ANNONS
Annons

Så trött på blöta stenar o luddigt hav!

Produkter
(logga in för att koppla)
Graal skrev:
En som brinner för växter och botanik är inte alltid den som bäst avbildar växter och botaniska motiv. Kan t.om vara så att intresset blir ett hinder för att se den känslomässiga aspekten i naturmotiv? Eller har jag helt fel?

Jag håller med, såtillvida att det är viktigare med bildkunskap än kunskper om motivet när man väl står framför det. Men många motiv är väl såna att det underlättar eller kräver att man har ett rejält intresse och engagemang för att överhuvudtaget få tillräckligt med möjligheter att fota? En inbiten skogsmänniska som är ute flera morgnar i veckan borde få fler möjligheter att fota spännande djurbilder, och Christer Fugelsang får bättre bilder av jorden från ovan oavsett kunskaper om bildlära.

/Per
 
Bidrar med en bild på temat kustremsa/blöta stenar/luddigt hav. Kunde bli en rolig tråd om vi får se lite bildexempel. Tittar på och fotar personligen hellre sådana bilder än de nya trenderna där allt ska se amatörmässigt, klantigt och färgklatschigt ut.
 

Bilagor

  • gudhjem 7c.jpg
    gudhjem 7c.jpg
    67.7 KB · Visningar: 221
Benganbus skrev:
..Jag tror att en ny "generation fotografer och redaktörer" nu har börjat upptäcka "havsbilder" ;)

Vi som har sett det, vi kan väl bläddra vidare i tidningen, och kolla på nå't annat! ;)

För så här kommer det alltid att vara....

Alla är inte riktigt i samma fas i "fotolivet"...
eller har samma smak...

Du har säkert rätt! Och jag är ju rätt ung så jag kanske hinner starta 'frustrerade' och 'respektlösa' trådar på samma tema ett par, tre gånger till de kommande 50 åren! ;)

Det jag hängde upp mig på var inte motiven (eller fotograferna!) i sig - visst kan det vara bedårande vackert, och visst apar jag oxå efter så gott jag kan! Men jag kan tycka att det känns trist när något media, genom att vara allt för likriktat och upprepande, inte är så inspirerande och retfullt som det skulle kunna vara.

/Per
 
Som redan påpekats så har nog "blöta stenar"-fenomenet att göra med naturromantik i allmänhet. I Sverige blir man lätt "bortskämd" med fin, lätttillgänglig natur. Här i England så närmast dyrkar folk de små parker och grönområden som finns och områden som Peak District är oehört populära resmål (för att komma till "vild" natur så måste man nästan upp till västra Skottland, överallt annars finns det människor).
Det är därför ganska naturligt att naturfoto är väldigt populärt.

Dessutom är det förhållandevis många frilansfotografer som faktiskt kan livnära sig på att sälja "fine art" bilder på solnedgångar, dimmiga ängar, blommor etc: det är helt enkelt en förhållandevis lukrativ genre eftersom det är så många som är villiga att betala för en bild på vacker natur.
Till det kommer att det kryllar av tidningar som handlar om natur, tradgårdsarbete etc och de köper också många bilder.
 
Graal skrev:
Stämmer nog inte alltid? En som brinner för växter och botanik är inte alltid den som bäst avbildar växter och botaniska motiv. Kan t.om vara så att intresset blir ett hinder för att se den känslomässiga aspekten i naturmotiv? Eller har jag helt fel?
Det här skriver jag under på. Jag tror att det är därför många djurbilder blir så ointressanta för den betraktare som inte är särskilt intresserad av just den arten. Fågelbilder är ett bra exempel. Det är förstås jättesvårt att alls fånga en fin fågel på bild, men det känns ofta som att fotografens intresse för fågeln är större än intresset för det estetiska i bilden. Det blir lätt ganska "kliniskt". Lite som att titta i ett mikroskop. Det kan vara vackert, eller fascinerande, eller både och. Är det bara djuret som är fascinerande så är det nog mest fotografen och andra med samma intresse som gillar bilden.
En bild på ett löv blir inte bättre som bild för att lövet råkar vara väldigt ovanligt, eller hur?
 
cakon skrev:
Det är ju faktiskt så att om alla skulle ta bilder som är utöver det vanliga så skulle ju alla dessa bilder bli klichéer precis som de bilder trådskaparen klagar över. Oavsett vad man håller på med så finns det alltid ett fåtal som gör det bättre än andra. Jag tycker att man visar brist på respekt för andra människor när man klankar ner på deras alster även om man inte vågar kritisera någon enskild direkt.

Jag förstår faktiskt inte den frustration som vissa uppenbarligen känner när en viss typ av bilder dyker upp. Själv har jag mycket svårt att se det konstnärliga i vissa typer av bilder t.ex. naket men inte ojar jag mig över det (mer än här och nu då förstås).
Tycker nog att du slår in öppna dörrar här om det är mig du vänder dej till. Jag frustreras inte över vare sig "dåliga" bilder eller bilder av någon speciell typ. Bilderna här på FS avspeglar säkert oss medlemmars intressen och förmågor.

Däremot tycker jag att det kan vara intressant och i bästa fall utvecklande att diskutera vad som gör att vissa tar bättre bilder än andra, eller kanske framför allt vad som gör en bra bild.
 
Graal skrev:
Stämmer nog inte alltid? En som brinner för växter och botanik är inte alltid den som bäst avbildar växter och botaniska motiv. Kan t.om vara så att intresset blir ett hinder för att se den känslomässiga aspekten i naturmotiv? Eller har jag helt fel?
Jag formulerade mej kanske lite oklart, det jag menade var att brinna för att förmedla känslan inför det avbildade, och saknas kännslan tror jag att det är svårt att nå fram med sina bilder.
 
Per skrev:
Och vad blir nästa stora fluga tror ni?/Per
Vad nästa fluga blir vet jag inte, men en annan av dagens dito är:
"Ensamt träd på höjd i motljus och placerat enligt gyllene snittet i underkant med MYCKET himmel, gärna molnig.."
Jag har just varit på Österlen och fotat den tiomiljonte, den tiomiljonteförsta, den tiomiljonteandra och den tiomiljontetredje av den kategorin, som jag tänker publicera på FS inom kort... Varning utfärdas härmed!
YoursTruly,
_/h:mad::n:s:N.
 
Makten skrev:
Det är förstås jättesvårt att alls fånga en fin fågel på bild, men det känns ofta som att fotografens intresse för fågeln är större än intresset för det estetiska i bilden.

Så är det förstås,t.ex. för mig som biolog kan det finnas en oerhörd spänning och tillfedställelse i att överhuvudtaget lyckas fotografera ett sällsynt eller svårfångat motiv, även om jag är medveten om att mina bilder inte är några höjade rent estetiskt.

Men samma princip fungerar ju jämtemot mig som betraktare. Jag kan bli imponerad och lyrisk av en bra bild på en kungsfågel även om den bildmässigt inte är så spektakulär, just därför att jag vet hur svårt det är att få till det. Och om bilden har väckt känslor och engagemang i mig som betraktare så är det väl en bra bild enligt mångas definition?

Kanske kan man bena upp det två olika intressesfärer, jag blir ju också imponerad av bildmässigt bra foton på kråkor och maskrosor, men då utifrån ett estetiskt perspektiv. Att en bra fotograf sen kan ta bättre bilder är väl verkligen att slå in öppna dörrar - helst vill vi förstås ha bilder som engagerar på så många plan som möjligt samtidigt.

/Per
 
Re: Re: Så trött på blöta stenar o luddigt hav!

red-top skrev:
..den tiomiljontetredje av den kategorin, som jag tänker publicera på FS inom kort... Varning utfärdas härmed!

Gôtt! Själv har jag några goa bilder på temat 'Blomsteräng i sunnanvind" på väg upp!

/Per
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar