Så trött på blöta stenar o luddigt hav!

[Benganbus]

Birdman skrev:


Jag skulle dock vilja att öppna frågan vad som idag är nyskapande? Fotot är över hundra år och vad kan egentligen göras som inte redan är gjort? Hur lägger man en personlig prägel på sitt fotograferande? Vad är det man som betraktare fångas av? Jag anser att det är högst personligt.

Bra ställd fråga tycker jag!

Tror faktiskt det finns öppningar,
men då vi alla lever "instängda" i vår bildvärld, i "Väst-I-världens bildtrendkulturtänk", så kräver det nog någon som dels är medveten om var han befinner sig,
för att sedan utifrån detta kunna göra en "utbrytning".

Annars blir nog det "revolutionära nyskapande bildtänket" bara en ny version av PS!

Tror att ledtrådar självklart finns bland arbeten hos tidigare fotografer,
men det gäller att kunna hitta dit,
själv alltså,
för att ev. plocka upp stafettpinnen!
/B

 

[kiwawa]

Per skrev:
Nu får det väl ändå räcka snart?!
Jag köper både svenska och engelska natur-fototidningar emellanåt, och har konstaterat att landskapsfoto sen ett par år tillbaka är i det närmaste synonymt med kustremsor med blöta stenar och luddigt hav - jag börja lessna! Hur lång tid ska det behöva dröja innan det ses som lika corny som ulliga vattenfall (alienslem, om ni minns) gör idag??

Och vad blir nästa stora fluga tror ni?

/Per

Om du vill ha nyskapande bilder får du nog ta dom själv;-) Om du väntar tills någon annan tar dom hamnar för att sen hamna i en tidning är det inte längre särskilt nytt.
Jag gillar själv dessa kustremsebilder för att det är miljöer som jag gillar att vara i och har en relation till, och tar själv liknande bilder.

Jag väntar med spänning för att se nyskapande, spännande och intressanta naturbilder från dig.

 

[Chet]

Köp biltidningar istället... Inte en sten, bara slät fin asfalt! Kontrasterar jättefint med en prunkande växtlighet i dikeskanterna.

Inte gnäller de om bensinpriserna heller. Och inga större grubblerier när nästa Volvomodell ska släppas. Man bryr sig inte ens om bilarna har fullformats fönster eller croppade tak.

Dessa lyckliga bilägare...

Oj glömde den här.

 

[Sonnaren]

Det får bli vilken modefluga det vill, bara inte repris på "trädviftarebilder", alltså de där när fotograferna ställde upp kameran framför ett trädbestånd av skiftande art men oftast furor, björkar eller gråalar, exponerade på 1 - 2 sekunder och panorerade vertikalt samtidigt.
I övrigt håller jag med om att vatten som bringas att se ut som förkylningsnuva dag 5 (fast blåanstruken) är rent f..b...t trist.
Us

 

[Mankan G]

Nyskapande vet jag inte om det är men jag har märkt att de bilder jag gillar mest bland mina egna har ett bildspråk som liknar varandra. Jag har hittat något som man skulle kunna kalla en stil i dessa bilder. Samma sak gäller för de bilder som jag fastnar i på FS eller andra media.
Vissa egenskaper måste finnas för att jag skall fastna. Saknas någon av egenskaperna så kan bilden fortfarande vara vacker eller fascinerande men jag fastnar inte. Männsikor måste finnas med, gärna i en dokumentär stil. Jag har en favorit och det är Salgado.

Landskapsbilder bläddrar jag oftast förbi även om de ofta kan vara bländande vackra. På något sätt så förstår jag fascinationen i det vackra sjönära som verkar vara så populärt. Liksom i alla kattbilder eller bilder på gravida magar. För fotografen eller ägaren så betyder motiven något extra även om jag själv är trött på dom.

Det handlar dessutom inte om gnäll utan bildkritik eller smak. Jag köper fortfarande tidningarna eftersom jag gillar så mycket annat men jag bläddrar snabbt förbi alla "skitbilder".

Det är rätt tydligt vilka av redaktörerna som gillar havstång och blöta stenar. Vissa av tidningarna har mer och andra har mindre av dem och när redaktören byter tidning så följer bildspråket med.

 

[Benganbus]

Mankan G skrev:
........Det är rätt tydligt vilka av redaktörerna som gillar havstång och blöta stenar. Vissa av tidningarna har mer och andra har mindre av dem och när redaktören byter tidning så följer bildspråket med.

Håller i stort med dig i sak, och tror man måste se dessa bilder i sitt sammanhang.
En redaktör skall sälja tidningen!
Inget annat!
Upplagan är viktigast!
Och de flesta tidningsköpare kanske gillar "blöta bilder" på olika saker!

Redaktören måste hålla koll på upplagesiffror, reklamintäkter, annars går inte tidningen ihop,
och han får sparken och att då tillfredställa den här litet udda bildtänket...
det funkar inte i vår "ekonomiresultatinriktade" värld.

Det här har bla Robert Frank noterat,
en nydanande, framåtskridanade, avvikande fotografi, kommer aldrig att uppstå i ett kommersiellt bildmagasin.

Eller på FS!?

Nåja, Fotosidan är också en Community, en träffpunkt.
Och FS har många fördelar,
det skall vi inte glömmma!
Det gör man lätt!
Blir hemmablind!
Vi kan ju "se's" ju här på FS,
vi får "klaga"
diskutera, tycka,
sätta in annonser och knyta bra kontakter,
lägga ut bilder, det här får vi inte glömma!

Tror det är viktigt att se saker i sitt sammanhang!

Men jag tror att en prövande, nydanande fotografi,
vad det kan vara,
får allt mindre och mindre möjligheter att uppstå i ett samhälle där allt mäts strikt ekonomiskt....

 

[RolandLarsson]

alf109 skrev:
...Tittar man på de ganska få som tar bilder utöver det vanliga så finns ofta ett genuint intresse och en vilja att förmedla en känsla av det dom avbildar, ofta är dom inte speciellt intresserade av foto i sig utan brinner för det dom avbildar. Jag tror att detta förhållningssätt kan vara en av hemligheterna. ...

Mycket klarsynt reflektion. Jag håller med till hundra procent. Det är så det är.

 

[RolandLarsson]

Benganbus skrev:
...Men jag tror att en prövande, nydanande fotografi,
vad det kan vara,
får allt mindre och mindre möjligheter att uppstå i ett samhälle där allt mäts strikt ekonomiskt....

Men, då borde väl den typen av fotografi frodas här på FS. Det finns väl ingen som tjänar några pengar på att visa sina bilder här? Eller?

 

[Niclasfoto]

Jeppe skrev:
Jag anar en viss ironi från Magnus sida här, men då måste man nog komma ihåg att det inte bara är att fotografera s/v. Det ska ju framkallas och sedan kopieras på rätt sätt för att få ut hela omfånget.

Är det nu så att jag har missuppfattat och det inte alls är ironiskt menat, så heter det split filtering och efterbelysning i mörkrummet. Ungefär samma sak som HDR - fast i analog form.

Exakt vad jag var på väg att skriva.

 

[Graal]

Jeppe skrev:
Jag anar en viss ironi från Magnus sida här, men då måste man nog komma ihåg att det inte bara är att fotografera s/v. Det ska ju framkallas och sedan kopieras på rätt sätt för att få ut hela omfånget.

Är det nu så att jag har missuppfattat och det inte alls är ironiskt menat, så heter det split filtering och efterbelysning i mörkrummet. Ungefär samma sak som HDR - fast i analog form.

Inte riktigt rätt där väl?
Två eller flera exponeringar av samma motiv som sedan kopieras var för sig i samam bild (med maskteknik) i mörkrummet skulle jag hellre vilja jämföra med HDR-teknik i datorn. Mycket komplicerat och svårt och inte användbart mer än på vissa bilder. Split-filtrering och efterbelysning hör mera till ordinära mörkrumstekniker.

 

[Graal]

alf109 skrev:
.............Tittar man på de ganska få som tar bilder utöver det vanliga så finns ofta ett genuint intresse och en vilja att förmedla en känsla av det dom avbildar, ofta är dom inte speciellt intresserade av foto i sig utan brinner för det dom avbildar. Jag tror att detta förhållningssätt kan vara en av hemligheterna. Om syftet med ens fotograferaqnde i första hand är att väcka sensation eller framhålla sin egen förträfflighet tror jag att det blir mycket svårt att beröra på djupet, kännslan saknas helt enkelt.

Stämmer nog inte alltid? En som brinner för växter och botanik är inte alltid den som bäst avbildar växter och botaniska motiv. Kan t.om vara så att intresset blir ett hinder för att se den känslomässiga aspekten i naturmotiv? Eller har jag helt fel?

 

[Graal]

Blöta stenar och luddigt hav behöver inte vara fel eller för vanligt, det beror ju helt på hur det görs. Men ofta blir det bara en effekt utan känsla eller bra komposition och då blir det fruktansvärt tråkigt.

 

[Niclasfoto]

Tror Jesper bara uttryckte sig lite enkelt.

Går du på djupet i B/W så kan du jobba väldigt likt HDR..också utan flera olika negg. Med zoonmetoden så kommer du väldigt nära HDR i en bild/original. Ett och samma kalibrerade negg, från den kalibrerade kameran, kopieras på kalibrerade papper, med kalibrerade vätskor osv osv.
När du så kopierar och utnyttjar neggets kvaliteter med olika filter så pressar du upp antalet toner ännu mer.. Helt klart en annan process (såklart) men tänket är ju inte helt olikt.

Visst kan man analogt blanda in flera olika negativ men då förvsinner liksom mycket av vittsen med zoonmetoden som ju syftar till ca det samma i slutändan

Om jag hårddrar lite här/nu.
HDR är ju ett konkret bevis på att nya digitalister inte kände till zoonmetoden som varit känd i ja,, hur länge sedan är det inte att Ansel Adams noterade ned sina taktiker ?
För den inbitne B/W-fotografen som kört med kalibrerad kjedja i många år blir ju knappast så förvånad över att digitalisterna hittat sin väg mot många toner i sina bilder.. bara lite efter och ovetande om att analogisterna levt med detta flera generationer nu..

HDR i datorn är inte helt lätt men tusen ggr mindre arbetsamt jämfört med att kalibrera den kompletta analoga kjedjan av faktorer.

MVH Niclas,

 

[Graal]

Niclasfoto skrev:
..........HDR är ju ett konkret bevis på att nya digitalister inte kände till zoonmetoden som varit känd i ja,, hur länge sedan är det inte att Ansel Adams noterade ned sina taktiker ?

HDR i datorn är inte helt lätt men tusen ggr mindre arbetsamt jämfört med att kalibrera den kompletta analoga kjedjan av faktorer.

MVH Niclas,

Traditionell analog exponerings/framkallningsteknik (Zonmetoden) och HDR skiljer väl sig på det sättet att med zonmetoden utgår man från en enda exponering? Att t.ex gör tre olika exponeringar av samma motiv och sedan kopiera ihop dessa i samma bild i mörkrummet är väl just det som HDR-tekniken går ut på, fast att göra detta i datorn är betydligt enklare än att trixa med tre negativ för samma bild i mörkrummet. Har själv förr pysslat med att kopiera ihop två svartvita negativ i mörkrummet (med en exponering för himlen och en för marken) och sedan dess använder jag färgade filter istället, när så krävs. Finns även andra enklare metoder för kontrastkontroll vid svåra motiv, t.ex begränsad agitering vid filmframkallningen o.dyl.

 

[Niclasfoto]

Som sagt så har vi bara ett negg om vi talar om traditionell zoonmetod, men det är ju en uppenbar parallell till HDR. Att det skulle vara ng direkt analog motsvarighet vill jag inte påstå.

Ja val av agitering bestämmer kontrast till viss del, men då följer också andra aspekter med på lasset,, inte minst kornstrukturen.

En snabbvariant av den fulla zoonmetoden är ju "att exponera efter skuggorna och framkalla efter högljusen".. bara den tumregeln minner mig om det man vill i/med HDR.

MVH niclas,

 

[alf109]

Graal skrev:
Stämmer nog inte alltid? En som brinner för växter och botanik är inte alltid den som bäst avbildar växter och botaniska motiv. Kan t.om vara så att intresset blir ett hinder för att se den känslomässiga aspekten i naturmotiv? Eller har jag helt fel?

Tror att denna diskrepans i synsätt kan bero på vad man anser vara "bra" fotografi. För mej är en bra bild en bild som har ett väsentligt innehåll och berör på djupet, och för att berätta så att det berör krävs innlevelse tror jag. Använder mig gärna av Bergengren: "en bra bild är när väsentligt innehåll fått skärpt form, och om bilden inte håller kan det bero på att formen inte räcker som innehåll". Sedan kan det finnas en tillfredställelse i att tex göra en nära nog tekniskt fulländad kopia, men det gör inte en bra bild om innehållet saknas. Med andra ord, en skitbild förblir en skitbild oavsett hur mycket jobb som läggs ned på efterarbete.

 

[Graal]

Oavsett efterarbetets karaktär så krävs det nog att den som fotograferar kan förmedla känsla i sin bild vid fortogaferingen. Att ha ett brinnande intresse för fjärilar innebär inte att jag kan ta en bild på en fjäril som förmedlar naturkänsla. Lika lite kan ett brinnande intresse för människor garantera att mina människoprträtt blir bra som bilder betraktat. Jag har vid några tillfällen mött personer som haft den där speciella förmågan som krävs för att ta bilder som verkligen förmedlar innehåll/känsla som består. Och dessa personer har inte haft några speciellt brinnande eintressen för varken det ena eller det andra. De har helt enklet haft den där extra förmågan som krävs. Vad de än riktat kameran mot så har det blivit bra. Vill inte med detta säga att det är någon nackdel att ha ett brinnande intresse för det motiv man fotograferar. Däremot tror jag inte det är någon förutsättning för att det ska bli bra.

 

[Benganbus]

Och det här med:
"...sen ett par år tillbaka är i det närmaste synonymt med kustremsor med blöta stenar och luddigt hav..."

Jag tror att en ny "generation fotografer och redaktörer" nu har börjat upptäcka "havsbilder"

Vi som har sett det, vi kan väl bläddra vidare i tidningen, och kolla på nå't annat!

För så här kommer det alltid att vara....

Alla är inte riktigt i samma fas i "fotolivet"...
eller har samma smak...

 

[Graal]

Kustremsor med blöta stenar och luddigt hav var väl väldigt poppis på 1980-talet? Varje naturfortograf som ville bli tagen på allvar skulle ha sådana motiv i sin repertoar. Vad som gäller idag inom natur/landskapsfotografin vet jag inte? Annars är väl dagens trend att bryta mot alla regler och konventioner. Att felexponera medvetet, bränna ut högdagrar etc. Att komponera så det ser ut som en nybörjare hållit i kameran (men att göra det medvetet). Kan vara svårt kanske? Lika svårt som för en musikalisk att spela fakskt medvetet? Kanske liggger konsten i just det? Gatufotografi i svartvitt med medvetna snygga kompositioner är väl helt passe idag? Ska väl vara klatschiga färger och lite allmänt oplanerat för att det ska gå hem i de rätta kretsarna nu, eller.....

 

[cakon]

alf109 skrev:


Tittar man på de ganska få som tar bilder utöver det vanliga så finns ofta ett genuint intresse och en vilja att förmedla en känsla av det dom avbildar, ofta är dom inte speciellt intresserade av foto i sig utan brinner för det dom avbildar.

Det är ju faktiskt så att om alla skulle ta bilder som är utöver det vanliga så skulle ju alla dessa bilder bli klichéer precis som de bilder trådskaparen klagar över. Oavsett vad man håller på med så finns det alltid ett fåtal som gör det bättre än andra. Jag tycker att man visar brist på respekt för andra människor när man klankar ner på deras alster även om man inte vågar kritisera någon enskild direkt.

Jag förstår faktiskt inte den frustration som vissa uppenbarligen känner när en viss typ av bilder dyker upp. Själv har jag mycket svårt att se det konstnärliga i vissa typer av bilder t.ex. naket men inte ojar jag mig över det (mer än här och nu då förstås).