Program- och helautomatik
- Trådstartare Ssabina
- Start datum
Ssabina
Avslutat medlemskap
Jaha, då förstår jag. Då har FOTO antagligen glömt att skriva att man kan "justera" exponeringen.
Men, är det så att om man vill ändra slutartiden så kan man inte ändra bländaren och tvärt om? Som i bländar- och tidsautomatiken?
Precis som några av er säger i den här tråden, så verkar P-läget vara väldigt likt bländar- och tidsautomatiken vilket då gör "P" ganska onödigt. Tycker jag!
Fast det är kanske tänkt som en mer avancerad teknik för amatör-fotografer? Jag menar alltså om man har använt sig av det helautomatiska läget en längre tid men sedan känner sig redo för att avancera lite. Då kan man välja P för att få mer kontroll över exponeringen? Eftersom att man även kan välja vitbalans och ISO.
Sen så har jag en annan fråga också somgäller tidsautomatiken: när man väljer en kort slutartid så kan man som bekant "frysa" ett objekt i rörelse, vilket jag använder mig av ganska ofta. Men jag har märkt att bilderna blir väldigt mörka ju kortare slutartid jag väljer, och jag vet inte vad det beror på. Jag kan ju höja ISOtalet, men då blir ju bilderna brusiga vilketjag inte vill.
Så jag undrar varför bilderna blir mörkare av en kortare slutartid? Och vad kan jag göra för att få det befintliga ljuset att "stanna" i bilden?
Tack för alla svar!
apersson850
Aktiv medlem
Det är förstås om man vill ha rätt exponering (så rätt nu kameran mäter den), utan att varken bländare eller slutartid skenar iväg för långt, när ljuset ändras. Om ljuset ändras två steg ändrar både tid och bländare sig ett steg vardera, så det blir inte lika extremt för någon av dem.
apersson850
Aktiv medlem
Nä, i P-läget är det så, att om du vrider ringen så att slutartiden ändras ett steg, då ändras bländaren också ett steg. Går du ner till halva slutartiden (1/125 till 1/250) måste du öka bländaren ett steg (f/8 till f/5,6). Annars blir bilden bara hälften så ljus.
Detta gör P-läget automatiskt åt dig.
Det gör bländarautomatiksläget (Tv på Canon) också. Om du ställer om tiden från 1/125 till 1/250 (som i exemplet ovan) i Tv-läget, kommer kameran att ändra bländaren från f/8 till f/5,6. Skruvar du vidare till 1/500 ändrar kameran bländaren till f/4. Men om du sedan fortsätter till 1/1000, och objektivet inte har större bländare än f/4, då kan kameran inte göra mer med bländaren. Alltså blir bilden bara hälften så ljus som den skulle ha blivit. När tiden är hälften så lång måste bländaren vara dubbelt så stor, för att rätt mängd ljus ska hinna in till sensorn. Drar du sedan vidare till 1/2000 eller 1/4000 blir det ännu mörkare, förstås.
Du får hålla koll i sökaren, så att du ser om bländarvärdet börjar blinka. Det betyder att exponeringen är fel. I så fall får du gå ner till längre slutartid, eller höja ISO. Om du sen gillar det eller ej hjälps inte. Finns det inte mer ljus så finns det inte. Om du inte sätter dit en lampa eller en blixt, förstås.
Fogel70
Aktiv medlem
Jag tror dock att fotografen gör den bedömningen bättre än kameran, så om man tycker att slutartiden eller bländaren skenar iväg så ändrar man någon av de. (Eller den tredje variabeln - känsligheten).
Ett tecken på att många tillverkare inte tänkt till när det utformat programautomatiken är att många fotografer helt undviker att använda den och tycker att det bara är något för nybörjare. Men rätt utformad så är det ett utmärkt verktyg att använda när ljusförhållanden varierar och då ett sätt att öka kontrollen istället för tvärt om.
apersson850
Aktiv medlem
Jag använder P ibland. Slug är jag kanske inte, men jag har i alla fall fotograferat sen 1972, så nybörjare är jag inte heller.
När man inte har speciella krav på extremt långt eller kort skärpedjup, eller på speciellt lång eller kort slutartid, ger P i regel helt användbara och förnuftiga kombinationer av tid och bländare. Kameran har dessutom pejl på aktuell brännvidd och anpassar tiden därefter.
Att hålla koll på om något skenar iväg gör man precis lika bra med P. Det gör man ju genom att titta i sökaren, på displayen, och i så fall förskjuta programmet eller ändra ISO. Det är varken svårare eller enklare än med något annat automatiskt program. Fördelen är att det inte behövs lika ofta, då som sagt två stegs ändring på ljuset bara tar ett steg av vardera tid och bländare.
Om tiden eller bländaren är viktigare än den andra parten, då använder jag förstås inte heller P.
Sen är det en annan sak att somliga använder M på ett sätt som knappast kan kallas något annat än religöst, och för dem är ju P som att svära i kyrkan och snyta sig i bibeln. Samtidigt.
När man inte har speciella krav på extremt långt eller kort skärpedjup, eller på speciellt lång eller kort slutartid, ger P i regel helt användbara och förnuftiga kombinationer av tid och bländare. Kameran har dessutom pejl på aktuell brännvidd och anpassar tiden därefter.
Att hålla koll på om något skenar iväg gör man precis lika bra med P. Det gör man ju genom att titta i sökaren, på displayen, och i så fall förskjuta programmet eller ändra ISO. Det är varken svårare eller enklare än med något annat automatiskt program. Fördelen är att det inte behövs lika ofta, då som sagt två stegs ändring på ljuset bara tar ett steg av vardera tid och bländare.
Om tiden eller bländaren är viktigare än den andra parten, då använder jag förstås inte heller P.
Sen är det en annan sak att somliga använder M på ett sätt som knappast kan kallas något annat än religöst, och för dem är ju P som att svära i kyrkan och snyta sig i bibeln. Samtidigt.
Fogel70
Aktiv medlem
Det är detta jag tycker är en brist. Med Pentax och Minolta/Sonys kameror går det utmärkt.
Ibanez Magnus
Aktiv medlem
Men blir inte resultatet det samma ändå?
Kör du i P läge får du vald slutartid och bländare för en rätt exponerad bild.
Du kan ändra till du får den slutartid du vill ha och bländaren bara följer med för en ”rätt” exponerad bild, eller till den bländare du vill ha och tiden bara följder med (kanske får man leka lite med ISO också, för att nå dit man vill).
Ljusmättaren i kameran gör jobbet, men du kan ändra om du prioriterar skärpedjup eller tid.
Byter du till tidsautomatik, bländareautomatik så blir det ju samma sak.
Du väljer tillexempel den tid du vill ha, sen ställer kameran en bländare som funkar för att det skall bli en ”rätt” exponerad bild. Det är samma ljudmättare som gör det, så den kommer att välja samma bländare som P läget skulle gjort vid samma tidsinställning.
Väljer du den bländare du vill ha så väljer samma ljudmätare vilken tid det blir, samma resultat som i P läget.
Kör du manuellt bild det ju också samma sak, alltså att det är samma ljusmättare som berättar när bilden är ”rätt” exponerad. Vill man sen under eller överexponera så är det ju fortfarande ljudmätaren som berättar att man är där man vill vara, ett steg hit eller dit, eller vad man nu vill.
Det måste ju rimligen bli samma resultat som att göra det med exponeringskompensation i P läget.
Så länge man inte har en externljusmättare, eller mäter med ögonen, så borde resultatet vara det samma, för det är samma ljusmättare i kameran som mäter hela tiden.
Rätt mig gärna om jag har fel.
Och till Sabinas fråga.
Största fördelen med P framför grön (eller vad det nu är på olika märken) är att du kan välja fokuspunkt, att fota i RAW, välja autofokussätt (följande osv) och såna grejer.
/Magnus
vaktis100
Aktiv medlem
Jovisst! "Alla vägar bär till Rom"! Det handlar ju bara om vilken metod man tycker är lättast att jobba med. Jag fotar tex. en del i studio och då är det manuellt som gäller! Samma om jag vill använda mina 2 externa blixtar med skyportarna, annars kör jag i tidsauto och bestämmer bländare själv! Antingen minsta skärpedjup (porträtt) eller max skärpedjup (makro eller landskapsbilder)!
//Christer
