Prejudikat på kommande i Finland...!

[Highweiss]

Heureka!

Ur (Finlands) strafflag:

-----

Definitioner

I denna lag avses med

1) allmän plats

a) vägar, gator, gångbanor, torg, parker, badstränder, idrottsplaner, vattenområden, begravningsplatser och andra motsvarande områden som kan användas av allmänheten,

b) byggnader, kollektiva trafikmedel och andra motsvarande platser, såsom ämbetsverk, kontor, trafikstationer, köpcentra, affärslokaler och restauranger som antingen under någon tillställning eller annars kan användas av allmänheten,

2) tätort områden med tät bebyggelse, vilka angetts med trafikmärket för tätort.

-----

Eftersom vi vet att man får fotografera på allmän plats så kan vi härmed konstatera att affärslokaler också är allmän plats. Men "kan användas av allmänheten" är en konstig formulering... som "fritt kan användas av allmänheten" skulle låta bättre.

Nu återstår det "bara" att leta efter något nån annanstans i lagen som eventuellt ger affärsmän vissa rättigheter... tips på terminologi?

 

[flutte]

Kontor & Fabriker

specialbehandlas i svenska brottsbalken Brottsbalk (1962:700), under hemfridsbrott.

6 § Den som olovligen intränger eller kvarstannar där annan har sin bostad, vare sig det är rum, hus, gård eller fartyg, dömes för
hemfridsbrott till böter.

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt
ställe, dömes för olaga intrång till böter.

Frågan är om "annan byggnad" resp "annat dylikt ställe", täcker affärer, tågstationer etc?

 

[Gatufoten]

Highweiss skrev:
Vänta lite, jag kanske tänker fel men - vad är nu skillnaden mellan allmän och offentlig? Om ett dokument är allmänt är det väl offentligt? Begreppet "allmänna handlingar" låter inte bekant, har nog bara hört "offentliga handlingar". Vilket i stort sett alla myndighetshandlingar är, med några undantag.

En allmän handling något som kan vara offentlig eller sekretessbelagd.
En handling är allmän när den inkommit till registrator.
Tjänstemannens arbetsmaterial är inte allmän.
Handlingar som inte är allmänna kan vara offentliga eller sekretessbelagda också om man är lite petig med orden. Men vanligen är de inte offentliga.

Highweiss skrev:
fritt kan användas av allmänheten" skulle låta bättre.

Men konsekvenserna kan bli lite kul. - Hallå kommunen, vakna nu ursäkta mitt i natten men kom och släpp ut mig jag är inlåst på stadshusets restaurang. All öl, (viiniköynnösoch) och chips är slut.

 

[Highweiss]

Så här ser samma sak ut i Finland:

-----

Hemfridsbrott

Den som obehörigen

1) tränger sig in eller i smyg eller genom att vilseleda någon inträder på en hemfridsskyddad plats eller gömmer sig eller stannar kvar på en sådan plats, eller

2) stör någons hemfrid genom att föra oväsen, kasta föremål, ringa telefonsamtal eller på något annat motsvarande sätt,

skall för hemfridsbrott dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

-----

Men frågan är närmast vad som då hör till "hemfridsskyddad plats"... kan en affärslokal, ägd eller hyrd av affärsmännen, anses vara en hemfridsskyddad plats...!?

Sen finns det ju då också brott mot offentlig frid, men tröskeln verkar vara ganska, för att inte säga mycket, hög. Man skall tränga sig in eller smyga och dessutom bryr sig inte lagen om fall "som föranlett endast liten olägenhet"...

-----

Brott mot offentlig frid

Den som obehörigen

1) tränger sig in eller i smyg eller genom att vilseleda någon inträder i ett ämbetsverk, en affärslokal, ett kontor, en produktionsinrättning, en möteslokal eller någon annan motsvarande lokal eller byggnad eller på en sådan byggnads omgärdade gårdsområde, eller på ett kasernområde eller ett annat område som är i försvarsmaktens användning, där det enligt beslut av behörig myndighet är förbjudet att röra sig, eller

2) gömmer sig eller stannar kvar på en plats som avses i 1 punkten,

skall för brott mot offentlig frid dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Som brott mot offentlig frid anses dock inte en gärning som föranlett endast liten olägenhet.

-----

 

[Highweiss]

Gatufoten skrev:
En allmän handling något som kan vara offentlig --snip-- Men vanligen är de inte offentliga.

Ok, jo, det låter lite bekant från pressjuridiken. Som journalist skall man ju veta vad man får kräva... det är inte många som har koll på de där sakerna, tyvärr. Alltför ofta nöjer sig journalister med "Neä, de här dokumentet kan jag inte ge dej...".

Men konsekvenserna kan bli lite kul. - Hallå kommunen, kom och släpp ut mig jag är inlåst på stadshusets restaurang. All öl, viiniköynnösoch och chips är slut.

:-D Jo just det... jag tänkte närmast på att det torde vara skillnad på t.ex pubbar och nattklubbar som tar inträde. Ett litet feltänk, kanske... Jag har nog ingen framtid som lagknåpare på justitieministeriet precis...

 

[Paragrafryttaren]

Kul att jämföra med den Svenska brottsbalken.
Man bör dock notera att det inte nödvändigtvis krävs att ett "intrång" är straffbelagt för att affärsägaren ska kunna neka folk inträde.

Jag tror som sagt fortfarande att svaret står att finna i allmän sedvänja (dvs. vad som är så grundläggande att det inte defineras i lag) och rättspraxis snarare än bland själva paragraferna.

 

[Highweiss]

LeadHead skrev:
Jag tror som sagt fortfarande att svaret står att finna i allmän sedvänja (dvs. vad som är så grundläggande att det inte defineras i lag) och rättspraxis snarare än bland själva paragraferna.

Jo, och juridik är väl tolkning av helheten i ett fall - med stöd av lagen, men inte alltid uteslutande av lagen eftersom mycket faktiskt fattas eller är synnerligen löst formulerat!

Som sagt så saknas ju prejudikat, men juristen som föreläste för oss antydde klart att hon skulle vara redo att gå med ett sånt här fall till rätten.

Om det faktiskt är så att affärsinnehavaren inte har paragrafer att söka stöd i skulle ju rättegången sannerligen bli intressant. Fotograf X yrkar på att affärslokalen är allmän plats (så som definierat i strafflagen - finns det måntro definierat också annanstnas?) och på paragrafen om yttrandefrihet i grundlagen. Och affärsmannen yrkar på... ja, allmän sedvänja. Det är ju möjligt att affärsmannen kan yrka på något annat - typ då brott mot offentlig frid eller skadegöreles eller nått sånt, men det hör ju inte hit. Vi utgår i från att fotograf X betett sig klanderfritt i alla avseenden.

Dessutom... det kan väl inte vara skillnad mellan att vistas på en allmän plats och att fotografer på allmän plats? Om affärsmannen vinner målet som beskrivs ovan skulle det ju bli ett konstigt prejudikat - vem vågar över huvudtaget gå in i en butik efter det? Lite tillspetsat så...

 

[Highweiss]

Erik, det som är märkligt är att jag fan i mej inte kan hitta nått i stil med "skydd för samhällsviktiga anläggningar" eller ens någonting ditåt i Finland lag! Och hela lagen borde enligt ministeriets sidor finnas på nätet. Supermärkligt, har gjort väldigt breda sökningar och plöjlt igenom mängder av träffar... måste nog maila läraren i pressjuridik och fråga. Inte bara det utan en hel del annat också... ;-)

 

[Paragrafryttaren]

Som sagt, det verkar ju som om "allmän plats" i Finland inkluderar t.ex. affärer, detta till skillnad från hur det är i Sverige:

Ordningslag (1993:1617):

2 § Med offentlig plats enligt denna lag avses

1. allmänna vägar,

2. gator, vägar, torg, parker och andra platser som i detaljplan redovisas som allmän plats och som har upplåtits för sitt ändamål,

3. områden som i detaljplan redovisas som kvartersmark för hamn- verksamhet, om de har upplåtits för detta ändamål och är tillgängliga för allmänheten, samt

4. andra landområden och utrymmen inomhus som stadigvarande används för allmän trafik.

Ordningslagen är enda författningen där jag kan hitta någon definition av begreppet offentlig eller allmän plats (jag utgår från att begreppen är synonyma).

Nästa problem är att man inte utan vidare kan ta en definition ur en lag och tillämpa den på andra situationer än de lagen är avsedd för. Suck...

 

[Paragrafryttaren]

Nuså... Efter att ha konsulterat litteraturen (som i övrigt ger hyfsad medhåll i mitt tidigare resonemang) kan jag nu, för styrkande av t.ex. affärsinnehavares rätt att t.ex. välja vem han vill släppa in, hänvisa till 1974 års Regeringsform (grundlag) 2 kap 18 §:

Fet stil är egen formattering för förtydligande av vad jag vill åt.

18 § Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.

För att omformulera det jag skrev tidigare: "Det är min byggnad och då bestämmer jag vad den ska användas till."

Jag antar att man räknar t.ex. undvikande av diskriminering pga. sexuell läggning eller etniskt ursprung som ett "angeläget allmänt intresse".
Detsamma torde inte gälla för diskriminering av folk som vill fotografera i din affär, då ingen sådan lag existerar.

 

[flutte]

Men det allmänna

torde väl avse den offentliga sektorn, snarare än folk i allmänhet? I alla fall tolkar jag det så, eftersom bara den offentliga sektorn (kommun, landsting eller staten) kan besluta om expropriation.

 

[Paragrafryttaren]

Jo, men vem annars än "det allmänna" kan inskränka denna rätt genom att t.ex. göra en plats till allmän plats?

 

[Highweiss]

Ok, intressant!

Det här var det enda motsvarande jag hittade i Finland grundlag. Väldans kort!

-----

15 §

Egendomsskydd

Vars och ens egendom är tryggad.

Angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning bestäms genom lag.

-----

EDIT: ligger inklämd mellan 14 § Rösträtt och rätt till inflytande och 16 § Kulturella rättigheter...

 

[Highweiss]

Ja, jag tror nog att jag tolkar den här biten av lagen på samma sätt som Fredrik. Det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad om t.ex kommunen bygger ett hus eller dra en motorväg så att du inte kommer in genom din framdörr. Typ. Det kanske för att skilja på expropriation och andra åtgärder som kan ha i stort sett samma effekt.

Det är väl den mest logiska slutsatsen. Både den svenska och finska lagstiftningen handlar ju om samma sak - även om vi finnar är lite mer korthuggna...

Kan du inte Erik fråga runt lite på skolan - såg att du läser rättsvetenskap - så kan jag försöka kolla med mina föreläsare i pressjuridik! För jag håller som sagt med om att det låter liiite märkligt att en affärsinnehavare skulle vara helt utan "makt"!

 

[Damocles]

Handlingar som inte är allmänna kan vara offentliga eller sekretessbelagda också om man är lite petig med orden. Men vanligen är de inte offentliga.

Hmm, när jag jobbade på riskskatteverket blev vi tillsagda att vi inte fick ha någon som helst privat mail då t.o.m. mail-lådorna var offentlig handling och kunde altså begäras ut av press, eller andra personer.

 

[Gatufoten]

Jag vet det. De trodde att det var så ett tag.
Sen är det bekvämt att skylla på offentlighet när de kunde sagt i klarspråk att - vi vill inte ha anställda som e-postar (ej arbetar) lite hur som helst och drar in skräp i datorn


E-posten du skickar till kompisen att nu var chefen ute med älskarinnnan, eller ett internmeddelande till den kvinnliga kollegan att hon har snygga skor har pressen inte med att göra. Chefen kan däremot ha synpunkter, fast han ska inte nosa i din e-post som han vill heller. Även om han nosar på alskarinnan.


Läs de första fem orden du klippte in. Handlingar som INTE är allmänna var det jag talade om

 

[Paragrafryttaren]

Highweiss skrev:
För jag håller som sagt med om att det låter liiite märkligt att en affärsinnehavare skulle vara helt utan "makt"!

Grundlagscitatet var bara ett exempel för att påvisa vilken "anda" som ligger bakom resten av lagstiftningen. Man kan ju genom att läsa annan lagstiftning inse att skadeståndsrätt, straffrätt och en stor del av rätten överhuvudtaget skyddar just den privata äganderätten.

Av det kan man sluta sig att lagstiftarna genom historien har ansett att en sådan faktiskt finns (dagens "DUH!").
Vidare kan man sluta sig till att den som äger en viss egendom har långt gående rättigheter att själv besluta om hur den ska användas.

Exempel:

Brottsbalken 4 kap 6 § andra stycket:

Intränger eller kvarstannar någon eljest obehörigen i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, dömes för olaga intrång till böter.

Brottsbalken 24 kap 1 § andra stycket:

Rätt till nödvärn föreligger mot

[...]

3. den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus,
gård eller fartyg, eller

4. den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse.

Rimligen är det ägaren eller den som innehar nyttjanderätten till fastigheten, som avgör vem som obehörig respektive olovligen tränger in på fastigheten.

Att det sedan finns andra speciallagstiftningar som inskränker den privata äganderätten innebär inget annat än att så länge sådan saknas så är det ägaren som har rätt!

Ja, jag pluggar rättsvetenskap i Luleå. Dock är jag bara inne på halva första terminen så det jag skriver ska på intet sätt ses som mycket mer gällande än om en paragraftokig lekman argumenterade.
Skillnaden är att jag är dubbelt så farlig för alla som läser då jag hittar roliga lagar i en betydligt högre grad och dessutom har snappat upp tillräckligt mycket terminologi för verka trovärdig för en del... ;-)

Jag resonerar och argumenterar för att jag tycker att det är kul och intressant.

Så att, jo, jag får nog fråga lite...