platta tråkiga digitalbilder, dags att gå över till analogt?!

[PerFogelberg]

Gillar man svartvita bilder finns det mycket roligt att hämta i digitaltekniken. Det enda problemet är att man inte kan göra förstoringar på lufttorkat fiberpapper.

Skulle man mot all förmodan vilja göra stora fiberbasförstoringar skulle jag kanske pröva att skriva ut ett negativ på duratrans-material och sen kontaktkopiera bilden.

 

[stefohl]

leffep skrev:
Ja, det förstår jag, när det gäller svartvit teknik. Jag tänkte mer på färgbilder. Där anser jag att man inte behöver vara rädd för det digitala, vad gäller kopiorna. Både att få dom kopierade och beständigheten.

/Leif

Myterna om hållbarheten på fotopapper är utbredda. I de undersökningar som fristående institut gör kontinuerligt ser man att färgfotopapper från Fuji håller ungefär dubbelt så bra som papper från Kodak och Agfa. Med den standardiserade testmetod som Henry Wilhelm arbetar med har Fuji fått en tid 60 år, Kodaks papper mellan 14-18 år, Agfa 13 år.

Till exempel Epsons pigmentskrivare håller under samma förhållanden mellan 80-104 år beroende på vilket av Epsonpapper som använts.

Att det sedan finns en hel del skrivare som inte ger en bra hållbarhet är en annan sak.

MVH/Stefan

 

[Graal]

leffep skrev:
Ja, det förstår jag, när det gäller svartvit teknik. Jag tänkte mer på färgbilder. Där anser jag att man inte behöver vara rädd för det digitala, vad gäller kopiorna. Både att få dom kopierade och beständigheten.

/Leif

Ok, då är vi överens. Mikael Pertman beskrev också i ett tidigare inlägg en metod han använde för att omvandla filer till negativ. Tror att han gjorde om sina filer till negativ i skala 1:1 i 300 dpi och sedan lät en reprofirma kopiera filen på film. Filmen kontaktkopierade han sedan i mörkrummet. prisuppgift för ett negativ i A4 stl låg kring 500-1000 kr idag men undrar hur många firmor som sysslar med sådant i dagens digitala tid? Lite dyrt för en amatör att lägga ut 500-1000 kr per bild enbart i kostnad för att få fram ett negativ. Både billigare och enklare att fotografera med film och kopiera på vanligt sätt då. Fast möjligheten till digital bearbetning av negativet missar man.

 

[stefohl]

PerFogelberg skrev:
Gillar man svartvita bilder finns det mycket roligt att hämta i digitaltekniken. Det enda problemet är att man inte kan göra förstoringar på lufttorkat fiberpapper.

Skulle man mot all förmodan vilja göra stora fiberbasförstoringar skulle jag kanske pröva att skriva ut ett negativ på duratrans-material och sen kontaktkopiera bilden.

Det finns andra papper, som naturligtvis inte är exakt desamma som gelatinsilverpapper med blank yta. Sortimentet av mer eller mindre handgjorda papper med olika ytor är stort när det gäller skrivarpapper. För mig har detta breda sortiment av papper gett helt nya möjligheter att hitta fram till ett papper som fungerar till en bild.

MVH/Stefan

 

[leffep]

Så dom bilder jag skriver ut på min Epsonskrivare håller troligtvis lika, eller längre än om jag skickar iväg filerna på kopiering?
Det var bra att få veta.

/Leif

 

[stefohl]

leffep skrev:
Så dom bilder jag skriver ut på min Epsonskrivare håller troligtvis lika, eller längre än om jag skickar iväg filerna på kopiering?
Det var bra att få veta.

/Leif

Om du använder en av Epsons Ultrachrome-skrivare så får du bättre hållbarhet än vad du får från färgfotopapper. Det finns skrivare från andra tillverkare som ger bra hållbarhet, men i princip är det skrivare som arbetar med pigmentbläck som ger bra hållbarhet.

MVH/Stefan

 

[Björn Jansson]

Orkar inte läsa igenom hela denna milslånga diskussion eller starta en ny VS tråd så jag väcker denna gamla. Har grubblat lite inom ämnet. Har stått i valet o kvalet hur vida digitalt kan ersätta analogt och då menar jag ersätta, inte att dom är två skillda metoder som ger olika resultat utan jag vill ha samma känsla i en digital bild som i mellanformat 6x6 m.m. Jag syftar enbart på känsla, inte möjlighet till 1 meters utskrifter. Vill inget hellre än att bygga in scannern i kameran och slippa alla extra stadier av arbete.

Är mina ögon konstiga, vill min hjärna inte tro att den lättaste vägen kan vara bäst *damn* dom digitala bilderna får aldrig den där mjuka djupa känslan som ett inscannat 6x6 neg på en flatbädd för 5 papp. Kanske är de digitala filerna för skarpa eller finns det fortfarande stora brister jämfört med film? Är en löjlig perfektionist och kan inte nöja mig med annat en att söka den lättaste vägen till den rätta känslan. Obs! har mycket datorvana och jobbat en hel del med digitala bilder.

Det jag stör mig mest på digitalt är den lite platta superskarpa känslan, det kan även kännas som att tex ett ansikte har ett jämt tok skarpt skärpedjup och hela bakgrunden ett annat fast skärpedjup, även om det är en slingrande lång väg.

Sedan upplever jag problem med högdagrar som dynamiska omfånget känns tunt på. När många toner av tex ljusa gröna, gula områden förekommer så känns omfånget dåligt. Tog en "konstnärlig" bild för nån vecka sedan med ofokus mot en miljö med många olika nyanser och tonomgfånget var löjligt kasst på 10D:n

Är jag ute o cyklar eller? snälla alla ingenjörer och bildiofiler ge mig information om dessa problem är verkliga eller har jag snurrat in mig på fel planhalva.

mvh /Björn

 

[Helgesson]

Jag håller med----

En analog bild typ HCB...är ju ballare än något annat..åtminstånde om man skall ha den på väggen...

Men...jag jobbar mycket med Digitalt SV. Har tagit fram kopior, A3, som e såååå tuffa...inte alls mycket efterarbete.

Så visst kan det bli bra UTAN analoga 6X6....

Ynnffff!

 

[dumbo]

Björn:
Jag har inte fotat nämnvärt mycket med film, men det du säger om skärpedjupet, om jag tolkar dig rätt, har jag åxå sett. Tack vare kornet i filmen får man på något sätt en lite mjukare övergång mellan skärpa och oskärpa. Detta beror ju inte enbart på mediat, utan även på vilket objektiv som används, så ska man dra några slutsatser får man ju göra det med samma objektiv, på olika media, med samma utsnitt.

I övrigt tror jag att det handlar mycket om vana. Hur man är van vid att det ser ut.


Jämför du med negativ film så är det dynamiska omfånget klart sämre på en DLSR ja. Det är mer jämförbart med dia.
Likaså klipper en digital kamera högdagrarna totalt skoningslöst, vilket gör att det ser mycket tråkigare ut än med film. Alltså är det ännu viktigare att exponera korrekt med digitalt än med både negativ film och dia.

Edit:
Min inte tycker jag att man rent generellt kan säga att "digitala" bilder ser platta ut.
Jag tycker många har ett djup som slår många bilder tagna med film.
Jag tror inte det har så mycket med mediet att göra.

 

[Björn Jansson]

Det är något med skärpan som nästan är för skarp och tonövergångar främst i oskarpa partier och under ljusmässigt sämre förhållanden som skon klämmer allra mest, sedan att det går att få fram väldigt bra digitala bilder det har jag sett många gånger.

Det har ju talats om att digitalt nu är ifatt mellanformat, om vi snackar de nya proffs dslrn:a. Men upplösning är ju inte allt. Om man jobbar upp de digitala bilderna med brus och oskärpa så kan man ju få till lite analog känsla men främt i svartvitt, speciellt starka färger är knepigt tycker jag. Men som sagt kanske handlar mycket om exponeringen.

Ett 100 ISO 6x6 är ju egentligen helt brus- kornfritt oxå men ändå har det en ren men naturlig känsla.

 

[dumbo]

Nu har jag ju inte sett ett scannat 6x6-negativ, utan bara 35mm, men där är inte ett ISO100 lika rent som en digital bild. Man har fortfarande korn och det kan nog, i en del fall, göra att tonövergångar blir mjukare. Jämför med när man på den gamla hederliga tiden använda "dithering" för att få mjukare övergångar när man bara hade 256 färger att tillgå på datorn.

Om det sedan är så det ser ut i verkligheten kan man ju tvista om.
Det handlar nog, som sagt, i grund och botten, om vad man har för tycke och smak och även hur man är van vid att det "ska" se ut.
Jag kan tycka att en del digitala bilder känns "konstgjorda", pga att de saknar stuktur i en del ytor. Om det är brusreducering som tar bort den eller om detaljupplösningen inte räcker till ska jag låta vara osagt, men där gör lite brus sitt till för att det ska kännas, i mina ögon, mer "äkta".

Jag kan dock inte säga att digitala bilder ser PLATTA ut. Jag tycker snarare många bilder nästan hoppar ut ur skärmen.

 

[stefohl]

dumbo skrev:

Jag kan tycka att en del digitala bilder känns "konstgjorda", pga att de saknar stuktur i en del ytor. Om det är brusreducering som tar bort den eller om detaljupplösningen inte räcker till ska jag låta vara osagt, men där gör lite brus sitt till för att det ska kännas, i mina ögon, mer "äkta".

Tycker det låter mer som ett problem med färghanteringen. Dessa platta ytor uppstår väldigt lätt om man konverterar till sRGB eller t o m Adobe RGB från en digital kamera, eftersom dessa har en så stor färgrymd.

MVH/Stefan

 

[dumbo]

Om vi säger såhär:
Det är märkesspecifikt.

Edit: Eller man kanske ska säga modellspecifikt iaf.

 

[HannesNetzell.se]

käsnlan/20

Att fota analogt är för mig mer en att bara fånga t ex en hädelse, utan ha känslan för samspelet mellan alla olika komponenter så som filmval, inställningar, scanning mm. Vilket ja tycker leder till en mycket gedigen produkt. Det är så mycket enklare att foto digitalt, aldrig bykymmer om film, med digitalkamera kan ja ta "hur många bilder som helst" men om man gör en sak för mycket tror jag att man tappar sinnet för hur mycket man uppskattar det man gör, man tappar känslan för sin grej. Jag undrar hur det är att ta 20 bilder mer med en digitalkamera, kan man då dela känslan på 20? jag gillar känslan i att fota analogt, där gör jag det.

 

[stefohl]

dumbo skrev:
Om vi säger såhär:
Det är märkesspecifikt.

Edit: Eller man kanske ska säga modellspecifikt iaf.

Kan du vara mer specifik?

Stefan

 

[dumbo]

Fenomenet jag pratar om är klart överrepresenterat i bilder från digitala systemkameror av märket Canon.
Så.
(Jag ville undvika att detta blev en C vs N vs...-tråd)

Om det är något speciellt med färghanteringen med just Canon vet jag inte. RSE/ACR kanske använder en annan demosaic för Canon än för Nikon... Det vet ju inte jag.

Sen kan man ju tycka vad man vill om det. Jag är inte helt förtjust i det, medan andra gillar det.

 

[stefohl]

dumbo skrev:
Fenomenet jag pratar om är klart överrepresenterat i bilder från digitala systemkameror av märket Canon.

Kan du peka på eller lägga upp ett exempel?

Stefan

 

[Blue Aura]

Jag tanke stoopa in huvudet här och komma med lite åsikter och frågor när det gäller digital vs analog. Jag undrar om det finns flera som har samma problem som jag har. Har fotograferad en längre tid med 6x7 och negativ film och fått bilderna framkallad vid ett proffslabb och var alltid jätte nöjd med resultatet. Perfekta hudtoner,kontrast och skärpa. Nyligen gick labbet över till digitalt och negen blev inskannat och utskrivet på samma papper som förut men vilken dålig resultat. Rosa hudtoner, för mycket kontrast och långt ifrån neutral gråskala. Efter flera nya försok bytte jag till ett nytt proffs labb som lovade bättre resultat. Gissa vad jag blev förvånad när jag fick bilderna tillbaka och det var ungefär samma problem. Känns som om vi som gillar att fota analogt blir tvungna att gå över till digitalt. Missförstår mig inte, jag har ingenting emot digitalt, jag har också en dSLR men föredrar min 6x7. Är jag för kräsen? Borde jag bara acceptera den sämre kvaliteten eller går det att göra något åt det? När mina analoga bilder blev så bra, varför blir dom så dåliga digitalt?

 

[stefohl]

Blue Aura skrev:
Borde jag bara acceptera den sämre kvaliteten eller går det att göra något åt det? När mina analoga bilder blev så bra, varför blir dom så dåliga digitalt?

Varför acceptera att det blir en försämring, det kan bli en förbättring. Alltför många labb har dock inte koll på hur digitala filer ska hanteras för att det ska bli bra.

Stefan

 

[Latitude]

Jag har också varit med om konstig kvalitet!

Skickade för det mesta iväg bilderna till fotolabo förr men i våras när jag köpte ett nytt sigma tele ville jag gärna se resultatet direkt så jag lämnade in bilderna på Kodak snabblabbet i stan. Bilderna blev bra men efter ett tag så böjade jag tycka att de såg konstigan ut sträck som löper våggrätt över hela bilde kan synas om kollar länge/noga på bilden. I strecken små avlonga rutor nsäat som pixlar vad är detta?

Bifogar här ett uttsnitt av 10x15 pappret skannat på min fars HP scanner. Kanske inte den bästa skanner men ändå. Vet inte om det kanske mest syns vanliga pixlar?

Jag sitter vid en gammal dator med en skräpskärm nu. Provisroriskt! Skall snart köpa nya grejor!

Ser nu att det inte syns så väll. Syns bättre på andra bilder.