Annons

Publicera bilder tagna inom kommunen/landstingets olika hjälp/stödgrupper

Produkter
(logga in för att koppla)

c.hilli

Avslutat medlemskap
Hej!

Vet inte riktigt vad jag ska lägga mitt inlägg, men testar här.

Jag har varit Landstingsanställd mentalskötare i 14 år inom psykiatrin. Under dessa år har jag med olika verksamhetschefers+ patienters/klienters/ tillstånd fotograferat de olika verksamheterna, som besökts av psykpatienter, klientel från sos, ensamma människor med el. utan handikapp mfl. På dessa verksamheter har sedan de bilder jag tagit hängts upp på väggarna så alla kunnat se dem.

När jag nu kollar Anders Peterséns bilder från mentalsjukhus så kom jag på idén att kanske publicera delar av dessa bilder, porträtt mm på min blogg eller publicera dem på nåt annat sätt.

För detta krävs naturligtvis tillstånd och jag kontaktade kommunen och deras ansvariga för ett tag sedan och fick svar att det inte var tillåtet.
Dom skriver så här till mig:

"Foton är en personuppgift enligt personuppgiftslagen (PUL). Den verksamhet som du hade någon form av anställning i och fotade för omfattas av SOL, lagstiftning kring sekretess- och offentlighetsfrågor. Det innebär att personuppgifter(i detta fall bilder) inte kan användas med mindre än att det finns ett dokumenterat samtycke. Även om det finns ett dokumenterat samtycke för att bilderna kunde sättas upp i verksamheten så ska det framkomma i formuleringen att det gäller också för andra framtida offentliggöranden som exempelvis en utställning. Personernas samtycke kan inte ersättas med ett samtycke från verksamheten.(JO har varit gett sin mening om hur lagen ska tolkas i i den frågan enligt ett ärende som de handlade 2009)

Dessutom, eftersom du hade någon form av anställning eller en anställningsliknande roll inom verksamheten omfattas du av sekretessbestämmelserna.

Så tyvärr Chris, vi kan inte ge ett samtycke att använda bilderna tagna i socialförvaltningens verksamhet."


Jag kan förstå deras svar, men samtidigt blir jag fundersam. Bilderna är tagna 1990-1991
och jag var Landstingsanställd men i en kommunal verksamhet just då. Jag var alltså anställd som mentalskötare (obs! ej som fotograf).

Har kommunen rätt i det dom skriver?
Hur tror ni Anders Petersén gjort med sina bilder? Han måste ju ha fått tillstånd från Landstinget för att plåta inom psykiatrin och att publicera sitt material, eller? Har också sett andra bilder tagna av fotografer från äldreboende och när jag kontaktat fotograferna för att ta reda på hur man gjort för att få tillstånd, har jag inte fått något svar.


Har ni några tips, eller är det så eländigt att jag tvingas kasta alla negg och bilder jag har tagit
inom de här verksamheterna. Det är hundratals negativ som skulle åka i soporna :-(

mvh

/chris
 
Hej!

Vet inte riktigt vad jag ska lägga mitt inlägg, men testar här.

Jag har varit Landstingsanställd mentalskötare i 14 år inom psykiatrin. Under dessa år har jag med olika verksamhetschefers+ patienters/klienters/ tillstånd fotograferat de olika verksamheterna, som besökts av psykpatienter, klientel från sos, ensamma människor med el. utan handikapp mfl. På dessa verksamheter har sedan de bilder jag tagit hängts upp på väggarna så alla kunnat se dem.

När jag nu kollar Anders Peterséns bilder från mentalsjukhus så kom jag på idén att kanske publicera delar av dessa bilder, porträtt mm på min blogg eller publicera dem på nåt annat sätt.

För detta krävs naturligtvis tillstånd och jag kontaktade kommunen och deras ansvariga för ett tag sedan och fick svar att det inte var tillåtet.
Dom skriver så här till mig:

"Foton är en personuppgift enligt personuppgiftslagen (PUL). Den verksamhet som du hade någon form av anställning i och fotade för omfattas av SOL, lagstiftning kring sekretess- och offentlighetsfrågor. Det innebär att personuppgifter(i detta fall bilder) inte kan användas med mindre än att det finns ett dokumenterat samtycke. Även om det finns ett dokumenterat samtycke för att bilderna kunde sättas upp i verksamheten så ska det framkomma i formuleringen att det gäller också för andra framtida offentliggöranden som exempelvis en utställning. Personernas samtycke kan inte ersättas med ett samtycke från verksamheten.(JO har varit gett sin mening om hur lagen ska tolkas i i den frågan enligt ett ärende som de handlade 2009)

Dessutom, eftersom du hade någon form av anställning eller en anställningsliknande roll inom verksamheten omfattas du av sekretessbestämmelserna.

Så tyvärr Chris, vi kan inte ge ett samtycke att använda bilderna tagna i socialförvaltningens verksamhet."


Jag kan förstå deras svar, men samtidigt blir jag fundersam. Bilderna är tagna 1990-1991
och jag var Landstingsanställd men i en kommunal verksamhet just då. Jag var alltså anställd som mentalskötare (obs! ej som fotograf).

Har kommunen rätt i det dom skriver?
Hur tror ni Anders Petersén gjort med sina bilder? Han måste ju ha fått tillstånd från Landstinget för att plåta inom psykiatrin och att publicera sitt material, eller? Har också sett andra bilder tagna av fotografer från äldreboende och när jag kontaktat fotograferna för att ta reda på hur man gjort för att få tillstånd, har jag inte fått något svar.


Har ni några tips, eller är det så eländigt att jag tvingas kasta alla negg och bilder jag har tagit
inom de här verksamheterna. Det är hundratals negativ som skulle åka i soporna :-(

mvh

/chris

Tänker du tjäna pengar på utställningen?
 
Det är väl inte nödvändigt att du kastar alla negativ bara för att kommunen inte ger grönt ljus för en utställning. Trots allt har väl bilderna ett värde.

Dina frågor om hur andra fotografer fått tillstånd kan väl bara de enskilda fotograferna svara på. Men jag kan tänka mig att man först pratat med personerna och gjort upp med dem om att fotografen följer dem under en viss tid. På det sättet får landstingets inställning en underordnad betydelse, det handlar mer då om att se till att fotografen kommer in genom vissa dörrar.
Som extern fotograf utan anställningsförhållande omfattades de ju då tydligen inte heller av sekretessbestämmelserna.
 
PUL förbjuder kränkande publicering.

Hur ser sekretessbestämmelserna ut som du påstås omfattas av? Fanns det något i ditt anställningskontrakt som nämnde dessa sekretessbestämmelser?
 
Kolla även med andra jurister. Det kan finnas fler saker som spelar in.

Jag vet att många av en individs rättigheter försvinner i och med döden. Jag kan tänka mig att det kan gå att publicera bilder på personer som avlidit. Men det får du kolla upp.

Sen går det ju att söka upp de levande personerna.

Anders Petersen har säkert skaffat tillstånd av de avbildade då han genomförde projektet på 90-talet. Projektet är för omfattande för att han skulle chansa på att låta bli och det är ju den mest etiska vägen att gå.
 
Det är väl inte nödvändigt att du kastar alla negativ bara för att kommunen inte ger grönt ljus för en utställning. Trots allt har väl bilderna ett värde.

Dina frågor om hur andra fotografer fått tillstånd kan väl bara de enskilda fotograferna svara på. Men jag kan tänka mig att man först pratat med personerna och gjort upp med dem om att fotografen följer dem under en viss tid. På det sättet får landstingets inställning en underordnad betydelse, det handlar mer då om att se till att fotografen kommer in genom vissa dörrar.
Som extern fotograf utan anställningsförhållande omfattades de ju då tydligen inte heller av sekretessbestämmelserna.

Hm... Jag har svårt för att tro att de mest sjuka, intagna på ett mentalsukhus öht kan ge sitt tillstånd att bli plåtade. (har även jobbat inom "stormen" och där fanns nog ingen patient som kunde ge något som helst tillstånd till något).

Jag har eg. inte följt dem i de här verksamheterna, utan jag har plåtat på arbetsplatsen där jag jobbade som mentalskötare. Det knepiga är nog att jag jobbade inom verksamheterna och har skrivit på tystnadsplikten som mentalskötare. Tystnadsplikten gäller i 75 år- en mansålder.

För mig idag har bilderna egentligen inget värde- eftersom jag inte kan göra vad jag vill med dem. De ligger i kartonger i förrådet och är rätt gulnade eftersom de hängt på olika väggar i olika lokaler inom kommunen och Landstinget. Neggen är ju ok, men för vem ska dom isf sparas?

Landstingets tilstånd är inte av underodnad betydelse, eftersom plåtningen (i mitt fall) skett bl.a i deras lokaler. Vi fick nej när vi skulle filma en nackskadad tjej som låg inne efter en nackoperation, trots att hon sa att det var ok. Det var inte tillåtet att filma i lokalerna.
Å andra sidan har vi filmat och plåtat på sjukhus men då har det varit läkare och överläkare som intervjuats och filmats och då har det gått bra.

Jag tror att när det gäller psyk och soc så är det mer känsligt än när det gäller den somatiska biten- men det där är ju också olika, beroende på...

/chris
 
PUL förbjuder kränkande publicering.

Hur ser sekretessbestämmelserna ut som du påstås omfattas av? Fanns det något i ditt anställningskontrakt som nämnde dessa sekretessbestämmelser?

ojoj... jag skrev på tystnadsplikten 1981, så då måste man isf börja rota i det och kolla med
LT.

/chris
 
Kolla även med andra jurister. Det kan finnas fler saker som spelar in.

Jag vet att många av en individs rättigheter försvinner i och med döden. Jag kan tänka mig att det kan gå att publicera bilder på personer som avlidit. Men det får du kolla upp.

Sen går det ju att söka upp de levande personerna.

Anders Petersen har säkert skaffat tillstånd av de avbildade då han genomförde projektet på 90-talet. Projektet är för omfattande för att han skulle chansa på att låta bli och det är ju den mest etiska vägen att gå.

Nej, jag tror inte heller Anders Petersen plåtade utan tillstånd, men jag har svårt att tro att han fick tillstånd av patienterna, isf var det från deras anhöriga el. nåt sånt + från Landstinget.

Jag får nog ta och kolla upp detta med en jurist.

Tack för tipset.

/chris
 
ojoj... jag skrev på tystnadsplikten 1981, så då måste man isf börja rota i det och kolla med
LT.

/chris

Inom kommunal verksamhet gäller sekretessen i 70 år räknat från det datum när du slutade din anställning. Förmodligen är det lika strängt inom landstingets verksamheter och då spelar det ingen roll om personen är avliden. Det kan finnas nära anhöriga som kan lida men även om personen själv inte kan ta skada av att uppgifter röjes.
/Nonno
 
Landstingets tilstånd är inte av underodnad betydelse, eftersom plåtningen (i mitt fall) skett bl.a i deras lokaler.

Det tillståndet har inget med publicering att göra. Som jag skrev förut så är det bara de avbildade personerna som behöver ge sitt samtycke till publicering.
Om nu samtycke överhuvudtaget behövs. Om bilderna inte kan anses vara kränkande så behövs inget samtycke.
 
Det tillståndet har inget med publicering att göra. Som jag skrev förut så är det bara de avbildade personerna som behöver ge sitt samtycke till publicering.
Om nu samtycke överhuvudtaget behövs. Om bilderna inte kan anses vara kränkande så behövs inget samtycke.

Är du helt säker på din sak?
Det finns olika typer av sekretess och den som finns inom landstinget är av ett strängare slag. T ex så har inte anställda rätt att röja uppgifter i alla lägen även fast den enskilde t ex skriftligen ger sitt tillstånd. Som anställd har man att göra en menprövning och kanske komma fram till att patienten inte fullt ut är införstådd med vilka konsekvenser röjande av uppgifter kan få och då förväntas du som anställd vara noga med att skydda den enskildes integritet.
Du får också fundera på om en psykiskt sjuk persons samtycke ens är giltigt i vissa fall?
Det kan också vara så att det bara är speciella befattningshavare som har tillstånd att fotografera inom verksamhetens lokaler där patienter/klienter uppehåller sig.

Jag skulle nog tro att SekrL inom vissa verksamheter hos kommun och landsting väger tyngre än PUL vad det gäller om något är kränkande eller inte.

Du behöver nog konsultera en landstings-/kommunjurist för att säkert veta hur du får hantera bilderna i offentliga sammanhang.
/Nonno
 
Senast ändrad:
Det knepiga är nog att jag jobbade inom verksamheterna och har skrivit på tystnadsplikten som mentalskötare. Tystnadsplikten gäller i 75 år- en mansålder.
Då finns det egentligen inte mycket att diskutera, eller hur? Du får alltså inte ställa ut bilderna, du får inte publicera dem -- och du får egentligen inte ens visa dem för någon. Det enda sättet att upphäva tystnadsplikten är såvitt jag förstår att ta kontakt med varje enskild patient som finns på bild.

Jag förstår att det känns sorgligt men tyvärr finns det nog ingen lösning. Det vettigaste vore att förstöra bilderna, eller i alla fall förvara dem på ett speciellt ställe med instruktioner om att de ska förstöras om det skulle hända dig något.

Det märkligaste i ditt fall är väl att du öht fick fotografera i de verksamheter där du jobbade.
 
Då finns det egentligen inte mycket att diskutera, eller hur? Du får alltså inte ställa ut bilderna, du får inte publicera dem -- och du får egentligen inte ens visa dem för någon. Det enda sättet att upphäva tystnadsplikten är såvitt jag förstår att ta kontakt med varje enskild patient som finns på bild.

Jag förstår att det känns sorgligt men tyvärr finns det nog ingen lösning. Det vettigaste vore att förstöra bilderna, eller i alla fall förvara dem på ett speciellt ställe med instruktioner om att de ska förstöras om det skulle hända dig något.

Det märkligaste i ditt fall är väl att du öht fick fotografera i de verksamheter där du jobbade.

Jajo, det är nog som du skriver och jag håller också med om det sista du skriver här i ditt inlägg.


/chris
 
Är du helt säker på din sak?
Ja, att landstinget har gett tillstånd för fotografering i sina lokaler innebär inte att man måste ha landstingets tillstånd för publicering.

Det finns olika typer av sekretess och den som finns inom landstinget är av ett strängare slag.
Det är en separat fråga. Jag har redan frågat Chris vad det var för slags tystnadsplikt hon skrev på. Det kan hända att den hindrar att hon publicerar sina bilder, men det vet vi inte än.

Du behöver nog konsultera en landstings-/kommunjurist för att säkert veta hur du får hantera bilderna i offentliga sammanhang.
Njae, jag skulle nog hellre rekommendera en oberoende jurist. En landstingsanställd jurist har incitament att svara så att hennes egen ställning inte blir ifrågasatt av arbetsgivaren.
 
Senast ändrad:
Det märkligaste i ditt fall är väl att du öht fick fotografera i de verksamheter där du jobbade.

märkligt var det väl inte? Om jag har förstått ursprungsinlägget rätt så var det aldrig meningen att bilderna skulle komma utanför väggarna på de ställen där fotografierna togs.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar