk kvinnlig fotograf taget. Fantastiskt bra och vackert men knappast något som talar något själsspråk i övrigt..... "

utan att veta vilka bilder du talar om så tänker jag att kan inte det ha att göra med den stora frånvaron av "djupet"? att om man drar till sin spets (vilket jag inte vet om dessa gjorde) så kan det bli talande på sitt sätt, därför att det är himla tyst. nu kanske inte tystnaden var talande i just de här bilderna