Jo, men kom ihåg att 200/2,0 måste täcka hela småbildsformatet med krav att bara belys APS-C skulle i varje fall en 50-135/2,0 inte behöva vara större än en 70-200/2,8. En 70-200/2,0 DX/APS-C skulle ju bli lika lång som en 70-200/2,8 för FF/FX men diametern om den bara skall belysa aps-c med samma vignettering som 70-200/2,8 har på FF måste inte vara så stor.
För teleobjektiv är inte bildcirkelns storlek alls like besvärlig som med normaler och i synnerhet vidvinklar. En 200/2,0 begränsad för aps-c skulle på sin höjd bli marginellt mindre. Ett talande exempel är Olympus Olympus 300/2.8 Zuiko Digital, ett objektiv byggt för Four Thirds - det är faktiskt en aning större än både Canons EF 300/2,8 L IS II USM och Nikons AF-S 300/2,8G IF-ED VR II och väger nästan ett kilo mer än Canon-objektivet och ett halvt kilo mer än Nikon-varianten. Och då talar vi Four Thirds kontra småbildsformat.
Det som styr dimensionerna på teleobjektiv är ju snarare maxbländarens storlek och vilken optisk kvalitet man vill ha vid maxbländaren. Den lilla minskning i storlek du uppnår av att begränsa en 50-135/2,0 till aps-c skulle med stor sannolikt ätas upp, och det med råge, av hur mycket svårare det är att göra en zoom som är bra vid 2,0 jämfört med 2,8. Min misstanke är att en 50-135/2 av jämförbar kvalitet skulle bli både större och dyrare att tillverka än en 70-200/2,8. Dessutom har jag svårt att se att det skulle vara attraktivt för en lika stor marknad vilket skulle göra det ännu dyrare.