RAW vs skanning - arbetsinsats?

[danneman]

Bakgrund:

Har länge plåtat dia + neg och sedan skannat med filmskanner. Mina dia ser ofta kanon ut i projektorn, men när det gäller skanning för att göra kopior och publicera på web, då är det lite jobbigt! Riktigt svårt att få bra färger och kontrasten förstärks otäckt mycket!


Digitala funderingar:

Börjar till slut bli nyfiken på digitalt. Är det enklare och snabbare att få till bra resultat med RAW-konvertering jämfört med skanning och efterbehandling?

Efter skanning gör jag nödvändiga justeringar i PS. Vad jag läst mig till så kan man med digitalt göra en hel del grundläggande arbete i RAW-konverteraren och kanske få mindre efterarbete i PS. Gör detta processen enklare och smidigare totalt sett? (Nå't tjänar man ju på att slippa mata skannern, det förstår jag naturligtvis, men i övrigt?).


Exempel:

Nedan kommer ett par exempel på hur stora justeringar som ibland krävs i fråga om färgbalans, nivåer m.m. trots att allt ser toppen ut i projektorn!

 

[danneman]

Exempel 1

Först en bild som krävde rimligt med justeringar för att se lika bra ut digitalt som analogt:

 

[danneman]

Exempel 2

Slutligen ett värre exempel där skannern gav ett riktigt jobbigt resultat vilket med mitt begränsade kunnande krävde en stor insats att "rätta till":

 

[Jeppe]

Ja, jag upplever det som klart mycket lättare att efterjustera en RAW-bild, jämfört med att skanna ett dia.

Oftast är det färgstick som är lite jobbigare att justera bort i skannade bilder. Jag la säkerligen 5 minuter på en inskannad bild med både dammborttagning och justering av färgerna. Med en RAW-bild är den tiden nere i hälften, ibland snabbare.

 

[Damocles]

Instämmer med Jeppe. Färgsticken är det riktigt jobbiga, beroende på val av diafilm såklart. Men diafilm var för mycket klart enklare än negativ. Och om något blev snarare kontrasten för hög när jag skannade dia. Men så hade jag en billig skanner(Minolta Scan Dual 3) som inte riktigt har världens bästa Dmax, etc.

Jag gjorde så att när jag plåtade dia ramade jag själv och fick det i plastfickor. Det första jag gjorde var alltid att dra remsar rakt ner i skannern. På så vis slapp jag dammet i princip helt. Sedan var det bara färgsticken kvar, men jag hittade en del bra profiler för VueScan för de olika filmerna jag använde. Men det var allting någonting kvar. Men hade jag inte kört så hade jag nog övergått till digitalt mycket tidigare. Vad gäller negativ film så... aldrig mer. Tyckte inte det var roligt att hålla på och de förinställda profilerna var sällan vettiga.

Har restaurerat några äldre negativbilder som inte legat väl skyddade. Tog enorm tid att klona bort damm, och att sedan få färgerna att stämma var inte så farligt, men riktigt bra blir det inte. Svart-vitt däremot fungerar utmärkt. Men färgneg, nej tack.

Sen jag skaffade en 20D så har jag inte rört min analoga kamera. Hade det varit mellanformat kanske, men som det är nu, inte värt det helt enkelt. Det enda jag kan sakna är att slippa joxa efteråt med bilderna, med Dia var det bara att skjuta och lita på framkallningen liksom. Speciellt när man vill ha lite extra färger som med Velvia. men det går att få vettiga bilder med digitalt som även de är väldigt mättade med färg. Men för allting som inte är just velvia så föredrar jag definitivt digitalt.

 

[Galaxens President]

Är bara diorna bra så kan du komma ifrån färgsticksproblemen genom att kalibrera skannern med ett IT8 referensdia och ett profileringsprogram. Argyll är ett gratisprogram som jag fått mycket goda resultat med.

För färgneg brukar jag fota av en IT8 påsikts referens och justera så att gråskalan blir neutral mha kurvorna var RGB nivå för sig (då skannar jag som possitiv och vänder i PS) sedan spar jag inställningen och kör med den för alla bilder i samma framkallningsbatch. (faktum är att jag ofta kör med en och samma inställning för alla färgneg oavsett rulle och framkallningsbatch, men däremot olika testbilder för olika ljus. Då kommer jag tillräckligt nära för att det skall vara enkelt att kompensera manuellt det lilla sista)

Kolla gärna in andra delen av Stefan Ohlsons artikelserie om färghantering där han pratar skanning och färgbalans.

Men raw är förståss oftast enklare. Men jag fotar också storformat och då är det smidigt att ha skanningen och negativ-vändningen kallibrerade.

 

[Bokeh]

Jag kör både analoogt och digitalt, och digitalt är enligt mig helt överlägset, både när det gäller hanterbarhet och kvalitet.

Nu kommer väl jag få bannor av analogrävarna, men i mitt eget tycke så är digitalfoto mycket enklare och framförallt billigare, sen tycker jag själv att kvaliteten på bilderna är mycket bättre digitalt, men det är väl mycket en smaksak också, det som analogt fortfarande är bättre på är det dymamiska omfånget om man bortser från Dia, Dia och digitalt ligger väl närmare varandra.

Jag har nu övergått att enbart fota S/V analogt, men jag skulle lika gärna kunnat göra det digitalt också, men man vill ju använda sin gammla klenod, det är väl fortfarande något speciellt med 400 S/V iso film som det är svårt att efterlikna digitalt, men min kompaktkamera (Ricoh GR Digital) är väldigt nära.

/kent

 

[danneman]

Jeppe skrev:
Ja, jag upplever det som klart mycket lättare att efterjustera en RAW-bild, jämfört med att skanna ett dia.

Oftast är det färgstick som är lite jobbigare att justera bort i skannade bilder. Jag la säkerligen 5 minuter på en inskannad bild med både dammborttagning och justering av färgerna. Med en RAW-bild är den tiden nere i hälften, ibland snabbare.

Hmm... jag är nog väldigt långsam och okunnig, för det tar oftast betydligt mer tid än så att få rätt stuk på färger/ljus och plocka damm.

Men i vilket fall, en halvering av tiden låter lovande! Tror faktiskt jag skulle "göra i ordning" och använda fler bilder om den mentala tröskeln med skanningen vore ur vägen. Känns som den dels tar tid, och dessutom tillför problem pga felaktiga färger och för höga kontraster (dåligt Dmax).

 

[danneman]

Damocles skrev:
Instämmer med Jeppe. Färgsticken är det riktigt jobbiga, beroende på val av diafilm såklart. Men diafilm var för mycket klart enklare än negativ. Och om något blev snarare kontrasten för hög när jag skannade dia. Men så hade jag en billig skanner(Minolta Scan Dual 3) som inte riktigt har världens bästa Dmax, etc.

Tack för dina värdefulla åsikter. Håller med om att det är trevligt med fysiska bilder som ser "rätt" ut från början (dia betraktat på ljusbord eller i projektor) men när det är så svårt att få bra resultat vid skanning så låter det digitala som en bekvämare väg.

Färgnegativ kör jag när maximalt omfång önskas, och för att man snabbt kan få bra kopior från labbet, men som du säger, mycket jobbiga att skanna. Det är dyrt i längden dock. Jag stör mig dessutom på kornet även med fina filmer som Fuji Reala 100 och Kodak Portra 160NC, tyvärr.

Har precis den skannerna f.ö. Hur bra Dmax kan man egentligen få då? Finns det någon skanner för småbild som är så himla mycket bättre att det gör en avsevärd skillnad med dia? Har tidigare frågat något liknande i en tråd ang. Nikon Coolscan LS-50 och någon som haft båda ansåg inte att det var så betydande skillnad. Verkar helt enkelt inte finnas någon klockren lösning som kan krama ut hela omfångaet i diat.

Nej, har hållit ut länge nu, men det känns som att all utveckling sker inom det digitala.

 

[danneman]

Galaxens President skrev:
Är bara diorna bra så kan du komma ifrån färgsticksproblemen genom att kalibrera skannern med ett IT8 referensdia och ett profileringsprogram. Argyll är ett gratisprogram som jag fått mycket goda resultat med.

Bra synpunkter! Läste igenom Stefan Ohlssons eminenta artikel om profilering. Lite nyfiken blir jag på hurpass bra det skulle gå att få till det.

Vilkna skannrar stödjer färgprofiler i original mjukvara? Finns det några vettiga i konsumentsegmentet som hanterar detta? Min Minolta DSD III verkar ej göra det, då återstår de externa profileringsprogrammen.

Nu börjar jag dock bli så sugen på digitalt pga ett antal olika faktorer så det känns inte lockande att investera en krona mer i analoga grejer. Förr eller senare kommer jag gå över, och nu känns stunden allt närmare.

 

[mb90]

Jag tror helt ovetenskapligt att det är enklare att köra digitalt om man vill jobba digitalt. Detta motsäger dock inte att det går alldeles utmärkt att skanna "analoga" orginal för att sedan arbeta digitalt med dessa, men att det är svårare att få optimala resultat.

Runt sexton timmar tog det för mig att råskanna negativ från 10 stycken filmer (notera att alla negativ inte skannades, en del ratades vid förhandsvisningen). Visst hade jag hellre beställt framkallning + kopior för att sen endast skanna in de bilder jag ville visa upp på internet/jobba med digitalt, men tyvärr ansåg jag mig inte ha råd med det då det var ca 10 filmer jag skickade in (hade det bara varit en eller två hade det varit annorlunda) Att min skanner dessutom saknar (effektiv) dammborttagning samt är över tio år gammal gör ju inte saken enklare när det gäller skanning av färgnegativ (svartvitt är betydligt enklare)

I framtiden kommer jag försöka hålla mig till följande arbetsplan:

Svartvitt:
Framkalla själv (gör jag delvis redan). Skanna in för att se vilka bilder som blev bra och för att visa upp lyckade bilder på internet. Göra manuella kopior av det bilder jag är nöjd med

Färgnegativ: Skicka på framkallning + delvis framkalla själv (vill i alla fall prova). Vid framkallning även beställa kopior. Skanna in de negativ jag vill visa upp på internet eller arbeta med digitalt. Ännu längre fram i framtiden hoppas jag även på att ha möjlighet på att göra manuella förstoringar/kopior av de bilder jag är riktigt nöjd med.

Dia: Visa upp på projektor. Skanna in de jag vill visa upp på internet/leka med digitalt/få papperskopior på. Eventuellt att i framtiden skaffa en dia-till-polaroidfilm-printer (blir dyrt med polaroidfilm dock)

Detta är alltså vad jag hoppas och planerar på. Många problem måste dock lösas innan det blir verklighet och en hel del inköp måste göras. Även en DSLR står på önskelistan och kommer att inhandlas när ekonomin tillåter.

Öh vad handlade tråden om?

 

[raderad12]

danneman skrev:
Har precis den skannerna f.ö. Hur bra Dmax kan man egentligen få då?
(...)
Verkar helt enkelt inte finnas någon klockren lösning som kan krama ut hela omfångaet i diat.

Fotografera av diorna med digitalkamera, då kan du använda dig av flera exponeringar som sedan slås ihop i datorn och därigenom komma runt dMax-problemet och få med filmens hela omfång.

 

[Danlo]

Markus Bennermo skrev:

Runt sexton timmar tog det för mig att råskanna negativ från 10 stycken filmer (notera att alla negativ inte skannades, en del ratades vid förhandsvisningen).

Ok.. vet inte om du kanske sållade lite dåligt i förhandsvisningen kanske...

Jag skannar ca 40 negbilder högupplösta (150-300 mb) på en förmiddag.. Då pratar jag bara bilder som verkligen går att använda

Vet man hur man ska göra så tar analogt och digitalt ungefär lika lång tid. Det största problemet med analogt är ju att behöva lämna ín rullarna för framkallning.. på ett proffslabb får man dom ju nästa dag, men det är ju ändå en dag mer..

En sak som många glömmer är att analogt kan på ett helt annat sätt bli färdigt redan i kameran till skillnad från digitalt där alla bilder alltid måste efterbehandlas för att ge ett acceptabelt resultat.

 

[Galaxens President]

danneman skrev:

Vilkna skannrar stödjer färgprofiler i original mjukvara? Finns det några vettiga i konsumentsegmentet som hanterar detta? Min Minolta DSD III verkar ej göra det, då återstår de externa profileringsprogrammen.

Det viktiga är att du kan köra inställningarna manuellt. Skannar du sedan bilderna på samma inställningar som när du gjorde kallibreringen så är det bara att tilldela bilden profilen i photohop och sedan konvertera till din arbetprofil.

Jag har färghanteringen avstängd i både min Minolta Dimage Scan Elite II och i min Epson 4870 och färghanterar först i photoshop som jag skrev i stycket ovan.

 

[Galaxens President]

steelneck skrev:
Fotografera av diorna med digitalkamera, då kan du använda dig av flera exponeringar som sedan slås ihop i datorn och därigenom komma runt dMax-problemet och få med filmens hela omfång.

Det där försökte jag mycket med innan jag skaffade mina skannrar men fick aldrig till något acceptabelt resultat och dmax fick jag definitivt bättre med filmskannern. Inga problem att få ut det jag vill ur ett någorlunda vettigt exponerat velvia (som brukar vara det som folk nämner som mest svårskannat).

 

[mb90]

Danlo skrev:
Ok.. vet inte om du kanske sållade lite dåligt i förhandsvisningen kanske...

Jag skannar ca 40 negbilder högupplösta (150-300 mb) på en förmiddag.. Då pratar jag bara bilder som verkligen går att använda

Vet man hur man ska göra så tar analogt och digitalt ungefär lika lång tid. Det största problemet med analogt är ju att behöva lämna ín rullarna för framkallning.. på ett proffslabb får man dom ju nästa dag, men det är ju ändå en dag mer..

En sak som många glömmer är att analogt kan på ett helt annat sätt bli färdigt redan i kameran till skillnad från digitalt där alla bilder alltid måste efterbehandlas för att ge ett acceptabelt resultat.

Det tar ca två-tre minuter för mig att skanna ett negativ med min skanner (inklusive förhandsvisningen). Sexton timmar var en överdrift då jag inte satt effektivt och skannade hela tiden (blev lite nätsurfning, bildbehandling etc emellanåt).

Förmodligen hade det gått snabbare om jag hade haft en modernare skanner (och eventuellt ratat lite fler bilder).