ANNONS
Annons

Så trött på blöta stenar o luddigt hav!

Produkter
(logga in för att koppla)

Per

Aktiv medlem
Nu får det väl ändå räcka snart?!
Jag köper både svenska och engelska natur-fototidningar emellanåt, och har konstaterat att landskapsfoto sen ett par år tillbaka är i det närmaste synonymt med kustremsor med blöta stenar och luddigt hav - jag börja lessna! Hur lång tid ska det behöva dröja innan det ses som lika corny som ulliga vattenfall (alienslem, om ni minns) gör idag??

Och vad blir nästa stora fluga tror ni?

/Per
 
Nästa fluga blir HDR. Det är på stark uppgång och det är en spännande effekt, tycker jag. När sedan alla bilder är HDR så kommer jag nog att ledsna.
 
RolandLarsson skrev:
Nästa fluga blir HDR. Det är på stark uppgång och det är en spännande effekt, tycker jag. När sedan alla bilder är HDR så kommer jag nog att ledsna.

Och för en som enbart kör analogt och svartvitt. Vad är HDR? Kan du länka till någon bild?

/ Marcus
 
Jag anar en viss ironi från Magnus sida här, men då måste man nog komma ihåg att det inte bara är att fotografera s/v. Det ska ju framkallas och sedan kopieras på rätt sätt för att få ut hela omfånget.

Är det nu så att jag har missuppfattat och det inte alls är ironiskt menat, så heter det split filtering och efterbelysning i mörkrummet. Ungefär samma sak som HDR - fast i analog form.
 
Jeppe skrev:
Jag anar en viss ironi från Magnus sida här, men då måste man nog komma ihåg att det inte bara är att fotografera s/v. Det ska ju framkallas och sedan kopieras på rätt sätt för att få ut hela omfånget.

Är det nu så att jag har missuppfattat och det inte alls är ironiskt menat, så heter det split filtering och efterbelysning i mörkrummet. Ungefär samma sak som HDR - fast i analog form.

Jag var inte ironisk, fast det gör ju inget då du svarade i det fallet med :)

/ Marcus
 
En intressant sak är att väldigt många av dessa strandbilder har samma titel. "Saltö" kanske klingar bekant? Detta trots att det är helt olika fotografer som står bakom. Ungefär lika fantasifullt som själva motivet; vidvinkel, peka kameran nedåt så att horisonten kommer 1/3 från ovankanten, lång slutartid, vitbalans på dagsljus (trots att det är skymning), knäpp. Och voila, 100 kommentarer.
 
Makten skrev:
Och voila, 100 kommentarer.

Allvarligt det måste jag testa!

Och: jag kanske är relativt ensam om att tycka så, men HDR är väl ändå inte särskilt spännande?

HDR i sig själv är på sin höjd ett verktyg, men man måste skilja mellan att det är spännande att testa en ny grej, och att det verkligen ger spännande bilder.

Som Roland skriver: när alla bilder är HDR så ledsnar man, men jag är nog redan less.

Men jag ska medge att vissa HDR-bilder verkligen får ett lyft! Rätt använt är det mycket tilltalande, men ..

Förlåt att jag är så kritisk.. :)
 
Jag hoppas det blir svartvitt. Tänk vad nyskapande och vackert :)

Canon och Nikon kommer säkert göra svartvita sensorer med (och det ska vara plug and play, så man bara tar sin tri-x sensor och kör) :)

/ Marcus
 
Jag håller med trådskaparen.


De e väldigt mkt cliché bilder ute o går.
Solnedgångar m.m.

Saknar verkligen de Duktiga fotograferna på fotosidan, då o då glimtar det till, men generellt så har många slutat publicera. Det är synd.
 
Själv har jag suttit flera veckor vid rapsfält men inte f-n kom det några nakna brudar.

Trodde det var det som var trenden men jag är väl åratal efter min tid som vanligt.
 
Jag har för länge sedan tröttnat på landskapsbilderna i de brittiska fototidningarna. Som trådskaparen säger så består de bara av "kustremsor med blöta stenar och luddigt hav".
Skittrist rent ut sagt.

Det finns många duktiga fotografer på öarna som Joe Cornish mfl som med sina fantastiska bilder insprirerat alltför många andra. Var och varannan läsarbild som publiceras ser ut att vara kopior av varandra. Det som gör mig mest förvånad är tidningarnas skribenter nästan uppmanar läsarna att fortsätta. Dom måste ha ett nästan sjukligt behov av att titta på sjönära bilder. Kanske något för en psykologistuderande :)

Jag håller generellt inte alls med dig om att det är likadant hemma. Här hemma i trygga Sverige får jag oftast känslan av att skribenterna uppmanar oss till nytänkande iställer för att traska på i gamla invanda spår...
 
Jag har för länge sedan tröttnat på landskapsbilderna i de brittiska fototidningarna. Som trådskaparen säger så består de bara av "kustremsor med blöta stenar och luddigt hav".

Det finns många duktiga fotografer på öarna som Joe Cornish mfl som med sina fantastiska bilder insprirerat alltför många andra. Var och varannan läsarbild som publiceras ser ut att vara kopior av varandra. Det som gör mig mest förvånad är tidningarnas skribenter nästan uppmanar läsarna att fortsätta.

Om man har lite koll på den anglosaxiska så förstår man detta. Titta bara på deras enorma fascination när det gäller trädgårdar, fåglar osv osv. Britterna är VÄLDIGT naturromantiska och de håller olika "fairs" (mässor) för intresserade som ofta lockar 10 000-tals besökare. Varför det är så har jag inte en aning om, men det kan kanske ha att göra med deras svårigheter att vandra i skog och mark (dvs. avsaknad av allemansrätt).

Jag skulle dock vilja att öppna frågan vad som idag är nyskapande? Fotot är över hundra år och vad kan egentligen göras som inte redan är gjort? Hur lägger man en personlig prägel på sitt fotograferande? Vad är det man som betraktare fångas av? Jag anser att det är högst personligt.
 
Birdman skrev:

Jag skulle dock vilja att öppna frågan vad som idag är nyskapande? Fotot är över hundra år och vad kan egentligen göras som inte redan är gjort?

Och det var därför jag ironiskt skrev att jag hoppades svartvitt skulle bli populärt

/ Marcus
 
Makten skrev:
En intressant sak är att väldigt många av dessa strandbilder har samma titel. "Saltö" kanske klingar bekant? Detta trots att det är helt olika fotografer som står bakom. Ungefär lika fantasifullt som själva motivet; vidvinkel, peka kameran nedåt så att horisonten kommer 1/3 från ovankanten, lång slutartid, vitbalans på dagsljus (trots att det är skymning), knäpp. Och voila, 100 kommentarer.

Där har vi förklaringen! En kustlinje med lite våta stenar är mycket lättare att få tag på än en halvnaken tjej med sillisar.
 
Birdman skrev:
Om man har lite koll på den anglosaxiska så förstår man detta. Titta bara på deras enorma fascination när det gäller trädgårdar, fåglar osv osv. Britterna är VÄLDIGT naturromantiska och de håller olika "fairs" (mässor) för intresserade som ofta lockar 10 000-tals besökare. Varför det är så har jag inte en aning om, men det kan kanske ha att göra med deras svårigheter att vandra i skog och mark (dvs. avsaknad av allemansrätt).
Jodå jag har märkt det oxå. Har arbetat lite för länge på den brittiska marknaden för att ha missat deras kärlek till naturen, den kontrollerade versionen i parker vill säga :)

Birdman skrev:
Jag skulle dock vilja att öppna frågan vad som idag är nyskapande? Fotot är över hundra år och vad kan egentligen göras som inte redan är gjort? Hur lägger man en personlig prägel på sitt fotograferande? Vad är det man som betraktare fångas av? Jag anser att det är högst personligt.

Skitenkelt, finns massor!!!
Lutande horisonter, suddiga förgrunder = "kasta in något skit i förgrunden" som tycks vara så nytt bland pressfotograferna :). Kasta kameran i luften och ta samtidigt en bild med självutlösaren........
 
Skitenkelt, finns massor!!!
Lutande horisonter, suddiga förgrunder = "kasta in något skit i förgrunden" som tycks vara så nytt bland pressfotograferna :). Kasta kameran i luften och ta samtidigt en bild med självutlösaren........

Jo det förstås, men det där med sneda horisonter har ju testats i "massor" även det ;)

Dessutom tänkter/vågar/vill jag inte slänga upp kameran i luften, hur nyskapande det än är :p
 
Tror att olika maner förekommer innom alla genrer, tex avklippta människor och cycklar i motljus i gatufoto, mörka grenar mot oroliga himlar i konstfoto eller varför inte ta en skitbild med en "toy-kamera" lägga till repor och vinjettering och dra på kontrasten så vipps blev det djupt och bra. Eller kanske kan man spotta och fräsa samt spilla lite kaffe på sina fotopapper i mörkrummet?

Jag tror att den enkla sanningen faktiskt är att det är ganska få som har något väsentligt att säga med sina bilder, på samma sätt som innom litteratur eller filmskapande tex. Tycker att effektsökeriet innom foto inte skilljer sig nämnvärt från Die Hard, man tar en taskig historia och blåser upp den med mer och mer effekter på precis samma sätt som med foto. Detta kan iofs vara underhållande en stund, men blir ganska fort tråkigt.

Tittar man på de ganska få som tar bilder utöver det vanliga så finns ofta ett genuint intresse och en vilja att förmedla en känsla av det dom avbildar, ofta är dom inte speciellt intresserade av foto i sig utan brinner för det dom avbildar. Jag tror att detta förhållningssätt kan vara en av hemligheterna. Om syftet med ens fotograferaqnde i första hand är att väcka sensation eller framhålla sin egen förträfflighet tror jag att det blir mycket svårt att beröra på djupet, kännslan saknas helt enkelt.

Ett förtydligande för att inte låta stöddig. Jag pysslar till stor del med effektsökande själv, och jag erkänner att det beror på mitt tillkortakommande vad gäller att berätta en intressant historia.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar