Annons

Räknas sälja bilder som ett "jobb"? (är sjukskriven)

Produkter
(logga in för att koppla)
wildnature skrev:
Utbränd är väl 2000-talets nya ryggont! Svårt att motbevisa! Det finns säkert ett litet antal som gått in i väggen, men då finns det andra jobb där man inte behöver prestera speciellt mycket tex spärrvakt. Idag kan du som bibliotikarie i norrland bli sjukskriven som utbränd det säger väl allt :)

Skit också att jag inte visste det när jag var sjukskriven..

Du, jag kan bara säg så här.. jag hoppas du aldrig kommer drabbas av sk utmattningsdepression.. och jag har hellre ont i ryggen en detta.. jodå, jag vet vad jag pratar om, har varit sjukskriven pga av bägge anledningarna..(men ok inte samtidigt)

Jag blir beklämd och ledsen när jag ser att man kan skriva så nonchalant ang utbrändhet..
 
wildnature skrev:
Utbränd är väl 2000-talets nya ryggont! Svårt att motbevisa! Det finns säkert ett litet antal som gått in i väggen, men då finns det andra jobb där man inte behöver prestera speciellt mycket tex spärrvakt. Idag kan du som bibliotikarie i norrland bli sjukskriven som utbränd det säger väl allt :)

Shit, man blir mörkrädd när det finns människor som så flagrant bevisar att de är totalt okunniga arroganta och egengoda, och dessutom medger detta publikt. Mein Gott.
 
Catharina, det verkar vara en väldigt enkel svart-vit värld du lever i. Vi kan konstatera att vi har olika uppfattning om detta, och en rätt väsensskild människosyn. Det finns säkert folk som är lata men om du antyder att jag är sjukskriven pga lathet efter att ha arbetat mig rätt in i väggen så tar jag det som en personlig förolämpning. Du har ingen aning om vad snackar om helt enkelt.

Din breda generalisering av saken är riktigt naiv, du vet inget om det enskilda fallet och vad som t.ex. kan vara bra för rehabilitering av en sjukdom. Du vet förmodligen inte att Försäkringskassan tycker det är bra med viss mängd betalt arbete för personer med sjukersättning, som del i arbets- och social träning och rebilitering så man kanske kan komma tillbaka till större andel arbete.

Jag lägger ner meningsutbytet med dig här, jag tar gärna en diskussion igen om/när du drabbats av en längre tids sjukdom (jag hoppas verkligen att du slipper det förstås), jag tror din verklighetsuppfattning förändrats lite då.
 
wildnature skrev:
Utbränd är väl 2000-talets nya ryggont! Svårt att motbevisa! Det finns säkert ett litet antal som gått in i väggen, men då finns det andra jobb där man inte behöver prestera speciellt mycket tex spärrvakt. Idag kan du som bibliotikarie i norrland bli sjukskriven som utbränd det säger väl allt :)

Herregud.. Så enkelt! Vi sätter alla deprimerade/"utbrända" som spärrvakter! Jag lyckades tack vare uppmärksamma kollegor, kompisar och familj ta tag i min situation på ett tidigt stadium. Från oktober förra året till febrari i år var jag sjukskriven på deltid för en utmattningsdepression. Tuff rehabilitering med läkarsamtal, kuratorskontakt, fysiskt träningsschema, antidepressiv medicinering, träffar med försäkringskassan. Varje dag var en kamp, men jag hade ett otroligt stöd. TROR DU att man bara får "gå hemma" vid en sån diagnos? Jag hade gjort allt och gör fortfarande allt för att inte hamna i den sitsen igen. Jag äter fortfarande antidepressiva och kommer göra en lång tid framåt.

Tack vare en arbetsgivare som justerade mina arbetsuppgifter lite, kunde jag komma tillbaka ganska fort. Alla har inte den turen/möjligheten.
 
Vad är du sjukskriven för? Är det t.ex. utbrändhet så kanske du kan få försäkringskassan att se det som rehabilitering att springa omkring på konserter. Ofta rätt lättmanipulerade folk som sitter och bestämmer sånt.

Ett alternativ är att du inte tar ut något av det du tjänar i lön utan låter pengarna stanna kvar inom firman och använda dom till utrustningsinköp osv.

Om försäkringskassan klagar kan du be någon kompis regga en enskild firma och sälja bilderna genom honom. Kan dock bli konstigt om du vill ha ditt namn som byline men att polaren fakturar. Finns också en liten risk att någon på försäkringskassan upptäcker det så det säkraste är att inte ha med ditt namn alls. Du har ju dessutom inget jättevanligt namn.

Och lite off-topic:

wildnature skrev:
Utbränd är väl 2000-talets nya ryggont! Svårt att motbevisa! Det finns säkert ett litet antal som gått in i väggen, men då finns det andra jobb där man inte behöver prestera speciellt mycket tex spärrvakt. Idag kan du som bibliotikarie i norrland bli sjukskriven som utbränd det säger väl allt :)

Håller fullständigt med dig!

Säger inte att utbrändhet inte existerar, men jag tror att merparten som kallar sig för utbrända egentligen är lata.

Självklart kanske man inte kan ha kvar sitt gamla jobb om man blir sjukskriven, men det finns alltid andra att skaffa sig. Jag vet folk som inte ens kan gå men jobbar ändå. Därför att de finner en glädje i att jobba och vill klara av att försörja sig själva, som man ska göra som vuxen människa. Man kan t.ex. vara telefonsupport, designa hemsidor eller liknande.

Jag tror också att det finns jobb till alla som vill jobba. Man får inte ett jobb, man skaffar sig ett.
 
Catharina, jag har svårt att se hur något av dina inlägg har med trådskaparens fråga att göra. Jag har också svårt att förstå hur man kan vara så trångsynt och oansvarig så att man kritiserar och ifrågasätter en sjukskriven persons situation på ett forum utan att ha en aning om den verkliga situationen.

Vill du diskutera politik tycker jag att du ska regga dig på ett politiskt forum eller iaf skapa en egen tråd. Sluta i alla fall att sabba den här tråden med dina nedlåtande inlägg som inte på något sätt har med trådens ämne att göra.
 
Det här var från början en socialpolitiskt intressant diskussion kring begreppet arbete. Vad är att räkna som arbete, hur skijer sig synen på detta mellan läkare, försäkringskassa och den enskilde. En diskussion som är allt annat än självklar och skiljer sig mycket åt både mellan olika instanser i samhället och mella vår egen personlig syn på saken.

Det är när den här typen av diskussioner kommer upp som man kan se att fotosidan faktiskt kan ge en del tankar och funderingar som har bäring både åt det socialpolitiska hållet och åt det ideologiska.

Tyvärr tapades tråden bort genom diverse märkliga inlägg som inte är värda vidare kommentarer. Den intressanta frågan är vad som är arbete och hur räknas detta? Är det arbete bara om det innebär en inkomst? Är det i så fall arbete när jag får betalt även om det egetliga arbetet ligger längre tillbaka i tiden? Arbetar jag när jag tar en skogspromenad med kameran och sedan möjligen ett halvår senare säljer en bild? När har jag i så fall arbetat? och hur mycket?

Det är den här typen av frågor som ställer till det en aning för alla som håller på med mer fria yrken och problemet är att vårt sociala skyddsnät är skapat under en tid då det traditionella lönearbetet var det som de flesta hade. Nu ser inte verkligheten likadan ut längre och många har andra anställningsformer där utfört arbete och lön inte hänger samman på samma sätt längre.
 
Svarta gängets värld är enkel, det finns en elit, och så finns det en stor massa av drägg.

Hur mycket smärtstillande ska man äta när man är frisk? Hur lite sömn ska man klara sig på?

Varför ska den statliga medecin-försälningen avregleras? Jo det är för att dom vet att ska man tvinga folk att arbeta mer än dom klarar av så måste dom drogas.

Var går gränsen? När det börjar göra ont i händerna när man torkar sig i ändan är man sjuk då? Eller har man bara tagit för lite piller?
 
wildnature skrev:
Vi har väl olika uppfattning om att vara sjuk, för mig så går man inte till jobbet om man inte kan ta sig upp ur sängen. En del andra känner istället efter varje morgon om de inte är lite sjuka så att de ska slippa gå till jobbet.

Om man inte klarar ett fysiskt jobb, eller ett jobb där man måste prestera, så kan man alltid jobba som spärrvakt eller dylikt. Kan man gå upp ur sängen och även springa på stan och konserer så kan man jobba som tex spärrvakt! Men det är klart man får förmodligen precis lika mycket pengar i bidrag, så varför ta ett skitjobb?

Det är väl helt enkelt så att det finns ett samband mellan världens högsta skatter och världens sjukaste folk?

Den svenska mentaliteten är väl ett resultat av socialismen som präglat vårt land! Därför är det alltid så skönt att komma över till New york där det råder en helt annan mentalitet och ladda batterierna med positiv energi.

Vet inte vad man ska skriva utan att det blir ett grovt personligt påhopp men det verkar ju iaf inte helt insatt i det du diskuterar.

Men om vi ska ta det här med höga bidrag kontra världens sjukaste land. Det är påstående som starkt kan ifrågasättas. Det enda det säger är att vi har koll på vilka som är sjuka och inte.

Jämför vi med USA t ex som många ser som nått slags föredöme så har de inte alls samma koll. Detta eftersom det inte finns nån samlad information utan det är utspritt på olika försäkringsbolag. De som saknar försäkring finns många gånger inte med över huvud taget. Tittar man sedan på mängden tragiska incidenter på arbetsplater med skjutningar och annat samt hur många som har två jobb för att överleva så kan jag tycka att USA inte är helt friskt.

Tittar vi på Japan som är ett annat land som arbetsmässigt ses som ett föredöme där arbetarens lojalitet till arbetsgivare är närmast fanatisk så är det nog inte helt bra där heller. Jag vet inte hur deras sjukförsäkringssystem ser ut men jag vet att de ligger i topp med avseende på antalet självmord. Men sånna som du föredrar säkert det framför sjukskrivningar och arbetslöshet? Sverige ligger för övrigt rätt högt upp på den listan oxå.

Så att bidragen skulle påverka sjuktalet är nog marginellt i slutändan. Däremot visar det att det fortfarande finns humanism i världen.

Men sköt dig själv och skit i andra är tidens melodi och folk får försöka anpassa sig till det så gott det går.

/Maverick
 
Avskjutning borde onekligen var en effektiv metod.
Försäkringskassan kanske borde bygga några trevliga dush-rum i källarplan.
 
Moderaterna har verkligen lyckats att inpränta i människor att det finns två sorters medborgare: de som jobbar, och de där andra, dräggen.

Men hur dum får man bli? Om man tänker minsta lilla själv så inser man snart att det inte är så svart och vitt.

Av alla de som jag känner som under perioder levt på bidrag eller försäkringar så vet jag inte en enda som ville göra det. Alla har kämpat för att ta sig ur situationen. Men i perioder när ingenting fungerar måste man ju få stöd. Att man sedan försöker ta sig ur det, t.ex. genom att fota och sälja lite bilder, är ju bara bra. De kan väl minska bidraget med samma summa då? Huvudsaken är ju att man hittar vägar tillbaka till en egen försörjning. Tyvärr är systemet (läs: a-kassan) inte så flexibel. Hur det är med sjukförsäkringen vet jag inte...
 
Sjukersättning verkar extremt stelbent.
Har en kollega med mångåriga nackproblem (whiplash). Hon jobbar just nu 50% och har gjort det länge. Provat jobba 75% men då blir hon mycket sämre. Hon tror själv att 60% vore en bra nivå. Får hon jobba det?
Näe. 50 eller 75. Så mycket för att hjälpa folk jobba så mycket de kan.
 
WFS) (Graylingman skrev:
Om jag inte innerst inne önskade alla människor ett gott liv skulle jag hoppas det motsatta.

Ligger kanske något i det du säger.. det kanske kan göra att den som tror utmattningsdepression egentligen är lathet.. blir lite ödmjuk och får en dos empati
 
Blev en fin diskution det här.

Känns bra att man har medhåll från många håll iaf!

I mitt fall är det just en utmattningsdeppresion som ligger bakom sjukskrivningen.

Gick in i väggen totalt efter år av stress o press, o som kronan på verket en familkekatastrof DELUXE.

Kan knappt sova, kan inte slappna av, mår as rent allmänt.

Är för tillfället ute på arbetsprövning ngra timmar om dagen. Är minst sagt oregelbundet när jag klarar att gå dit.

O som andra här redan har nämt, så rekomenderar läkare etc faksikt att man ska sysselsätta sig. För att enbart sitta hemma mår man bara sämre av.

Grejen med en sån här "åkomma", är juh att när jag känner mig ok, vilket faksikt händer, så vill man ta till vara på det.
O då jag har ett stort fotointresse, samt älskar att vara ute, så tar man tillfället i akt.

Många menar juh då på att "när man känner sig ok", så ska man jobba.
Jo, det är lättare sagt än gjort, då stunderna då jag är så pass "bra" är oregelbundna, o kan infalla kl 03 på natten, likväl morrgontid. O då jag kan, så går jag på min arbetsprövning.
O vad jag gör på min fritid utöver det anser jag faksikt vara upp till mig.


Det jag tycker är mest tragiskt, är hur folk kan ha så förutfattade meningar bara för att en person är sjukskriven.
Visst att det ska ändras så man kan jobba ändå, så gott det går. Men vissa åmkommor går det inte o göra så mycket åt.

I mitt fall så lever jag på de få stunder som skänker glädje så att säga.
Skulle jag bara sitta hemma jämt, "för det är så en sjukskriven skall göra", så skulle ni få läsa dödsrunan i tidningen rätt omgående.

O sen där där med att sälja bilder. Så är det juh lite som så, att jag är ingen frilansande fotograf på så sätt. Har tidigare i livet sålt ngra bilder, men då är det just det där att man är på plats när ngt händer, o ingen annan fotograf är det O då snackar vi rena sammanträffande eller ren tur.

Går aldrig ut o planerar att jag skall tjäna pengar.
Men likväl så har jag med mig kameran för det är ett intresse, som jag mår bra av.
O som jag skrev tidigare, så har t.o.m läkarna sagt åt mig att aktivera mig när jag kan & orkar, så jag inte sitter hemma o klappar igenom totalt.

O för att klargöra mer, så jag har inte pratat med FK eller ngn all som detta. Är inget jag planerar att göra. Utan snarare bara ren nyfikenhet.

/Tobbe
 
Vad konstigt att de "släpper dig" att på egen hand rehabilitera dig.
I mitt fall var det inte frågan om "fritid" under sjukskrivningsperioden. Jag jobbade som minst halvtid och de resterande 50% skulle användas till rehabilitering. Det var tufft!

Mitt råd är nog att kolla upp saken noga med försäkringskassan.. så du inte råkar illa ut!
 
Tyvärr är det så med människor som är sjukskrivna pga av sk utmattningsdepression att det handlar mycket om tur, eller otur..

En del människor får precis den hjälp dom behöver.. en del blir i stort sett lämnade åt sitt öde.

Visst, det sägs så vackert att man skall göra en sk rehabplan, där arbetsgivare, försäkringskassa och läkare skall vara inkopplad.. men

Jag kan berätta om en person jag känner (arbetar på ett statligt företag) som gick sjukskriven i närmare 3 år.. och ingen agerade.. tills hans sambo slog näven i bordet och började agera.. då först fick han chans att börja gå i samtalsterapi..

Jag vet andra, som trots sin situation tvingats att själva försöka leta hjälp.. där man överhuvudtaget inte fått något stöd från vare sig Försäkringskassa eller sjukvården..

Personligen hade jag tur.. som arbetade på ett företag, som bekostade min terapi.. vilket jag kan säga, sparade samhället mycket pengar.

Att man drabbas av en sk utmattningsdepression kan bero på många faktorer.. Jag brukar ibland likna människan vid en stor trafikknut med många ljussignaler. Ljussignaler som för att trafiken skall flyta ordentligt måste fungera.

Om ett av dessa ljussignaler börjar blinka gult, så flyte trafiken fortfarande, även 2 tjussignaler kan blinka gult och det funkar, om än med viss möda.. när så den 3:e slås ut.. då börjar det bli köer och en del ilskna biltutor.

Så slåse även den 4:e (och sista) ut.. och då uppstår det kaos.. allt kollapsar och hela trafikplatsen blir ett ända kaos av köande blir som tutar.

Ungefär så kan även människan fungera.. hur energiska och duktiga vi än är.. eller skall vi säga.. just därför.

För, väldigt ofta är det så.. att det är dom energiska och duktiga, som alltid vill klara allt.. som är dom som drabbas av en utmattningsdepression..
 
David G skrev:
Avskjutning borde onekligen var en effektiv metod.
Försäkringskassan kanske borde bygga några trevliga dush-rum i källarplan.
Jag konsultar just nu på FK, och sitter i källarplanet. Vi har ett duschrum, och det vill jag kunna använda.
Outsourcing är bättre, du kan väl bygga något. Jag vet att du är experimentlysten så kanske testa på dig själv först.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar