Saker som inte hör hemma...

[pellapoo]

Angående Macro

Jag har inget emot macro på blommor (eller nåt annat) Jag tog bara upp det som ett exempel eftersom jag gissar på att det är det i särklass vanligaste motivet här på fotosidan. Jag tycker personligen att macroblommor e riktigt snyggt. Men om vi skall vara ärliga!! Hur svårt är det att lyckas med ett macroblommefoto en solig dag?! Det är svårt att bomma på den uppgiften.
Det grundläggande är ju att jag inte talar om för blomfotograferna vad som hör hemma var!

Många klagar ju på att jag har bilder på nakna brudar och att det redan finns så många sådana bilder.... jag gissar på att det finns betydligt mer bilder på blommor här

 

[Mr P]

Jo du macrofotografering på blommor kan vara knivigt..många anser ju att det inte är lika fint som fotografering utan macro och tycker det är banalt. men det är det inte tycker det är svårare att finna intressant ljus då det lätt blir platt. Det ofta väldigt korta skärpedjupet är inte alltid lätt att hantera. Svårt att få en ren komposition speciellt ren bakgrund som inte stör och då främst om man inte vill förändra naturen runtomkring genom att bryta och rycka upp saker.

Själv tycker jag att det isåfall är lättare med de storslagna landskapsvyerna..inte svårt att få ett bra utsnitt och går bra att ställa focus på oändligt och trycka..visserligen generalisera jag också nu men på det hela taget tycker jag att det är så..

 

[Jacob vP]

Ännu en diskussion där somliga bankar huvudet i väggen. Det är som det är. Och det är faktiskt lite grann upp till oss själva, med hur vi ska komma runt "familjealbumsbilderna".
För det första måste ju någon slags betygssättning finnas, och verkligen användas av medlemmarna. Visst, visst jag tycker också det kan vara knepigt att sätta betyg på andras bilder, men men...
Jag säjer inte att nuvarande betygssystem är bra. Kanske är det det, kanske finns det en bättre variant. (typ photo.net).
För om det finns ett någorlunda vettigt och fungerande betygssystem så kan man med hjälp av ett bra filter hitta just dom bilderna som man vill se. Och på så sätt komma undan "semesterbilderna".
Att helt och hållet slippa de bilder som "seriösa" fotografer inte vill se eller anser vara "dåliga" går inte! That's it. Ingen idé att hänga upp sej på det.
Om vi i stället hjälps åt att hitta de bra bilderna och sätta betyg på dom, och om det kunde finnas en bra sökfunktion för att hitta bilder som "nått en viss nivå". så kan man ju slippa bläddra igenom "tramsbilderna".
Och om man sen får en och annan tokig bildkommentar... so what? Kommentera tillbaka eller skicka ett mejl eller glöm det och ladda upp en bild till... Det är väl inte så konstigt att folk faktiskt tycker olika.
Sen måste jag säja att jag tycker det är vettigt som photo.net har gjort. Där lägger man in bild speciellt för photo critique. Kontenta: Dom som verkligen vill har bildkritik får det. Och dom som bara vill lägga upp bilder på en sida på nätet kan göra det också.
Fotosidan.se är bra. Skönt att slippa sitta och läsa forum på engelska. En stor del som gör att fotosidan.se är bra är att den är öppen för alla. Håll med om att det är bra att den är öppen för alla! Okej, då måste man ju också kunna acceptera kvantiteten och inte bara kvaliteten.

--Sätt igång och leta upp dom "bra" bilderna!
--Skriv vettiga bildkritiker!
--Och FOTOSIDAN.SE varför funkar inte sökfunktionen där man filtrerar efter betyg? Visst man kan kolla på statistik, men man kan ju inte få upp småbilder, bara titel och fotograf. Det är kass.

/Jacob vP

 

[berga]

Vad är en familjaalbumsbild?

För mig är det enkelt, det är en bild där man berättar något för familjen och den närmaste släkt/vännkretsen.

Vill man berätta något för en större allmänhet så är det inte något som är begränsat för familjealbumet.
Tycker många att bilden, albumet, endast skall vara i familjealbumet har jag misslyckats som berättare. Då har den som kommenterar skyldighet att tala om vad som gör bilden misslyckad, eller hur budskapet skulle kunna komma fram bättre.

 

[Tomas Lidén]

Kolla in mina macrobilder.

 

[Pete]

Det finns väl en mycket enkel skillnad mellan familjealbum och fotografi.

Om man sysslar med fotografi har man haft en bildidé eller helt enkelt sett en snygg bild i sökaren och försökt göra någonting bra av det.
Det ligger inte i slutresultatet utan i tanken som gjorde att man tryckte på avtryckaren från början. Om det sen blev en halvdan bild är det inte mer än rätt att ladda upp den här för att höra vad folk tycker. Skitsamma om det är på mor, bror eller en supermodell.

En familjealbumsbild har ju inget bildligt syfte utan är bara till för att visa att "så här gjorde vi när vi renoverade bilen" eller "se vilket fint väder vi hade i grekland". Minnena är viktigare än bilden.

Folk som laddar upp mindre lyckade bilder stör mig inte. Däremot stör jag mig på de som här på Fotosidan verkar njuta av att trycka ner nybörjare i stövelskaften för en lite oskarp bild på sin kompis eller dyl.

Sen kan man prata om anlitade fotografer på bröllop och dyl, men de har ju fortfarande grundtanken att göra en bra bild av situationen, minnena är för brudparet och anhöriga.

Hoppas någon förstår vad jag menar.

 

[Paragrafryttaren]

festfotografen skrev:
och på vilket sätt är man konstruktiv när man hävdar att vissa bilder inte hör hemma på fotosidan ?

Lite konstruktivt är det allt, iaf. indirekt. Man talar om att bilden inte är lyckad, dvs. att man borde pröva någonting annat.
Den trista sanningen är att alla fotografiska idéer inte är speciellt lyckade, i den mån de ens är fotografiska idéer.
Min personliga åsikt är att den där bilden ("Ben", en blixtbild på en hund) hör till den kategorin.

Min kommentar kanske inte var något under av konstruktivitet men den tillförde i allra högsta grad någonting. Nämligen att fotografen som inte hade tillräcklig självkritik för att inse att bilden var dålig (kanske lite hårt men det det är faktiskt det enda passande ordet) fick insikten att bilden var just det i betraktarens ögon.

Att döma av övriga kommentarer på den bilden (utom möjligen Urbans) så hade jag rätt.
Bilden uppfyller i min mening utan tvekan alla de kriterier på vad som i Fotosidans regler står inte hör hemma här (relativt ogenomtänkt bild på ett motiv som är känslomässigt bundet till fotografen).
Och om så är fallet, varför ska man inte påpeka detta?
Tidigare diskussioner har så gott som alltid utmynnat i att det enda vettiga är att upplysa upphovsmännen till "familjealbumsbilder" om vad man tycker om bilderna.

Eller ska vi börja med samma bedömningsångest här som vi har i skolsystemet?
Jag anser att man ska ställa krav. Givetvis rimliga krav men den där bilden var enligt min åsikt både tekniskt och estetiskt under all rimlighet.

 

[Paragrafryttaren]

Loj skrev:


Att inte fotografen såg din kommentar, Erik, gör den knappast mindre plump...

/Janne

Nej, men det bevisar att min bedömning av bildens seriositetsnivå var korrekt.

Sen tycker jag inte att den var tillräckligt plump för att förtjäna en plats på topplistan över plumpa kommentarer (har du sett hela kommentaren?).

En plump kommentar hade varit om jag hade skrivit "Stäng av blixten så att vi slipper se hundskrället!", vilket inte alls ger uttryck för mina åsikter.

Det är ganska svårt att föra fram ett sådant budskap utan att det blir lite hårt.

Ärligt talat så var min formulering ett (visserligen mindre lyckat) försök att göra det mindre hårt.
Jag skulle dock ha utvecklat det mer. Något som jag efter Urbans påpekande per mail även gjorde. Men åter igen, till döva öron...

 

[berga]

Pete skrev:
Det finns väl en mycket enkel skillnad mellan familjealbum och fotografi.

Om man sysslar med fotografi har man haft en bildidé eller helt enkelt sett en snygg bild i sökaren och försökt göra någonting bra av det.
Det ligger inte i slutresultatet utan i tanken som gjorde att man tryckte på avtryckaren från början. Om det sen blev en halvdan bild är det inte mer än rätt att ladda upp den här för att höra vad folk tycker. Skitsamma om det är på mor, bror eller en supermodell.

En familjealbumsbild har ju inget bildligt syfte utan är bara till för att visa att "så här gjorde vi när vi renoverade bilen" eller "se vilket fint väder vi hade i grekland". Minnena är viktigare än bilden.

Folk som laddar upp mindre lyckade bilder stör mig inte. Däremot stör jag mig på de som här på Fotosidan verkar njuta av att trycka ner nybörjare i stövelskaften för en lite oskarp bild på sin kompis eller dyl.

Sen kan man prata om anlitade fotografer på bröllop och dyl, men de har ju fortfarande grundtanken att göra en bra bild av situationen, minnena är för brudparet och anhöriga.

Hoppas någon förstår vad jag menar.

Jag håller inte med dig att familjebilder inte har något bildligt syfte. Däremot att "familjebilder" är till för att minnas och berätta om familjen för kommande generationer.

För mig kan en familjebild ha ett bildligt syfte, jag kan hitta sådana bland mina familjebilder, men de är ändå mest intressanta för familjer. (Möjligen kan de få ett allmänintresse om 60-år som ett tidsdokument på hur vi levde i början av det 21 århundradet).

Familjebilder har, som jag ser det, inte med motivval eller tekniskt utformande, utan med det som fotografen vill berätta.
-Titta så fint vi hade det i Grekland, är budskapet i en familjebild medan -Det är vackert i Grekland inte är en familjebild.


Beroende på sammanhang kan en bilds budskap förändras så att samma bild kan både vara familjebild och inte. Mitt album om min sons födelse är ett bra exempel. Jag har valt att försöka visa på moderns situation vid kejsarsnitt och prematur födelse. Detta är allmängiltigt. Jag har använt samma bilder på en privat hemsida Där är budskapet mer begränsat och blir familjealbum. Sedan kan jag ha misslyckats med mitt allmänna uppsått, men det är därför jag lagt upp bilderna på fotosidan, för att få tips hur det skulle bli allmängiltigt.

Det intressanta är att vi i slutendan istort kommer ha samma bedömning, trots skillda utgångspunkter.

 

[Haraldus]

Jag har alltid hållit på med dokumentära bilder vid sidan av allt annat och jag tänkte att jag skulle testa några sådana på folket på fotosidan. Jag laddade upp tre bilder från en nyligen ombyggd affär där man kunde se enstaka personer som antingen letade grejer eller hjälpte varandra att välja kläder eller som betalade i kassan och pratade lite. Man kunde se en del av interiörerna och att det faktiskt hade blivit en ganska tung och mörk miljö.
Tre personer betygsatte dessa bilder och satte värdet 1. Bilderna gav dem inget. En bedömare skrev dessutom att jag nog skulle sparat en ruta film… (Ska man inte snarare ta fler bildrutor för att bli bättre i så fall???)
Jag trodde i min enfald att dessa tre herrar själva hade hållit på med dokumentär fotografi men jag hittade egentligen ingenting i den vägen i deras album. Jag hittade sammanlagt tre bilder som jag skulle vilja bedöma som mycket bra. ”Fröställning framför solnedgång”, ”Ryttlande mås” och ”Flitigt”.(När det gäller den bilden så är det alltså ett bi som åsyftas. Jag tycker att det är märkligt att så många blommor fotograferas utan någon pollinerande insekt eftersom det ofta är växternas enda chans att överleva. Fast det är förståeligt eftersom ingen insekt, av ren självbevarelsedrift, vill sitta kvar när blommans miljö intas av en ofta bullrande och närgången fotograf!) I övrigt tyckte jag att det fanns ganska mycket att anmärka på. Insekter, dimmor, lador. En för mej helt poänglös bild med några löv hade fått 5.0 poäng. Tittade vidare på Tobias kritiserade bilder under 3D och de tycker jag har en i vissa avseenden hög klass. Färg, form och symmetri och styrningen av ögat funkar bra tycker jag men personernas uttryck kunde väl vara mer go eller glamor i. Varför ska de flesta brudar se livrädda ut bara för att de tagit av sig lite kläder…
Är det inte inflation i poäng. Om jag skulle sätta 5.0 på några asplöv vad skulle jag då sätta på Göran Ekströms ”Lappugglan ruvar”. Jo 10 eller 15!
Jag saknar alltså fortfarande en bedömning av mina tre dokumentära bilder ur ett dokumentärt perspektiv.
Det finns vissa personer som sytematiskt gått igenom hela Östersund med Bladare på stativ och tar bilder på alla gatorna vid alla gathörn – men dessa personer tål tydligen varken folk eller fä för de är uppe tidiga morgnar helst på helger så att varken bilar eller människor kommer med. De kör med lågkänslig film och stativ och vill ha ett kanonstort skärpedjup och då är människor och bilar endast till besvär… Hur det ser ut i de offentliga miljöerna, alltså inomhus, jobbar de inte alls med…
Jag kände inte för att publicera några av mina pangbilder just nu. Det jag vill få lite hjälp med var att hitta lämpliga vägar för dokumentär fotografering. Jag har den uppfattningen att det tas alldeles för mycket arrangerade bilder och alldeles för få naturliga. Min förhoppning var dels att jag skulle kunna utvecklas vidare i mitt dokumentära fotande och kanske skulle mina tre bilder leda till ett ökat intresse för denna typ av fotografering som det, enl. min uppfattning, är stor brist på.
Bedömningen av mina bilder ger ett intryck av att denna typ av bilder inte hör hemma här.
Jag håller dock med Tobias om att det behövs ett experimenterande för att kunna utvecklas och gå vidare. Och de som inte har något som helst intresse av en viss typ av bilder ska givetvis inte heller bedöma sådana bilder…
Tittade nu på Anders Bergquists bilder ”Moderskap med förhinder”. Fina dokumentära bilder, tycker jag, som även passar i det privata albumet. Ska man vara dödskritisk skulle man kanske kunna tycka att bild 3 har en lite tråkig yta i övre vänstra hörnet. Kunde kanske fixats med en något större förgrund t ex genom att kameran lutats något mer neråt. Men bilderna visar hur nyfödda barn kan se ut och hur sjukhusmiljön ser ut med alla sladdar och slangar. Om bara några år har kanske den typen av miljö bytts mot någon annan.

Harald

 

[Loj]

Haraldus skrev:
Tre personer betygsatte dessa bilder och satte värdet 1. Bilderna gav dem inget.

Såsom varande en av dessa "herrar" som du skriver om, Harald, vill jag bemöta det du skriver och förklara min betygsättning. För mig var det en stor aha-upplevelse att bilderna i fråga var "dokumentärbilder". Jag uppfattade den som ganska osmakliga fluktis-bilder från ett varuhus - dessutom av ganska låg teknisk kvalitet: de är oskarpa och de har ett påtagligt störande färgstick. Den "förklarande" bildtext du lagt till förstärkte bara min uppfattning. Eller hur skall man uppfatts.ex. "För mej två okända personer, troligen vänninor, som hjälps åt att hitta passande kläder."?

För att jag skall uppfatta en bild som dokumentär måste den berätta något. Den måste inbjuda betraktaren att bli delaktig i bilden och det som berättas. Goda exempel är t.ex. Sune Jonssons bilder från landsbygden. De bilder som du lagt ut och som du relaterar till här, Harald, besitter i min mening ingen av dessa egenskaper. Jag upplever dem som iskalla. De framanar en - förhoppningsvis felaktig - bild av en hämmad fotograf, som vill, men inte törs fotografera människor. Därav mitt betyg. Ett annat betyg hade spätt på den inflation i betygen, som du ondgör dig över längre ned i ditt inlägg.

 

[Haraldus]

Vad som är en bra bild eller bra grafik har skiftat under hela den tid man kunnat trycka bilder. Ibland är det coolt med knivskärpa och ljusa klara färger men ibland är det precis tvärt om. Alla bilder är på sätt och vis en spegling av den tidsepok vi lever i men modet styrs givetvis även av vad som går att åstadkomma rent tekniskt. Även lagstiftningen t ex PUL kan säkert påverka. (Om man kan känna igen en person på en bild på en webbplats så är det i princip olagligt såvida inte webbplatsen är registrerad som periodisk tidskrift med databasbehörighet eller personen skriftligen godkänt att bilden visas. Fotosidan.se klarar sig nog eftersom endast medlemmar kan se de bilderna).
Man hade knappt uppfunnit anastigmatobjektivet förrän vissa personer med experimentlusta försökte göra objektiv som förvrängde bilden.
När färgdiat kom tyckte man ofta att färgbilden och senare även färg-TV var vulgär. När den negativa färgfilmen kom blev man ofta besviken över de myckna färgsticken. Man körde ofta med provremsor och tumregeln var att det krävdes sju försök innan bilden var någorlunda acceptabel. När datorerna kom så försökte man skriva program som skulle ge rätt färger. Den metod som visade sig ge mest accepterade bilder var en metod där man mäter hela bildens genomsnittliga färg och så kompensera man med färgfilter ”50 % mot vitt”. Man kompenserar alltså inte hela den uppmätta färgavvikelsen utan halva och den metoden brukar finnas som ett alternativ även i moderna färganalysatorer.
De flesta bilder har någon form av färgstick men kompenserar man med 50%-metoden brukar vår hjärna ofta tycka att färgerna är OK. Bilder tagna i skugga brukar få ett blått färgstick något beroende på hur mycket moln som dessutom finns på himlen. Bilder tagna i gryning och skymning har varm färgton vid klart väder. Nattljuset är ofta blåaktigt. Tar vi en bild i en lokal med djupröda plattor i taket så blir det ett färgstick som vi normalt korrigerar till 50 % om vi kör med negativ färgfilm och vi accepterar oftast det resultatet. Om både solljus och glödlampsljus finns på samma bild är frågan hur detta kompenserats. Hur man än kompenserar så blir det säkert något som vår hjärna uppfattar som fel…
Jag vill med detta ha sagt att man aldrig med tvärsäker het kan säga vad som är en bra eller dålig bild.
När det gäller dokumentära bilder så finns det vissa rekommendationer om detta bl a inom museevärlden. Där finns allt från att fotografera silverfat i kyrkor till hus, människor och miljöer. Målet med sådan fotografering är att skaffa sig ett rådata som sammantaget kan ge en samlad bild av den verksamhet eller miljö som man vill dokumentera. Att använda dold kamera anses rent allmänt som OK men inga bilder som tas på det sättet får användas för att kränka eller på annat sätt utsätta någon för obehag. Det är ju så att så fort man lyfter en kamera till ögat så blir folk onaturliga…
Ett sätt att komma tillrätta med detta är att lära känna den man ska fotografera och då brukar man förr eller senare komma in i ett tillstånd när den som ska fotograferas inte bryr sig…
Fast vissa människor kommer aldrig in i det tillståndet och vissa andra kan direkt gå in i en viss pose och agera naturligt under kanske en hel dag. Bra fotomodeller har ju ofta den förmågan.
Om jag tar en bild som en osynlig observatör och bilden blir bra så brukar jag fråga personen om jag får använda bilden t ex på utställningar. Jag har fått nej en gång och det nejet respekterar jag givetvis.
Jag vill inte påstå att de bilder jag laddat upp från Prästgatan är några toppenbilder men jag tycker att de visar den tunga atmosfär man åstadkommit med det mörka taket. Även golvet bidrar till den mörka stämningen. (Många tycker att lokalerna var bättre innan ombyggnaden)
Men jag kan inte se någon iskyla i bilderna och jag är en öppen och utåtriktad person som tar kontakt med de personer jag fotograferar fast i vissa fall efter att jag tagit bilden. Jan, är du säker på att den iskyla du känner inte härrör från dej själv?

Harald

 

[berga]

Harald,
tack för dina kommentarer om mitt album. Du pekade där på ett problem inom dokumentärfoto, du kan bara delvis arrangera bilden.

Jag har skrivit några kommentare i ditt album om prästgatan. Hoppas du har nytta av dem.

 

[Loj]

Haraldus skrev:
Vad som är en bra bild eller bra grafik har skiftat under hela den tid man kunnat trycka bilder.

Att det alltid experimenterats med bilder - och med annat - är enbart positivt. Det driver i stort utvecklingen framåt. Men det innebär för mig inte att varje experimentell bild är bra. Precis som alla andra bilder kan även de vara misslyckade eller...

Du skriver att man inte med tvärsäkerhet kan avgöra om en bild är bra eller dålig. (Hoppas jag citerade rätt nu...) Jag håller till fullo med och är beredd att t.o.m. säga att den upplevelse en bild ger fullt ut beror på de erfarenheter, värderingar och referensramar bildbetraktaren har. En bild ÄR inte bra eller dålig. Den UPPLEVS bra eller dålig. Och vi uppfattar olika bilder på olika sätt...

Härav följer att den iskyla jag upplever inför dina bilder självklart även beror på mig - den uppstår i mitt möte med dina bilder, när jag försöker tolka dem, förstå dem. Men den är inte enbart en produkt från min sida, eftersom det - tack och lov - finns gott om bilder som berör mig. Och den är heller inte enbart en egenskap hos dina bilder, eftersom det uppenbarligen finns människor som gillar dem. Notera att jag skrev att jag upplever dem som iskalla - inte att de är iskalla - för mig en viktig skillnad.

Som fotograf blir man ofrånkomligen en del av den bild man tar - man kan aldrig betrakta den lika objektivt som andra betraktare. Syftet med bilden, den valda kompositionen, vad man velat betona i bilden och t.o.m. faktorer i miljön runt om fotograferingstillfället ligger automatiskt inbakade i den egna bilden. Därför tror jag - nej, vet jag - att dina bilder säger dig mer än mig. När jag skriver att jag saknar kontext till bilderna betyder det att jag upplever dem ryckta ur någon form av sammanhang - att de inte själva förmår att berätta vad de visar och att de kommentarer du skrivit inte heller är speciellt upplysande. De är i min mening pellemetare.

Det som jag emellertid finner anmärkningsvärt är din reaktion över de omdömen du fått på bilderna i albumet. Du har fått fyra kommentarer och den längsta är din egen! Du dryftar saken i detta debattforum i två långa inlägg. Jag får uppfattningen att du är djupt kränkt och sårad över att dina bilder inte tolkats så som du hade velat. Är det så?

Jag har inte haft för avsikt att kränka. Jag har gjort en bedömning av det jag sett och jag skulle troligtvis ge bilderna samma bedömning idag om jag såg dem, eftersom de inte fungerar för mig. Men jag är öppensinnad och jag ser fram emot att se fler bilder från dig.

Därmed är denna debatt slut från min sida. Om du undrar över något är du välkommen att kontakta mig via mail.

 

[Haraldus]

Fick en fråga varför jag inte använde några av de bilder som finns på webbplatsen: http://home4.swipnet.se/~w-43479/htm_filer/fotografier.htm
Bild N10 och framåt och N2116 och framåt. Där ligger t.o.m. en liten svit med inomhusbilder som jag gjort på uppdrag och sålt… …fast de bilderna är mycket bättre än de nytagna jag laddade upp…
Men jag tycker att jag nu fått konstruktiv återkoppling och det är egentligen självklart att man ska försöka berätta en liten film fast i bilder analogt med t ex vad Anders gjort. Annars vill det bli lösryckt och splittrat
Harald

 

[Festfotografen]

LeadHead skrev:



Tidigare diskussioner har så gott som alltid utmynnat i att det enda vettiga är att upplysa upphovsmännen till "familjealbumsbilder" om vad man tycker om bilderna.

Jaså vilka diskusioner har utmynnat i det ?
Varför är det inte ändrat i reglerna för bildkommentarer?
Jag tycker faktiskt att man kan visa lite hänsyn och inte vara helt känslolös och påpeka för folk att deras bilder minsann inte hör hemma här.
Men det är klart ofta säger såna kommentarer mer om den som kommenterar bilden än bilden i sig

 

[Paragrafryttaren]

De flesta diskussioner om den typen av bilder har i regel dragits åt det hållet.
Ett exempel är den där hysteriskt långa kattbildsdiskussionen för ett tag sen (hur länge?).

Om Fotosidans regler säger att den typen av bilder inte hör hemma på Fotosidan så är det väl underförstått att de som laddar upp såna bilder bör informeras om det?
Sen klagar du över okänslighet...?
Såvitt jag vet används ordet "Tyvärr" i svenskan bland annat ofta för att artigt men icke-personligt beklaga t.ex. ett tråkigt besked. Att gå längre i beklagandet vore hyckleri för ärligt talat är det inte precis någon personlig tragedi för mig att den där bilden inte blev lyckad.
Är det inte ett mått på visst engagemang att jag överhuvuttaget går in och kritiserar istället för att bara bläddra förbi?

festfotografen skrev:
Men det är klart ofta säger såna kommentarer mer om den som kommenterar bilden än bilden i sig

Jaså, och vad säger den om mig? Du får gärna skriva ner din analys här eller maila den privat.
Om du inte kan svara uppriktigt på den frågan så är ditt användande av den där, faktiskt rätt förolämpande klyschan oberättigat.

 

[Loj]

Va?!?

LeadHead skrev:
Jaså, och vad säger den om mig? Du får gärna skriva ner din analys här eller maila den privat.
Om du inte kan svara uppriktigt på den frågan så är ditt användande av den där, faktiskt rätt förolämpande klyschan oberättigat.

Men Erik, inte kan du väl påstå att det en bildbedömmare skriver om en bild INTE säger något om den som kommenterar???!?

Innehåll, ordval, sätt att uttrycka sig etc. säger en hel del om de värderingar och i förekommande fall hyfs - eller brist på det - som den som kommenterar har.

Varje bildkommentar är en produkt av ett möte mellan bild och bildbedömmare och innehåller information om båda.

Den objektiva bildanalysen existerar inte. Sedan må många bildebedömmare ge likartade analyser - de blir inte mindre subjektiva för det.

Sedan kan du kalla Örjans påstående för klyscha om du vill - det är ditt val. Men på vilket vis är den förolämpande???

mvh Janne

 

[Paragrafryttaren]

Re: Va?!?

Jag motsätter mig inte påståendet att kommentaren säger en del om personen som skrivit den men läs den igen och tänk efter:

Men det är klart ofta säger såna kommentarer mer om den som kommenterar bilden än bilden i sig

Faktum är att ja, det är en klyscha som ofta används för att vifta bort någons argument. Antingen för att man inte egentligen kan kontra eller för att man bara tycker att vederbörande inte är värd att diskuttera med.

Det är ungefär som att säga "nåja, det är ju inte ditt fel att du tycker så..."

I'm outta here...

 

[Loj]

Re: Re: Va?!?

LeadHead skrev:
Jag motsätter mig inte påståendet att kommentaren säger en del om personen som skrivit den...

Bra, då är vi överens om det...

Men det är klart ofta säger såna kommentarer mer om den som kommenterar bilden än bilden i sig

Kursiveringen här är din, Erik, eller hur?

LeadHead skrev:
Faktum är att ja, det är en klyscha som ofta används för att vifta bort någons argument.

Det är bara att konstatera att vi ser olika på saken. För mig är det en Örjan skriver en självklarhet. Det Per säger om Pål, säger mer om Per än om Pål.

Däremot viftar man verkligen bort någons argument genom att beteckna dem som klyschor. Det är för mig det ultimata fattigdomsbeviset - då har man verkligen slut på argument.

Det var därför jag reagerade, Erik. Du brukar ha väl underbyggda inlägg. Jag studsade till lite när jag läste det du skrev...

Men nog om det!

Ha det bra!

/J