själen i bilden

[ariadne]

jag kan redan nu varna för att det här kommer bli ett flummigt inlägg och jag är inte alls säker på vad exakt jag är ute efter, men


jag har tänkt på det här med själen i en bild. när man talar om själ, vad tänker ni då, vad är en själ i en bild? en bild är ju uppbyggd på olika vis, olika fält, olika linjer osv, och man kan förklara en bild, "den ser ut si och så".man kan ju beskriva en tavla tex som "den har blå färg, och ett fält som är rött, och ett ansikte osv osv men det säger ju inte allt om hur vi upplever bilden. precis som med personligheter. "han är snäll och rolig och omtänksam" hur intetsägande och platt är inte det? det är ju helt hopplöst att försöka beskriva en människa för en annan, det säger oftast ingenting.

ibland kan jag uppleva bilder som själlösa, och jag funderar på varför. varför talar vissa bilder till en och andra inte? en del bilder kanske ska eller kan tala heller, de kanske är tysta.

säg nåt.

 

[ariadne]

tystnad (bilders) kan iofs vara talande.

 

[ZerveZ]

själen i en bild tror jag har mycket med vår personliga relation till motivet. t.ex. kansek man tycker att rostiga spikar är väldigt vackra och ser man då en bild med sådana så läser man direkt in sina personliga värderingar i bilden och så får den själ. så¨väldigt mycket tror jag ligger i den egna själen. man framhäver de saker som man gillar och skär bort annat.

ett flummigt svar på en flummig fråga.

 

[ariadne]

jag tackar för flummet

men tror du att ett foto i sig själv kan ha en själ, utan en betraktare som tolkar och läser in?
är mitt foto nånting utan betraktare, eller är det då som det bara är " en linje, ett rött fält, och två prickar"?

 

[mattias__o]

Jag har funderat på om de bilder man tar speglar ens känslor. jag lyssnar på olika typer av musik beroende på vilket humör jag är på. Om jag känner mig deprimerad lyssnar jag oftast på lugn och melankolisk musik medan om jag är partysugen blir det ofta gladare musik. Varierar motiv, komposition etc beroende på mitt humör?

Detta kanske inte har så mycket att göra med bildens själ som ariadne skrev om men eftersom vi är inne på olika flummigheter tänkte jag att det kunde vara intressant att höra era åsikter.

/Mattias

 

[Hassan]

ariadne skrev:
jag tackar för flummet

men tror du att ett foto i sig själv kan ha en själ, utan en betraktare som tolkar och läser in?
är mitt foto nånting utan betraktare, eller är det då som det bara är " en linje, ett rött fält, och två prickar"?

Ett foto har väl det som fotografen lagt in men utan betraktare blir det väl som att skrika i vakum Inget hörs och inget händer. Det krävs en betraktare för att kommunikation ska inträffa. Egenskaperna hos fotot tillförs av betraktaren. Vidrör minnen och erfarenheter. Väcker associationer och känslor. Utan en mänsklig betraktare så kanske man t.o.m. kan säga att det inte finns någon linje, något rött fält och inga prickar

 

[Hassan]

mattias__o skrev:
..Varierar motiv, komposition etc beroende på mitt humör?

/Mattias

Det kanske det gör. Vad man ganska säkert kan säga är att motivvalet och behandlingen, hur du presenterar bilden, speglar en del av din personlighet.

 

[ariadne]

"Utan en mänsklig betraktare så kanske man t.o.m. kan säga att det inte finns någon linje, något rött fält och inga prickar "

njä, så långt så vi nog inte gå. det är skillnad på materia och upplevelser. färgen i en tavla existerar utan mig. men den upplevs inte. och då är frågan om den finns ja

 

[Hassan]

Vad jag syftade på var begreppen linje, rött fält och prickar. Den underliggande formen finns ju där även för t.ex. en räv som råkar titta på bilden men begreppen tilldelas av en seende männsika. Utan en mänsklig betraktare ingen prick altså.. hehe..

 

[ariadne]

jo, det är vi människor som står för ord och begrepp och sånt.typiskt att vi (jag) är ute efter att försöka definera "själ" också...
(lätt som en plätt)

 

[Hassan]

Det är ett svårt begrepp för mig. Själ..hmm..
Om man inte ska kalla jaget för själ så kanske man får söka djupare där jagets förgängliga egenskaper inte finns. Om man kan säga att ett foto har en själ? Jag tror inte det. Fotot kanske kan vara länken mellan själar..
Nu är det flummit..

 

[Hassan]

ariadne skrev:
ibland kan jag uppleva bilder som själlösa, och jag funderar på varför. varför talar vissa bilder till en och andra inte? en del bilder kanske ska eller kan tala heller, de kanske är tysta.

säg nåt.

Jag har funderat lite till om din undran. Kan det inte vara så att bilder som upplevs som själlösa saknar djup? Jag menar inte djup som i 3d men att dom inte förmår väcka känslor genom form och/eller innehåll. Bildens innehåll kan ju skaka om oss rejält och jag tror också att form kommunicerar med oss men på ett svårgripligare, mer omedvetet plan. Färger likaså. Man behöver kanske inte förstå för att kommunikationen ska vara meningsfull.

 

[ariadne]

samtidigt så kan jag ibland uppleva ett stort djup bakom tillsynes ytliga och platta bilder. som att frånvaron av djupet, också är ett sätt att visa djupet.

jag tror det kan var så att bilder som vi upplever som själlösa inte talar till oss. vi hör ingenting, eller så förstår vi inte. inte alls. för jag tror inte heller att man måste förstå för att kunna kommunicera, iallafall inte fullt ut. det är nog en balansgång där, något som vi inte kan greppa alls överhuvudtaget, inte ett smack alltså, intresserar oss nog föga, liksom det som står solklart för oss. och visst upplever vi, och reagerar vi olika på form och färg.

sen kan man fråga sig, vill alla bilder tala till oss? eller vill de visa upp sig? men även om man säger att "jag vill inte säga något med mina bilder" så kan ju ingen bestämma vad jag "hör" eller inte. jag tror det är rätt svårt att försöka gömma sig bakom bilder och inte vilja att de ska tala. tror att bilder talar till oss på ett eller annat sätt. och där sa jag emot mig själv när jag tittar på hur jag började inlägget. nåväl, i flumtrådar e väl allt tillåtet

 

[Liza]

Flummigt eller inte, jag tycker du tar upp en mycket viktig fråga och för ovanlighetens skull så är här riktigt vettiga inlägg med både intelligenta insikter och djup. Mer av detta tack. Att fotografera är att utveckla sin egen själ. Att presentera en berörande bild är att utveckla andras själar.

Det har blivit alldeles för mycket tjafs om teknik där frågor upprepar sig om och om igen istället för att folk kollar vad som redan finns skrivet i forumarkivet.
Så, fram för fler diskussioner lik denna.

 

[Maxell]

Jag tror inte att bilder har själar. Bilder är som all annan konst döda ting som måste betraktas av någon med en själ för att få liv. En dyr fin tavla tappar sitt värde när den stoppas in i ett bankfack (men kan kanske få tillbaka det om man tar ut den ur bankfacket igen).

 

[Efwa]

Precis som med musikexemplet så speglas även själen i bilden av ditt humör och tidigare livsupplevelser. Det är jag säker på.

En bild som ger mig en svart själ kanske ger någon annan en ljus. Därför är det farligt att ge bilder ett tabu, eller förbud.


När man tar ett porträtt rätt och slätt t.ex så vill man väl också fånga motivets själ, så den som ser bilden kan få en uppfattning om hur människan/djuret är som "person". Kanske förstärka den lite.

Man kan ju fejka ett motivs själ väl? Dvs göra om själen så det passar mitt syfte. Man få en viss uppfattning om hur personen är, men egentligen är den inte så alls.

En bild med en själ är en bild man tittar på länge, eller kommer ihåg. En bläckplump på ett papper kan också ha en själ.

En bild med stor aura ger ett djupt intryck och påverkar betraktarens själ mycket.

Precis som mats säger, kanske är det så att bilden är som en spegel. Den måste ses av en själ, för att ha en själ?
"Om ett träd faller utan att någon är där och hör det, finns ljudet då?"

 

[gors]

Betraktaren besjälar bilden

Wow, vilken skön tråd.

Jag tror att man kan se sin egen själ i en bild. I just det ögonblicket har jag inga problem att uppfatta bilden som besjälad. Den har en själ, tillfälligt utlånad av betraktaren. Förmodligen lär vi oss mycket om oss själva genom besjälning. Vi kanske kan se saker vi inte visste fanns inom oss.

Alla människor i alla kulturer och i alla tider har besjälat föremål i sin närhet. Även i vår så kallade upplysta tid. Jag har läst många trådar här på fotosidan där fotografer besjälar sina kameror. Mina barn besjälar sina gosedjur. Själv besjälar jag nog ofta bilder. Ibland mina egna, men oftare andras.

 

[Hassan]

"Den har en själ, tillfälligt utlånad av betraktaren."
Bra formulerat. Visst är det så.

 

[ariadne]

"Alla människor i alla kulturer och i alla tider har besjälat föremål i sin närhet. Även i vår så kallade upplysta tid. Jag har läst många trådar här på fotosidan där fotografer besjälar sina kameror. Mina barn besjälar sina gosedjur. Själv besjälar jag nog ofta bilder. Ibland mina egna, men oftare andras."

att jag använde ordet själ ställer nog till det, men det gör ju inget, men det är svårt att finna ett annat ord. iallafall så håller jag med dig. varför skulle bara vi kunna ha själar? en gummianka kan ha en själ. ja, vad man nu lägger i ordet själ. själv tror jag inte på reinkarnation eller nåt sånt. själ är mest ett samlingsord för personlighet, liv, det okroppsliga. eller nåt sånt. jag kommer att tänka på det här med människor som säger sig kan tala med djur. jag är inte insatt i ämnet och ger mig inte på dessa människor men jag kan inte låta bli att tänka att barn kan tala med gosedjur. eller gummiankor.

 

[ariadne]

( vuxna också för den delen)