Publicera bilder tagna inom kommunen/landstingets olika hjälp/stödgrupper

[nonno]

Inga invändningar mot det, men vad gäller om en person på någon bild är avliden?

Enligt 7 kapitlet 4 § SekrL står det så här:
"Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men."
Som jag tidigare skrev, handlar det inte bara om den enskilde är död eller levande. Det handlar även om närstående och om de kan antas lida men när en uppgift/bild röjs.
/Nonno

 

[nonno]

Så märkligt var det väl inte? Om jag har förstått ursprungsinlägget rätt så var det aldrig meningen att bilderna skulle komma utanför väggarna på de ställen där fotografierna togs.

Förmodligen var det till just detta ändamål som samtycket lämnades och kanske inte alls till något annat?

Ett samtycke ska vara explicit utformat så att den som ger sitt samtycke vet exakt hur uppgifter/bilder kommer att användas och hur länge samtycket sträcker sig i tid.

Det kan också vara så att bilder tagna inom vissa verksamheter hos både kommun och landsting kanske är menade att de aldrig ska lämna myndighetens lokaler?
/Nonno

 

[nonno]

Äsch - nu var jag lite för snabb....

Jag var lite för snabb i inlägget här ovan (kl 10.36) där jag hänvisade till SekrL. Den har ersatts av Offentlighets- och sekretesslagen och gäller sedan 30 juni 2009.
Men fortfarande gäller att man i vissa verksamheter (kommun/landsting) måste väga in om närstående till patienten/klienten kan lida men. Så om någon lever eller är död är inte det enda avgörande om uppgifter som t ex bilder får offentliggöras.
/Nonno

 

[PMD]

Med tanke på när fotografierna togs så borde det vara den gamla lagen som gäller för dem.
Det är orimligt att någon kan binda sig till en framtida lag genom att skriva på ett avtal.
Om lagen gäller ändå, så är en underskrift av ett avtal om tystnadsplikt meningslös.

 

[nonno]

Med tanke på när fotografierna togs så borde det vara den gamla lagen som gäller för dem.
Det är orimligt att någon kan binda sig till en framtida lag genom att skriva på ett avtal.
Om lagen gäller ändå, så är en underskrift av ett sekretessavtal meningslös.

Den nya och den gamla lagen skiljer sig inte på denna punkt när det gäller att även närståendes risk att lida men ska vägas in. Men 7 kapitlet 4 § SekrL som jag citerade gällde från 1980 fram till att Offentlighets- och sekretesslagen trädde i kraft 30 juni 2009.

Egentligen är det egalt om du skriver under ett sekretessavtal eller inte, för genom din anställning omfattas du per automatik ändå av den sekretess som gäller för myndigheten.
Avtalet torde nog mer ha ett pedagogiskt syfte så att du som anställd ska komma ihåg att du har sekretess och att du i avtalet får en kort och lättförståelig information om vad som gäller. Det blir också mer en rutin för arbetsgivaren att man inte ska glömma att ge tydlig information om vad som gäller till nyanställda.
/Nonno

 

[c.hilli]

Så märkligt var det väl inte? Om jag har förstått ursprungsinlägget rätt så var det aldrig meningen att bilderna skulle komma utanför väggarna på de ställen där fotografierna togs.

Det slog mig nyss att många av de bilder jag tog även hängt ute på "Botkyrkadagen" i Hågelby (ja med tillstånd från verksamhetschefen). Bilderna var uppklistrade på en vit skärm- Detta gjordes för att visa upp verksamheten för "besökare" (publiken). Jag tror knappast kommunledningen hade någon aning om detta. Det finns också filmat VHS material från den kommunala verksamheten, också det gjort med tillstånd.

I den kommunala verksamheten jag jobbade så ingick även RSMH- Riksförbundet för social och mental hälsa och på dessa möten och sammankomster plåtade jag också- allt med tillstånd.

Så det var många aktörer där jag jobbade. Senare gjorde jag ett beställnings_ fotojobb för RSMH-tidningen och bilderna från det jobbet får jag naturligtvis publicera.

/chris

 

[Maria Wilhelmson]

Hej!

Vet inte riktigt vad jag ska lägga mitt inlägg, men testar här.

Jag har varit Landstingsanställd mentalskötare i 14 år inom psykiatrin. Under dessa år har jag med olika verksamhetschefers+ patienters/klienters/ tillstånd fotograferat de olika verksamheterna, som besökts av psykpatienter, klientel från sos, ensamma människor med el. utan handikapp mfl. På dessa verksamheter har sedan de bilder jag tagit hängts upp på väggarna så alla kunnat se dem.

När jag nu kollar Anders Peterséns bilder från mentalsjukhus så kom jag på idén att kanske publicera delar av dessa bilder, porträtt mm på min blogg eller publicera dem på nåt annat sätt.

För detta krävs naturligtvis tillstånd och jag kontaktade kommunen och deras ansvariga för ett tag sedan och fick svar att det inte var tillåtet.
Dom skriver så här till mig:

"Foton är en personuppgift enligt personuppgiftslagen (PUL). Den verksamhet som du hade någon form av anställning i och fotade för omfattas av SOL, lagstiftning kring sekretess- och offentlighetsfrågor. Det innebär att personuppgifter(i detta fall bilder) inte kan användas med mindre än att det finns ett dokumenterat samtycke. Även om det finns ett dokumenterat samtycke för att bilderna kunde sättas upp i verksamheten så ska det framkomma i formuleringen att det gäller också för andra framtida offentliggöranden som exempelvis en utställning. Personernas samtycke kan inte ersättas med ett samtycke från verksamheten.(JO har varit gett sin mening om hur lagen ska tolkas i i den frågan enligt ett ärende som de handlade 2009)

Dessutom, eftersom du hade någon form av anställning eller en anställningsliknande roll inom verksamheten omfattas du av sekretessbestämmelserna.

Så tyvärr Chris, vi kan inte ge ett samtycke att använda bilderna tagna i socialförvaltningens verksamhet."

Jag kan förstå deras svar, men samtidigt blir jag fundersam. Bilderna är tagna 1990-1991
och jag var Landstingsanställd men i en kommunal verksamhet just då. Jag var alltså anställd som mentalskötare (obs! ej som fotograf).

Har kommunen rätt i det dom skriver?
Hur tror ni Anders Petersén gjort med sina bilder? Han måste ju ha fått tillstånd från Landstinget för att plåta inom psykiatrin och att publicera sitt material, eller? Har också sett andra bilder tagna av fotografer från äldreboende och när jag kontaktat fotograferna för att ta reda på hur man gjort för att få tillstånd, har jag inte fått något svar.


Har ni några tips, eller är det så eländigt att jag tvingas kasta alla negg och bilder jag har tagit
inom de här verksamheterna. Det är hundratals negativ som skulle åka i soporna :-(

mvh

/chris

Hur du än vrider och vänder på detta blir det oetiskt att visa bilderna i andra sammanhang än möjligtvis inom verksamheterna. Patienterna var/är i beroendeställning gentemot dig och kan inte ge sitt samtycke helt utan att ta hänsyn till detta. Dessutom talar vi psykiatrisk vård och i många fall människor som inte har förmågan att förstå vad detta innebär pga sin sjukdom. Även om man på något sätt kan gå runt detta lagligt är det oetiskt för oss vårdpesonal!

Det är stor skillnad för en fotograf som kommer för att dokumentera en verksamhet. Även om jag personligen tycker att det är oetiskt att utnyttja sjuka människor för sin egen vinning, ekonomisk eller annan. Kanske lite dubbelmoral eftersom jag försörjer mig på att jobba inom sjukvården.

hälsn Maria

 

[c.hilli]

Hur du än vrider och vänder på detta blir det oetiskt att visa bilderna i andra sammanhang än möjligtvis inom verksamheterna. Patienterna var/är i beroendeställning gentemot dig och kan inte ge sitt samtycke helt utan att ta hänsyn till detta. Dessutom talar vi psykiatrisk vård och i många fall människor som inte har förmågan att förstå vad detta innebär pga sin sjukdom. Även om man på något sätt kan gå runt detta lagligt är det oetiskt för oss vårdpesonal!

Det är stor skillnad för en fotograf som kommer för att dokumentera en verksamhet. Även om jag personligen tycker att det är oetiskt att utnyttja sjuka människor för sin egen vinning, ekonomisk eller annan. Kanske lite dubbelmoral eftersom jag försörjer mig på att jobba inom sjukvården.

hälsn Maria

Ang. oetiskt eller inte. För att kunna uttala sig så så måste man ju ha sett bilderna först, eller hur? Är det oetiskt av RSMH att publcera bilder från sin verksamhet?

Nu var ju de som gick hos oss inte slutenvårdspatienter, och kunde faktiskt svara för sig själva, dvs säga ja, eller nej och de gav ju sitt tillstånd att plåta dem i verksamheten, på utflykter, på möten mm.

Varför är det en skillnad för? en fotograf som kommer för att dokumentera verksamheten?
Jag är ju "en fotograf" ( t.o.m utbildad och jag dokumenterade verksamheten(-rna) , så?


Min tanke från början var att ha en utställning i Folkets hus i Hallunda, kanske tillsammans med Botkyrka kommun, som ett projekt eller något sånt. När jag fick NEJ till publicering, så skippade jag tanken, men hade kvar en del funderingar, därför startade jag tråden.

När det gäller Petersens bilder så kan man ju tycka vad man vill

 

[Maria Wilhelmson]

Ang. oetiskt eller inte. För att kunna uttala sig så så måste man ju ha sett bilderna först, eller hur? Är det oetiskt av RSMH att publcera bilder från sin verksamhet?

Nu var ju de som gick hos oss inte slutenvårdspatienter, och kunde faktiskt svara för sig själva, dvs säga ja, eller nej och de gav ju sitt tillstånd att plåta dem i verksamheten, på utflykter, på möten mm.

Varför är det en skillnad för? en fotograf som kommer för att dokumentera verksamheten?
Jag är ju "en fotograf" ( t.o.m utbildad och jag dokumenterade verksamheten(-rna) , så?


Min tanke från början var att ha en utställning i Folkets hus i Hallunda, kanske tillsammans med Botkyrka kommun, som ett projekt eller något sånt. När jag fick NEJ till publicering, så skippade jag tanken, men hade kvar en del funderingar, därför startade jag tråden.

När det gäller Petersens bilder så kan man ju tycka vad man vill

Patienterna gav kanske lov till att bli fotograferade, men knappast till att bli utställda långt senare. Det oetiska ligger i att patienter ALLTID är i beroendeställning gentemot personal. Det är min bestämda uppfattning och jag tror den delas av de flesta inom sjukvården. Skillnaden är naturligtvis att de inte är i beroendeställning gentemot en fotograf som inte alls har med deras vård att göra.
Maria