Det är inte två teorier, utan två helt olika saker det pratas om.
D2Xs har väl som ensam Nikonkamera funktionen att bilden kan beskäras för att få upp hastigheten - "beskuret högfartsläge". Vad som händer då är att mindre yta av sensorn utnyttjas, man får en bild på färre antal megapixlel, men även ett beskuret utsnitt - dvs inte samma bild som man hade fotat i normalläget. Mindre yta av sensorn utnyttjas (endast delen i mitten) och man får då en snävare bildvinkel.
När det gäller att ställa om storleken på bilderna kvalitetsmässigt (brukar väl vara L, M, S) så utnyttjas hela sensorns yta, men kameran minskar storleken på bilderna ungefär på samma sätt som när man minskar storleken på en bild i datorn. Att göra denna omskalning av bilderna tar nog inte någon nämnvärd tid för kameran.
Att kameran kan uppfattas som snabbare när man fotar bilder i S-format (1504x1000 pixlar på en D70/D50) än när man fotar i L-format (3008x2000 pixlar) är för att den del av bildhanteringsprocessen som oftast tar längst tid för kameran är att skriva bilden till minneskortet. Tar man bilder i snabb följd kan buffertminnet (kön med bilder som väntar på att skrivas till minneskortet) bli fullt, men små filer tar mindre plats (fler ryms i bufferten!) och skrivs snabbare till minneskortet - alltså behöver man inte vänta lika lång tid innan man kan ta en ny bild från att bufferten blivit full.